I en annan tråd har hovmekanismen nämnts (om än inte vid sitt rätta namn) och jag tycker det är angeläget att berätta lite om vad hovmekanismen är och vilken funktion den fyller.
Varje gång hästen trampar ner hoven så utbidgas den litegrann.
När hoven belastas sjunker kronbenet ner i hovkapseln och trycker på elastiska putan. Samtidigt får hoven stöd från underlaget, via strålen. Detta gör att elastiska putan trycks ihop både uppifrån och nerifrån, varför den i stället vidgas åt sidorna och trycker på hovbrosken. Och dessa i sin tur gör att hela hoven vidgas något, mest baktill, men faktum är att det finns en viss rörelse i hela hoven. (detta skiljer något mellan olika hästar)
Denna utvidgning kallas alltså för hovmekanismen och den har två funktioner för hästen. Dels ger detta en stötdämpning och dels är det en "blodpump" för hoven - när hoven belastas pressas blodet ut ur hoven och när hoven åter lyfts upp så fylls hoven åter med blod.
Första bilden (som jag kopierat från en "stencil" vi fick under utbildningen, ursprungskälla vet jag inte) visar hur anatomin ser ut och hur trycket fördelas.
Fotona visar slitage på två skor, som suttit på min egen häst. Några tjusiga (?) pilar är ditritade ungefär vid slitfårans inre kant, så ser man den lättare. Man ser alltså på använda skors insida att det blir en fåra där hoven vidgats. Just den här hästen har en tydlig rörelse runt hela hoven, dvs även framme i tån och bakom tåkappan.
Sen finns det alltid en del tyckande inom hovslagaryrket och följande är MIN åsikt i ämnet:
Jag tycker att: man sko hästen med en sko där hoven får plats att vidgas PÅ skon och detta helt under hela skoperioden. Om man lägger på en sko som är trångt riktad så hamnar ju hovväggen utanför skokanten när hoven vidgas och efter ett tag, vilket gör att hovväggen kan "fastna" utanför skon och sen spricka sönder när hoven ska återta sin outvidgade gorm igen.
Denna rörelse i hoven är också skälet till att jag helst undviker att sko med tåsidokappor, eftersom de hämmar rörelsen i hovens främre del.
(hoppas jag lyckats förklara så att Ni förstått vad jag menar! Fråga gärna!)
Varje gång hästen trampar ner hoven så utbidgas den litegrann.
När hoven belastas sjunker kronbenet ner i hovkapseln och trycker på elastiska putan. Samtidigt får hoven stöd från underlaget, via strålen. Detta gör att elastiska putan trycks ihop både uppifrån och nerifrån, varför den i stället vidgas åt sidorna och trycker på hovbrosken. Och dessa i sin tur gör att hela hoven vidgas något, mest baktill, men faktum är att det finns en viss rörelse i hela hoven. (detta skiljer något mellan olika hästar)
Denna utvidgning kallas alltså för hovmekanismen och den har två funktioner för hästen. Dels ger detta en stötdämpning och dels är det en "blodpump" för hoven - när hoven belastas pressas blodet ut ur hoven och när hoven åter lyfts upp så fylls hoven åter med blod.
Första bilden (som jag kopierat från en "stencil" vi fick under utbildningen, ursprungskälla vet jag inte) visar hur anatomin ser ut och hur trycket fördelas.
Fotona visar slitage på två skor, som suttit på min egen häst. Några tjusiga (?) pilar är ditritade ungefär vid slitfårans inre kant, så ser man den lättare. Man ser alltså på använda skors insida att det blir en fåra där hoven vidgats. Just den här hästen har en tydlig rörelse runt hela hoven, dvs även framme i tån och bakom tåkappan.
Sen finns det alltid en del tyckande inom hovslagaryrket och följande är MIN åsikt i ämnet:
Jag tycker att: man sko hästen med en sko där hoven får plats att vidgas PÅ skon och detta helt under hela skoperioden. Om man lägger på en sko som är trångt riktad så hamnar ju hovväggen utanför skokanten när hoven vidgas och efter ett tag, vilket gör att hovväggen kan "fastna" utanför skon och sen spricka sönder när hoven ska återta sin outvidgade gorm igen.
Denna rörelse i hoven är också skälet till att jag helst undviker att sko med tåsidokappor, eftersom de hämmar rörelsen i hovens främre del.
(hoppas jag lyckats förklara så att Ni förstått vad jag menar! Fråga gärna!)
Senast ändrad: