Sofie_B
Trådstartare
Jag har ju insett hur lite jag faktiskt kan om hundars beteende och psykologi efter att ha hängt här i hundforumet, trots att jag har haft haft hund i hela mitt liv. Har dock "bara" haft sällskapshund och aldrig jobbat aktivt med hunden på det sättet så har liksom inte funnits något behov av att fördjupa mig i det hela. Tycker dock att det är väldigt intressant! Nå väl, till min fråga;
Jag har en 13-årig tax som är väldigt mycket "min" hund. Vi har hängt ihop i hela hennes liv och hon har hängt med mig genom samboskap, separationer, flyttar etc. Hon är med mig dygnet runt och har alltid varit. Hon är rent generellt väldigt mammig och jag gillar det. Hon är van att få min fulla uppmärksamhet och när jag flyttade ihop med min nuvarande man blev hon deprimerad då hon plötsligt fick finna sig i att ligga bredvid i soffan medan vi kramades istället för på mitt bröst som alltid annars. Det löste sig dock genom att vi aktivt började "kärleksbomba" henne så mycket som möjligt.
Nu i februari kommer det en liten bebis till familjen och jag vet inte hur jag bäst ska introducera den utan att hunden igen blir deprimerad? Eller om det ens går? När jag träffar andra bebisar blir hon också sanslöst mammig och ska verkligen visa att jag är hennes. Hur ska man bäst bemöta det beteendet? En bebis i familjen kommer ju onekligen innebära ett annat fokus för min del och jag vill helst att hunden ska känna att tillskottet är något positivt och att hon kanske kan "vara med" och ta hand om bebis om ni förstår hur jag tänker. Inte att hon ska känna att bebis tar hennes plats och att hon blir bortstött..
Jag har en 13-årig tax som är väldigt mycket "min" hund. Vi har hängt ihop i hela hennes liv och hon har hängt med mig genom samboskap, separationer, flyttar etc. Hon är med mig dygnet runt och har alltid varit. Hon är rent generellt väldigt mammig och jag gillar det. Hon är van att få min fulla uppmärksamhet och när jag flyttade ihop med min nuvarande man blev hon deprimerad då hon plötsligt fick finna sig i att ligga bredvid i soffan medan vi kramades istället för på mitt bröst som alltid annars. Det löste sig dock genom att vi aktivt började "kärleksbomba" henne så mycket som möjligt.
Nu i februari kommer det en liten bebis till familjen och jag vet inte hur jag bäst ska introducera den utan att hunden igen blir deprimerad? Eller om det ens går? När jag träffar andra bebisar blir hon också sanslöst mammig och ska verkligen visa att jag är hennes. Hur ska man bäst bemöta det beteendet? En bebis i familjen kommer ju onekligen innebära ett annat fokus för min del och jag vill helst att hunden ska känna att tillskottet är något positivt och att hon kanske kan "vara med" och ta hand om bebis om ni förstår hur jag tänker. Inte att hon ska känna att bebis tar hennes plats och att hon blir bortstött..
Sen så finns det såklart hundar (min yngsta t.ex) som man kan göra så med, men skulle verkligen inte rekommendera något sådant. Mina äldre blir aldeles för vilda.
