Jag tror mest på att inte göra en så stor grej av allting
Jag är väl lite gammal men tycker dagens hundägare i princip triggar hundar att börja tycka det mesta är svårare än vad det är.
Det ska fram med godisar och nervösa kommandon och nej nej nej trots att valparna bara tittar snällt.
Det verkar finnas någon ny teori om att hundar inte längre klarar någonting inte ens att bli utskällda av en annan hund.
Jag
tror - är verkligen ingen expert, så det är bara gissningar - att det kan handla om att en del kanske inte riktigt förstått hur och varför de tränar som de gör?
Att hjälpa hunden göra rätt är väl en bra grundtanke, men hunden måste ju också få en chans att faktiskt hinna göra rätt val. En del är nog så ivriga att hjälpa sin hund, att de glömmer bort att hunden måste få välja först för att den ska kunna lära sig önskvärt beteende.
Till exempel gällande hundmöten och godis. Om jag ser en mötande hund, och innan min hund ens hinner registrera den drar jag fram en mjukosttub och trycker i ansiktet på min hund. Sedan passerar vi mötande hund och min hund har ingen aning om vad som hände eller varför den fick "belöning". Lär den sig något? Antagligen inte. Däremot kan det förstås vara användbart i en "nödsituation", om min hund bara måste passera ett möte som egentligen är för svårt för den. Men lära sig av det tror jag inte att den gör.
Jämfört med om vi ser den mötande hunden, jag noterar att min hund ser den utan att göra någon sak av det, och jag ger den en godisbit och säger att den gör rätt. Eller, vi går förbi den mötande hunden och min hund traskar på precis som jag vill att den ska göra - då kan jag belöna att den gjort ett bra/önskvärt val.
Skulle min hund ha svårt med hundmöten försöker jag att öka avståndet till ett där min hund inte känner sig mer pressad än att den kan göra ett bra val, och så belönar jag det.
Nu har jag turen att ingen av våra hundar har sådana problem, men jag har en träningsbekant som berättat att hen fick jobba väldigt mycket med hundmöten med sin unga retrieverhane. Från att han blev könsmogen till att han var några år gammal kämpade de massor, med jättestora avstånd till andra hundar o. s. v. Nu tränar den hunden i grupp "som vem som helst", och bryr sig inte nämnvärt om andra hundar (inte ens när hunden jag hade med mig bestämde sig för att tappa öronen fullständigt och springa runt och störa alla de andra stackars hundarna...
)
Med det här sista vill jag bara ge lite hopp till de som kämpar
Jag tror att så länge man har en vettig plan för träningen, så finns all potential att det ska bli bättre!
när vi är på träning/tävling och möter massor med hundar är det aldrig några problem. Men möter vi någon hemma så blir det lätt kaos. Men är ju svårt att jobba med något som händer så sällan, då måste man ju arrangera något och det har inte jag orkat med. Så det får bli hålla avstånd bara 
