RubinNovak
Trådstartare
Okej, nu blev rubriken alldeles galen. Men jag har iaf en tik på lite över 5 år som vid ca 1½ års ålder började göra utfall och blev okontaktbar vid hundmöten på grund av osäkerhet. Vi kontaktade en jätteduktig tränare och fick privatlektioner som hjälpt oss otroligt mycket! Dock kan det vara allt ifrån att hon är tyst till att hon gör hysteriska utfall i dagens läge. I början kunde hon fortfarande komma överens med de hon kände och var även lugn när hon var utan koppel. Men det eskalerade tyvärr. Vid de senaste 3 tillfällena (innan dagens "vänner") hon fått umgås med andra hundar har det slutat med riktiga slagsmål med sår på de andra hundarna som följd. Finns bara en hon kunnat leka med en gång sedan dess och även då var hon väldigt osäker. Dock inga utfall eller agressivt beteende, osäkerheten visades som just osäkerhet den gången.
Idag accepterar hon 2 hundar, varav ena hunden är hemma hos oss regelbundet då jag är hundvakt. Det har tagit ofantligt många timmars promenad, möten med munkorg och mycket tålamod för att hon ska vara lugn med honom (en liten, GENOMSNÄLL kastrerad hanhund). Nu förtiden behöver man inte hålla koll på dom ens, men ibland får man be hanhunden gå undan för han kan bli lite "på". Min tik har gjort stora förbättringar då hon tidigare flög på utan förvarning, nu morrar hon mot honom om det blir för mkt för henne så att jag kan styra undan det (bra beteende enligt mig). I det stora hela ligger hon mest och sover och ignorerar honom. Var några veckor sedan hon morrade senast nu.
Vad jag ville komma fram till med denna långa historia är det faktum att hon aldrig söker sig till honom. Hon accepterar mycket av det han gör men har inget som helst intresse av att umgås, leka osv. Han är lekfull av sig och min tik är väldigt lekfull mot människor. Men inte mot hundar.
Är det ett tydligt tecken på att hon helt enkelt inte känner något behov av att umgås med andra hundar? Hon är inte osäker i hans närvaro, utan snarare en kinkig storsyster. Kan det betyda att hon är nöjd med människosällskapet hon får? För mig känns det jobbigt att aldrig få se henne busa runt med andra hundar, men är hon som mest nöjd utan så tänker jag ju inte eftersträva det heller. Att hon ska vara tyst vid hundmöten är ett mål jag aldrig slutar sträva efter, men att hon ska umgås med andra hundar är inget krav för mig om hon själv inte vill det.
Och jag förstår ju såklart att det är luriga frågor jag kommer med, framförallt när ni inte träffat hunden. Men det vore skönt att åtminstone höra tankar och teorier
Samma fråga kommer ställas till hundens tränare, som ändå varit med hela tiden!
Idag accepterar hon 2 hundar, varav ena hunden är hemma hos oss regelbundet då jag är hundvakt. Det har tagit ofantligt många timmars promenad, möten med munkorg och mycket tålamod för att hon ska vara lugn med honom (en liten, GENOMSNÄLL kastrerad hanhund). Nu förtiden behöver man inte hålla koll på dom ens, men ibland får man be hanhunden gå undan för han kan bli lite "på". Min tik har gjort stora förbättringar då hon tidigare flög på utan förvarning, nu morrar hon mot honom om det blir för mkt för henne så att jag kan styra undan det (bra beteende enligt mig). I det stora hela ligger hon mest och sover och ignorerar honom. Var några veckor sedan hon morrade senast nu.
Vad jag ville komma fram till med denna långa historia är det faktum att hon aldrig söker sig till honom. Hon accepterar mycket av det han gör men har inget som helst intresse av att umgås, leka osv. Han är lekfull av sig och min tik är väldigt lekfull mot människor. Men inte mot hundar.
Är det ett tydligt tecken på att hon helt enkelt inte känner något behov av att umgås med andra hundar? Hon är inte osäker i hans närvaro, utan snarare en kinkig storsyster. Kan det betyda att hon är nöjd med människosällskapet hon får? För mig känns det jobbigt att aldrig få se henne busa runt med andra hundar, men är hon som mest nöjd utan så tänker jag ju inte eftersträva det heller. Att hon ska vara tyst vid hundmöten är ett mål jag aldrig slutar sträva efter, men att hon ska umgås med andra hundar är inget krav för mig om hon själv inte vill det.
Och jag förstår ju såklart att det är luriga frågor jag kommer med, framförallt när ni inte träffat hunden. Men det vore skönt att åtminstone höra tankar och teorier
Samma fråga kommer ställas till hundens tränare, som ändå varit med hela tiden!
