Hundrelationer i hemmet

[skuggi]

Vi funderar på att skaffa hund nr 2, vi har idag en 7-årig kastrerad hane, G, som tyvärr har en tendens att vakta resurser som mat/ben och oss. Mat och ben är ju lätt löst genom att dela på hundarna vid utfodring, men hur gör man egentligen med oss?
Vi har under en period för flera år sedan haft en ung (och mkt vek) hund boende hos oss, G var då väldigt tuff med den unga, den fick inte ligga nära med oss i sängen utan skulle ligga vid fotänden osv.
Hur mycket ska, och kan, man lägga sig i sånt här?
Ska G få ha företräde till oss och att vi låter hundarna själva reda ut sina inbördes relationer, eller ska vi styra upp? I så fall i vilken utsträckning?
Självklart kommer vi inte låta dem slåss, men som när det blir "spänt läge" med kanske morr eller så för att G tex vill att den andre går och lägger/sätter sig någon annanstans. Ska vi börja styra i sånt?

Vill höra era tankar, när det blir en ny hund kommer vi självklart också ta hjälp att en tränare live.

 

[falukorw]

Nu har jag iofs inga problem i min tre hundsflock till vardags men jag styr upp de situationer som uppkommer. Enda gången det blir lite spänt är om de två äldsta varit ifrån varandra, då spänner de sig i kanske 5 sekunder och morrar lite men jag säger åt dom att sluta och sen är det som vanligt. Har den yngsta varit borta blir hon nertryckt av de andra nån gång sen är det lugnt.

Skulle aldrig tolerera att någon av hundarna bestämde över de andra var i sängen de ska ligga eller var i lägenheten de får vara. De får absolut int vakta mig för andra hundar heller.

Samma sak när det kommer in okända hundar, de låter lite men säger jag till dom så är det inga problem alls.

 

[EmmaW]

Jag anser att man ska styra upp. Det är människan som styr "flocken" och sätter reglerna. Lika lite som hunden får vakta mig från andra människor får den vakta mig från andra hundar/djur. Alla bor hos mig på samma villkor oavsett om det är hundar, katter eller hästar. Jag tolererar inga bråk, inga diskussioner. Man behöver inte älska alla men man får komma överens här hemma.
Och det funkar bra. Jag har en katt med stor integritet och en vilja att styra och ställa om tillfälle ges och en hund som är väldigt matfixerad. Med klara tydliga regler fungerar det utan problem. Hästen försökte äta upp hunden i början, nu är hon jämt med i stall och när jag rider och hästen har fått lära sig att acceptera det. Man får naturligtvis se till individen men samma grundregler för alla.

 

[skuggi]

Nu har jag iofs inga problem i min tre hundsflock till vardags men jag styr upp de situationer som uppkommer. Enda gången det blir lite spänt är om de två äldsta varit ifrån varandra, då spänner de sig i kanske 5 sekunder och morrar lite men jag säger åt dom att sluta och sen är det som vanligt. Har den yngsta varit borta blir hon nertryckt av de andra nån gång sen är det lugnt.

Skulle aldrig tolerera att någon av hundarna bestämde över de andra var i sängen de ska ligga eller var i lägenheten de får vara. De får absolut int vakta mig för andra hundar heller.

Samma sak när det kommer in okända hundar, de låter lite men säger jag till dom så är det inga problem alls.

Det är ju så jag spontant tänker att jag vill göra, men jag funderar på vad som då händer när de är ensamma? Om jag alltid styr upp i vanliga fall, klarar de av att styra själva när de är ensamma?
G är ju så fläng så han kan få för sig att vakta andra hundars ägare från deras egna hundar om människan har godis...

 

[skuggi]

Och rent handfast, HUR styr man upp?
Anta tex att G ligger i sängen och andra hunden vill ligga intill. Om G då morrar och säger nej, ska jag då kommendera bort G eller ska man bara säga till honom att ligga och vara tyst och acceptera läget?

 

[EmmaW]

När jag hade två hanar som inte älskade varandra under samma tak hemma så hade jag dom åtskilda när jag inte var hemma för säkerhets skull.
Tydliga rutiner från början ger tryggare hundar och mina gick frivilligt in i "sina" rum när jag skulle iväg. Jag hade kompostgaller i mellan så dom kunde alltid se varandra.

 

[EmmaW]

Och rent handfast, HUR styr man upp?
Anta tex att G ligger i sängen och andra hunden vill ligga intill. Om G då morrar och säger nej, ska jag då kommendera bort G eller ska man bara säga till honom att ligga och vara tyst och acceptera läget?

jag hade testat att först säga åt honom att vara tyst och ligga kvar och acceptera läget. Om han inte då gör det så hade jag kört bort honom med inställningen " kan man inte gilla läget behöver man inte vara med" .

För mig har det funkat fint.

 

[lady_vip]

Jag har 3 hundar, alla är ganska tuffa. Nu börjar unghunden tuffa till sig, men det är bara vid ett speciellt tillfälle som det hettar till, därför har jag dem åtskilda då.

Annars är det helt enkelt så att bråk och trams inte är tillåtet, situationen avgör vad vi gör åt det, ibland räcker det att säga till, ibland får vi ta i dem och ta bort dem. De kan mäta sig ibland, när de varit ifrån varandra, men det brukar vara väldigt odramatiskt.

 

[Red_Chili]

Det är ju så jag spontant tänker att jag vill göra, men jag funderar på vad som då händer när de är ensamma? Om jag alltid styr upp i vanliga fall, klarar de av att styra själva när de är ensamma?
G är ju så fläng så han kan få för sig att vakta andra hundars ägare från deras egna hundar om människan har godis...

Det låter som när min tant kom till mig för att stanna på riktigt. Jag hade även hennes dotter, men de hade varit ifrån varandra ett halvår ungefär då min tant varit kvar på kenneln.

I alla fall, tanten kunde vakta ben, leksaker, vattenskålen, vissa rum, människor osv. Jag hade henne ytterst sällan med andra hundar i början eftersom hon var så knepig med andra hundar, osäker och ouppfostrad. Det enda jag alltid kände mig säker med, det var salukihanar, hon älskade sådana (när de var vuxna). Ingen av hennes syskon, föräldrar, deras syskon eller hennes avkommor har varit på samma sätt heller.

Nu visste jag ju precis hur hon hade levt innan, varför hon blivit osäker osv. För i hennes fall var väldigt mycket pga osäkerhet. Det gjorde också att det blev mycket bättre bara hon fick landa i att vara hos mig, fick ordentlig aktivering och regler för hur hon skulle bete sig. I början fick jag dock anpassa mig mycket. Jag kallade tex in henne först i rastgården för att kunna binda fast henne i staketet. Var hon lös när jag kallade in min andra så kunde hon komma i full fart för att flyga på, för hon ville ha godis och det skulle ingen annan ha Jag var hela tiden väldigt tydlig med att jag bestämmer vem som äter vad och när någon fått något ätbart så fick den alltid ha kvar det oavsett vad som hände. Om det blev tjafs kring sängen, då gjorde jag antingen så att jag gick mellan, sa åt tanten att ligga kvar och kallade upp min andra, eller så fick tanten gå ner. Det berodde på hur mycket hon tjafsade.

Det är visserligen många år sedan nu, så jag kommer inte ihåg hur lång tid det tog att få ordning på allt. Jag var dessutom väldigt okunnig när det gällde hundträning då och var tvungen att lära mig mycket nytt för att få ordning på läget. Men det blev i alla fall inga problem att lämna dem ensamma hemma med varandra (inte pga tjafs åtminstone), jag kunde gå med båda lösa tillsammans med andra hundägare, kunde vara på besök hos andra med hund, kunde vara på hundtävlingar, åka i kollektivtrafik, gå promenader med många hundmöten utan att det kändes som om varje hundmöte förstörde promenaden...

Jag måste dock säga att det verkligen är skillnad utan henne, de hundar jag haft hemma efter henne har alla varit otroligt enkla med andra hundar och det är så jag vill ha det. Hade jag i dagsläget haft en äldre hund som var svår med andra, då hade jag troligen väntat med att köpa ny hund tillls den gått bort, om det inte var för att någon väldigt speciell kull dök upp eller så. Men jag hade inte skaffat hund "bara för att". Då hade jag hellre väntat något år och haft det mer avslappnat hemma.

 

[liasa]

Jag har två hanar som inte direkt är bästa kompisar, men tycker det är okej att bo ihop och ibland leker tillsammans ute. Jag styr upp. Enda problemet vi har numera är att den yngre förmågan kan få för sig att vakta mig och beroende på situationen skickar jag bort honom, lägger honom eller distraherar genom att resa mig upp och gå därifrån. Ben, leksaker och mat osv. får de aldrig ha tillsammans utan ges i olika rum.

 

[Tonto]

Våra två unga hanar kan mopsa sig mot varandra ibland, Vår Rollo blir skitsur om Tonto skulle lägga sig bredvid honom i sängen, men vill Rollo lägga sig ner bredvid Tonto så är det frid och fröjd. Han hatar helt enkelt när man stör honom när han sover. Men det är nolltolerans, antingen så får han acceptera att det är trångt i sängen eller så får han gå ner på golvet.
Rollo har även lite dåligt hundspråk, vilket gör att Tonto kan bli sur om Rollo inte lyssnar på när han säger till att han inte har lust med honom mer.

 

[WildWilma]

Hemma hos oss med två hundar (okastrerade hanar) så är det inte tillåtet att vakta oss, sängen mm. Inte heller är det tillåtet att försöka ta den andres mat så ingen ska behöva vakta maten. Gör någon detta ändå så får de inte fortsätta vara i det utrymmet eller vara med oss om de vaktar oss. Nu vaktar de väldigt sällan något vilket är skönt. Den äldre har mycket personlig integritet och det respekterar den yngre otroligt mycket. Det är väldigt kul att se deras samspel, det har mycket kul ihop. Jag var fundersam på hur det skulle bli eftersom min äldre är rätt speciell men han verkar uppskatta sin lillebror mycket. Jag tror det underlättar massor att de är av samma ras, de har inga problem att läsa varandra även om de har helt olika personligheter.

Lycka till!

 

[skuggi]

Tack alla! Ni verkar ju vara väldigt överens
Nu får vi bara vänta på att vi hittar vår nya vovve så får vi sätta igång och styra upp regler här hemma

 

[skuggi]

*uppdatering*
Vi trillade över en otroligt trevlig hane på 7 månader som vi fastnade för, han kändes väldigt "rätt" i temperamentet både för vad vi önskar men också för vad vi tror passar med bittergubben här hemma
I torsdags fick vi hem honom det är "på prov" än så länge vilket känns skönt, att kunna i lugn och ro se hur de funkar ihop.
Pga det har vi inte berättat för någon ännu, vilket är oliiidligt
Det verkar i alla fall funka väldigt bra, den nya är självsäker och trygg men ödmjuk och verkar bra på att läsa surgubben och fattar snabbt vad som gillas och vad som inte gillas detta uppskattas verkligen av surgubben som faktiskt verkar tycka att det är rätt skoj med en trevlig och lagom sansad lillebror
Bara en liten incident blev det precis vid hemkomst när det blev lite rörigt och surgubben tyckte att han måste få sin kvällsmacka NU och den ville han inte dela med NÅN. Sen vid läggdags så gav han lillebror en lång blick när han kom upp i sängen "du kommer inte och lägger dig PÅ mig.." och lillebror verkar fatta och respektera utan att för den skull vara rädd för att ta plats.

Den här lilla vovven har varit hos uppfödaren tills nu och är inte så världsvan, i början var det mesta hemskt läskigt och stressigt, men jag tycker han sansar sig otroligt fort.
Första natten när vi skulle sova så pep han en massa och kunde inte komma till ro. Jag tänkte att det här blir en låååång natt, men faktiskt tror jag inte att det tog mer än en timme innan han somnade.
Samma i bilen var det rätt pipit och oroligt, men efter 20 min så verkade det rätt ok ändå.
Varje ny grej orsakar lite pip, men kortare och kortare.

Jag är försiktigt positiv till att det här nog blir vår permanenta nya familjemedlem

 

[skuggi]

Jag måste ju uppdatera!
Det fortsatte att gå fint mellan hundarna, så lilla Neo blev en permanent installation här hemma
Fram tills för bara ett par veckor sedan så har de liksom levt ihop men inte lekt precis, när de sprungit lösa har de kört lite försiktig jagis och bumpat ihop med sidorna sådär lite försiktigt. Men NU är det andra bullar! Typ varje dag har de minst ett rejält brottningsbus, och det är väldigt balanserat och fint. Efter att ha "läst på" lite på Youtube om hundsignaler har jag noga iakttagit deras lekar, studerat om någon av dem är mer på, om de verkar bli överstimulerade/stressade av leken eller så. Men nej, det går så fint surgubben är ju mer stabil och muskulös, så ibland blir han tydligen lite för hårdhänt, då piper Neo till lite och då taggas leken ner och de fortsätter som ingenting.

Det är SÅ roligt att de har varann att leka med, kul för mig att se och säkert roligt och nyttigt för dem.
Jag hade mycket funderingar inför att skaffa en till, men det blev perfekt!

 

[Red_Chili]

Jag måste ju uppdatera!
Det fortsatte att gå fint mellan hundarna, så lilla Neo blev en permanent installation här hemma
Fram tills för bara ett par veckor sedan så har de liksom levt ihop men inte lekt precis, när de sprungit lösa har de kört lite försiktig jagis och bumpat ihop med sidorna sådär lite försiktigt. Men NU är det andra bullar! Typ varje dag har de minst ett rejält brottningsbus, och det är väldigt balanserat och fint. Efter att ha "läst på" lite på Youtube om hundsignaler har jag noga iakttagit deras lekar, studerat om någon av dem är mer på, om de verkar bli överstimulerade/stressade av leken eller så. Men nej, det går så fint surgubben är ju mer stabil och muskulös, så ibland blir han tydligen lite för hårdhänt, då piper Neo till lite och då taggas leken ner och de fortsätter som ingenting.

Det är SÅ roligt att de har varann att leka med, kul för mig att se och säkert roligt och nyttigt för dem.
Jag hade mycket funderingar inför att skaffa en till, men det blev perfekt!

Så underbart! Jättekul att du letade upp tråden igen för att uppdatera med hur det gått. Hoppas allt fortsätter lika fint nu!