Hund som sörjer/nedstämd

[movi]

I förrgår tog jag bort vår 11-åriga hund, hemmaavlivning.
Vi har även en 6mån valp av samma ras, som även var med hemma vid avlivningen.
Gammeltiken har varit valpens bästa vän och trygghetsen 8v.
Jag märker på valping att hon saknar sin vän. Vankar runt hemma, tittar runt ute, lägger sig gärna i hennes korg (som hon aldrig gjort tidigare.)
Är det mys, promenader och aktivering som gäller? Eller ska valping få vara "ledsen"?
Säkert 30 år sen jag hade två hundar samtidigt, så jag kommer inte ihåg hur jag gjorde.

 

[Sel]

I förrgår tog jag bort vår 11-åriga hund, hemmaavlivning.
Vi har även en 6mån valp av samma ras, som även var med hemma vid avlivningen.
Gammeltiken har varit valpens bästa vän och trygghetsen 8v.
Jag märker på valping att hon saknar sin vän. Vankar runt hemma, tittar runt ute, lägger sig gärna i hennes korg (som hon aldrig gjort tidigare.)
Är det mys, promenader och aktivering som gäller? Eller ska valping få vara "ledsen"?
Säkert 30 år sen jag hade två hundar samtidigt, så jag kommer inte ihåg hur jag gjorde.

Min Chika sörjde när Kailzie somnade in, de hade då varit tillsammans i tolv år... jag hade nog ingen strategi utan vi var ledsna och vilsna tillsammans tror jag, men jag försökte hålla de vanliga rutinerna.

 

[Sel]

Jag beklagar också sorgen, ni får ta hand om varandra.

 

[Tualma]

Jag beklagar så er förlust .
Var inte rädd för sorgen.
Den kan och ska varken vi människor eller djur skyddas ifrån, utan vi behöver alla få sörja på vårt eget sätt för att gå vidare.
Men likt @Sel, så tror jag på att hålla rutinerna så långt det är möjligt. Då blir det tryggt och välbekant för valpen och den blir säkert snart sig själv igen.

 

[Fetaost]

Åh, jag såg i Dvärgschnauzergruppen på Fb att din Wira gått bort
Beklagar din förlust

Din unghund är nog lite undrande över att det normala är brutet i en början. Ös på med roligt hittepå för er båda. Lev på som vanligt. Hon kommer troligtvis att ganska snabbt gå vidare. Det är värre med oss människor. Själv har jag många ängladjur i mitt hjärta.

 

[Red_Chili]

Beklagar
Den gång jag var i liknande situation så hjälpte det faktiskt jättemycket att vi träffade en vän och hennes hundar som vi kände väl. Det var lite som att min dåvarande hund kunde tänka att hon faktiskt inte var ensam hund kvar. Annars försökte jag bara få livet att fortsätta i vardagliga rutiner.

 

[movi]

Tack för svar!
Ja men det låter lite som vi gör det ni tipsar om. Vi leker ihop, hon har träffat sin jämngamla lekkpmpis för bus och så lekt med barnbarnen. Jag hade räknat med att Gammelvovven skulle hänga med längre, men så blev det inte tyvärr, artrosen och spondylosen i ryggen som vi jobbat med och medicinerat sa stopp efter 5 år. Det gick rätt fort.

 

[Therese1988]

Jag beklagar.
Vid tillfälle finns ett stycke Lova några mil bort, om valpen vill träffa ett skägg för lite bus med någon som "pratar samma språk".