Tate

Trådstartare
Hej igen! :o Jag behöver er hjälp. Kan man överleva ekonomiskt på att ha en kennel som ens enda sysselsättning? Jag har mycket att ta tag i i mitt liv men något som jag vet det är att jag vill jobba med hundar i framtiden. Jag kom in på en hundutbildning i Finland men tackade tillslut nej pga. olika anledningar. Jag kommer nog att söka dit igen nästa år, om jag är redo. Vad finns det annars för yrken inom hund? Hunddagis har alltid varit av intresse men eftersom att jag är känslig för när det blir för mycket hundskall så går nog inte det.... Jag skulle jätte gärna vilja starta eget men är osäker på om jag skulle klara av det. Har även haft starka tankar på att bli djurskyddsinspektör men det är mycket och väldigt svårt plugg som gäller då och ja, jag skulle nog inte klara av det då jag har haft det väldigt svårt med skolan tidigare. Jag har, som jag tror att jag har skrivit tidigare, autism, vilket stoppar mig väldigt mycket då jag har fått för mig att eftersom att jag har det så kan jag inte göra något här i livet. Jag är rädd att folk ska döma mig. Tänk om jag startar en kennel och så får folk reda på att jag har autism, skulle de backa då? Jag är bara så osäker på mig själv. Jag fyller snart 23 år och jag har inte kommit någonstans i livet så jag ser detta som ett första steg, att fråga er här på Bukefalos om hundyrken. Jag hoppas att det är okej att jag skriver ännu ett inlägg här haha. Hundar har alltid varit mitt största intresse men jag har mycket kvar att lära så jag uppskattar alla svar jag får! :)
 
Varför skulle du inte kunna komma nånstans för att du har autism? Jag har asberger men har ändå lyckats åstadkomma massor i mitt liv. Försök att inte vara så hård mot dig själv.
Jag har också Asperger. Helt ärlig så vet jag inte, det är bara nån tanke som jag har fått. Jag har enda sedan jag var liten varit väldigt hård mot mig själv, tycker nog att jag förtjänar det. Men jag har börjat hos en psykolog så kommer få hjälp med det.
 
Jag har också Asperger. Helt ärlig så vet jag inte, det är bara nån tanke som jag har fått. Jag har enda sedan jag var liten varit väldigt hård mot mig själv, tycker nog att jag förtjänar det. Men jag har börjat hos en psykolog så kommer få hjälp med det.

Att ha asberger kan många gånger vara en styrka. Att jag kan det jag kan om hundar idag hänger ihop med min asberger, att jag blivit instruktör, MH-figurant, BPH-testledare har ju att göra med att hundar är mitt specialintresse och jag därför kunnat lägga så mycket engagemang i det. Man kan så klart bli allt detta även utan att ha asberger men för mig har det varit en hjälp.
 
Jag tror nog att det kan vara tufft ekonomiskt att ha kennel som enda sysselsättning, ska du ha nån vinst i det så måste man tyvärr bli lite skrupelfri, ta väldigt höga priser för sina valpar, få MYCKET valpar och gärna hålla kostnaderna nere, de flesta duktiga uppfödare jobbar inte så. Den där jättestora uppfödaren av labradoodle däremot... 🙄

För det första behöver du bra tikar, som ska meriteras och hälsotestas enligt vad som behövs för just den rasen. Sen betala för hanhunden om du inte har egen (som i sådana fall också ska meriterad och testad), ibland kanske inte den tilltänkta kavaljeren bor i Sverige ens och eftersom det är naturlig parning som gäller så får man resa då. Tiken blir dräktig och ska hållas kollad och hälsosam under dräktigheten, sen valpningen och där kan saker gå fel som kräver veterinärvård. Så ska du hålla igång alla valpar innan leverans, har du detta som enda inkomst slipper du åtminstone ta ledigt från jobbet...

Inkomst får du då endast om du säljer valpar, men så kanske det bara blev en och den inkomsten ska då täcka allt du lagt ut innan, plus avgifter för chip, registrering, vet besiktning...

Det är inte konstigt att det är svårt att komma igång och faktiskt tjäna något på det om man vill göra allt på rätt sätt.
 
Jag har förmodligen också asperger, även om jag inte har någon diagnos. Det var svårt att komma igång i arbetslivet och hitta ett upplägg som fungerade, men det gick till slut. Jag höll på och velade fram till en bit över 30 innan allt funkade någorlunda friktionsfritt. Men idag, när allt rullar på, är jag helt säker på att jag skulle kunna driva en kennel om jag ville. Och varför skulle kunderna backa på grund av AS? Folk är anpassningsbara och accepterar ett ganska brett spektrum av bemötande, man måste inte ta emot kunderna på perfekt sätt och göra allt helt som de förväntar. Så länge du har valparna de vill ha så har du övertaget.

Men tyvärr ligger du lite fel i tiden för att starta kennel. Du borde ha varit igång redan och sålt valpar under corona när alla ville ha. Nu kommer marknaden vara mättad i 10+ år. Det är nog bättre att satsa på hunddagis då, för det lär behövas. Veterinär vore förstås optimalt, men det kräver ju enormt mycket studier.
 
Om du ska leva på kennel som enda sysselsättning så behöver du har minst 10 kullar per år och ha andra hundrelaterade sidospår. Tex hundtrim, rehab, kurser, sälja utbildade uppfödningar till tjänst, hundpensionat osv.

När jag födde upp så sålde jag ett flertal uppfödningar till tjänst för mer än dubbla valppriset och fick några bamsekullar. Men jag fick också några tomma tkar, ett par småkullar och en förlossning som gick åt skogen så totalt gick jag plus/minus/noll. Vanligt jobb krävdes.
Vet ingen som lever på ENBART uppfödning.
 
Jag tror nog att det kan vara tufft ekonomiskt att ha kennel som enda sysselsättning, ska du ha nån vinst i det så måste man tyvärr bli lite skrupelfri, ta väldigt höga priser för sina valpar, få MYCKET valpar och gärna hålla kostnaderna nere, de flesta duktiga uppfödare jobbar inte så. Den där jättestora uppfödaren av labradoodle däremot... 🙄

För det första behöver du bra tikar, som ska meriteras och hälsotestas enligt vad som behövs för just den rasen. Sen betala för hanhunden om du inte har egen (som i sådana fall också ska meriterad och testad), ibland kanske inte den tilltänkta kavaljeren bor i Sverige ens och eftersom det är naturlig parning som gäller så får man resa då. Tiken blir dräktig och ska hållas kollad och hälsosam under dräktigheten, sen valpningen och där kan saker gå fel som kräver veterinärvård. Så ska du hålla igång alla valpar innan leverans, har du detta som enda inkomst slipper du åtminstone ta ledigt från jobbet...

Inkomst får du då endast om du säljer valpar, men så kanske det bara blev en och den inkomsten ska då täcka allt du lagt ut innan, plus avgifter för chip, registrering, vet besiktning...

Det är inte konstigt att det är svårt att komma igång och faktiskt tjäna något på det om man vill göra allt på rätt sätt.
Åh okej, hm, kanske inte världens smartaste ide att starta kennel då, även fast jag jätte gärna vill. Tack för bra svar!
 
Jag har förmodligen också asperger, även om jag inte har någon diagnos. Det var svårt att komma igång i arbetslivet och hitta ett upplägg som fungerade, men det gick till slut. Jag höll på och velade fram till en bit över 30 innan allt funkade någorlunda friktionsfritt. Men idag, när allt rullar på, är jag helt säker på att jag skulle kunna driva en kennel om jag ville. Och varför skulle kunderna backa på grund av AS? Folk är anpassningsbara och accepterar ett ganska brett spektrum av bemötande, man måste inte ta emot kunderna på perfekt sätt och göra allt helt som de förväntar. Så länge du har valparna de vill ha så har du övertaget.

Men tyvärr ligger du lite fel i tiden för att starta kennel. Du borde ha varit igång redan och sålt valpar under corona när alla ville ha. Nu kommer marknaden vara mättad i 10+ år. Det är nog bättre att satsa på hunddagis då, för det lär behövas. Veterinär vore förstås optimalt, men det kräver ju enormt mycket studier.
Det är jätte svårt för mig också, är som sagt snart 23 och inte kommit ut i arbetslivet än. Men jag kämpar på!

Aha okej, tråkigt. Kanske ska fundera på hunddagis en omvända till. Jag kanske kan få praktik på ett hunddagis för att se om jag klarar av ljudet. Veterinär hade ju varit något men det är för mycket plugg + att jag är skakig på händerna.
 
Jag lever till stor del på hunderiet och har många vänner som lever på det. Ingen som är seriös lever på att ha kennel som enda inkomst, men många har valpkull då och då som en del av sin inkomst.

För att starta uppfödning krävs bra hundmaterial, kontaktnät och engagemang i rasklubb/tävlingsmiljöer, (både för att visa tiken, hitta hane och marknadsföra valpar) samt en sjuhelsickes ekonomisk buffert. Det är MYCKET som kan gå fel med en dräktighet/valpkull, och allt är DYRT. Att ha en basekonomi god nog att inte behöva sälja valpar snabbt utan kunna välja köpare noga är en förutsättning för att kunna ha gott samvete. Även några generationer in i uppfödningen kan mycket gå fel - när som helst kan det ploppa upp genetiska defekter som gör hela linjen oanvändbar. Då står du där med avelsdjur, kanske foderhundar, som plötsligt är "värdelösa" och du får starta om från noll.

Min huvudförsörjning kommer från utbildning av hundar, kurser och utbildning av hundförare. Jag säljer enstaka utbildade hundar och tar valpkull när/om jag har en bra tik.

Mitt råd är att hitta något du brinner för inom hund, starta på hobbynivå och låt det växa av sig självt. Oavsett om du riktar in dig på friskvård, hundutbildning, kursverksamhet, avel eller någon typ av praktisk yrkesutövning med tjänstehund så krävs det massor och åter massor av investering i form av tid och pengar för att bli bra nog att faktiskt ha något att marknadsföra. Något som gör att folk vänder sig till just DIG! Du behöver köpa in hundmaterial, gå kurser, visa dig på tävlingsbanor, skaffa erfarenhet och knyta kontakter. Massor av pengar går det åt...

Vad gäller ljudnivån så går det ypperligt att ha en tyst dagismiljö och det kan vara vidrigt högljutt att ha en valpkull i hemmet...
 
Om du ska leva på kennel som enda sysselsättning så behöver du har minst 10 kullar per år och ha andra hundrelaterade sidospår. Tex hundtrim, rehab, kurser, sälja utbildade uppfödningar till tjänst, hundpensionat osv.

När jag födde upp så sålde jag ett flertal uppfödningar till tjänst för mer än dubbla valppriset och fick några bamsekullar. Men jag fick också några tomma tkar, ett par småkullar och en förlossning som gick åt skogen så totalt gick jag plus/minus/noll. Vanligt jobb krävdes.
Vet ingen som lever på ENBART uppfödning.
Okej. Tack för svar. Uppskattar verkligen allas ärlighet! Det hjälper mycket. Får nog inse att det kanske aldrig blir någon kennel.
 
En till autist här, med hund som ett specialintresse. Sitter faktiskt med liknande huvudbry själv - sjukpensionär och önskar att det trots allt kunde finnas något hund- eller djurrelaterat att jobba med, men jag behöver mycket anpassning och därför vill ingen på arbetsmarknaden ha mig.

Det finns säkert de som skulle banga pga autism eftersom många fortfarande har fördomar, men tänk såhär - är så inskränkta människor några du ändå skulle vilja sälja hund till? De kan köpa hund av nån neurotypiker istället om de ska vara på det viset. Men min erfarenhet är att de flesta inte märker att man är annorlunda på något vis om man inte talar om det, så jag tror att du är för hård mot dig själv.

Men jag tror att det är mission impossible att leva på hunduppfödning som enda inkomst om man inte tar många (!) kullar per år och helt uppåt väggarna galna priser för valparna. Det kostar att köpa in avelsdjur, meritera dem, hälsoundersöka, mentalbeskriva, osv. Och det är innan man ens kommit fram till att börja fundera på framtida kombinationer. Varenda uppfödare jag har träffat på har också haft ett vanligt jobb, och aveln är något de gör av engagemang för rasen de valt, inte för att tjäna pengar.

Jag tror att det är svårt att hitta något yrke där man både tjänar hyfsat och som tillåter anpassning enligt NPF, om det är något du känner att du behöver. Typ allt som har med djur att göra kräver lång utbildning, verkar det som (har kollat själv men klarade grundskolan med nöd och näppe såatteh... not going back there.) Starta eget är inget man gör i en handvändning heller, men där kanske du har bättre möjligheter om du lyckas hitta en nisch som inte redan är fullmatad.

Det kan nog vara smart att inte köra fast helt i hundspåret (fast jag förstår att det är lockande ;)) och först bli lite varm i kläderna på arbetsmarknaden om det är möjligt, sedan fortsätter du därifrån. Ju mer du lär dig om hur du fungerar i olika arbetsmiljöer desto enklare blir det att hitta vad som är rätt.
 
Jag lever till stor del på hunderiet och har många vänner som lever på det. Ingen som är seriös lever på att ha kennel som enda inkomst, men många har valpkull då och då som en del av sin inkomst.

För att starta uppfödning krävs bra hundmaterial, kontaktnät och engagemang i rasklubb/tävlingsmiljöer, (både för att visa tiken, hitta hane och marknadsföra valpar) samt en sjuhelsickes ekonomisk buffert. Det är MYCKET som kan gå fel med en dräktighet/valpkull, och allt är DYRT. Att ha en basekonomi god nog att inte behöva sälja valpar snabbt utan kunna välja köpare noga är en förutsättning för att kunna ha gott samvete. Även några generationer in i uppfödningen kan mycket gå fel - när som helst kan det ploppa upp genetiska defekter som gör hela linjen oanvändbar. Då står du där med avelsdjur, kanske foderhundar, som plötsligt är "värdelösa" och du får starta om från noll.

Min huvudförsörjning kommer från utbildning av hundar, kurser och utbildning av hundförare. Jag säljer enstaka utbildade hundar och tar valpkull när/om jag har en bra tik.

Mitt råd är att hitta något du brinner för inom hund, starta på hobbynivå och låt det växa av sig självt. Oavsett om du riktar in dig på friskvård, hundutbildning, kursverksamhet, avel eller någon typ av praktisk yrkesutövning med tjänstehund så krävs det massor och åter massor av investering i form av tid och pengar för att bli bra nog att faktiskt ha något att marknadsföra. Något som gör att folk vänder sig till just DIG! Du behöver köpa in hundmaterial, gå kurser, visa dig på tävlingsbanor, skaffa erfarenhet och knyta kontakter. Massor av pengar går det åt...

Vad gäller ljudnivån så går det ypperligt att ha en tyst dagismiljö och det kan vara vidrigt högljutt att ha en valpkull i hemmet...
Kul att du till stor del lever på hunderiet, det är drömmen ju! Ska följa ditt råd, hitta något inom hund som jag brinner för och bara köra! Måste börja spara pengar. Att visa mig på tävlingsbanorna blir svårt... Har social fobi och är så rädd för att göra bort mig men det kanske går att träna bort, jag vet inte. Va glad jag blev av att läsa att det går att ha en tyst dagismiljö, nu fick jag lite hopp igen! :D
 
Varför och hur ska valpköpare veta om din diagnos?
Förstår inte när den skulle komma på tal kring valpköp?
Nej jag tycker inte det är sjysst att ha uppfödning som inkomst det sätter stor press på djuren tyvärr och marknaden är nog snart mättad som någon annan skrev hunddagis däremot är extrem stor efterfrågan på redan nu och det kommer inte minska när folk går tillbaka till det vanliga livet nu,även mobila hunddagis går bra.
 
En till autist här, med hund som ett specialintresse. Sitter faktiskt med liknande huvudbry själv - sjukpensionär och önskar att det trots allt kunde finnas något hund- eller djurrelaterat att jobba med, men jag behöver mycket anpassning och därför vill ingen på arbetsmarknaden ha mig.

Det finns säkert de som skulle banga pga autism eftersom många fortfarande har fördomar, men tänk såhär - är så inskränkta människor några du ändå skulle vilja sälja hund till? De kan köpa hund av nån neurotypiker istället om de ska vara på det viset. Men min erfarenhet är att de flesta inte märker att man är annorlunda på något vis om man inte talar om det, så jag tror att du är för hård mot dig själv.

Men jag tror att det är mission impossible att leva på hunduppfödning som enda inkomst om man inte tar många (!) kullar per år och helt uppåt väggarna galna priser för valparna. Det kostar att köpa in avelsdjur, meritera dem, hälsoundersöka, mentalbeskriva, osv. Och det är innan man ens kommit fram till att börja fundera på framtida kombinationer. Varenda uppfödare jag har träffat på har också haft ett vanligt jobb, och aveln är något de gör av engagemang för rasen de valt, inte för att tjäna pengar.

Jag tror att det är svårt att hitta något yrke där man både tjänar hyfsat och som tillåter anpassning enligt NPF, om det är något du känner att du behöver. Typ allt som har med djur att göra kräver lång utbildning, verkar det som (har kollat själv men klarade grundskolan med nöd och näppe såatteh... not going back there.) Starta eget är inget man gör i en handvändning heller, men där kanske du har bättre möjligheter om du lyckas hitta en nisch som inte redan är fullmatad.

Det kan nog vara smart att inte köra fast helt i hundspåret (fast jag förstår att det är lockande ;)) och först bli lite varm i kläderna på arbetsmarknaden om det är möjligt, sedan fortsätter du därifrån. Ju mer du lär dig om hur du fungerar i olika arbetsmiljöer desto enklare blir det att hitta vad som är rätt.
Jag klarade knappt grundskolan jag heller, så är ju inte jätte sugen på att plugga igen om det inte är inom hund haha. Jag är nog redan helt fast i hundspåret, har kollat på lite andra yrken men inget känns rätt, det finns liksom inget annat jag kan tänka mig, förutom djurskyddsinspektör då, men då är det ju plugget som gäller. Det är nog som du säger mission impossible att leva på hunduppfödning. Jag har ju aldrig jobbat, bara praktiserat, men behöver nog anpassning... vilket är så svårt för mig att acceptera.
 
Kul att du till stor del lever på hunderiet, det är drömmen ju! Ska följa ditt råd, hitta något inom hund som jag brinner för och bara köra! Måste börja spara pengar. Att visa mig på tävlingsbanorna blir svårt... Har social fobi och är så rädd för att göra bort mig men det kanske går att träna bort, jag vet inte. Va glad jag blev av att läsa att det går att ha en tyst dagismiljö, nu fick jag lite hopp igen! :D
Jag hade också social fobi när jag var yngre, men att gå ut och göra saker tillsammans med min hund hjälpte mig massor! Att visa upp sig och sin kunskap är viktigt för att bygga kontaktnät, tyvärr.

Jag är också inom autismspektrat, btw 😁 Klarar inte av en vardag som anställd så tog mig in på arbetsmarknaden som hovslagare! Djurrelaterat, förhållandevis självstyrt och mycket egentid (i bilen). Om kroppen är frisk och stark så finns det ju en del djurrelaterade yrken som inte är så trögstartade som hundområdet. De som klipper får eller verkar koklövar har massor av jobb och en ganska liten startinvestering, samt att det är yrken som man kan lära sig genom att gå lärling!
 
Rent allmänt till trådens ämne. Jag har några klasskompisar med autistiska drag. Min upplevelse är att de klarar min utbildning MYCKET bra. De har ofta lätt för att läsa instruktioner, till skillnad från mig som är helt hopplös med min adhd istället. Jag brukar faktiskt försöka samarbeta med någon som har den lättheten. För då slipper jag läsa och kan fråga istället. Så jag uppskattar dessa människor ENORMT mycket! Min partner är troligen också på spektrat nånstans. Han har nu som 33 åring fått sin första heltidsanställning, men då är det drömjobbet med en gång!

Det viktiga är väl att vara medveten om de problem man har, att lära sig jobba runt dem och hela den biten. Men att man inte skulle kunna utbilda sig pga det? Nej. Det tror jag inte. Bara man är tillräckligt intresserad och motiverad så går det.

Kan rekommendera min utbildning, Etologi och Djurskydd, nyligen omgjord så att det är ännu mer etologi! Där blir man djurskyddshandläggare, om man vill.
 
Problemet med utbildning, för min del, är att jag kan lära mig hur mycket som helst om sånt som intresserar mig. Sånt som inte intresserar mig däremot, går väldigt trögt. Och i princip alla utbildningar har en massa kärnämnen och annat "skräp" som man måste ta sig igenom för att få lära sig det väsentliga. Jag har förstått att det är ett problem för väldigt många med AS.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Vi passar ibland en äldre hund (11 år troligen korsning bichon havanais och terrier av något slag) som alltid haft svårt att vara ensam...
Svar
2
· Visningar
306
Hundträning (OBS! Långt inlägg) Hej! Jag har en border collie tik på över 1 år som jag har fått lite problem med i vallningen, annan träning och...
2 3
Svar
50
· Visningar
3 808
  • Låst
Hundhälsa Hej! Jag har en Cocker spaniel på 3 år där situationen nu är väldigt ohållbar. Ända sedan han var liten har han varit osäker, speciellt...
3 4 5
Svar
84
· Visningar
8 789
Senast: Snurrfian
·
Hundhälsa Nytt anonymt nick, för att minska risken att folk förstår vem det handlar om. Jag är aktiv i den lokala brukshundklubbens styrelse...
6 7 8
Svar
148
· Visningar
7 263
Senast: hastflicka
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp