Höstföräldrar 2019

[Olympus]

Wow vilken kämparinsats @zassoo

 

[lilleknodd2]

Nu har jag lyckats skriva ihop min förlossningsberättelse, hade svårt att fatta mig kort så håll till godo med långläsning om ni orkar Det var en igångsättning där allt gick bra men med långdraget förlopp och riktigt tufft för mig emellanåt.

Spoiler: Förlossningsberättelse

Jag blev alltså inlagd för observation på måndag eftermiddag den 28 oktober pga havandeskapsförgiftning. Eftersom graviditeten var fullgången (vecka 39+1), jag var öppen 2 cm och tappen hade börjat mjukna så tyckte läkarna att det var lika bra att jag blev igångsatt så snart som möjligt för att bli av med sjukdomen. Jag blev dock satt på blodtryckssänkande medicin och fick kolla blodtrycket flera gånger per dygn. Maken fick rodda fram kattvakt mm. och kom för att vara där med mig, vi fick ett rum på BB med säng till honom också. Jag var rätt uppe i varv efter den oväntade händelseutvecklingen och hade extremt svårt att slappna av. Att sova i en sjukhussäng med en vecka 40-mage hade varit svårt ändå, liksom... Jag skulle få medicin vid midnatt sa de men ingen kom, vid 01 lyckades jag äntligen somna. 01:25 kom de in med medicinen och väckte mig... Därefter sov jag kanske 2x20 min till under natten och lyckades sen få till en timmes sammanhängande sömn på morgonkvisten. Inte direkt utvilad.

Tisdagen gick, med blodtryckskoll och medicin och CTG. På morgonronden meddelade läkaren att de bara väntade på att det skulle finnas plats på förlossningen så skulle jag sättas igång, men att de inte kunde säga när det skulle bli. Så på kvällen vid 17:45, precis när vi satt och funderade på att äta middag, kom en barnmorska in och sa att vi hade fått plats på förlossningen! Klockan 18... "så det vore bra om ni kan packa ihop era saker lite snabbt". Eh, jaha, jamen då kör vi då! Jag fick åka rullstol ner till förlossningen, hade tänkt gå själv men då fick jag en väldigt konstig blick av barnmorskan haha... Vi fick vårt rum i alla fall, jag fick middag och maken fick smörgås.

Vid 19:30 blev jag uppkopplad på CTG och fick ligga ca en halvtimme innan det var dags att börja. De satte in en ballong för att vidga livmodertappen, det gick bra att sätta in den men ganska omgående började jag blöda, det droppade ganska mycket ner på golvet så det stänkte på mina fötter. Det upphörde inte riktigt och det tillsammans med att bebis blev ganska inaktiv (dock med bra hjärtljud fortfarande) så beslutade man att ta ut ballongen efter ca 20 minuter tror jag. Så snart ballongen var ute slutade blödningen och CTG-kurvan blev normal igen. Istället gjordes det hål på hinnorna så att vattnet gick, då var klockan ca 21. I samband med detta sattes skalpelektrod på bebis huvud. Här började jag få lite mer molvärk men ganska oregelbundet.

Vid 22:30 fick jag första dosen Angusta, som skulle hjälpa tappen att mogna. Här kände jag ganska snabb effekt, värkarna blev fler och tätare men väldigt hanterbara. Vid 00:30 fick jag dos nummer två, även här var effekten snabb och värkarna drog igång rejält. Vi började smärtlindringen med varma kuddar som hjälpte litegrann. En dryg timme senare var jag öppen 3-4 cm och värkarna var rätt jobbiga nu. Jag låg mest på sidan i sängen och försökte ta värkarna så gott jag kunde. Vi provade TENS-apparaten som jag i början tyckte kändes helt okej. Ytterligare en timme senare, ca 02:45, var det riktigt riktigt jobbigt och jag fick testa lustgasen som gjorde mig fruktansvärt snurrig. Blev förbannad på TENS-apparaten och försökte i princip slita bort den. Så TENS togs bort och jag fick köra lustgas men på ganska låg dos. Jag kommer inte riktigt ihåg vad vi gjorde här, men jag satt nog på pilatesbollen en del när jag inte låg i sängen. Värkarna var otroligt intensiva och jag upplevde inte att jag fick någon paus överhuvudtaget. Här någonstans började jag må illa och mitt i en av de fruktansvärda värkarna började jag kräkas helt okontrollerat och hängde ut över sängkanten, lutandes mot maken som fick försöka sikta in mig mot kräkpåsen. Helt vidrigt eftersom jag då, samtidigt som jag kräktes som en dåre, fick ta värkar utan smärtlindring.

Sen blev det ännu jobbigare. Vårt team med barnmorska + undersköterska måste snabbt in på ett akut kejsarsnitt samtidigt som jag var i det här läget att jag inte riktigt kunde hantera värkarna. Vi blev lämnade ensamma mer, ett annat team kikade in emellanåt och assisterade lite men det kändes ju att de inte riktigt hade samma tid för oss. Jag kände mig som i en dimma av värkar som aldrig tog slut, jag var också helt utmattad eftersom jag inte direkt hade sovit natten innan. I de små mikropauserna nickade jag till och snarkade i några sekunder innan det drog igång igen. Vid 04 beslutades att jag inte skulle klara mer utan bättre smärtlindring och man började förbereda för att sätta epidural, dessvärre var ju narkosläkaren upptagen med det akuta kejsarsnittet... Här kände jag mig rätt ångestfylld, jag vet att jag frågade maken varför ingen kom och hjälpte mig och att jag kände mig så himla ensam. Han tyckte att det var fruktansvärt jobbigt i det här skedet, jag var helt borta och hade väldigt väldigt ont.

Inte förrän vid 06-tiden på onsdag morgon fick jag epiduralen och det kändes ungefär som "välkommen tillbaka till livet". Helt plötsligt kunde jag öppna ögonen och få vila mellan värkarna. Nu kunde jag återgå till att hantera värkarna på bästa sätt. Här gick det många timmar som jag inte riktigt kommer ihåg. Vid lunchtid på onsdagen var jag öppen 9 cm. Vid 14 var det skiftbyte igen och vi fick en barnmorska och en barnmorskestudent som var supergulliga. Jag blev undersökt igen och var nu öppen 10 cm, ultraljud visade dock att bebis låg och tittade uppåt (vidöppen bjudning) och hade inte sjunkit ner tillräckligt vilket gjorde att förloppet förväntades gå långsamt. Vid 15 fick jag antibiotika eftersom det varit mer än 18 timmar sedan vattenavgång. Det sattes även värkstimulerande dropp. Några timmar innan dess hade jag också fått glukosdropp för att jag skulle få lite energi in i kroppen.

Här kände jag dock att jag jobbade med värkarna på ett bra sätt, vi höll på med lägesändringar, jag hade fått snits på lustgasen och maken hade börjat få mer självförtroende att coacha mig i att hantera värkarna. Värkstimulerande droppet ökades efterhand och trycket nedåt ökade. Strax efter 17 låg bebis fortfarande med vidöppen bjudning och relativt högt upp. Droppet måste ökas ytterligare, mina värkar var bra men i och med bebis läge måste de bli starkare. Här någonstans började man diskutera sugklocka, inte för bebis skull (hon var pigg och stark hela tiden) utan för min skull. Ca 18 kände jag att krystvärkarna började komma och jag fick prova att krysta lite, då åkte huvudet ner fint. Droppet höjdes ytterligare och efter en stund fick jag börja krysta aktivt. Det var otroligt jobbigt men samtidigt skönt att liksom få göra något konkret. Klockan 18:55 kom hon ut och det kändes som att jag tryckte ut en stor sladdrig bläckfisk Det visade sig att hon lagt sig rätt med huvudet i sista stund, men däremot kom hon ut med ena handen mot kinden vilket gjorde det lite jobbigare. Så fick jag upp bebis på bröstet och det kändes både jättekonstigt och helt självklart på samma gång Jag var dock helt utmattad så jag kunde knappt fokusera blicken, det kändes som att jag låg där och typ kollade i kors.

Moderkakan kom ut på några krystningar, det kändes som piece of cake jämfört med resten även om det naturligtvis inte var skönt. Att sy ihop bristningarna där nere var dock väldigt obehagligt trots bäckenbottenbedövning, jag fick bristningar grad 2. Blev sydd av läkare som verkade väldigt mån om att göra det så bra som möjligt.

Jag är jätteglad att vi lyckades avsluta på ett bra sätt och glad över hur maken lyckades coacha och peppa mig igenom värkarna och krystningen.

Totalt tog det alltså ca 23 timmar från start till mål, med ca 5 timmar från fullt öppen till att hon föddes. Det värsta jag gjort i hela mitt liv men med en fantastisk belöning

Vad skönt att hon till slut vände rätt
Liam kom ju med vidöppen hjässbjudning trots att dom försökte få honom att vända runt. Känner helt och hållet igen mig i många delar av din berättelse.
Gjorde dom ultraljudet för att kolla hur hon låg? Det gjordes aldrig på mig trots att det tog lång tid för L att komma ner och krystkänsla hos mig från att jag var öppen 8cm.

 

[zassoo]

Alltså @zassoo! Vilken hjältinna du är! ❤
Jag kan verkligen inte ens föreställa mig en så lång förlossning, min första gick på typ 8 timmar och den senaste tog ju typ 2 timmar
Helt otroligt vad våra kroppar ändå klarar med så många timmar utan sömn med smärtan och ändå ha kraft att orka föda ett barn.
En mancold kommer inte i närheten på långa vägar, oavsett vad de säger

8 timmar låter ju fantastiskt i jämförelse Men ja, helt sjukt att man faktiskt klarar av det. Ingen sömn, ingen mat, smärtan, men ändå har man någonstans den brutala kraften som måste till när barnet ska ut?!

Bra kämpat @zassoo , det är tur att man får en sån fin belöning efteråt!!
Men ja, jag har också svårt att föreställa mig den typen av förlossning, båda mina två har ju gått rätt snabbt (7-8h) och smidigt lyckligtvis.

Ja det är tur det!

 

[zassoo]

Vad skönt att hon till slut vände rätt
Liam kom ju med vidöppen hjässbjudning trots att dom försökte få honom att vända runt. Känner helt och hållet igen mig i många delar av din berättelse.
Gjorde dom ultraljudet för att kolla hur hon låg? Det gjordes aldrig på mig trots att det tog lång tid för L att komma ner och krystkänsla hos mig från att jag var öppen 8cm.

Ja, ultraljud gjordes två gånger för att kolla hur hon låg. Jag uppfattade det som att de inte kände sig helt säkra på huvudets läge när de kände efter vid undersökningarna.

 

[lilleknodd2]

Ja, ultraljud gjordes två gånger för att kolla hur hon låg. Jag uppfattade det som att de inte kände sig helt säkra på huvudets läge när de kände efter vid undersökningarna.

Okej!
skönt att dom kollade vid minsta osäkerhet!
Håller med om att det är galet vad kroppen klarar trots ingen sömn eller egentlig ork!
mitt vatten gick ju onsdagen 02.00,Liam kom torsdag 05.45 men jag sov ingenting från att vattnet gick eftersom värkarna kom igång framåt eftermiddagen på onsdagen. Åt inget sen lunch på onsdagen heller Ändå lyckades kroppen på något sätt uppbringa tillräckligt med kraft. Helt sjukt och rätt fascinerande!

Ni som har bebis på utsidan, hur sover dom på nätterna? Tycker Liam vaknar ofta och jag är galet trött. Har iofs inte vågat börja med järnet än (köpt hemofer och ska se om det hjälper, annars blir det det andra som ni tipsade om) så det kanske blir bättre sen

 

[_Zacke_]

Nu skulle ju Eira egentligen fortfarande ligga i magen 1,5 vecka till. Men hon sover jättebra och vaknar väldigt punktligt vid sina mattider var 4:e timma dessutom är min man fortfarande hemma(jag är sjukskriven och han vabbar)så vi tar varannan matning på natten = gått om tid för oss att sova.

 

[zassoo]

Ni som har bebis på utsidan, hur sover dom på nätterna?

Inte mycket, K äter mer än sover på nätterna... Dessutom sover hon inte en sekund om hon inte får ligga antingen på eller väldigt nära någon av oss. Babynest nej tack...

De senaste två nätterna har jag liggammat henne i sängen för att kunna slumra emellan, sen har maken tagit henne mellan matningar för att jag ska få någon/några timmar sömn utan störning. Det känns rätt klurigt hur vi ska lösa det på ett bra sätt, jag hoppas att det här oerhörda närhetsbehovet lättar lite framöver. Men hon är bara 9 dagar än så länge.

 

[lilleknodd2]

Inte mycket, K äter mer än sover på nätterna... Dessutom sover hon inte en sekund om hon inte får ligga antingen på eller väldigt nära någon av oss. Babynest nej tack...

De senaste två nätterna har jag liggammat henne i sängen för att kunna slumra emellan, sen har maken tagit henne mellan matningar för att jag ska få någon/några timmar sömn utan störning. Det känns rätt klurigt hur vi ska lösa det på ett bra sätt, jag hoppas att det här oerhörda närhetsbehovet lättar lite framöver. Men hon är bara 9 dagar än så länge.

Hoppas att det blir lättare för er snart så ni alla kan få mer sömn. Har du/ni möjlighet att ta igen lite sömn på dagtid kanske?

När storasyster var liten märkte vi stor skillnad på nöjdheten i babynestet beroende på hur varmt och ombonat det var. Hon lärde sig att sova ensam i det genom att vi lade i ett lite tjockare täcke, så det blev riktigt trångt samt värmde upp det mha en vetekudde innan hon lades ner. Ju trängde det var desto bättre sov hon. Hon (och även lillebror nu) föredrog även att ligga på sidan. På rygg vaknade hon nästan sekunden efter att man lagt ner henne.
kan kanske vara värt att testa om ni inte redan gjort det?

 

[Olympus]

Här gick vattnet vid 8 i morse och någon typ av värkar har startat. Fortfarande hanterbart, typ lite kraftigare mensvärk men kommer ganska tät. Vet ju inte alls hur det ska kännas när det är dags att åka in
Ringde förlossningen direkt när vattnet gick och fick sitta i telefonkö för rådgivning i typ en halvtimme innan samtalet bröts Fick sen äntligen tag på en BM men då var det givetvis fullt för att komma in på kontroll och dom skulle höra av sig lite senare eller att jag skulle ringa ingen om värkarna kom igång. Tänkte att jag kanske får ringa igen snart, om vi måste åka till annat sjukhus så har vi lite längre restid.

 

[Jordgubblime]

Här gick vattnet vid 8 i morse och någon typ av värkar har startat. Fortfarande hanterbart, typ lite kraftigare mensvärk men kommer ganska tät. Vet ju inte alls hur det ska kännas när det är dags att åka in
Ringde förlossningen direkt när vattnet gick och fick sitta i telefonkö för rådgivning i typ en halvtimme innan samtalet bröts Fick sen äntligen tag på en BM men då var det givetvis fullt för att komma in på kontroll och dom skulle höra av sig lite senare eller att jag skulle ringa ingen om värkarna kom igång. Tänkte att jag kanske får ringa igen snart, om vi måste åka till annat sjukhus så har vi lite längre restid.

Spännande! Hoppas bebis vill komma nu då
Så länge det är hanterbart brukar det vara okej, för mig har det varit dags när jag behöver andas genom värkarna och liksom inte kan tänka på något annat just då.
Men ring bb igen och klocka gärna värkarna så du har lite koll på hur långa de är och hur ofta de kommer ☺

 

[zassoo]

Spännande @Olympus !

 

[zassoo]

Hoppas att det blir lättare för er snart så ni alla kan få mer sömn. Har du/ni möjlighet att ta igen lite sömn på dagtid kanske?

När storasyster var liten märkte vi stor skillnad på nöjdheten i babynestet beroende på hur varmt och ombonat det var. Hon lärde sig att sova ensam i det genom att vi lade i ett lite tjockare täcke, så det blev riktigt trångt samt värmde upp det mha en vetekudde innan hon lades ner. Ju trängde det var desto bättre sov hon. Hon (och även lillebror nu) föredrog även att ligga på sidan. På rygg vaknade hon nästan sekunden efter att man lagt ner henne.
kan kanske vara värt att testa om ni inte redan gjort det?

Det kommer nog bli bättre och bättre, jag känner mig redan tryggare med att ha henne i sängen och har lyckats sova ganska hyfsat de två senaste nätterna måste jag säga. Men då har maken tagit K några timmar (1,5-2 ca) direkt när jag går och lägger mig och så kommer de in till sovrummet när hon vill äta igen. Sen har han kollat till oss lite under första halvan av natten innan han kommer och lägger sig. Jag känner mig mycket piggare när jag får så pass mycket sammanhängande vila även om själva sömnen blir upphackad.

Det där med vetekudden har jag testat en gång utan framgång men det är definitivt värt att testa igen! Även att ligga på sidan ska jag testa, borde ju gå bra om man bullar upp ordentligt.

Idag låg hon faktiskt nöjt i nestet i typ 5-10 minuter medan jag fixade frukost till mig och katten, kors i taket! Det lustiga är att hon ofta kan ligga stilla och nöjd på skötbordet och bara se sig omkring, där är det verkligen inte ombonat och mysigt

 

[Olympus]

Vi åkte in till förlossningen vid 11 idag då värkarna blev mer intensiva och jag inte kunde känna några fosterrörelser. Fick ligga uppkopplad med CTG någon timme och allt såg bra ut. Därefter fick vi vänta på ett rum och tog då en lite promenad och åt lite lunch, då drog värkarna igång ordentligt. Gick tillbaka och fick kort därefter ett rum. Har legat hela kvällen och eftermiddagen med såna fruktansvärda värkar och nu fick jag precis epidural. Halleluja säger jag bara kan äntligen röra lite på mig utan att börja gråta, kunde verkligen inte förställa mig att det skulle göra så sjukt ont.
Är 5 cm öppen så förhoppningvis kommer bebis i natt

 

[zassoo]

Vi åkte in till förlossningen vid 11 idag då värkarna blev mer intensiva och jag inte kunde känna några fosterrörelser. Fick ligga uppkopplad med CTG någon timme och allt såg bra ut. Därefter fick vi vänta på ett rum och tog då en lite promenad och åt lite lunch, då drog värkarna igång ordentligt. Gick tillbaka och fick kort därefter ett rum. Har legat hela kvällen och eftermiddagen med såna fruktansvärda värkar och nu fick jag precis epidural. Halleluja säger jag bara kan äntligen röra lite på mig utan att börja gråta, kunde verkligen inte förställa mig att det skulle göra så sjukt ont.
Är 5 cm öppen så förhoppningvis kommer bebis i natt

Heja bebis!

 

[lilleknodd2]

Vi åkte in till förlossningen vid 11 idag då värkarna blev mer intensiva och jag inte kunde känna några fosterrörelser. Fick ligga uppkopplad med CTG någon timme och allt såg bra ut. Därefter fick vi vänta på ett rum och tog då en lite promenad och åt lite lunch, då drog värkarna igång ordentligt. Gick tillbaka och fick kort därefter ett rum. Har legat hela kvällen och eftermiddagen med såna fruktansvärda värkar och nu fick jag precis epidural. Halleluja säger jag bara kan äntligen röra lite på mig utan att börja gråta, kunde verkligen inte förställa mig att det skulle göra så sjukt ont.
Är 5 cm öppen så förhoppningvis kommer bebis i natt

Heja heja!
Epiduralen kändes som en gudagåva under båda mina förlossningar

 

[Lovise]

Fyra veckor idag!


Hon sover bra och vill inte äta mer en typ två eller tre gånger per natt. Knorrar dock en hel del i sömnen så vaknar av det ett par gånger och tror att hon vill äta. Har hänt mer än en gång att jag tagit upp henne, lagt till rätta vid matstationen och sen upptäckt att hon sover fortfarande Har vant mig lite mer nu så kollar lite noggrannare innan jag försöker tvinga i henne mat, hehe. Sover ibland på mig, men jag sover lika bra för det så känns okej så här i början.

 

[Olympus]

klockan 04.44 i morse kom vårt lilla mirakel efter 21 timmars kämpand Det var periodvis mycket tufft och i slutet var både jag och bebis helt slut och dom fick använda sugklocka. Personalen på förlossningen var helt fantastiska och vi hade en underbar barnmorska
Nu har vi varit på patienthotellet några timmar och sovit alla tre och förhoppningvis får vi åka hem i morgon.

 

[_Zacke_]

klockan 04.44 i morse kom vårt lilla mirakel efter 21 timmars kämpand❤ Det var periodvis mycket tufft och i slutet var både jag och bebis helt slut och dom fick använda sugklocka. Personalen på förlossningen var helt fantastiska och vi hade en underbar barnmorska
Nu har vi varit på patienthotellet några timmar och sovit alla tre och förhoppningvis får vi åka hem i morgon.

Grattis!

 

[Lickety]

klockan 04.44 i morse kom vårt lilla mirakel efter 21 timmars kämpand❤ Det var periodvis mycket tufft och i slutet var både jag och bebis helt slut och dom fick använda sugklocka. Personalen på förlossningen var helt fantastiska och vi hade en underbar barnmorska
Nu har vi varit på patienthotellet några timmar och sovit alla tre och förhoppningvis får vi åka hem i morgon.

Grattis!

 

[Rouise]

Ni som har bebis på utsidan, hur sover dom på nätterna? Tycker Liam vaknar ofta och jag är galet trött. Har iofs inte vågat börja med järnet än (köpt hemofer och ska se om det hjälper, annars blir det det andra som ni tipsade om) så det kanske blir bättre sen

E sover gärna om hon får ligga kvar efter att vi liggammat. Jag vågar inte har henne kvar så och sova själv så hon flyttas till ett babynest mellan våra huvudkuddar och det funkar ok, ofta runt 4 uppvak per natt, biland fler. Men nestet i sängen fungerar Mycket bättre än vagnen som hon vägrar sova i på natten, (spjälsängen har vi inte byggt ihop ännu).

Just nu ställer dock nästäppa till sömnen för henne så nu är det väldigt gnälligt och svårt att komma till ro.