I förra stallet hästen stod i, var det ganska mycket hundar. Dels stallägarens mors äldre border collie, dels hade många hästägare hund. Överlag fungerade det bra, förutom att min häst tyckte att de två största var lite läskiga (de var rejält stora, tycker även jag som överlag trivs bättre med stora hundar än små). Hundarna lydde för det mesta, "stallhunden" var van vid hästar och lugn och snäll, och de som inte bodde på gården var oftast (inte alltid) kopplade.
Där jag står nu finns inga uttalade regler kring hundar. Funkar det så är de välkomna, helt enkelt. Andra hyresgäster har haft med hundarna, min hovslagare har med sin lilla (som springer lös men kommer på inkallning), stallägarens hund går ofta lös på gården (ställer inte till med nåt, och lyssnar oftast).
Jag tycker om hundar. Verkligen. Det är inte det. Om jag hade hund skulle jag hemskt gärna ha den med ut när jag rider ut och så - praktiskt för mig, bra för hunden. Kanon. Så jag förstår att många trivs med att ha med sina hundar i stallet. På riktigt - I get it.
Men jag kan bli vansinnig på hundägare i hästsammanhang. (Japp, jag anser att grundproblemet i regel är ägaren - inte hunden i sig.) I mina ögon ska en hund som är med i stallet lyda. Punkt. Så gott som utan undantag, eller så ska den hållas kopplad. (Nu bryr jag mig inte så mycket om ifall hunden skulle knalla runt på stallplan t.ex., så länge den låter mig och min häst vara, men ni fattar. Hunden ska klassas som lydig i allmänhet.) Och ägaren ska ha koll.
Jag vet inte hur många gånger jag mött hundar ute på ridtur som springer fram till min häst, gärna in mellan benen på honom etc, och antingen skiter blankt i inkallningen eller så försöker inte ägaren ens. Min häst är lite sisådär med hundar - han är relativt van vid dem (i båda stallen jag haft honom i finns det hundar, och i det förra hjälpte border collien dessutom till vid insläpp med att kolla så att alla gick in i stallet). Men hur han reagerar, det är olika från hund till hund. Det kan gå jättebra, eller så blir han rädd. Jag vill således inte ha främmande hundar - eller ens hundar som hästen känner - mellan hovarna på honom. Hunden kan bli illa skadad, eller t.o.m. dödad om min häst lyckas trampa den rätt över ryggen. Hästen kan bli skadad, antingen av hunden om det vill sig illa eller till följd av att nåt händer. Jag kan bli skadad eller invalid om det vill sig riktigt illa och något händer. Nej tack.
Sån't vill jag inte ha i ett stall där jag har min häst. Jag vill inte behöva säga till femtioelva gånger om dagen. I stallet vill jag inte behöva ha koll på andras djur för att kunna rida och hantera min häst i lugn och ro. Jag tycker att det är jobbigt, och frustrerande. I ridhuset och på ridbanan vill jag helst inte att de är alls (så kände jag även på ridskolan, där det generellt var förbud mot hundar på läktaren och nere i ridhuset. Men ägarens lilla, olydiga hund var där jämt och ständigt och störde..suck.).
Nu låter det som att jag bara träffar hundar som inte kan bete sig. Så är verkligen inte fallet. Men det är det negativa som kan ställa till problem. Rent krasst - om jag skulle välja mellan ett stall där alla hundar är välkomna i princip utan restriktioner, och ett stall där inga hundar är välkomna någonsin. Då skulle jag välja det sista.