Blueberry
Trådstartare
Jag gråter när jag läser om ensamkommande flyktingbarn. Jag vill inte läsa för jag vill inte förstå vad de har upplevt, för det känns alldeles för hemskt.
Jag gråter när jag hör om Syrien på nyheterna. Jag vill inte höra för jag vill inte veta, för det känns alldeles för hemskt.
Jag får ont i magen av tiggarna utanför butikerna. Jag vill inte att de ska vara där eller att någon ska behöva tigga, för det känns alldeles för hemskt.
Jag blir helt matt när jag tänker på IS, var får de sina vapen från? Varför går de inte att stoppa? Varför händer ingenting?
Jag får ångest när jag tänker på de kidnappade barnen i Afrika. Kommer de någonsin tillbaka till sina familjer? Vad får de utstå medan de väntar på att dö?
Jag förstår att folk stoppar huvudet i sanden, inte tar in, väljer att blunda. Det är bekvämt att inte veta, men det försvinner ju inte för det. Det känns bara så hopplöst. Det spelar ju ingen roll om jag sitter här och gråter för att det är krig och elände i världen, jag kan inte göra skillnad. Jag kan inte få dem att sluta kriga, förfölja, våldta, skada och döda. Jag har inte medel att göra någon skillnad. Jag känner mig maktlös och hudlös. Jag vill inte bara hjälpa de som behöver hjälp, jag vill stoppa de som behöver stoppas.
Jag gråter när jag hör om Syrien på nyheterna. Jag vill inte höra för jag vill inte veta, för det känns alldeles för hemskt.
Jag får ont i magen av tiggarna utanför butikerna. Jag vill inte att de ska vara där eller att någon ska behöva tigga, för det känns alldeles för hemskt.
Jag blir helt matt när jag tänker på IS, var får de sina vapen från? Varför går de inte att stoppa? Varför händer ingenting?
Jag får ångest när jag tänker på de kidnappade barnen i Afrika. Kommer de någonsin tillbaka till sina familjer? Vad får de utstå medan de väntar på att dö?
Jag förstår att folk stoppar huvudet i sanden, inte tar in, väljer att blunda. Det är bekvämt att inte veta, men det försvinner ju inte för det. Det känns bara så hopplöst. Det spelar ju ingen roll om jag sitter här och gråter för att det är krig och elände i världen, jag kan inte göra skillnad. Jag kan inte få dem att sluta kriga, förfölja, våldta, skada och döda. Jag har inte medel att göra någon skillnad. Jag känner mig maktlös och hudlös. Jag vill inte bara hjälpa de som behöver hjälp, jag vill stoppa de som behöver stoppas.