Angående "Att föda" så reagerade jag också på att det är ett sådant vurmande för att föda upprätt. Det känns ändå som att de allra flesta inte gör det - eller?
Nej, jag tror de flesta inte gör det. Men det kan ju faktiskt bero på hur man blir bemött inom vården och att man hela tiden ser liggande födslar på tv osv osv, precis som författaren är inne på. Det finns nog för- och nackdelar med det mesta och är det på väg att bli en långdragen förlossning kan jag förstå att upprätt position kan hjälpa. För mig som hade 9 min från första krystvärk tills barnet var född känns det som att det kvittade.
Angående kejsarsnitt vs vaginal födsel. Jag har ingen aning om hur förlossningssmärta känns och vet därför inte vad jag har att vänta. Har läst att det är jämförbart med att amputera ett finger utan bedövning och tycker det låter rätt skrämmande! Men jag har opererats och fått narkos och har överlevt det. Jag är därför inte rädd för snitt som företeelse.
Jag är heller inte rädd för snitt, men jag inser ju att det inte är att föredra för mig som dessutom släpar på en del övervikt. Jag tyckte inte förlossningssmärtan var så farlig heller, jag har haft njurstensanfall som jag upplevde många gånger värre. Därför känns det extra tramsigt att jag funderar så mycket nu. Så länge jag får röra mig hanterar jag värkarna ganska bra, det jag är mest rädd för är att bli låst till någon maskin som gör att jag måste vara stilla.