Hur berättar man på bästa sätt?

[Monifa]

Funderade på att skapa ett anonymt nick men äh vad tusan. Postar här på förälder just för att det är vad det delvis handlar om och jag behöver den synen på det hela.

Hur berättar man för sina föräldrar att man vart med om sexuella övergrepp? Övergreppen hände dels för fyra år sedan och ett tidigt detta år.

Jag har inte berättat någonting utav anledningen att jag dels väldigt länge skämts, dels inte velat såra dom och faktiskt vart rädd för att inte bli trodd på. Jag är inte intresserad av att berätta för dom om vilka de är eller vart, inga detaljer liksom det besparar jag oss alla tre.

Men hur gör man för att inte såra dom, jag har ju på nått vis undanhållit det här i 4 år. Hur mycket kan det tänkas påverka vår relation? Som i dagsläget är mycket god och de står mig nära. Anledningen till att jag vill berätta är dels för att jag kommer börja gå hos psykolog nu och har ganska troligt PTSD. Jag kommer med andra ord behöva min mamma i det här, jag vill ha henne med mig och inte stänga ute detta. Jag vet att hon kommer finnas där när hon smält detta (och likaså min pappa men vår relation är betydligt mer bräcklig, vi är så fruktansvärt lika och det drar inte alltid jämnt.).

Hur hade du velat få detta framför av ditt barn? Har det hänt och hur reagerade du? Allmänna tips på hur man besparar föräldrahjärtan från att spricka mottages.

 

[ameo]

Sv: Hur berättar man på bästa sätt?

som förälder kan jag väl säga att det du kommer berätta kommer inte på något sätt såra dina föräldrar. De kommer nog bli glada att du berättar för dem, men förfärade över vad du varit med om. Det är nog ofrånkomlig. Men jag är ganska övertygad om att de gärna tar den sorgen för att kunna stötta sitt barn!

Hur du ska berätta vet jag inte. Känns det jobbigt så kanske ett öppenhjärtigt brev kan vara en inledning.

 

[Lilla Grodan]

Sv: Hur berättar man på bästa sätt?

Som mor skulle jag säga att det viktigaste är att du berättar.

Som mor kan jag nog säga att min värld skulle rämna för en stund, men att det är något som jag som mamma måste hantera själv. För att lindra för en förälder att få reda på en sådan här händelse kan det vara bra att föräldern har sin ev sambo eller någon annan närvarande.

En förälder dör inte av att få reda på att detta har hänt, men kommer nog att sörja och anklaga sig själv för att man inte har förmått att skydda sitt barn tillräckligt bra. Jag kan inte förutspå vilken annan reaktion du kan få, men var beredd på något oväntat så det kan vara bra för dig också att ha någon som du litar på närvarande då du berättar för dina föräldrar. Den reaktion som din respektive förälder ev får beror på deras erfarenheter och rädslor och det är det som gör att du har svårt att förutspå reaktionerna. Dina föräldrar får förhoppningsvis stöd av varandra i den här resan. Det kan i och för sig hända att ingen av dina föräldrar förmår stötta dig i den här situationen, men de har i alla fall då fått möjlighet att göra det och har fått större möjlighet att förstå ditt framtida arbete med att bearbeta det du varit med om.

Om du har möjlighet så berätta så snart du kan så att dina föräldrar kan ha möjlighet att hjälpa och stötta dig så snart som möjligt.

 

[ameo]

Sv: Hur berättar man på bästa sätt?

kanske kan det hjälpa dig lite att läsa "citrons" tråd här på föräldrasidan?
Hennes döttrar berättade ju just om övergrepp... använd sökfunktionen så hittar du den nog.

 

[klockmalva]

Sv: Hur berättar man på bästa sätt?

Vad psykologen eller den som remitterat dig till psykologen, alltså vad tycker/säger den som tror att du har PTSD?

Sök ditt stöd där tycker jag.
Lycka till!

 

[AgentCarter]

Sv: Hur berättar man på bästa sätt?

Det är nog väldigt svårt att berätta detta för din mamma utan att hennes hjärta krossas, men jag tycker du ska göra det ändå.
Din mamma vill veta detta (även om hon helst önskar att det aldrig hade hänt) och du behöver henne nu.
Ameos råd om att kolla på citronens tråd är jättebra!

Jag lider verkligen med dig och önskar att du en dag kommer må helt bra igen, KRAM!

 

[em-pirre]

Sv: Hur berättar man på bästa sätt?

Skriv ner allting! Såna saker kan vara lättare att ta upp om den andra får läsa.

Jag är säker på att dina föräldrar är tacksamma för ditt förtroende!

 

[mandalaki]

Sv: Hur berättar man på bästa sätt?

Är inte förälder men: jag tror att när chocken lagt sig kommer de att känna sig tacksamma och stolta över att du berättat. Det skulle jag bli.

Om du säger att du hållit tyst för att skona dem är det troligt att de reagerar med Men varför har du inget sagt?

Jag är ganska övertygad om att de vill hjälpa dig igenom det här.

Citrons tråd var aktiv för bara någon vecka sedan, den hittar du lätt. Hon - och hennes döttrar - var enastående.

 

[Monifa]

Sv: Hur berättar man på bästa sätt?

Kommer absolut prata med henne om hur jag ska lägga fram det men samtidigt vill jag ha en ytterligare syn på det och inte bara min psykologs

knapp

Tack alla! Känns som att detta kommer gå bra Ska läsa Citronens tråd

 

[Petruska]

Sv: Hur berättar man på bästa sätt?

Jag tror inte att du ska vara alltför rädd för att krossa dina föräldrars hjärta. Det verkar vara en inbyggd psykologisk funktion i oss att vi i rollen som barn (även som vuxna barn) försöker skydda våra föräldrar från att känna till vårt eget lidande. Jag tror att den känslan faktiskt säger något om kärleken mellan dina föräldrar och dig, men jag tror också att den känslan är destruktiv. Den hindrar ju dig från att få dina föräldrars stöd och den hindrar dig och dina föräldrar att tillsammans mötas över svårigheterna. Som förälder till numera vuxna barn, har jag ofta varit frustrerad över att barnen hanterat mig så försiktigt när det är de själva som behövt stöd. Jag tror att många föräldrar känner så.

Jag tror så klart att dina föräldrar kommer att bli bestörta, och ibland när man som förälder blir orolig, blir man arg, tyvärr. Oftast utan att mena det. (Du vet, när barn kommer hem på tok för sent blir föräldrarna arga, fastän de borde bli lättade - det mönstret tänker jag på.)

Men i längden tror jag att de kommer att känna ett slags glädje över att du vänt dig till dem, och jag tror faktiskt att de förstår varför det var svårt för dig att berätta, varför det tog tid.

Två saker som jag tror att jag hade frågat om, i deras kläder, är sådant som du kanske vill undvika. Dels vem det var. Jag hade nog frågat för jag hade tänkt på rättsliga efterspel och liknande. Dels om du kan ha blivit smittad av något (och hiv hade snuddat vid min tanke, det hade det). Om du tycker de frågorna är jobbiga, ska du kanske förbereda dig lite på dem?

 

[Monifa]

Sv: Hur berättar man på bästa sätt?

Arga kommer dom inte bli, båda mina föräldrar är väldigt lugna på den fronten och brusar inte upp i onödan. Det jag mest är rädd för och som kommer att ske (nått annat vore nästan märkligt) är att det kommer starta massa tankar. Jag vill inte ändra förhållandet vi har idag, den är så fin. Men förhoppningsvis för det oss närmare i det långa loppet.

Den rättsliga biten är inte att tänka på, dels för att det är ett val jag själv gjort att inte gå vidare. Det fanns för lite som jag kunde stötta mig på i en rättslig process. Könssjukdomar har jag själv kollat upp. Den stora anledningen till att jag inte vill säga vilka dom var är för att första var hemma hos mina föräldrar och en dåvarande pojkvän (att berätta att det ägt rum hemma hos dom, i deras hus det funkar inte. Kan inte, vill inte, nej nej nej) och den har träffat den sista med (har hur vansinnigt destruktivt det än låter hästen uppstallad hos dom, nu är han utomlands fram tills jag flyttar här ifrån sån tur är) så nej. Det är bara en person som vet om vilka de är och så vill jag ha det. Något mina föräldrar dessvärre är tvungna att respektera, jag tycker det är oväsentligt vilka de var.

Tack förresten för att du svarar ur synvinkeln hur du själv hade reagerat

 

[inverterad]

Sv: Hur berättar man på bästa sätt?

Jag tror att dina föräldrar, efter den initiala chocken att deras barn har farit så illa, kommer att bli mycket tacksamma över att du har ett sådant förtroende för dem att du berättar.

 

[Monifa]

Sv: Hur berättar man på bästa sätt?

jag hoppas det med.

 

[susanne]

Sv: Hur berättar man på bästa sätt?

Det går säkert bra att ta med dem till psykologen och berätta för dem där. då kan både du och dem få stöd.

 

[Petruska]

Sv: Hur berättar man på bästa sätt?

Jag vill inte ändra förhållandet vi har idag, den är så fin. Men förhoppningsvis för det oss närmare i det långa loppet.

Det tror jag absolut! Framförallt kommer det att föra er mycket närmare varandra att du berättar, än att du inte berättar. Det hela har påverkat dig så mycket att du ska få behandling för PTSD. Det hade ju blivit jätteknepigt att dölja det i längden, både symtomen på traumat och själva behandlingen, kan jag tänka mig, och det hade skapat smålögner, undanflykter och tystnader.

Könssjukdomar har jag själv kollat upp.

Vad bra! Det hade lugnat mig avsevärt, om jag var din förälder, och det visar också att du trots det som hänt är rädd om dig. Det sista, att du tar hand om dig, lugnar även mig, så du kan ju bara föreställa dig hur mycket det kan lugna dina föräldrar! En dotter som inte är rädd om sig, är väldigt oroande för alla (normalt funtade) föräldrar, tror jag.

Något mina föräldrar dessvärre är tvungna att respektera, jag tycker det är oväsentligt vilka de var.

Du låter så säker på din sak här, att jag tror att du kan säga det till dina föräldrar på ett sätt som fungerar.

 

[Monifa]

Sv: Hur berättar man på bästa sätt?

Ska 'utredas' för PTSD men är relativt säker på den saken. Och oh ja, visst har det skapat lögner. Framför allt kring killar, de är nog hel förvirrad och tycker nog vid det här laget att de jag träffat måste vara riktiga idioter (när det i själva verket är jag som ballat ur och inte klarat av det) och det är väldigt mycket av den anledningen de behöver veta (förutom att jag behöver deras stöd).

Ja, det och graviditets test var prioett direkt efter. Men mina 'symptom' och dåligt mående kom ju senare när allt lagt sig. Haha tyvärr var reaktionen efter de två första tvärt om och jag spårade ut med en destruktiv syn på sex som inte skulle göra dom särskilt lugna men det gick tack gode gud utan allt vad synliga sjukdomar heter. Fast den biten hoppar jag över med....

Fast nej, den saken finns inga sätt som fungerar Men ikväll eller imorgon får jag se hur reaktionen blir. Återkommer....

 

[Monifa]

Sv: Hur berättar man på bästa sätt?

Liten upd. väntar med att berätta för päronen tills jag själv landat lite och kommit en bit på vägen. Just nu (för att vara egocentrisk) så ska jag försöka fokusera på mig själv. Men tack för era tankar

 

[Kaktusblomma]

Sv: Hur berättar man på bästa sätt?

Jag hoppas att du orkar och tar dig mod att berätta för dina föräldrar snart ändå så att du kan få deras stöd på din resa. Som förälder till en dotter skulle jag inte alls bli sårad över att höra, jag skulle bli bestört - absolut! - men väldigt stolt och glad över att ha en så fin relation att min dotter kom till just mig och berättade. Det är ju faktiskt det föräldrar är till för - att finnas där.

Om du inte vill oroa de med detaljer så kan du ju säga precis som du skrev och kanske bara berätta att det inte är någon släkting eller någon av deras bekanta, det är en tanke som skulle slå mig. Jag har på hyfsat nära håll en tragisk historia där pappan förgrep sig på barnet och det färgar nog mig lite.

Hur som, stort lycka till och en stor kram till dig!

 

[Monifa]

Sv: Hur berättar man på bästa sätt?

jag velar rätt mycket fram och tillbaka på när och hur och allt det där. Det får vänta ett tag till, vill komma en bit på vägen. Jag är ganska labil i mitt psyke och ena dagen kan allt vara as kalas och bättre än aldrig förr medan nästa dag kan vara totalt raka motsatsen, de kommer få veta men mina kurvor måste bli lite mindre annars är risken att jag i mina dippar inte tar mig till jobbet om det blir mer att oroa, analysera och bryta i bitar

 

[Kaktusblomma]

Sv: Hur berättar man på bästa sätt?

Du avgör självklart helt själv hur du vill göra och jag kan verkligen förstå att det är grymt jobbigt att berätta. Önskar dig som sagt all lycka och att du snart börjar må bättre!