Hur blir det med kärlek?

Sv: Hur blir det med kärlek?

hmmm man tappar nog nummer 1-platsen i alla fall. En pappa älskar nog sitt barn mest i hela världen. Det är nog delad första plats men på olika sätt. Kärlek till ett barn är villkorslöst. Själv ser jag både sambo + dotter på plats 1.
Jag tycker det låter sunt att vilja resa och vara tillsammans själva innan några små kommer i bilden. Man behöver inte stressa.

Men oavsett hur starka man är ihop innan eller hur mkt man förberett sig, rest, lekt av sig osv så är småbarn en tuff period. Och jag vet de som varit jättetighta som gått isär och de som knappt känt varann innan som bara vuxit sig starkare som par. Själv tillhör vi nog kategorin som får kämpa som fan. Men det är värt att kämpa.

lite off topic kanske... men man kan inte planera för mkt, men det är enklare att göra a-b-c först än c-b-a,,,,

vi har tex skjutit våra "bila-runt-i-USA-planer" 5 år frammåt så dottern ska ha utbyte av det hela.... även andra resor vi vill göra själva skjuter vi på då vi inte vill lämna dottern mer än några dagar.

bla bla bla... (sorry svamlet)
 
Sv: Hur blir det med kärlek?

I min bekantskapskrets sa verkar det som om de som blivit gravida inom nagra manader efter att de traffades inte klarat av omstallningen med barn och allt vad det innebar. De flesta har brutit upp inom ett ar efter att bebisen fotts - de fa som fortfarande kampar pa har det inte bra, mycket slitningar och brak etc.
Medans de par som varit tillsammans nagra ar innan de fick barn fortfarande ar det, och verkar leva lyckligt familjeliv, aven efter bade tva och tre barn....


...och för mig var det precis tvärtom :cool:

Det är svårt att se utanpå hur lyckliga/olyckliga familjer är :crazy:
 
Sv: Hur blir det med kärlek?

Jag och pappan till min andra son hade varit tillsammans i ca 6 månader när jag blev gravid.
Vi flyttade ihop, men det funkade inte så bra. Han hade aldrig bott ihop med någon förut och trodde att det skulle vara enklare.
Så när jag var höggravid, ca 2 veckor innan bf flyttade han till en egen lägenhet. Hade lite problem ett tag, men när han blev föräldraledig och började vara mer med sonen blev det bättre än nånsin.
Nu är sonen 15 månader och vi är fortfarande särbos, och kära :love:
Tror inte vi skulle klara av att bo ihop än. Vi vill inte försöka nu heller, för risken är att förhållandet förstörs.
 
Sv: Hur blir det med kärlek?

Precis, olika kakor är det :D

Jag har 1 kaka för sonen, 1 för hans pappa, och 2 kakor för hundarna. Haha. Jag älskar alla så mycket som det bara går, men på olika sätt.
Men för sonen har jag ju även instinkter, som hans pappa inte kan framkalla hos mig. Exempelvis beskyddarinstinkten. Den är STARK verkligen :eek:
 
Sv: Hur blir det med kärlek?

Jag tycker att både relationen och kärleken är starkare än innan och jag är inte alls nummer 2 i min sambos ögon. Blev nästan sur på honom igår då han sa att jag var finast i världen. -Men sonen då?! haha. Vill att han ska tycka om sin son minst lika mycket som mig och det gör han ju naturligtvis. Kärleken till barnet är så stort att det känns bara bra att veta att min sambo tycker likadant.

Det som har varit jobbigt i vårt förhållande under bebisens första år är att alla hans små ovanor som man inte tyckte var så stora innan, blev till stora problem nu. Förut kunde man ta att han var slarvig men nu kan jag bli störtförbannad på det. Fast det börjar bli bättre igen.
 
Sv: Hur blir det med kärlek?

Precis - man kan verkligen offra sitt liv för sitt barn, men tyvärr min kära man
-Du får ta din egen kula (vi var på High Chaparall igår)
 
Sv: Hur blir det med kärlek?

Jag vill ha min sambo som nr 1 och att jag är detsamma för honom.
Självklart ska barnet vara viktigt, men jag vill inte förlora det där speciella med sambon/partnern/maken.. :crazy:

Jag håller med! Så vill jag oxå ha det, och därför pratade jag och maken mycket om detta innan vi fick barn.

Vi kom fram till att vi har en gemensam syn: Vi tror att barn mår bra av att ha föräldrar som älskar varandra, som nästan är som en enhet. Om vi vårdar vår relation får barnen automatiskt del av det. De ser oxå hur en relation kan fungera, och får en tro på sin egen förmåga att ha en kärleksrelation så småningom.

Om vi däremot skulle ha en knackig relation, då skulle barnet må dåligt av det oavsett hur bra relation var och en av oss hade med barnet, tror vi. Därför har vi medvetet valt att se varandra som nr 1.

Vår son har ända sedan han var nästan nyfödd visat att han trivs bäst när mamma och pappa är kära och nära varandra.
 
Sv: Hur blir det med kärlek?

Innan vi fick barn hade vi varit ett par i ca 3 år. Jag är rätt säker på att vårt förhållande hade gått i kras om vi hade skaffat barn tidigare, eller iaf att det hade varit mkt jobbigare.

När dottern kom så sattes mkt i förhållandet på sin spets, och vi fick lära oss att samarbeta bättre, gick bla på familjerådgivning några ggr. Nu efter två år så är jag mer övertygad än nånsin att han är mannen i mitt liv, och vi känner varandra på ett sätt som jag inte tror vi hade gjort om vi inte haft barn. Vårt förhållande har djupnat helt enkelt.

Vi var båda över 30 när barnet kom och hade "lekt av oss". Iaf jag har då gjort min del av festande och kul saker, så i mitt liv var det dags för att leva familjeliv och uppleva det äventyret! Det är en nog så äventyrlig och utvecklande upplevelse, både på ett personligt plan och i förhållandet med min partner.
Livet är inte slut när man får barn, det är bara en ny fas i livet.

Angående kärleken till barnet och partnern:
Det går bara inte att jämföra.
Mitt barn är ovillkorligt fast i mitt hjärta, och den saken kommer aldrig ändra sig. Det finns en vacker dikt där föräldern liknas vid en pilbåge som ger pilen(barnet) kraft och styrka i livet, men där pilen går sin egen väg och oundvikligen måste lämna bågens stöd för att gå vidare i livet.

I kärleken till min sambo är det ett samspel, och en vilja att uppleva livet tillsammans. Det bygger på en frivillighet, och en ömsesidig önskan att leva ihop. Vi har ett val, och vi är två jämnstarka individer som kan stödja varann.

Vi-känslan blev MKT starkare av att få barn ihop, vi sitter ofta och bara tittar på henne, den underbara, helt riktiga lilla människa som vi två har skapat :love:
 
Sv: Hur blir det med kärlek?

*knapplan*

Fast a andra sidan... I min bekantskapskrets sa verkar det som om de som blivit gravida inom nagra manader efter att de traffades inte klarat av omstallningen med barn och allt vad det innebar. De flesta har brutit upp inom ett ar efter att bebisen fotts - de fa som fortfarande kampar pa har det inte bra, mycket slitningar och brak etc.
Medans de par som varit tillsammans nagra ar innan de fick barn fortfarande ar det, och verkar leva lyckligt familjeliv, aven efter bade tva och tre barn....
Själv födde jag mitt första barn med maken 9 månader efter att vi blivit ett par. Vårt fjärde barn tillsammans är beräknat till 3/8 och vår äldste är 9 år nu.
Visst har det varit upp och ner ibland men aldrig värre än att vi jobbat på tillsammans. Mycket utav problemen har dessutom varit sånt som egentligen inte haft med förhållandet att göra utan påverkan utifrån som vi tacklat tillsammans.

Vi har det fantastiskt än idag och jag hoppas verkligen att vi får bli gamla tillsammans :love:
 
Sv: Hur blir det med kärlek?

Jag har hört att de par som sätter sin partner först som nr 1(framför barnen) o ser till att prioritera förhållandet även efter att barnen kommit har störst chans att överleva o det tror jag på.
Nu menar jag inte att man ska bortprioritera barnen men att man då o då ser till att ha ensamtid, att man lyssnar på varandra även om någon liten är med osv. Det är nog något man bestämmer sig för oavsett hur länge man var tillsammans innan.
 
Sv: Hur blir det med kärlek?

Lev inte "hela livet" innan ni skaffar barn. Jag tror man bör vara lite nyförälskad när man skaffar barn. Jag tror man orkar med bättre då.

Dock kan det ju vara bra att man känner varandra någorlunda och vet vilka man är och vart man står så att det inte blir helt fel när man skaffar barn.
 

Liknande trådar

Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
3 905
Senast: gullviva
·
  • Artikel
Dagbok Nu kommer jag med en sån relationstråd igen. Men jag känner att ni här på Buke alltid säger så kloka saker och jag vill gärna höra hur...
Svar
7
· Visningar
1 337
Senast: tanten
·
Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
14 362
Senast: Ramona
·
Relationer Jag har en pojkvän som jag upplever blir utnyttjad av sin bonusfamilj (bonussyster med man) både för pengar och för tjänster och skulle...
5 6 7
Svar
123
· Visningar
10 439
Senast: Oh_really
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp