Gud ja, en hel mardröm varje gång jag får/fick öroninflammation. Först lite ont och jag tänkte "Hoppas på förkylningsont så jag slipper öroninflammation och tjafs med läkare igen", sedan blev det förstås öroninflammation rätt fort, då var det spänning i form av tjat för att få sköterskan att förstå att jag inte är en nybörjare på det här med öronvärk, väl på plats ökar spänningen och jag sitter och ber för mig själv "Låt mig få en vettig läkare som skriver ut Kåvepenin så mitt problem försvinner, käre gode Gud". Men nej, man ropas upp av den yngsta alldeles nyutbildade läkaren på hela VC, som länge och väl kikar i öronen, ignorerar mig när jag till slut otåligt säger "jag VET att jag HAR öroninflammation för jag har haft det MÅNGA gånger redan och KAN den här värken och SYMPTOMEN, kolla min JOURNAL", och så går hon till slut och hämtar en mer erfaren gammal herre på 60 år eller nåt som typ kastar ett kort getöga och säger "japp öroninflammation". Och man kan andas ut. Elelr så träffar man på en gammal typ som tittar, rycker lite på axlarna och säger "alltså, dina öron är inte fina, trumhinnorna ser alldeles, ja... man kan inte se om du har öroninflammation alltså" och så hinner jag ju tänka att eftersom läkaren antagligen har läst min journal om mina återkommande öroninflammationer så skriver hen ut Kåvepenin. Men nej. "Det är det nog inte, det är troligtvis förkylningsont, det är vanligast i din ålder och det är ju förkylningstider nu".
Och så går man hem och väntar på att trumhinnorna går sönder, för att få lättnad. Och tänker "Vad var det jag sa?!"
"Rolig" reaktion av din läkare, frågade du inte vad hon trodde du hade gjort...

Varför är det så svårt för dem att ens tro på människor som har haft otaliga öroninflammationer att man faktiskt VET vad fan man talar om? Smärtan vid öroninflammation är totalt olik den vid förkylning. Endast den som har haft båda förstår nog precis vad jag menar, men VET när det är öroninflammation.