Hur är din relation med ”hästen”?

[juni_cool]

Sv: Hur är din relation med ”hästen”?

MINA HÄSTAR ÄR MINA BÄSTA VÄNNER, ETT LIV UTAN DEM SKULLE VARA SÅ MENINGSLÖST. Dog min häst så dör en del av mitt hjärta

 

[Heulwen]

Sv: Hur är din relation med ”hästen”?

Lånade lite text från dig...

Förutom det rent praktiska med ett kavalleri tror jag att det var ett slags psykologisk krigföring att sitta till häst. Man visade sig mäktig och stark redan innan slaget började och kunde säkerligen undvika en del strider genom detta. Hästen spelade en ideologisk roll likaväl som en praktisk och gav gudomlig makt till männen.

Hästen hade ett stort symbolvärde - är det korrekt uppfattat. Vet du mer om hur vi förhöll oss känslomässigt till hästen på denna tiden?

Med kristendommen kom ett oskrivet "tabu" - man åt inte hästkött. Den som slaktade hästar var den lägst stående "rackarn" - inte en slaktaren ville göra detta oskrivna "tabu". Det var ansett som något mycket lågt och fult. Hur var det under den tidsperioden du skriver om - åt man tex hästkött?

Om man tittar på Birka så är bara 0,03% av de analyserade benen från boplatsmaterialet (Svarta jorden) från häst och inga av dem bär märken från slakt (och det fanns gott om hästar på Birka).
Dvs. de åt knappast häst där (detta var ju mellan ca 790-970).
På övriga ställen och längre bak vet jag inte så mycket om tyvärr.

Men om man t.ex. tittar på en boplats i anslutning till ett av våra största gravfält (Valsgärde) så kan man hitta bevis för att hästen var viktig. Osteologiska analyser visar där att det endast finns ett fåtal hästben på boplatsen, däremot en stor andel av andra köttdjur.
Detta gravfält har många, många hästar begravda så hästar hade dem relativt gott om. Men de aktades högt och begravdes med stormännen istället för att ätas.
Det här var omkring 600 och ett par hundra år framåt.

Öht så gravlades hästarna mestadels hela under yngre järnåldern, dvs. man hade inte tagit vissa köttdelar av dem för att äta. Till skillnad från grisen och fåret under denna tid.

Hur människorna i forntiden förhöll sig känslomässigt till hästen varierade säkert från person till person, men att man vördade och högaktade hästen löper som en röd tråd under hela järnåldern.

 

[Heulwen]

Sv: Hur är din relation med ”hästen”?

jadu..kollar alltid in beteskvaliten även om jag ute på promenad med svärmor... jag kan knappt gå nånstans utan att kolla in underlaget..tänker genast: "Här skulle det va perfekt att ligga o cantra" så störd är jag....eller så fort jag ser nåt ställe så tänker jag: Här skulle man kunna bygga stall, ridhus, ha hagar m.m..
speciellt om man går förbi nån golfbana, kan ja inte låta bli att tänka på att vilka mysig hagar här skulle kunna bli!! kan ju förstås oxå ha att göra med att jag bor i sthlmskommun där mark är en bristvara...

Det där gör jag med.

 

[elfi]

Sv: Hur är din relation med ”hästen”?

Min häst är min allra bästa vän. Det finns inget som kommer emellan oss. Visst, vi har våra dagar med tjafs men det slutar oftast med ett leende på läpparna. Han är det bästa jag har och jag kommer aldrig släppa taget om honom. Vi litar på varandra till 110%! Det märks även på honom, att han litar på mig för ber jag honom gå förbi nåt som är "läskigt" gör han det på en gång, skulle någon annan rida honom skulle dom få hålla på i evigheter att få förbi honom förbi det läskiga.

 

[Lazio]

Sv: Hur är din relation med ”hästen”?

Jag älskar mina hästar. De är familjemedlemmar. Utan dem skulle livet vara fruktansvärt tomt.

De har hjälpt mig genom så mkt, jag är dem evigt tacksam.

 

[Lillfi]

Sv: Hur är din relation med ”hästen”?

Det där gör jag med.

Skönt, då kanske man kan känna sig lite mer normal då..

 

[Tom Dooley]

Sv: Hur är din relation med ”hästen”?

Min häst och jag har bara kännt varandra i ett halvt år. Det kommer nog att ta mkt tid innan vi är helt samspelta, men jag känner redan nu att det är ngt speciellt med den här hästen, han berör mig i mitt hjärta, med sitt mjuka sätt och i och med att han är så kontaktsökande.

Vissa individer berör en direkt, andra tar det tid att lära känna och att lära sig att älska.

Min svarta vän berörde mig direkt.

Jag hoppas och tror att det här kommer att bli min vän genom livet.

 

[Gummipappa]

Sv: Hur är din relation med ”hästen”?

Du glömde nämna Jens Orbacks mormor som lever med en häst...

 

[Underbar]

Sv: Hur är din relation med ”hästen”?

Han är min bästa vän och som en bror. Visst vi bråkar ibland, men blir alltid vänner sen

 

[Lustorus]

Sv: Hur är din relation med ”hästen”?

JAg håller till på en ridskola och rider sköter och jobbar med dem, Dem är mina jobbarkompisar, min lycka och min drivkraft.

 

[ulrikawennerstrom]

Sv: Hur är din relation med ”hästen”?

jag räddade henne och hon räddade mig, tillsammans är vi bästa vänner, jag står alltid vid hennes sida och hon vid min. det finns inga ord som kan förklara hur mycket jag älskar min vackra häst

 

[Lillfi]

Sv: Hur är din relation med ”hästen”?

Jag älskar mina hästar. De är familjemedlemmar. Utan dem skulle livet vara fruktansvärt tomt.

De har hjälpt mig genom så mkt, jag är dem evigt tacksam.

Ja med tanke på hur många timmar varje dag, man tillbringar med dessa härliga djur, så kan de inte annat än räknas som familjemedlemmar.
ja tänk, vad livet skulle bli tomt om man inte hade dom. De kräver, men ändå skänker så mkt tillbaka.

 

[Frankiie]

Sv: Hur är din relation med ”hästen”?

Min relation som jag hade med min häst Frankie var bättre än med nån människa för mig, han var min bästa vän. Han var så snäll, bet aldrig aldrig sparkdes, inte ens mot andra hästar, var snarare han som blev det för han alltid ville leka o gosa med dom andra hästarna.. förlorade en del av mig själv när han försvann

 

[Frankiie]

Sv: Hur är din relation med ”hästen”?

Min relation som jag hade med min häst Frankie var bättre än med nån människa för mig, han var min bästa vän. Han var så snäll, bet aldrig aldrig sparkdes, inte ens mot andra hästar, var snarare han som blev det för han alltid ville leka o gosa med dom andra hästarna.. förlorade en del av mig själv när han försvann

Glömde säga att han var 3 år o jag red han i 1,5 år o ramlade aldrig av, han försökte inte ens slänga av mig, vi litade verkligen på varann han å jag

 

[castle_bar]

Sv: Hur är din relation med ”hästen”?

Min häst är en familjemedlem. Vi är väldigt "tajta" och det är honom jag saknar om jag är hemifrån, det är honom jag berättar saker för först och vi förstår varandra och känner varandra utan och innan.

 

[_Sascha_]

Sv: Hur är din relation med ”hästen”?

Med min egen häst är det en speciell relation, hon är mitt allt och jag gör allt för att hon ska ha det bra och det är mitt ansvar.
Vi förstår varandra, med henne behöver jag aldrig vara rädd, hon skulle aldrig försöka slänga av mig eller skada mig och hon väljer alltid de säkraste vägarna, samtidigt som hon lika gärna kan busa lite med mig.
Sitter jag i för djupa tankar under en uteritt så hoppar hon garanterat till för ett träd eller en sten, bara för att säga: Hallå, glöm inte bort mig..
Hon är så speciell för mig så det går inte att beskriva, jag kan aldrig bli riktigt arg på henne, jag behöver bara titta på henne så smälter mitt hjärta.

Vi har gått igenom så mycket tillsammans, hur svåra skador hon än har haft och hur hopplöst allt än har varit så har hon aldrig mist sin glimt i ögat och aldrig tappat livsglädjen, jag älskar henne för det och för hur hon på en sekund kan få mig att må bättre när allt har känts skit och jag älskar henne för att hon på något sätt alltid kommer ur skadorna starkare än någonsin, jag hoppas aldrig hon ger upp och jag kommer alltid finnas vid hennes sida.

 

[Pysslan]

Sv: Hur är din relation med ”hästen”?

Att ha häst är för mig ingen hobby utan det är det vanliga livet.

Jag kan inte riktigt sätta ord på relationen jag har med hästarna, mer än att vi går genom livet tillsammans med allt vad det innebär.

De kommer till mig och söker skydd när de är rädda, de söker tröst när nåt är galet, de busar när de är glada och vi finns för varandra.

Halvblodet skulle bära mig genom eld om jag bad henne fast hon till vardags kan vara rädd för sin svans.

New Foresten fick jag när han var tre månader och jag var nio år, han hade då förlorat sitt ena öga. Vi möttes dagen då han föddes, sen dess var det vi. Red in honom själv och red på honom i sju år tills han lånades ut. Under den tiden ramlade jag av bara två gånger och enbart var det mitt fel. En temperamentsfull rackare som inte tar nån skit. Ett hjärta av guld. Mitt livs bästa vän.

Shettisen är med på allt utom gos. Tufft för honom då han är oemotståndlig...

Jag skulle kunna bo under en gran och äta mask för att ha mina hästar om det krävdes.

Om nån talar illa om eller är dum mot dem så må Gud ha förbarmande över deras själ.

Är det nån annan gång i livet man är sig själv så mycket som man är med hästarna?

 

[headstrong_]

Sv: Hur är din relation med ”hästen”?

Har aldrig haft så bra kontakt med någon häst som med min nuvarande. Jag skulle göra vad som helst för honom (och har nyligen gjort en ganska stor och drastisk grej för hans välmående).

Jag ska inte säga att jag inte skulle klara av att leva utan honom, för det gör jag - men vi förstår varandra på ett helt annat sätt än vad vi människor förstår varann. Det är inte många av mina kompisar som kan berätta så mkt som honom, utan att använda ett ord. Jag är ingen sån som tror att man kan föra en konversation med hästar, men jag tror att man kan läsa av en hel del, om man försöker tänka som ett flyktdjur istället för att förmänskliga sin bästa vän.

Så i en kort mening kan jag säga att min häst är min absoult bästa vän - på en annan nivå än mina fnittriga tjejkompisar - och att han har lärt mig otroligt mycket om ödmjukhet, empati och kärlek.

 

[stallnissarna]

Sv: Hur är din relation med ”hästen”?

Mina hästar är mina bästa vänner! Tyvärr fick vi lov att ta bort kallblodet i fredags, men han betyder fortfarande så mycket. Utan hästarna skulle inte jag fungera.

Relationen till kallblodet var väldigt speciell. Han visste vilka som var "hans" människor. När mamma var sjuk så skyddade han henne när hon var till hagen och hälsade på. Han har hjälpt oss så mycket genom de tre år vi haft honom som vår egen. Han har ställt upp på allt tok vi hittat på, allt från att göra om honom från "galen travare" till dressyrhäst till att tolka på julafton. När vi tog över honom var han mager och såg ledsen ut. Bara några månader (och massa mat och kärlek) senare började han lägga på sig, och även om han hade världens längsta päls på vintern så var han blank.

Relationen till halvblodet håller på att utvecklas till något speciellt det med. Han är jättecharmig och underbart snäll. Även han går med på det mesta. Honom har jag haft några månader bara, men jag vet att det kommer bli jättebra!

 

[KopparbergsEmme]

Sv: Hur är din relation med ”hästen”?

Mina hästar är en otrolig trygghet för mig...