Hundköpartankar

E

Emmy_89

Hej alla hundägare!

Behöver lite tips nu, hur såg det ut för er när ni först kunde skaffa hund? Visste ni att ni skulle ha tid (alltså med jobb och såna saker) även med saker som man kanske inte alltid kan styra så mycket över? Vad jobbade ni med/pluggade? Upptagna hela dagarna? Hur såg det ut liksom?

Eller som jag hört, att man skaffar hund för livet. Hundarna blir förhoppningsvis gamla ibland 10-15 år, men enligt mig så kan man aldrig veta vad som händer då. Vissa saker kan man såklart veta men långtifrån allt, Vad tror ni? Jag tror ändå att om man bara vet att man vill skaffa hund och att det funkar för stunden (framöver) så kommer resten ordna sig på ett eller ett annat sätt i "framtiden". Vad säger ni? Var det glasklart för er?


Har nog nästan bestämt mig för en welsh nu när det blir hundköp, men funderar på om welshen passar som nybörjarhund? Jag ska såklart ta kurser och så men har hört att den är svårmotiverad samtidigt som man hör att den är lättränad.

Har en till fråga angående Hane/Tik, skiljer det mycket i temperament och motivation osv. ??
Hur resonerade ni?

mycket tacksam för svar, börjar inse att jag snart kanske kan börja leta efter en hund.... det är väl då nervositeten kommer ;););)

VIll ändå höra så mycket jag bara kan ifrån "andra människor" för att få så mycket tips som möjligt..

Annars så är det mitt första inlägg och jag är inte säker på om det blir bra eller helknäppt..
MVH Emelie
 
Sv: Hundköpartankar

Jag hade ju hund förut innan jag skaffade Nila men hade ändå samma funderingar som du.

När jag hade förra hunden jobbade jag som hästskötare o hade hunden med mig på jobbet. Väldigt lättsamt då hon sprang lös hela dagarna o även följde med på minst en tur omdagen. På det viset var det lignt påkvällarna då honhade fått sitt ;)

när jag skaffade min nuvarande var jag arbetslös o visste att jag had all tid i världen under valptiden. Skaffade även hundvakt i förväg.. gjorde klart inför sommarjobb mm.

Resten har löst sig eftersom. Vill man så kan man :bow::bump::bow:
 
Sv: Hundköpartankar

Jag har valp nu. Pluggar på gymnasiet och vet därmed hur de två närmsta åren ser ut. Hunden kommer vara med mig i skolan och nu har jag ett långt, underbart sommarlov att spendera på valpuppfostran :p

Hur det blir efter gymnasiet vet jag inte, jag vet inte ens vad jag vill jobba med. Det enda jag vet är att jag alltid, dag som natt, i hela mitt liv kommer göra mitt allra bästa för att den/de hund(ar) jag har ska få så underbart liv en hund bara kan få.

Jag tänkte många gånger att jag skulle vänta tills att jag pluggat klart med att skaffa hund. Sedan dök drömhunden upp... Jag har bott periodvis på en kennel som föder upp min absoluta älsklingsras. På kenneln har jag två favorithundar, en fantastisk tik och en underbar hane... Jag har sagt i 2 år att jag ville ha hund efter någon av dessa två hundar, helst en tik och helst en cremefärgad. De parades. Det kom EN cremefärgad tik i en kull på 5 individer.
Denna valp valde sedan att hålla sig till mig så fort jag var i närheten.. Det fungerade fint rent ekonomiskt sett att köpa henne...

Som alla nog förstår så gick det inte att tveka på att köpa henne.
Jag ångrar mig inte en sekund, jag har fått min absoluta drömhund. :love:
 
Sv: Hundköpartankar

Åh så roligt att det blir en welsh! (Springer spaniel, antar jag? Finns det någon annan ras som kallas welsh??)

Vi har en som är snart 15 veckor, vår första hund. (Jag är uppvuxen med hund, men detta är första egna, sambons första öht.)

Vi hade en ganska bra uppfattning om hur de kommande två-tre åren kommer att se ut med arbete, tid, bostad, ekonomi osv, men man VET ju aldrig! För oss var det längtan, viljan att spendera sin tid tillsammans med en hund, att vara (lite) uppbunden och planera utifrån den lite speciella familjemedlemmen och att vi rannsakade oss vid frågan "Kan vi ha hund, är vi lämpliga?"

Detta var viktigast för oss. Sen får ju hundens liv anpassas utifrån vårt liv, liksom vi anpassar vårt liv utifrån hundens! Man ska ju förhoppningsvis utvecklas tillsammans! För säkerhetsskull kollade vi ed min mamma och pappa om de var villiga att ta emot honom om något skulle gå helt snett...vi gick isär, blev sjuka, sambons allergi blev för stark, ekonomin brakade e. dl.

Gör en "Plan B" innan valpen kommer. Det är lättare att vara rationell innan man har förälskat sig!

Hane/tik. Sambon ville inte ha någon löpande hund, så då var det bara att välja hane! =)

OM DET ÄR EN WELSH SPRINGER SPANIEL, läs vad jag tycker om den som ras och förstahund nedan. Är det en annan ras spelar det ju ingen roll ;) :

Det är en jakthund, det ska man veta. Marknära småfåglar, viltspår i skogen osv... Allt sådant lockar och pockar på uppmärksamhet. (Men säg den hund som är helt ointresserad av sådant?) Och, ju mer störningar destu svårare att nå fram med just DITT kommando. Tur att welshen är arbetsvillig, så man kan lära fort! Det är lika mycket en familjehund som trivs när den är sysselsatt, gärna med något som stimulerar de egenskaper som finns i rasen. Den vill vara i sitt rätta element. Detta betyder inte att man ska jaga fåglar hela dagarna, men gott att man kan lära den apportera, spåra och använda sin näsa mycket!

Welshen, tycker jag, är en bra förstahund på så sätt att den är väldigt följsam. Den blir det man vill att den ska vara. Väldigt familjekär, men fäster sig inte bara på en person och struntar i alla andra. Lättlärd. Aktiv, kräver både motion och tankestimulans. (Alltså ingen ras man skaffar sig om man helst kollar på TV hela dagen för att sedan strosa runt kvarteret. Nej, hellre hundklubb, spår, tricks, fjäll, vatten, skog och så somna vid matte/husses fötter efter en god leverpastejsmörgås ;)

Jag har alltid upplevt de welshar jag mött som godmodiga, toleranta och vänliga. Kontaktsökande och kontaktbara. Uttrycksfulla och uppmärksamma, om än ibland med uttrycket "Ja, jag har hört dig men jag kommer när jag nosat färdigt här borta. Sen ska jag kolla ett ställe till men därefter kan du räkna med att jag kommer. Plocka fram godiset du så länge". (Vi hade en med familjen, 13 år blev han. Kände hans kullsyskon och mor och far, så träffat ganska många welshar under lång tid, även om alla dessa var släkt/familj. Den vi har nu uppvisar samma sätt, men är livligare.) Barnkära, flexibla och med den superba egenskapen att de inte springer långt från "jägar´n"/familjen. (Är ju en stötande/apporterande hund så utom bösshåll/skotthåll ska de inte springa. Bra grej med avel och tydliga användningsområden/egenskaper i rasen. Vissa saker "finns" liksom nästan alltid från början.)

Funkar bra i agility också, men det vet jag så lite om så det får någon annan prata om.

Tja, det blev långt, men så tycker jag. Är ju frälst, som du hör! ;)

Lycka till och berätta hur det går! Bilder!

/Syrsa
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Hundköpartankar

Hade väntat länge på rätt tillfälle att skaffa hund. Nu fick min man ett jobb med bra tider där han är hemma mitt på dan ett långt pass, jag jobbar heltid, så själv hade jag ju inte klarat det.
Min man går det "långa" utepasset på dan och jag kör träning eller kurser på kvällstid. Men hur framtiden ser ut vet ju ingen egentligen, men jag vet att så här kommer det se ut ett bra tag framöver.

Har själv en welsh och det är min första hund.
Att jag valde den rasen berodde på lite kamp, vänlig, glad, lagom stor, och så var den så vacker tyckte jag.
Letade länge innan jag hittade "rätt" hundras.
Var runt och träffade welshar och blev mer och mer säker på att detta var min ras.

Nu är hon 16 månader och visst har jag gjort många fel, har problem med tex. hundmöten men det hade jag ju säkert haft vilken ras jag än valt för det beror ju på mig inte på hunden, men det går framåt nu är det bara ett gläfs sen kan vi gå vidare.

Min har mycket energi till skillnad mot hennes bror som gärna sitter och luktar på blommorna.

Jakten finns ju där och viltspår går jag för hennes skull, hon ställer upp på utställningar för min skull. Man får sätta ner foten från början när det gäller att "leka" med fåglar, för de är intressanta för en fågelhund.

Annars är hon underbar, lättlärd, vänlig och rolig att vara med, alla som träffar henne blir förtjusta i henne.

Hund med fart welsh såklart:laugh:
 
Sv: Hundköpartankar

Tack så mycket för era svar! Låter jättebra och de var väl ungefär det svar jag hade önskat mig;) Hehe.

Vi får väl se hur det blir. :) Hoppas på en vovve snart iaf
 
Sv: Hundköpartankar

Man anpassar ju sitt liv efter hunden, precis som man anpassar sitt liv efter sina barn.

Men det är klart, nevositeten finns där. Jag funderar själv på nästa hund och är osäker på hur det ska fungera, trots att jag har haft egen hund sedan jag var 18 och det har gått kalas.
 
Sv: Hundköpartankar

Jag har köpt min första hund nu, jag gjorde ett beslut om att bosätta mig i Sverige och inte jobba utomlands igen och blev fruktansvärt rastlös! Köpte då valpen (mycket välplanerad i minsta detalj) och stannade hemma med honom tills han var runt 5½månad. Nu jobbar jag, först 75% och går snart över på heltid, valpen är hos dagmatte/husse:bow:

Jag har haft egna hästar hela livet och vet ansvaret med djur. Jag sätter alltid djurens bästa i första rum och dem är min högsta prioritet så därför vågade jag binda upp mig på en hund.(jag hörde mig även för om familjen kunde ställa upp som hundvakt i nödfall vilket kändes som en stor trygghet!) jag formar min vardag efter hans behov! Sen har jag fått en bästa vän och jag tycker det är vansinnigt kul att vara hundägare! varje dag får han mig att skratta!
Visst blir man MYCKET bunden som hundägare, jag kan inte längre bara sticka ut på spontana utlandsresor vilket gör mig mycket frustrerad vissa dagar! Dessutom var jag tvungen att köpa en kombi familjebil för att få plats med åbäcket:mad::D
 
Sv: Hundköpartankar

Men, då blir det welshtråd i fyra minuter!

Vilken kennel/uppfödare? Hur kommer du att utforma dina önskemål om vilken valp när det är dags?

(Säg för skjuttsingen inte "Den som är mest brun" till din uppfödare. Vår reste hemifrån när en sådan familj skulle komma och kolla på kullen. Hennes make fick ta hand om besöket. (Detta var ett tag sedan om jag förstått rätt.)
Det är en förbjuden önskan, tydligen. Hennes kommentar var "Köp för f*n en irländsk setter om det viktigaste är att hunden är brun!")

Vill höra allt om dina welshtankar!

/Syrsa
 
Sv: Hundköpartankar

Hej SYrsa, det är inte bestämt långt ifrån. Men till hösten flyttar jag mot Uppsala förhoppningsvis och skulle vilja hitta något bra däromkring.

Har ni något att rekommendera eller bara tips så hör gärna av er/dig. Alla tips och tankar tas tacksamt emot, hunden blir nog inte förrän till våren/sommaren nästa år. KAnske tidigare ifall att jag ej kommer in på SLU. så vi får se men jag längtar ihjäl mig.

Så vi får väl se, hoppas och längtar!

Har annars en hund som jag brukar ta hand om , en jack russell terrier. MEn längtar efter något eget man kan träna och eventuellt tävla med. Eller bara något att ha i soffan ibland;)

HAr du welsh nu? Eller har du haft? VIsa bild:):)
 
Sv: Hundköpartankar

hej! jag bestämde mig för länge sen att när jag får fast anställning, och då på ett jobb jag hkan ha med hunden på, DÅ ska jag skaffa vovve.
i november förra året blev jagfast anstäld på ett arbete där hunden får vara med, så då satte jag ut en annons. jag visste jag inte ville ha en valp, utan en ettåring kanske två år max. den skulle vara "allergivänlig" så mkt det nu går, van vid barn i småbarnsåldern och gilla liv och rörelse.
vi fick tag på en kille som var ett och ett halvt år, en bichon frise/havanais korsning som var kastrerad och kom från en trebarns familj som jobbade heltid. vi tog han på foder i fyra månader, sen när vi märkt att det funkat med barn och familjeliv, så bestämde vi oss för honom. Nu är han vår bebis fast han är två år, och det var det bästa och mest genomtänkta köpeet jag gjort. (slår ett slag för bichon frisé/havhanais som är en underbar blandning, fäller inte, lättlärd pigg men gillar att gosa mkt, ren sällskapshund helt enkelt!
 
Sv: Hundköpartankar

Vi hade en welsh när jag växte upp, från Sannarps kennel. Sannarps finns inte längre.

Han fanns med oss i 13 år innan han fick ändtarmscancer som var svår att operera. Vid den tiden hade han hunnit bli en gammal grå gubbe med nedsatt hörsel och ganska trött. (Diskbråcksopererad vid åtta års ålder, men pigg och så småningom nästan helt rörlig även efter den.)
Vi fick ta bort honom 2005.

När jag jag sambon skaffade vår första hund letade vi länge efter vilken ras som passade oss. Tillslut landade vi på welshen eftersom jag hade så enormt fina erfarenheter från Chutney och hans bror, samt hans mamma och pappa.

Bilder på vår 15 veckor gamla Keo finns på min blogg, adressen får jag inte skriva här, men den finns på min Buke-profilsida!

Lycka till med hundkköpet! Och håller tummarna för SLU!

/Syrsa
 

Liknande trådar

R
Övr. Hund Dethär är kanske en dum och pinsam fråga. Och jag känner mig redan o kunnig och som en dålig matte för att det hände och för att jag...
Svar
13
· Visningar
1 286
Senast: Red_Chili
·
Hundträning Hjälper ett ungt par som har en tvåårig fralla, hane. Paret har precis skaffat sitt första barn. För "säkerhets skull" fick inte hunden...
Svar
9
· Visningar
1 561
Senast: Tuggben
·
Övr. Hund Hej! I år är året då det äntligen kanske blir en hund! 33 år av väntan för min del... Har haft corgi och golden innan men det har varit...
2
Svar
34
· Visningar
3 327
Senast: Roheryn
·
Övr. Hund Jag känner mig helt knäckt och behöver input, om så bara av främmande människor på nätet... För att försöka göra en lång historia kort...
3 4 5
Svar
91
· Visningar
11 472
Senast: Hermelin
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Tittar in i ditt kök del 27
  • Svensk politik nr 3
  • Halvautomatiska vapen?

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp