Höstföräldrar 2014

[Emor]

Det där tycker jag är rätt spännande egentligen, att kroppen säger krysta fast man inte är fullt öppen. En släkting till mig var typ 7-8 cm öppen när krystvärkarna kom, men hon kunde inte hålla emot dem (kroppen gör ju lite som den själv vill).

Det kunde inte jag heller, när jag stod upp. Därav att jag blev förpassad till liggande...

 

[hvala]

Nejmen, vilken buse!! Men om hon kryper ner igen så borde det ju inte vara så tokigt? Det finns kanske helt enkelt mer plats "där uppe" på nätterna? :P

Jag vet inte om jag dricker för mycket alternativt sover för bra kanske? Sista två nätterna har jag förvisso inte sovit bra men innan dess har jag i regel klarat mig med 1-2 toabesök per natt. Det borde ju bli väldigt trångt för bebisens huvud när urinblåsan fylls på. Det brukar värka rätt bra i de regionerna när jag sätter mig upp i sängen på morgonen.

 

[thoora]

Nu har jag varit på mitt (förhoppningsvis) sista BM-besök. Den lilla akrobatbebisen har roterat, trots att den till synes är fixerad och ligger nu med näsan mot vänster ljumske. Så länge huvudet är neråt bryr jag mig dock inte så mycket.

Allt annat var normalt, jag bad om gynundersökning och är ett par cm öppen och har inte mycket av livmodertappen kvar. Inte riktigt redo, men klart på gång.

 

[Imnir]

@thoora Ber du din vanliga barnmorska på MVC att göra gynundersökningen, eller får du träffa någon annan?
Jag vill också undersöka om jag har öppnat mig något när det närmar sig Skönt att få en indikation.

 

[heartstring]

@Emor Jag tror inte att liggande hjälpte för henne dock (jag utgår från att BM gjorde vad hon kunde för att förhindra krystande i det skedet eftersom det inte är toppenbra). Det var dock skönt att det funkade för dig, även om det är tråkigt att vara tvungen att använda en viss position som man inte väljer själv.

@hvala Jadu.. Jag behöver sällan kissa alls på nätterna den här graviditeten, och min bebis är "på plats" på morgonen ändå. Men det gör oftast rätt ont när man sätter sig och trycket på blåsan blir så stort plötsligt, så det hade kanske varit skönt om bebis flyttat lite på sig istället :P

@thoora vad skönt att allt är som det ska och att det ändå är något på gång!! Det är så spännande att se när nästa lilla höstbebis kommer och vem som står på tur!

 

[thoora]

@Imnir Ja, det var den vanliga barnmorskan på MVC. Hon är rutinerad förlossnings-BM, så litar helt på hennes bedömning. Hon frågade om jag ville göra en hinnsvepning, men det kändes onödigt i det här skedet. Vi retade nog tillräckligt i och med undersökningen.

 

[Nelle]

Spännande att det är på gång för dig snart @thoora!

Igår kväll fick jag tillbaka lite molvärk/mensvärk i samband med att jag blev jättevarm. Jag hade lätt kunnat hälla en hink isvatten över mig varje gång jag fick en "förvärk". Jag vet inte riktigt vad jag skall kalla det för? Magen blir liksom inte jättehård och sammandragen men mensvärkssmärtorna kommer i vågor med en tydlig paus emellan.
Samtidigt blir jag lite lätt illamående och andfådd efter.
Idag går jag in i vecka 39, nu börjar nedräkning på riktigt känns det som! Bara därför går jag väl över

 

[keilir]

Det där tycker jag är rätt spännande egentligen, att kroppen säger krysta fast man inte är fullt öppen. En släkting till mig var typ 7-8 cm öppen när krystvärkarna kom, men hon kunde inte hålla emot dem (kroppen gör ju lite som den själv vill).

Hör inte hemma här men jag fick krystvärkar när jag var öppen 7 cm. Inte lätt att låta bli att krysta om man säger så!!

 

[heartstring]

Hör inte hemma här men jag fick krystvärkar när jag var öppen 7 cm. Inte lätt att låta bli att krysta om man säger så!!

Nej jösses, jag fick tillsägelse att inte krysta under en värk för att undvika bristning och det var då banne mig ingen lätt match när kroppen nöstan gör som den vill i vilket fall! Men det var ju "bara" en värk, det är ju värre när det är flera (som jag antar att det blev för dig).
Men samtidigt så ska man ju krysta från första värken i vissa kulturer, så det känns knepigt att man inte får när kroppen ändå säger att man ska.. Fast vad jag fattat det så har det att göra med "kanterna" som är kvar kan svullna eller hur det är och skapa problem.
Lite märkligt och svårt på samma gång.
Hann du bli helt öppen innan bebisen kom?

 

[Energi]

Hoppar in från sommarföräldrar. Jag fick också krystvärkar för tidigt, runt 8 cm. Hade med att göra att bebis låg i vidöppet läge, han tryckte på något sätt som gjorde att jag fick krystvärkar.

Smärtan av att hålla igen krystningar... Fy för satan alltså!
Jag fick inte krysta för att, som @heartstring säger, kanterna som var kvar kunde svullna upp . Då ökade risken för inre bristningar om jag fattat rätt.

 

[Nenii]

Oj hörni, vad tiden rusar iväg! Nu är kotten redan tre veckor så det är väl dags för en uppdatering

Först och främst - Stort tack för alla gratulationer

Om vi vrider tillbaka klockan ett par veckor så anade jag somsagt att något kunde vara på gång under kvällen men jag somnade sött och vaknade runt 01:30 av svaga värkar. Jag testade en dos alvedon och låg kvar någon timme men kom inte till ro utan gick upp och duschade samt åt "frukost" undertiden som jag försökte avgöra om det var på riktigt eller ej. Jag försökte klocka värkarna, som fortfarande kändes ganska mesiga, och det var allt mellan 5 till 12 minuters intervaller och de höll i 45-90 sekunder. Inte mycket att hoppas på, enligt Google men vis av min förra förlossning ringde jag ändå till förlossningsavdelningen vid 04:30 och förklarade läget. De tyckte att jag skulle slappna av och vila mig några timmar men om jag absolut ville så fick jag komma in på kontroll. Det ville jag, mest för att min BMs ord surrade i huvudet "vänta inte för länge, vänta inte för länge...".

Jag och mannen plockade ihop de sista grejerna, åt frukost igen och ringde in barnvakten. När vi satte oss i bilen var klockan strax efter 06 och jag var fortfarande inte övertygad så under bilfärden pratade vi om hur vi skulle fördriva tiden i grannstaden där sjukhuset ligger. Vi parkerade och gick de där sista 300 m som jag envisades med sist också, men mot slutet kom det en väldigt kännbar värk så det fick bli hiss istället för trapporna till entréen. Vi blev mottagna och placerade på ett rum, klockan var 06:40, CTG kopplades och så fick vi vara själva ca 20 min då nattpersonalen skulle lämna över till dagpersonalen. Strax innan dagpersonalen kom in och kopplade bort CTGn så sa jag till mannen att nu vore det ändå märkligt om vi fick åka hem för värkarna började faktiskt göra ont. Strax efter kl 07 så kom en barnmorska och sköterska in och presenterade sig, vi småpratade en stund och de frågade om jag ville ha någon smärtlindring osv varpå jag frågade om de kunde kolla hur öppen jag var så kunde jag ta ställning till ev. smärtlindring sen. Precis då fick jag två värkar utan dess like och de kändes exakt som för tre år sedan, några minuter innan det var dags att krysta.. Kl 07.20 visade det sig att jag var helt öppen och bebis var nedsjunken , startklar.. En minut senare gick vattnet och barnmorskan konstaterade att lustgas kunde jag få men mycket mer skulle vi inte hinna med.

Härifrån är det lite dimmigt, inte på grund av lustgasen utan mer av att allt blev så vansinnigt intensivt, men jag har läst journalen.. Det gjorde ont, det var intensivt och jag hade ingen kontroll alls på varken andning eller omgivning mer än att en stressad sköterska försökte sticka mig i armen flera ggr (blåmärket har nyss bleknat) och att jag var väldans irriterad över att det kunde vara så viktigt. Lika irriterad var jag över att det gjorde ju ondare än sist och hur kunde jag utsätta mig för detta igen?! Kl 07:57 såg kotten dagens ljus och jag kunde återvända till verkligheten. En liten tjej, 49 cm kort och 3220 gr lätt. En kopia av sin syster (men det har redan ändrats jättemycket) och ungefär där tänkte jag att det var nog inte så farligt trots allt, kanske ett syskon till om några år...

Efteråt kände jag mig oförskämt pigg men jag stannade två dagar på BB för att landa lite och bara fokusera på bebisen. Mannen åkte dock hem till storasystern efter ett par timmar (de hälsade på under kvällen) och så var han tvungen att jobba lite, hon kom ju 9 dagar före utsatt datum (enligt RUL, men ska vi vara noga så kom hon precis i tid beräknat på sista mens.. ).

Här hemma har det flutit på bra, amningen var tuff i början (jag hade förträngt hur ont det gör!) men det har börjat ordna sig nu. Ibland får hon dock något konstigt grepp och suger i sig massa luft vilket leder till magont men jag försöker hålla koll och korrigera när det blir fel. Hon har mer temperament än sin storasyster och gillar inte att åka vagn. I övrigt är hon förnöjsam och någon tvåbarnschock har inte slagit mig, än.

Här är en liten bild, Daria är hennes namn.

Och en från idag, fredagsmyser med storasyster Eden

 

[Madick]

Oj hörni, vad tiden rusar iväg! Nu är kotten redan tre veckor så det är väl dags för en uppdatering

Först och främst - Stort tack för alla gratulationer

Om vi vrider tillbaka klockan ett par veckor så anade jag somsagt att något kunde vara på gång under kvällen men jag somnade sött och vaknade runt 01:30 av svaga värkar. Jag testade en dos alvedon och låg kvar någon timme men kom inte till ro utan gick upp och duschade samt åt "frukost" undertiden som jag försökte avgöra om det var på riktigt eller ej. Jag försökte klocka värkarna, som fortfarande kändes ganska mesiga, och det var allt mellan 5 till 12 minuters intervaller och de höll i 45-90 sekunder. Inte mycket att hoppas på, enligt Google men vis av min förra förlossning ringde jag ändå till förlossningsavdelningen vid 04:30 och förklarade läget. De tyckte att jag skulle slappna av och vila mig några timmar men om jag absolut ville så fick jag komma in på kontroll. Det ville jag, mest för att min BMs ord surrade i huvudet "vänta inte för länge, vänta inte för länge...".

Jag och mannen plockade ihop de sista grejerna, åt frukost igen och ringde in barnvakten. När vi satte oss i bilen var klockan strax efter 06 och jag var fortfarande inte övertygad så under bilfärden pratade vi om hur vi skulle fördriva tiden i grannstaden där sjukhuset ligger. Vi parkerade och gick de där sista 300 m som jag envisades med sist också, men mot slutet kom det en väldigt kännbar värk så det fick bli hiss istället för trapporna till entréen. Vi blev mottagna och placerade på ett rum, klockan var 06:40, CTG kopplades och så fick vi vara själva ca 20 min då nattpersonalen skulle lämna över till dagpersonalen. Strax innan dagpersonalen kom in och kopplade bort CTGn så sa jag till mannen att nu vore det ändå märkligt om vi fick åka hem för värkarna började faktiskt göra ont. Strax efter kl 07 så kom en barnmorska och sköterska in och presenterade sig, vi småpratade en stund och de frågade om jag ville ha någon smärtlindring osv varpå jag frågade om de kunde kolla hur öppen jag var så kunde jag ta ställning till ev. smärtlindring sen. Precis då fick jag två värkar utan dess like och de kändes exakt som för tre år sedan, några minuter innan det var dags att krysta.. Kl 07.20 visade det sig att jag var helt öppen och bebis var nedsjunken , startklar.. En minut senare gick vattnet och barnmorskan konstaterade att lustgas kunde jag få men mycket mer skulle vi inte hinna med.

Härifrån är det lite dimmigt, inte på grund av lustgasen utan mer av att allt blev så vansinnigt intensivt, men jag har läst journalen.. Det gjorde ont, det var intensivt och jag hade ingen kontroll alls på varken andning eller omgivning mer än att en stressad sköterska försökte sticka mig i armen flera ggr (blåmärket har nyss bleknat) och att jag var väldans irriterad över att det kunde vara så viktigt. Lika irriterad var jag över att det gjorde ju ondare än sist och hur kunde jag utsätta mig för detta igen?! Kl 07:57 såg kotten dagens ljus och jag kunde återvända till verkligheten. En liten tjej, 49 cm kort och 3220 gr lätt. En kopia av sin syster (men det har redan ändrats jättemycket) och ungefär där tänkte jag att det var nog inte så farligt trots allt, kanske ett syskon till om några år...

Efteråt kände jag mig oförskämt pigg men jag stannade två dagar på BB för att landa lite och bara fokusera på bebisen. Mannen åkte dock hem till storasystern efter ett par timmar (de hälsade på under kvällen) och så var han tvungen att jobba lite, hon kom ju 9 dagar före utsatt datum (enligt RUL, men ska vi vara noga så kom hon precis i tid beräknat på sista mens.. ).

Här hemma har det flutit på bra, amningen var tuff i början (jag hade förträngt hur ont det gör!) men det har börjat ordna sig nu. Ibland får hon dock något konstigt grepp och suger i sig massa luft vilket leder till magont men jag försöker hålla koll och korrigera när det blir fel. Hon har mer temperament än sin storasyster och gillar inte att åka vagn. I övrigt är hon förnöjsam och någon tvåbarnschock har inte slagit mig, än.

Här är en liten bild, Daria är hennes namn.

Och en från idag, fredagsmyser med storasyster Eden

Oj vilken kalufs!

 

[hvala]

@Nenii, stort grattis till Daria! Vilket fint namn, hur fick ni inspiration till det?

 

[Nenii]

@Madick
Ja, hår har hon och det spretar åt alla håll och kanter. Ska bli spännande att se om hon tappar allt eller ej.

@hvala
Tack!
Namnet är det persiska ordet för "hav", dock med annorlunda uttal. Vi ville ha ett namn som hela släkten är bekväma med, de är persisk/arabisk/fransk/engelsk och svensktalande och utspridda över planeten. Dock skulle det inte vara krångligt här heller (varför man då mitt i Småland väljer ett namn med R i kan ju diskuteras ) och så skulle det passa med storasyster Eden. Jag hade hört namnet Darius (maskulint) och lekte lite med bokstäverna för att få en feminin variant, sen visade det sig vara ett persiskt ord och dessutom ett befintligt namn så då blev det spikat

 

[Philosophia]

Ja, hår har hon och det spretar åt alla håll och kanter. Ska bli spännande att se om hon tappar allt eller ej.

Så söt! Grattis. Jag hade lika mycket hår när jag föddes och det bara växte och växte.[/user]

 

[Nenii]

För mig är det obegripligt att man kan låta bli att krysta vid en krystvärk, kroppen går ju liksom på någon slags autopilot Kan knappt föreställa mig hur ont det skulle göra att sätta emot den impulsen @Energi ..

Angående förlossningsställningar så låg jag på rygg den här gången, obekvämt men det fanns inget lugnt tillfälle att hitta på nåt annat. Förra gången låg jag på sidan, det var snäppet bättre. Mina förlossningsbarnmorskor har sagt att det är mindre risk att spricka om man ligger ner, om det är sant eller ej låter jag vara osagt.

 

[Nenii]

Vad intressant förresten att det är flera som kommit in relativt öppna till förlossningen! Hur länge gick ni med värkar hemma innan ni åkte in?

Förra gången hade jag lite molvärk och oregelbundna lätta värkar i ungefär 15h innan vi åkte in. Var då öppen 5cm och en timme senare fullt öppen men bebisen låg högt och lite snett så det tog ytterligare nästan 3h innan hon var ute.
Denna gången hade jag någon slags känningar ungefär 12h innan, oregelbundna lätta värkar i ca 4h och jag var på förlossningen nästan 1,5h innan hon var ute

 

[keilir]

Nej jösses, jag fick tillsägelse att inte krysta under en värk för att undvika bristning och det var då banne mig ingen lätt match när kroppen nöstan gör som den vill i vilket fall! Men det var ju "bara" en värk, det är ju värre när det är flera (som jag antar att det blev för dig).
Men samtidigt så ska man ju krysta från första värken i vissa kulturer, så det känns knepigt att man inte får när kroppen ändå säger att man ska.. Fast vad jag fattat det så har det att göra med "kanterna" som är kvar kan svullna eller hur det är och skapa problem.
Lite märkligt och svårt på samma gång.
Hann du bli helt öppen innan bebisen kom?

Ja faktiskt. Men jag krystade väl bort kanter och allt. Bm undersökte och hade sedan fingrarna kvar en liten stund och bara på nån minut så gick de sista cm i raketfart och kanterna var borta. Tog väl ca 20 min från 7 cm till han var ute om knappt det.

 

[hvala]

Nu går jag på övertid, det hade jag inte trott att jag skulle göra. Just nu känns det helt okej för jag har haft två bra nätter på raken. Ni andra får gärna gå före i kön om ni vill, det verkar ta lite tid det här.

 

[TeamLundVer]

Lyfter upp listan igen så att ni kan fylla i efterhand

Det verkar vara en hel del som borde vara på G veckan som kommer. Håller verkligen tummarna för att du snart får hälsa dottern välkommen till världen @hvala

September
6/9 Nenii - Flicka född 140828
14/9 Orion_X
20/9 hvala - tjej
23/9 thoora
24/9 SweetSelene
26/9 FrDrake

Oktober
3/10 Nelle
3/10 Amalia-troligtvis kille
5/10 whalan - tjej
10/10 Imnir som väntar en tjej
10/10 Anna_Lillen
21/10 heartstring
30/10 Vannille
31/10 Emor

November
1/11 Cocos
9/11 bakom
14/11 Derivata
19/11 Carand
25/11 TeamLundver