Det här är en tanke som vuxit hos mig sedan jag träffade min sambo. Hans stora dröm är att få flytta norrut, gärna så långt som till Norrbotten, och har varit sedan barnsben. Själv är jag uppvuxen i Blekinges skärgård och har även bott i Skåne och det är häromkring jag nog främst har sett mig landa när vi pratar om livsdrömmar osv.
Men sambons dröm har börjat kännas spännande. Jag älskar vintern och skogen, känslan av vildmark och fjäll. Tanken på att bo avskilt lockar. Däremot har jag aldrig varit längre norrut än Funäsdalen och därför undrar jag: Hur är det att bo i norra Sverige?
Jag är inte bekymrad över mörkret, däremot midnattssolen - jag har svårt att sova som det är
. Är det helt hopplöst sommartid? Och myggen. Jag har hört skräckhistorier om mygg och knott, är det likadant överallt?
Hur är det att ha häst? Hund? Är friluftslivet utbrett överallt eller är det regionalt? Är det svårt att komma in i gemenskapen i mindre samhällen (supergenerellt, med ändå)? Om man vill bo lantligt/i skog/nära fjäll, hur lång pendling i mil och timmar får man räkna med att man har in till en centralort?
Känns det som att det är en evighet bort till Centraleuropa (är typ en weekend i London eller Barcelona knöligt)?
Finns det bredband?
/Sydlänningen med tusen frågor