Sv: Hur få häst att sluta stegra?
Jag är helt övertygad om att du har ställt rätt diagnos så här långt, hästen är "knäckt" av att få arbetat för ensidigt och tråkigt och van att protestera genom att ställa sig upp. När en annan häst maskar lite ställer sig den här på bakbenen. Vissa gör så, och det är tråkigt att det har fått komma till den punkten, men när det är som det är finns det ju inte mycket annat att göra än att försöka visa att ridning faktiskt kan vara roligt, ett teamwork.
Har själv suttit på en precis likadan häst. Från början en väldigt trevlig, om än något vek, individ. Pressad för hårt, och med våld och till slut fanns det bara protester kvar. Av säkerhetsskäl började jag med gramanen på för att ha något att ta ner honom med, redan när jag satt upp började protesterna. Lugnt och istadigt berättade jag att "jo, vi ska framåt och nej, du får inte resa dig". Ingen pisk, bara lugnt och sansat hindra honom från att stegra och mana på framåt. Han fick tid på sig att stå still och tänka, men han fick inte rådda runt. När han stått still ett tag var det bara ny anmaning framåt. Ville han upp så var det återigen "nej, man reser sig inte - jo, vi ska framåt". Första veckan gick åt till att sakta men säkert komma till ridning, helt kravlöst, ute och på banan (på banan var det dock bara skritt, trav och galopp, mest avancerade övningen var stora volter). Mycket beröm när det gick bra, och inget beröm när det gick dåligt.
Helt enkelt låta bli att bestraffa låsningen, bara fortsätta vara ihärdig med vad jag förväntar mig istället. Vissa gånger tog det långt tid att komma förbi vattenpölarna (jag var ensam ute för det saknades ridsällskap vid den tiden jag kunde komma ut till stallet), men det fick ta den tid det tog. Viktigast var att visa vad man inte fick göra (vända, stegra, backa etc) och att det var OK att utvärdera (stå still och funder ett tag) och sedan var det att lyda som gällde (för lydnad var faktiskt inte så jobbigt, det var inte "slå knut på dig och gör en saltomotal med skruv bakåt i rätt form").
Det gick. T o m riktigt bra. Han gick länge på ridskola och såldes sedan till en tjej som förstod vad hon hade gett sig in på. För han hade alltid lätt för att resa sig när det var något som inte passade. För att han var osäker och för att det alltid låg i bakhuvudet att livet kan bli jättehemskt och ridning kan vara pest. Det gäller bara att överbevisa dem om att de har fel.
Går man på med pisk och våld i de situationerna ger man dem rätt. Det här hemskt och gör ont att bli riden.
Jag är helt övertygad om att du har ställt rätt diagnos så här långt, hästen är "knäckt" av att få arbetat för ensidigt och tråkigt och van att protestera genom att ställa sig upp. När en annan häst maskar lite ställer sig den här på bakbenen. Vissa gör så, och det är tråkigt att det har fått komma till den punkten, men när det är som det är finns det ju inte mycket annat att göra än att försöka visa att ridning faktiskt kan vara roligt, ett teamwork.
Har själv suttit på en precis likadan häst. Från början en väldigt trevlig, om än något vek, individ. Pressad för hårt, och med våld och till slut fanns det bara protester kvar. Av säkerhetsskäl började jag med gramanen på för att ha något att ta ner honom med, redan när jag satt upp började protesterna. Lugnt och istadigt berättade jag att "jo, vi ska framåt och nej, du får inte resa dig". Ingen pisk, bara lugnt och sansat hindra honom från att stegra och mana på framåt. Han fick tid på sig att stå still och tänka, men han fick inte rådda runt. När han stått still ett tag var det bara ny anmaning framåt. Ville han upp så var det återigen "nej, man reser sig inte - jo, vi ska framåt". Första veckan gick åt till att sakta men säkert komma till ridning, helt kravlöst, ute och på banan (på banan var det dock bara skritt, trav och galopp, mest avancerade övningen var stora volter). Mycket beröm när det gick bra, och inget beröm när det gick dåligt.
Helt enkelt låta bli att bestraffa låsningen, bara fortsätta vara ihärdig med vad jag förväntar mig istället. Vissa gånger tog det långt tid att komma förbi vattenpölarna (jag var ensam ute för det saknades ridsällskap vid den tiden jag kunde komma ut till stallet), men det fick ta den tid det tog. Viktigast var att visa vad man inte fick göra (vända, stegra, backa etc) och att det var OK att utvärdera (stå still och funder ett tag) och sedan var det att lyda som gällde (för lydnad var faktiskt inte så jobbigt, det var inte "slå knut på dig och gör en saltomotal med skruv bakåt i rätt form").
Det gick. T o m riktigt bra. Han gick länge på ridskola och såldes sedan till en tjej som förstod vad hon hade gett sig in på. För han hade alltid lätt för att resa sig när det var något som inte passade. För att han var osäker och för att det alltid låg i bakhuvudet att livet kan bli jättehemskt och ridning kan vara pest. Det gäller bara att överbevisa dem om att de har fel.
Går man på med pisk och våld i de situationerna ger man dem rätt. Det här hemskt och gör ont att bli riden.
