Hur bestämde ni er för att få barn?

[Rumpnissen]

Alltså rent tekniskt förstår jag mycket väl hur det går till . Men hur bestämde ni er för att det var dags? Eller bara blev det så? Planerade ni? Bara körde ni på? Var ni överens eller var ni ensamma? Har det fungerat bra? Är ni nöjda?

Nu är jag väll inte i "barnskaffartagen" precis nu. Men jag är sambo, har fasst jobb och hus. Är "färdig" så att säga. Det märks på omgivningen att de nästan förväntar sig att vi ska ha barn när som helst. Inte för det påverkar oss men man börjar ju fundera. När vet man egentligen att det är dags?

 

[jerseyko]

Sv: Hur bestämde ni er för att få barn?

Man vet nog aldrig när det är dags!


För oss var det så att vi hade fast jobb och båda tjänade dessutom riktigt bra och trivdes. Vi ägde inte vårt hus men hyrde det och där fanns plats för barn, och det var ett tryggt hyreskontrakt, inte något privat där man kanske unde tro man blev uppsagd när som helst. Ingen av oss ville plugga eller resa och hitta på saker som är omöjliga/väldigt svårt att utföra när man har barn.

Mitt bebissug kom långt före makens, men vi beslutade tillsammans att jag skulle sluta med p-piller för jag inte mådde bra av dem, och ansvaret för kondom hamnade på honom. Men det dröjde inte länge innan vi (eller mest jag) började hålla koll på ägglossning och menscykelns längd.


2a barnet var vi överrens om att jag skulle bli gravid innan Rasmus blev 1 år och 9 månader för att behålla min höga föräldrapenning. Men vi ville inte ha för tätt mellan barnen. Planen var att försöka få till en februari - aprilbarn men så en månad innan sa jag lite på skoj till maken att jag hade ägglossning och vi struntade i kondom den gången, de tog ju ändå 10 månader att få till Rasmus så vad gjorde det


Bra har det väl inte fungerat då jag blev varslad när Rasmus var 8 månader gammal så jag jobbade bara 3 månader efter min föräldraledighet sen var jag arbetslös men fick nytt jobb väldigt fort. Tanken var väl egentligen att jobba sig in där först men jag hade ändå bestämt mig för att vara hemma längre med nr.2 och dessutom sen börja plugga så.
Maken där emot har ju jobbat upp sig och tjänar mkt mer nu än när Rasmus föddes, vi har köpt hus och bor billigare. Sen har han ju fått firmabil.

Vi är jättenöjda och trivs hur bra som helst, annars skulle vi ju inte skaffat en till Man kan inte beskriva hur det känns att ha barn, det går jättebra att beskriva hur trött man är och om man är osams osv osv för den känslan vet lixom alla hur den känns. Men att vänta barn och få barn och se dem växa upp Man glömmer de där jobbiga väldigt fort.

 

[Lamborghini]

Sv: Hur bestämde ni er för att få barn?

Vi är jättenöjda och trivs hur bra som helst, annars skulle vi ju inte skaffat en till Man kan inte beskriva hur det känns att ha barn, det går jättebra att beskriva hur trött man är och om man är osams osv osv för den känslan vet lixom alla hur den känns. Men att vänta barn och få barn och se dem växa upp Man glömmer de där jobbiga väldigt fort.

Vill bara påpeka att alla inte upplever det där "jobbiga" nån gång alls!
Så, nu fick jag det sagt

 

[jerseyko]

Sv: Hur bestämde ni er för att få barn?

Vill bara påpeka att alla inte upplever det där "jobbiga" nån gång alls!
Så, nu fick jag det sagt

Det ända igentligen jobbiga jag upplevt är 2 års trotsen som pågår nu. Men det är inte så konstigt att den känns jobbig när man dessutom är höggravid!

 

[Lillaliv]

Sv: Hur bestämde ni er för att få barn?

*KL*

Jag och min man började prata om att skaffa barn för 5-6 år sedan. Vi arbetade båda i häst-branchen så ekonomin var upp och ner och allt annat än bra och vi bodde dessutom inneboende hos mina föräldrar. Praktiskt med tanke på att vi skötte deras gård på heltid, men inte drömläge när man vill starta egen familj.

Åren gick och den biologiska klockan började ticka. Jag bröt mig loss från hästarna och skaffade lite arbeten utanför gården, min man arbetar fortfarande hemma. Ekonomin blev lite stabilare iom min månadslön, och vi hyr nu ett hus på lagom avstånd från mina föräldrar. Så förra vintern sa vi att nu eller aldrig, det blir nog inte bättre än så här. Jag sökte information på internet om ägglossning, visste när jag haft senaste mensen och fick fram ett datum.

Datum för min ägglossning var på en onsdag, så vi planerade in sängkammaraction måndag, onsdag och fredag den veckan. Nu arbetade jag kväll måndag och när jag kom hem hade min man somnat , så vi försökte istället på tisdagkvällen. Min man hade haft en mycket hård dag på gården och fick för första gången i historien inte upp den . Onsdagen såg vi till att hålla ledigt direkt efter lunch. Nu funkade det och torsdag morgon när jag vaknade kände jag mig gravid! På fredagen sa jag att ikväll behövs det inte, det är klart nu . Sedan blev det till att vänta på testet. Jag kände mig så säker, så testet kändes bara som ett led i att fastställa att allt gått väl. Testet plussade och idag har vi fyra dagar kvar

Även om vår livssituation idag hade kunnat vara bättre (ägt vårt eget boende, stabilare månadsinkomst etc.) så känner vi att den är tillräckligt bra för att vi ska klara ut det. Kärlek och vilja finns det gott om och vi är båda beredda på att arbeta hårt om det är det som krävs. Vi har båda längtat så länge nu, och väntar vi längre kan det vara för sent.

 

[Popcorn]

Sv: Hur bestämde ni er för att få barn?

Våra två barn var planerade. Vi kände oss redo.
Det kommer du nog oxå att känna dej när det
väl blir dax.

 

[Cambrie]

Sv: Hur bestämde ni er för att få barn?

Vårt barn är inte särskilt planerat. Jag har inte kunnat äta p-piller på grund av att mitt humör inte är att leka med då, och kondom kändes otympligt... Men vi känner varandra väl, hade jobb och sa helt enkelt att vi kör utan, händer något så händer det. Men vi räknade inte ägglossningscykel och sånt där. Och ingenting hände heller på 14 månader. Sedan blev jag varslad på grund av konjunkturen, och då passade vi på att söka - och få - jobb i USA med travhästar, en dröm för båda...
Jag sa till sambon i slutet av april att om vi nu verkligen skulle åka till USA så kanske vi skulle börja skydda oss, för skulle jag bli gravid så skulle ju den drömmen spricka, men han tyckte vi kunde fortsätta, "ingenting hade ju hänt på 14 månader"... I maj uteblev mensen, och sedan var jag gravid. Det lustiga är att jag kände på mig det redan innan mensen uteblev...

Så, det blev en helomvänding. Vi passar på att flytta nu, jag har jobb fram till jul och ska ha i januari. Visst sjutton hade det varit bättre med två fasta inkomster (sambon jobbar med hästarna i sitt företag) men jag är inte så orolig över just den delen, och jag tror att jag får nytt jobb när jag går tillbaka till att jobba.

Jag blir ju 30 nästa år så det var aldrig tal om att välja bort barnet för att åka till USA och jobba, det kan man göra senare med barn om det är så... Det är väl heller inte tal om att börja skydda sig efter den här graviditeten, händer det igen så händer det, lika bra att skaffa ett till när vi ändå är igång

 

[Cilla]

Sv: Hur bestämde ni er för att få barn?

både jag och sambon ville ha barn, men kanske inte just nu, va hade bara varit tillsammans i 10 månader när jag ville sluta med mina p-piller (mår piss av hormoner). kondom var helt uteslutet för oss och vi pratade mycket om hur vi skulle göra om vi blev med barn. båda var överens om att det var välkommet m det blev så.

vi körde med säkra peridor och vi hade koll på ägglossning båda två.
på 4 månader gick vi från att vara försiktiga till att på allvar försöka bli gravida och första ägglossningen vi hade sex blev vi dräktiga.

vi blev snnopna, hade inte trott att det skulle gå så fort, men glada såklart.

hur det är att ha småbarn vet ja inte, vårat beräknas komma först om 4 dar.

 

[_bed_of_roses_]

Sv: Hur bestämde ni er för att få barn?

Indra var inte planerad, utan när jag fick veta att jag var med barn pratade jag med killen om det och han ville inte ha kvar henne utan ville att jag skulle ta bort det. Men jag ville inte igenom gå en abort till som jag gjorde när jag var 18 så jag bestämmde mig för att spara det. Då lämnade killen mig och ville inte veta av barnet något. Så nu är Indra 5v i mon och jag ångrar INTE att jag tog det béslutet som jag tog. För Indra är det bästa som hänt mig!

 

[Tussilago]

Sv: Hur bestämde ni er för att få barn?

Puttar upp den här tråden lite..
Ligger i tankarna på att slute med piller.. Jag är inte så att jag känner mig direkt att barn är mitt mål med livet, men sambonn vill gärna ha barn. Jag HOPPAS att jag ska bli sån att jag växer i rollen, att när man väl är gravid så känns det rätt.. Är ändå 29 år nu, och som nån skrev, det blir nog inte bättre än såhär. OM det blir problem så är det HÖG tid att börja nu. har man tur går det fort, men åren vandrar ju iväg liksom..
Sambon vill som sagt gärna, så mkt är för hans skull, och jag lever som sagt på hoppet att det känns bra då det händer. Men vad händer om det INTE gör det?
Min mamma stack då jag var 6, bott hos pappa, inte haft kontakt med henne. TÄNK om jag blir likadan?!

 

[vindvissla]

Sv: Hur bestämde ni er för att få barn?

De allra flesta växer in i rollen. Om du skulle göra en undersökning här på buke så tror jag 99% som inte var så sugna ändrade sig under resans gång / när barnet var ute. Det är väldigt ovanligt att ångra sig, men det är klart det händer.

TS: Jag var så sjukt sugen och hade varit i flera år, så det var typ "gör mig på smällen annars hittar jag en annan hingst" som gällde i den här hagen.

Lambo: Jag njuter också till fullo när Sam är "snäll", men fy var tvåårstrotsen är ansträngande ibland! Dessutom har jag ett väldigt spirituellt barn, det är full fräs och nya saker hela tiden 24 timmar om dygnet. Du verkar ha ett A-barn, snäll och glad och lugn. Min tvåa verkar också vara sån, men vi får väl vänta och se.

 

[Kattennizze]

Sv: Hur bestämde ni er för att få barn?

Tja, när vi började närma oss 30-strecket började det väl kännas att det var dags. Sen tog det 7 år innan sonen kom genom IVF. Vi var klara med våra utbildningar och var säkra på vår relation.

 

[Brandgul]

Sv: Hur bestämde ni er för att få barn?

Världens bästa misstag!! Men min sambo påstår att vi var överens??? Nåja, han får väl tro det då

Andra barnet välplanerat.

 

[aneka]

Sv: Hur bestämde ni er för att få barn?

Jag hade bestämde mig sedan länge att jag skulle bli en ung mamma. Men hade en trög sambo som inte fattade någonting fast vi varit ihop i 5år. Sista året slutade jag med prev. medel och sa till honom att blir det så blir det, fast igt hade jag sten koll på ägglossning mm. Men det tog sig inte alls på ett år och tur av väll det för sen hade jag tröttnat på honom och flyttade ifrån hus och allting.

Träffade i samma veva en ny kille som känndes fullständigt rätt! Hade fortfarande inget prev. medel men va pågång att skaffa för det va väll bara att inse att jag inte skulle få några barn på många år. Fast vi va inte särskligt duktiga på att skydda oss och pratade om hur vi skulle göra OM det blev så att jag blev med barn. Han skulle då stanna vid min sida iaf! Så sista månaden innan jag skulle börja med p-pillren och precis fått ordning i min egna lägenhet med alla nya grejer jag köpt så blev jag alltså med barn! Kunde inget annat än besluta att behålla det! Så det var bara att sälja alla grejer och flytta in till min nuvarande sambo och börja baka ihop våra liv, och det hade aldrig kunnat bli bättre! Trotts att vi bara varit ihop i 5mån nu!

Så i Juli förväntas vi ha vårat första barn och jag klarade väll precis gränsen på ung mamma, ev lite över. Är 23år nu. Sambon är 25!

 

[Cattis_E]

Sv: Hur bestämde ni er för att få barn?

Alltså rent tekniskt förstår jag mycket väl hur det går till . Men hur bestämde ni er för att det var dags? Eller bara blev det så? Planerade ni? Bara körde ni på? Var ni överens eller var ni ensamma? Har det fungerat bra? Är ni nöjda?

Nu är jag väll inte i "barnskaffartagen" precis nu. Men jag är sambo, har fasst jobb och hus. Är "färdig" så att säga. Det märks på omgivningen att de nästan förväntar sig att vi ska ha barn när som helst. Inte för det påverkar oss men man börjar ju fundera. När vet man egentligen att det är dags?

Utvecklar frågan lite:
Hur vet man ATT man vill ha barn?
Jag känner mig inte ett dugg sugen på det, och inte maken heller som tur är...

Jag vet att man inte måste ha barn, det enda som ens får mig att tveka är en svag oro att ångra mig när det sedan är för sent.
Antingen är min biologiska klocka seg som attan, eller så är jag en av dem som aldrig kommer att vilja ha barn alls.

Angående omgivningens förväntningar och frågor som någon sa, varför måste man så käckt pika och fråga sådant så fort man skaffat hus eller gift sig? Jag vet inte varför men jag tycker nog inte jag behöver svara eller förklara för folk till höger och vänster huruvida jag tänker skaffa barn snart, någonsin eller aldrig? Vad får man ut av att fråga/pika ytligt bekanta om sådant?
Däremot är det helt okej att familjen undrar, men de vet liksom redan hur läget är.

 

[Lamborghini]

Sv: Hur bestämde ni er för att få barn?

De allra flesta växer in i rollen. Om du skulle göra en undersökning här på buke så tror jag 99% som inte var så sugna ändrade sig under resans gång / när barnet var ute. Det är väldigt ovanligt att ångra sig, men det är klart det händer.

TS: Jag var så sjukt sugen och hade varit i flera år, så det var typ "gör mig på smällen annars hittar jag en annan hingst" som gällde i den här hagen.

Lambo: Jag njuter också till fullo när Sam är "snäll", men fy var tvåårstrotsen är ansträngande ibland! Dessutom har jag ett väldigt spirituellt barn, det är full fräs och nya saker hela tiden 24 timmar om dygnet. Du verkar ha ett A-barn, snäll och glad och lugn. Min tvåa verkar också vara sån, men vi får väl vänta och se.

Haha A-barn? Ja det stämmer för tillfället i all fall - han är verkligen snäll, glad och lugn

 

[Calazirya]

Sv: Hur bestämde ni er för att få barn?

Vår dotter var inte planerad men så otroligt välkommen (av många anledningar). Men även om det var självklart från början att behålla så gnagde tvivel i kroppen bra länge under graviditeten.

Det gick över runt vecka 20.

Det fungerar ypperligt, hon är så glad, lugn och självgående. Men så är hon bara 9 ½ månad så jobbigare tider kommer nog ..

Så jag njuter så länge det varar..

 

[Zody]

Sv: Hur bestämde ni er för att få barn?

Hos mig så började en längtan gnaga strax innan sambons brorson tittade ut (slutet av nov -09), och även om sambon också var sugen så var det inte aktuellt att börja försöka då. Sambon var helt enkelt inte mogen just då, och då fick det vara. Månaderna gick, vi körde på som vanligt med kondom men när sommaren närmade sig så började vi köra på "säkra perioder" istället och sa att händer det så händer det. I mitten på juli kom äntligen ett "jag vill att vi börjar försöka på riktigt nu" från sambon. Men det var visst redan avklarat, för redan då fanns Räkan i magen.
Oplanerat planerad och så oerhört välkommen, innan så trodde vi inte att vi någonsin skulle vara redo för något sånt här -men nu när hen finns där inne och växer så känns det som det mest naturliga i världen. Klart vi ska bli föräldrar! Jag tror att man växer in i rollen lite grann, sambon var vettskrämd de första 3 månaderna. Nu är han en engagerad blivande pappa som längtar som en tok efter april.

Jag tror helt enkelt att man vet när man är redo - när man har en längtan efter något mera, att bilda familj med den man lever med. Att låta trycket från andra spela in tror jag kan bli farligt, försök ignorera det och vänta tills det känns bra för er. Prata med varandra, vad har ni för förväntningar och förhoppningar på livet som föräldrar, vad har ni för syn på uppfostran, föräldraledighet osv? Prata om sånt innan, kanske upptäcker ni att ni tycker helt olika eller så kanske det väcker en längtan efter en liten.

 

[Calazirya]

Sv: Hur bestämde ni er för att få barn?

Tillägg ang första frågan:

När jag träffade min nuvarande sambo föll som alla bitar på plats. I tidigare förhållanden har ordet barn ( om än längre fram i livet ) öht aldrig existerat.
Det har inte ens funnits som minsta lilla frö i mitt huvud.

Men så när jag träffade min nuvarande ( igen ) så kändes det rätt redan från början, jag visste att om det blir barn så blir det med honom

 

[voltis]

Sv: Hur bestämde ni er för att få barn?

Egentligen blev jag gravid av misstag, men ändå inte
Slutade med p-piller ett par månader innan, de hade tagit slut och det blev inte av att gå till bm och skaffa nya.
Sambon visste om detta, och vi båda var medvetna om "risken". Båda närmade sig 30 år och kände att det ändå var dags snart .
Dock blev jag arbetslös vid årsskiftet, och då var vi lite nervösa över om jag skulle bli gravid.

Fick nytt jobb, och samtidigt gravid! Lite orolig igen, då jag var ny på jobbet och snart skulle bli mammaledig också.
Men jag fick fast arbete, efter att jag berättat, så det var härligt!
Så det kanske var lite fel i tiden, men samtidigt var vi redo, fast boende, ett 11 årigt förhållande... så det var ändå helt rätt