Duvan
Trådstartare
Med anledning av många hätska utfall i andra trådar har jag börjat fundera; vad är bra hundägande? Finns det någon bra husse/matte om man skärskådar? Är det helheten som ska styra eller är det detaljerna?
Jag ser till att inte ha fler hundar än att jag pallar att aktivera både kropp och hjärna på varje dag. De har alltid kompisar, blir dagligen genomgångna med tanke på hälsa och päls, får bra mat, god veterinärvård, mycket kärlek och kel. Kort sagt de mår bra och trivs med livet. Bra hundägare borde bli utslaget enligt mig.
Men tittar man från ett annat håll ser det ut så här: Vi jobbar heltid vilket gör att hundarna är ute i hundgård mellan 8 och 14.15. De får sova i ett begränsat utrymme skiljt från oss. Det gör att de ungefär halva dygnet är hänvisade till varandra de dagar vi jobbar. Nu blir kanske utslaget usel hundägare. Eller....?
Är man en bättre hundägare om man är tillsammans med sin hund 24 timmar om dygnet? Är man en bättre hundägare om man har en hund som aldrig är ensam mer än max 4 timmar per dygn - men faktiskt är ENSAM de timmarna. Eller är man kanske sämre? Eller är alltihop bra hundägare?
Min åsikt är klar; jag tycker att alla hundar behöver psykisk såväl som fysisk aktivitet varje dag. Olika mycket för olika individer, men alla behöver det. Jag tycker vidare att tiden ensam skall begränsas i möjligaste mån. Det betyder för mig att har man bara en hund är det nödvändigt att ordna sällskap för den tid man jobbar om det blir mer än halvtid, och att den bör få sova i anslutning till familjen. Har man flera hundar tycker jag att det är en annan femma, men bor man inte så att de kan vara i hundgård när man jobbar tycker jag att man även där bör minimera den inaktiva tiden.
Jag tycker mer synd om hundar som har sällskap jämt men bara får fysisk aktivitet, än hundar som sover sig igenom arbetstiderna för att sedan få använda hela sin kropp i trevliga aktiviteter med sina ägare. Det ena behöver dock inte utesluta det andra....
Mvh,
Duvan
Jag ser till att inte ha fler hundar än att jag pallar att aktivera både kropp och hjärna på varje dag. De har alltid kompisar, blir dagligen genomgångna med tanke på hälsa och päls, får bra mat, god veterinärvård, mycket kärlek och kel. Kort sagt de mår bra och trivs med livet. Bra hundägare borde bli utslaget enligt mig.
Men tittar man från ett annat håll ser det ut så här: Vi jobbar heltid vilket gör att hundarna är ute i hundgård mellan 8 och 14.15. De får sova i ett begränsat utrymme skiljt från oss. Det gör att de ungefär halva dygnet är hänvisade till varandra de dagar vi jobbar. Nu blir kanske utslaget usel hundägare. Eller....?
Är man en bättre hundägare om man är tillsammans med sin hund 24 timmar om dygnet? Är man en bättre hundägare om man har en hund som aldrig är ensam mer än max 4 timmar per dygn - men faktiskt är ENSAM de timmarna. Eller är man kanske sämre? Eller är alltihop bra hundägare?
Min åsikt är klar; jag tycker att alla hundar behöver psykisk såväl som fysisk aktivitet varje dag. Olika mycket för olika individer, men alla behöver det. Jag tycker vidare att tiden ensam skall begränsas i möjligaste mån. Det betyder för mig att har man bara en hund är det nödvändigt att ordna sällskap för den tid man jobbar om det blir mer än halvtid, och att den bör få sova i anslutning till familjen. Har man flera hundar tycker jag att det är en annan femma, men bor man inte så att de kan vara i hundgård när man jobbar tycker jag att man även där bör minimera den inaktiva tiden.
Jag tycker mer synd om hundar som har sällskap jämt men bara får fysisk aktivitet, än hundar som sover sig igenom arbetstiderna för att sedan få använda hela sin kropp i trevliga aktiviteter med sina ägare. Det ena behöver dock inte utesluta det andra....
Mvh,
Duvan