J
Jeeves
Ännu en gång har hundfolk utmärkt sig, suck. Ut i vårsolen var vi på väg för en härlig långpromenad, rottisen o jag. Kör ut till ett strövområde där det finns parkering m grillplats, bord att sitta vid om man har fika med sig m m. Det är söndag i dag, vackert väder- kort sagt, en dag då det är mycket folk ute o promenerar överallt i skogarna.
Vi parkerar bilen. Det står några stycken andra bilar med hundar i, som håller låda. Lite folk i omlopp, jag hälsar på några som mest glor surt på oss. Trevligt folk tänker jag.
Vi ska precis påbörja vår härliga långpromenad när jag hör en kvinna säga till en annan; "nej, nu går hon ditåt!" "HALLÅ" hör jag en myndig kvinnostämma säga. " Vart ska du gå? Ska du bara gå på vägarna eller? Eftersom hon använder en ton som startar mina "cylindrar" så kan jag inte låta bli att svara; "ja vi ska promenera i den skogen, hur så?" Kvinnan svarar att " ja, men vi har lagt ut spår där, så du inte går ut i skogen" Jag förklarar för henne att om de inte har polisens tillstånd för att helt avlysa områden så har hon ingen rätt att hindra folk från att promenera i skogen för att de är ute och spårar i grupp. Kvinnan svarar då att vi har markägarens tillstånd att spåra här, det är "vårt" område!
Den lilla
i mig vaknar då ytterligare till liv och en viss irritation sprider sig. Jag TÄNKTE upplysa henne om att det kanske inte är läge att spåra med hunden på en söndag, vid en rastplats och strövområde om de inte är redo för ev störningar i form av ngn som korsar spåret etc, men jag höll mig och gick därifrån.
När ska SBK upplysa sina medlemmar om att de inte kan bära sig åt och hindra andra från att vistas i skogen för att de spårtränar?
Jag har också gått utbildningar, varit med i spårgrupper m m och de gånger ngn svampplockare eller liknande har traskat över våra spår så har man ju bara fått konstatera att det hänt och vara uppmärksam på om hunden blir väldigt störd av detta. Min erfarenhet är annars att det mest är hundföraren som blir störd av det och att hundarna oftast klarar det galant.
Vi parkerar bilen. Det står några stycken andra bilar med hundar i, som håller låda. Lite folk i omlopp, jag hälsar på några som mest glor surt på oss. Trevligt folk tänker jag.
Vi ska precis påbörja vår härliga långpromenad när jag hör en kvinna säga till en annan; "nej, nu går hon ditåt!" "HALLÅ" hör jag en myndig kvinnostämma säga. " Vart ska du gå? Ska du bara gå på vägarna eller? Eftersom hon använder en ton som startar mina "cylindrar" så kan jag inte låta bli att svara; "ja vi ska promenera i den skogen, hur så?" Kvinnan svarar att " ja, men vi har lagt ut spår där, så du inte går ut i skogen" Jag förklarar för henne att om de inte har polisens tillstånd för att helt avlysa områden så har hon ingen rätt att hindra folk från att promenera i skogen för att de är ute och spårar i grupp. Kvinnan svarar då att vi har markägarens tillstånd att spåra här, det är "vårt" område!
Den lilla
i mig vaknar då ytterligare till liv och en viss irritation sprider sig. Jag TÄNKTE upplysa henne om att det kanske inte är läge att spåra med hunden på en söndag, vid en rastplats och strövområde om de inte är redo för ev störningar i form av ngn som korsar spåret etc, men jag höll mig och gick därifrån.När ska SBK upplysa sina medlemmar om att de inte kan bära sig åt och hindra andra från att vistas i skogen för att de spårtränar?
Jag har också gått utbildningar, varit med i spårgrupper m m och de gånger ngn svampplockare eller liknande har traskat över våra spår så har man ju bara fått konstatera att det hänt och vara uppmärksam på om hunden blir väldigt störd av detta. Min erfarenhet är annars att det mest är hundföraren som blir störd av det och att hundarna oftast klarar det galant.
