Hund som skäller på andra hundar

[Ratax]

Tog en omplaceringshund för några månader sedan. En supersnäll stövare. Tyvärr skäller hon på andra hundar när vi möter dem. Hon är aldrig aggressiv utan vill fram och mötas. Det går ibland att avleda henne med kontaktövningar typ vifta med godis framför nosen och få ögonkontakt, men för det mesta skäller hon alldeles vansinnigt och drar mot hunden. Tycker det är ganska pinsamt. Min fråga är de gånger det inte går att avleda henne utan hon hinner börja med sitt skällande och dragande hur ska jag agera då? Att hålla på och säga "nejnejnej" tusen gånger hjälper ju inte. Hon märker ju att jag blir stressad. Läste att man ska försöka avdramatisera situationen och ha slakt koppel och slappna av men jag måste ju hålla in henne annars går hon ju fram till hunden. Jag vet hur jag ska träna inför hundmötet, men när det inte lyckas och hon börjar skälla och hoppa hur ska jag bete mig då??

 

[Lhas]

Varför tycka det är pinsamt?
Skulle sägq att mer än hälften av alla hundar tycker det är jobbigt med hundmöten så det är absolut ingenting som är pinsamt.

Ta ut avstånd till mötande hund, lär in ett kontaktord och belöna med något din hund tycker om.

 

[Fruentimber]

Tog en omplaceringshund för några månader sedan. En supersnäll stövare. Tyvärr skäller hon på andra hundar när vi möter dem. Hon är aldrig aggressiv utan vill fram och mötas. Det går ibland att avleda henne med kontaktövningar typ vifta med godis framför nosen och få ögonkontakt, men för det mesta skäller hon alldeles vansinnigt och drar mot hunden. Tycker det är ganska pinsamt. Min fråga är de gånger det inte går att avleda henne utan hon hinner börja med sitt skällande och dragande hur ska jag agera då? Att hålla på och säga "nejnejnej" tusen gånger hjälper ju inte. Hon märker ju att jag blir stressad. Läste att man ska försöka avdramatisera situationen och ha slakt koppel och slappna av men jag måste ju hålla in henne annars går hon ju fram till hunden. Jag vet hur jag ska träna inför hundmötet, men när det inte lyckas och hon börjar skälla och hoppa hur ska jag bete mig då??

När man inte lyckas i tid och felbeteendet redan har utlöst är det främst ren brandsläckning som gäller eftersom hunden inte längre är mottaglig. Dvs i dessa situationer hade jag bara sett till avlägsna mig och hunden ur situationen så fort som möjligt. Ta hunden och gå på till avståndet har utökats och hunden är kontaktbar igen.

 

[Ratax]

När man inte lyckas i tid och felbeteendet redan har utlöst är det främst ren brandsläckning som gäller eftersom hunden inte längre är mottaglig. Dvs i dessa situationer hade jag bara sett till avlägsna mig och hunden ur situationen så fort som möjligt. Ta hunden och gå på till avståndet har utökats och hunden är kontaktbar igen.

Okej nä som du skriver så är hon ju helt okontaktbar när det inte går att bryta i tid, men man vill ju gärna träna hundmöten och när det inte lyckas så vet jag inte riktigt vad jag ska säga till henne. Inte säga någonting alls är det det bästa jag kan göra när utfallet väl kommer?

 

[Ratax]

Varför tycka det är pinsamt?
Skulle sägq att mer än hälften av alla hundar tycker det är jobbigt med hundmöten så det är absolut ingenting som är pinsamt.

Ta ut avstånd till mötande hund, lär in ett kontaktord och belöna med något din hund tycker om.

Pinsamt eftersom jag aldrig upplevt deg med någon av mina hundar tidigare Vi försöker ta avstånd så gott det går men just denna avstånd med höga snödrivor är det väldigt svårt att gå någonannanstans än smala gångvägar. Igår var vi i en träningshall med massor av hundar och hon gnällde bara lite åt dem. Dvs inga utfall inget ryckande koppel etc.

 

[Lhas]

Okej nä som du skriver så är hon ju helt okontaktbar när det inte går att bryta i tid, men man vill ju gärna träna hundmöten och när det inte lyckas så vet jag inte riktigt vad jag ska säga till henne. Inte säga någonting alls är det det bästa jag kan göra när utfallet väl kommer?

Försök att framöver ta ut avstånd när du möter hundar och ta kontakt med din hund i tid gärna innan den sett den andra hunden.

Och det är viktigt att du själv är lugn och bara ger hunden en annan uppgift helt enkelt.

Tycker många hundägare blir helt hysteriska vid hundmöten och så tycker dom hunden är problemet.

 

[Lhas]

Pinsamt eftersom jag aldrig upplevt deg med någon av mina hundar tidigare Vi försöker ta avstånd så gott det går men just denna avstånd med höga snödrivor är det väldigt svårt att gå någonannanstans än smala gångvägar. Igår var vi i en träningshall med massor av hundar och hon gnällde bara lite åt dem. Dvs inga utfall inget ryckande koppel etc.

Jag svarade bara på ditt inlägg här där du skrev att det var pinsamt.

Lär in ett perfekt fot kanske? Med wow belöning?

 

[Linda_A]

Sveriges Akademiska Etologer hade ett intressant inlägg idag om frustration hos hundar:

https://www.facebook.com/SverigesAkademiskaEtologer/posts/4843044612411685

 

[Fruentimber]

Okej nä som du skriver så är hon ju helt okontaktbar när det inte går att bryta i tid, men man vill ju gärna träna hundmöten och när det inte lyckas så vet jag inte riktigt vad jag ska säga till henne. Inte säga någonting alls är det det bästa jag kan göra när utfallet väl kommer?

I det läget så får man helt enkelt släppa träningen och bara avlägsna sig från situationen. Nej, du ska inte säga något till henne, bara ta hunden och gå. Sen får man teama ihop sig igen när hunden gått ner i varv, och så får man satsa på ett bättre möte nästa gång.

 

[Trasten]

Hakar på här. Jag är helt med på att det bästa man kan göra är att bara ta hunden och gå. Och satsa på att hamna i bättre träningsläge nästa gång.

Men vad exakt ska man göra?

En hund jag passade gjorde utfall. Med henne passade det att vända sig bortåt, dra in henne mellan mina ben och hålla i halsbandet medan vi gick bortåt. Det gav full kontroll och det blev bara ett (1) ryck i kopplet. Alltså HON kastade sig, jag ryckte inte med flit så klart!
Min nuvarande hund gör sällan utfall. Men det händer tyvärr. Och då kan jag absolut inte göra som med hunden jag passade. Min hund blir bara argare av att känna sig trängd/fasthållen. Men ger jag henne lite mer utrymme så använder hon ju det utrymmet till att göra fler utfall. Om vi nu är i en sån situation.

Jag undrar också vad man ska göra när det redan gått åt helvete. Alltså mer exakt HUR avlägsnar man sig? Släpar man hunden efter sig? Föser man den framför sig? Kort koppel (leder lätt till att hunden går på bakbenen) eller längre koppel (ger hunden utrymme att kasta sig). Gå undan och stå still eller gå raskt bort från det "läskiga"? Osv. Vi har en lösning men den är inte snygg och inte så hälsosam heller.

Tycker att många råd man får går ut på att man aldrig ska rycka, sparka eller trycka ner hunden och alltid förebygga alla jobbiga situationer. Men hur håller man en 20+kg hund som kastar sig i kopplet och hugger i luften utan något av ovanstående? Även om man bara håller kopplet helt still så blir det ju ryck när hunden kastar sig. Och ska man hindra hunden från att kasta sig måste man hålla fast den?

(Alltså för att vara supertydlig. Menar absolut ingenting om träning/uppfostran med hjälp av ryck och fasthållning här utan enbart att hantera en situation som spårat ur, med så lite fysiska och psykiska konsekvenser som möjligt.)

 

[nullo-modo]

Hakar på här. Jag är helt med på att det bästa man kan göra är att bara ta hunden och gå. Och satsa på att hamna i bättre träningsläge nästa gång.

Men vad exakt ska man göra?

En hund jag passade gjorde utfall. Med henne passade det att vända sig bortåt, dra in henne mellan mina ben och hålla i halsbandet medan vi gick bortåt. Det gav full kontroll och det blev bara ett (1) ryck i kopplet. Alltså HON kastade sig, jag ryckte inte med flit så klart!
Min nuvarande hund gör sällan utfall. Men det händer tyvärr. Och då kan jag absolut inte göra som med hunden jag passade. Min hund blir bara argare av att känna sig trängd/fasthållen. Men ger jag henne lite mer utrymme så använder hon ju det utrymmet till att göra fler utfall. Om vi nu är i en sån situation.

Jag undrar också vad man ska göra när det redan gått åt helvete. Alltså mer exakt HUR avlägsnar man sig? Släpar man hunden efter sig? Föser man den framför sig? Kort koppel (leder lätt till att hunden går på bakbenen) eller längre koppel (ger hunden utrymme att kasta sig). Gå undan och stå still eller gå raskt bort från det "läskiga"? Osv. Vi har en lösning men den är inte snygg och inte så hälsosam heller.

Tycker att många råd man får går ut på att man aldrig ska rycka, sparka eller trycka ner hunden och alltid förebygga alla jobbiga situationer. Men hur håller man en 20+kg hund som kastar sig i kopplet och hugger i luften utan något av ovanstående? Även om man bara håller kopplet helt still så blir det ju ryck när hunden kastar sig. Och ska man hindra hunden från att kasta sig måste man hålla fast den?

(Alltså för att vara supertydlig. Menar absolut ingenting om träning/uppfostran med hjälp av ryck och fasthållning här utan enbart att hantera en situation som spårat ur, med så lite fysiska och psykiska konsekvenser som möjligt.)

Jag bara går och tja följer hunden inte med så blir den meddragen dit jag går.
Så håller inte fast eller rycker utan bara går dit jag vill oavsett vad hunden tycker, på vanligt koppel så håller jag väl vid mitten på kopplet ungefär så inte långt eller kort.

 

[YlvaG]

Hakar på här. Jag är helt med på att det bästa man kan göra är att bara ta hunden och gå. Och satsa på att hamna i bättre träningsläge nästa gång.

Men vad exakt ska man göra?

En hund jag passade gjorde utfall. Med henne passade det att vända sig bortåt, dra in henne mellan mina ben och hålla i halsbandet medan vi gick bortåt. Det gav full kontroll och det blev bara ett (1) ryck i kopplet. Alltså HON kastade sig, jag ryckte inte med flit så klart!
Min nuvarande hund gör sällan utfall. Men det händer tyvärr. Och då kan jag absolut inte göra som med hunden jag passade. Min hund blir bara argare av att känna sig trängd/fasthållen. Men ger jag henne lite mer utrymme så använder hon ju det utrymmet till att göra fler utfall. Om vi nu är i en sån situation.

Jag undrar också vad man ska göra när det redan gått åt helvete. Alltså mer exakt HUR avlägsnar man sig? Släpar man hunden efter sig? Föser man den framför sig? Kort koppel (leder lätt till att hunden går på bakbenen) eller längre koppel (ger hunden utrymme att kasta sig). Gå undan och stå still eller gå raskt bort från det "läskiga"? Osv. Vi har en lösning men den är inte snygg och inte så hälsosam heller.

Tycker att många råd man får går ut på att man aldrig ska rycka, sparka eller trycka ner hunden och alltid förebygga alla jobbiga situationer. Men hur håller man en 20+kg hund som kastar sig i kopplet och hugger i luften utan något av ovanstående? Även om man bara håller kopplet helt still så blir det ju ryck när hunden kastar sig. Och ska man hindra hunden från att kasta sig måste man hålla fast den?

(Alltså för att vara supertydlig. Menar absolut ingenting om träning/uppfostran med hjälp av ryck och fasthållning här utan enbart att hantera en situation som spårat ur, med så lite fysiska och psykiska konsekvenser som möjligt.)

Rycker hunden själv i kopplet får hen faktiskt skylla sig själv känner jag.

Har själv problem med hundmöten med min hund så har inga tips att komma med. Men jag har inte dåligt samvete för ett ryck i kopplet när det är han som ryckt.

 

[Fruentimber]

Hakar på här. Jag är helt med på att det bästa man kan göra är att bara ta hunden och gå. Och satsa på att hamna i bättre träningsläge nästa gång.

Men vad exakt ska man göra?

En hund jag passade gjorde utfall. Med henne passade det att vända sig bortåt, dra in henne mellan mina ben och hålla i halsbandet medan vi gick bortåt. Det gav full kontroll och det blev bara ett (1) ryck i kopplet. Alltså HON kastade sig, jag ryckte inte med flit så klart!
Min nuvarande hund gör sällan utfall. Men det händer tyvärr. Och då kan jag absolut inte göra som med hunden jag passade. Min hund blir bara argare av att känna sig trängd/fasthållen. Men ger jag henne lite mer utrymme så använder hon ju det utrymmet till att göra fler utfall. Om vi nu är i en sån situation.

Jag undrar också vad man ska göra när det redan gått åt helvete. Alltså mer exakt HUR avlägsnar man sig? Släpar man hunden efter sig? Föser man den framför sig? Kort koppel (leder lätt till att hunden går på bakbenen) eller längre koppel (ger hunden utrymme att kasta sig). Gå undan och stå still eller gå raskt bort från det "läskiga"? Osv. Vi har en lösning men den är inte snygg och inte så hälsosam heller.

Tycker att många råd man får går ut på att man aldrig ska rycka, sparka eller trycka ner hunden och alltid förebygga alla jobbiga situationer. Men hur håller man en 20+kg hund som kastar sig i kopplet och hugger i luften utan något av ovanstående? Även om man bara håller kopplet helt still så blir det ju ryck när hunden kastar sig. Och ska man hindra hunden från att kasta sig måste man hålla fast den?

(Alltså för att vara supertydlig. Menar absolut ingenting om träning/uppfostran med hjälp av ryck och fasthållning här utan enbart att hantera en situation som spårat ur, med så lite fysiska och psykiska konsekvenser som möjligt.)

En sån hund skulle jag ha en sele på och bara fysiskt avlägsna. Alltså hunden ska följa med, om den gör det frivilligt eller om det kräver att jag i princip bär bort den i selen gör detsamma. Rycka, sparka eller trycka ned skulle jag aldrig göra eftersom det dels inte är en träningsfilosofi jag strävar efter och dels förstärker "faran". Däremot helt enkelt dra bort hunden har jag gjort många gånger. Man fortsätter gå, helt enkelt.

 

[Wingates]

Hakar på här. Jag är helt med på att det bästa man kan göra är att bara ta hunden och gå. Och satsa på att hamna i bättre träningsläge nästa gång.

Men vad exakt ska man göra?

En hund jag passade gjorde utfall. Med henne passade det att vända sig bortåt, dra in henne mellan mina ben och hålla i halsbandet medan vi gick bortåt. Det gav full kontroll och det blev bara ett (1) ryck i kopplet. Alltså HON kastade sig, jag ryckte inte med flit så klart!
Min nuvarande hund gör sällan utfall. Men det händer tyvärr. Och då kan jag absolut inte göra som med hunden jag passade. Min hund blir bara argare av att känna sig trängd/fasthållen. Men ger jag henne lite mer utrymme så använder hon ju det utrymmet till att göra fler utfall. Om vi nu är i en sån situation.

Jag undrar också vad man ska göra när det redan gått åt helvete. Alltså mer exakt HUR avlägsnar man sig? Släpar man hunden efter sig? Föser man den framför sig? Kort koppel (leder lätt till att hunden går på bakbenen) eller längre koppel (ger hunden utrymme att kasta sig). Gå undan och stå still eller gå raskt bort från det "läskiga"? Osv. Vi har en lösning men den är inte snygg och inte så hälsosam heller.

Tycker att många råd man får går ut på att man aldrig ska rycka, sparka eller trycka ner hunden och alltid förebygga alla jobbiga situationer. Men hur håller man en 20+kg hund som kastar sig i kopplet och hugger i luften utan något av ovanstående? Även om man bara håller kopplet helt still så blir det ju ryck när hunden kastar sig. Och ska man hindra hunden från att kasta sig måste man hålla fast den?

(Alltså för att vara supertydlig. Menar absolut ingenting om träning/uppfostran med hjälp av ryck och fasthållning här utan enbart att hantera en situation som spårat ur, med så lite fysiska och psykiska konsekvenser som möjligt.)

Drar med mig hunden bara, i värsta fall får han väl gå på bakbenen då (jag har dessutom helstryp på oftast). Bråkar inte med hunden utan kortar kopplet och går bara.

 

[Ratax]

En sån hund skulle jag ha en sele på och bara fysiskt avlägsna. Alltså hunden ska följa med, om den gör det frivilligt eller om det kräver att jag i princip bär bort den i selen gör detsamma. Rycka, sparka eller trycka ned skulle jag aldrig göra eftersom det dels inte är en träningsfilosofi jag strävar efter och dels förstärker "faran". Däremot helt enkelt dra bort hunden har jag gjort många gånger. Man fortsätter gå, helt enkelt.

Jag passade en gång en hund som gjorde ordentliga utfall mot andra hundar. Han hade "anti dragt" sele men selen gjorde snarare atr han blev mer svårstyrd, han började nämligen hoppa i kopplet som en känguru och det var en stor hund. Kände att jag tappade kontrollen och att det inte gick att styra honom. Ägaren köpte sen en strypkedja så vid hundmöten kunde han helt enkelt inte hoppa eller göra utfall. Då var det bara "släpa med" han och det gick hur bra som helst. Men då har jag läst att stryplänkar kan ge skador på halsen? Hur ser ni på det?

 

[Fruentimber]

Jag passade en gång en hund som gjorde ordentliga utfall mot andra hundar. Han hade "anti dragt" sele men selen gjorde snarare atr han blev mer svårstyrd, han började nämligen hoppa i kopplet som en känguru och det var en stor hund. Kände att jag tappade kontrollen och att det inte gick att styra honom. Ägaren köpte sen en strypkedja så vid hundmöten kunde han helt enkelt inte hoppa eller göra utfall. Då var det bara "släpa med" han och det gick hur bra som helst. Men då har jag läst att stryplänkar kan ge skador på halsen? Hur ser ni på det?

Även sele kan ge skador. Gillar man inte helstryp så kan man ju ha halvstryp istället. Det har jag på alla mina hundar.

 

[Fetaost]

Ofta bottnar tjafsiga hundmöten i osäkerhet. Jag har själv en sån hund. Vi har gått olika kurser och gått igenom alla metoder som skvallerträning, belöning, avledning osv. Och det funkar jättebra för ett tag. Men det botar inte hans grundproblematik med osäkerheten utan mest sminkar grisen. När nyhetens behag lagt sig med senaste knepet så har problemet återkommit. Med åren har det blivit värre.
Min hund har levt i flock och har egentligen inget problem med hundar. Men han behöver en liten stund för att bekanta sig för att se att hunden inte är farlig, och det finns ju inte i ett hundmöte. Så vi bestämde ossför att testa om det skulle hjälpa att han integrerade mer med andra hundar för att avdramatisera nya hundar. Vi hittade en hundpromenadgrupp på en grannort på Facebook. Två gånger i veckan promenerar 7-25 hundar. Man är noga med att poängtera att man ska hållaavstånd, respektera varnadra och hundar och att hundarna inte får hälsa utan ägares tillåtelse.
Brukshundsklubben har en liknande grej en gång i veckan. Det här har faktiskt gjort nytta för vår hund.

 

[Wingates]

Ofta bottnar tjafsiga hundmöten i osäkerhet. Jag har själv en sån hund. Vi har gått olika kurser och gått igenom alla metoder som skvallerträning, belöning, avledning osv. Och det funkar jättebra för ett tag. Men det botar inte hans grundproblematik med osäkerheten utan mest sminkar grisen. När nyhetens behag lagt sig med senaste knepet så har problemet återkommit. Med åren har det blivit värre.
Min hund har levt i flock och har egentligen inget problem med hundar. Men han behöver en liten stund för att bekanta sig för att se att hunden inte är farlig, och det finns ju inte i ett hundmöte. Så vi bestämde ossför att testa om det skulle hjälpa att han integrerade mer med andra hundar för att avdramatisera nya hundar. Vi hittade en hundpromenadgrupp på en grannort på Facebook. Två gånger i veckan promenerar 7-25 hundar. Man är noga med att poängtera att man ska hållaavstånd, respektera varnadra och hundar och att hundarna inte får hälsa utan ägares tillåtelse.
Brukshundsklubben har en liknande grej en gång i veckan. Det här har faktiskt gjort nytta för vår hund.

Tycker ofta det är frustration med. Ammo är inte ett dugg osäker på andra hundar - men är han laddad och kopplad så kan han gärna göra utfall i frustration och tristess.
Han gör det aldrig lös däremot - enbart i koppel.

 

[Tonto]

Tycker ofta det är frustration med. Ammo är inte ett dugg osäker på andra hundar - men är han laddad och kopplad så kan han gärna göra utfall i frustration och tristess.
Han gör det aldrig lös däremot - enbart i koppel.

Floki är ganska osäker, men jag tror helt klart att hans skällande med andra hundar enbart är frustration, för det sker enbart när han är kopplad och inte får hälsa.

 

[Tonto]

Hakar på här. Jag är helt med på att det bästa man kan göra är att bara ta hunden och gå. Och satsa på att hamna i bättre träningsläge nästa gång.

Men vad exakt ska man göra?

En hund jag passade gjorde utfall. Med henne passade det att vända sig bortåt, dra in henne mellan mina ben och hålla i halsbandet medan vi gick bortåt. Det gav full kontroll och det blev bara ett (1) ryck i kopplet. Alltså HON kastade sig, jag ryckte inte med flit så klart!
Min nuvarande hund gör sällan utfall. Men det händer tyvärr. Och då kan jag absolut inte göra som med hunden jag passade. Min hund blir bara argare av att känna sig trängd/fasthållen. Men ger jag henne lite mer utrymme så använder hon ju det utrymmet till att göra fler utfall. Om vi nu är i en sån situation.

Jag undrar också vad man ska göra när det redan gått åt helvete. Alltså mer exakt HUR avlägsnar man sig? Släpar man hunden efter sig? Föser man den framför sig? Kort koppel (leder lätt till att hunden går på bakbenen) eller längre koppel (ger hunden utrymme att kasta sig). Gå undan och stå still eller gå raskt bort från det "läskiga"? Osv. Vi har en lösning men den är inte snygg och inte så hälsosam heller.

Tycker att många råd man får går ut på att man aldrig ska rycka, sparka eller trycka ner hunden och alltid förebygga alla jobbiga situationer. Men hur håller man en 20+kg hund som kastar sig i kopplet och hugger i luften utan något av ovanstående? Även om man bara håller kopplet helt still så blir det ju ryck när hunden kastar sig. Och ska man hindra hunden från att kasta sig måste man hålla fast den?

(Alltså för att vara supertydlig. Menar absolut ingenting om träning/uppfostran med hjälp av ryck och fasthållning här utan enbart att hantera en situation som spårat ur, med så lite fysiska och psykiska konsekvenser som möjligt.)

Jag släpar bort min hund när han börjar hålla på som ett litet odjur, alternativt lyfter jag upp honom under armen och går iväg. Han väger ca. 20 kg. Han blir dock alltid nöjd direkt när han fått passera den andra hunden och vill gärna springa förbi och slippa den "dåliga stämningen".