I
Imperfekt
Var med igår en väninna på hennes hoppträning,vid ridhuset i borlänge...hon har storhäst men innan hennes lektion börjar så är det en ponnyhoppningslektion...
Precis när vi kommer in och står och väntar med hennes häst i "korridoren" utanför ridbanan,kommer det en "ponnypappa".
Han drar fram ett spö och hör och häpna,börjar viffta på det framför min vänninas häst,självklart blir hästen lite förvånad...
Snart går pappan in på ridbanan med spöet i högsta hugg...
Vi börjar fundera på vad han ska ha spöet till..
Inne på ridbanan står hopptränare N där och drar och sliter i tyglarna på det lilla fuxfärgade lilla stoet,den unga ryttarinnan står bredvid och ser helt förstörd ut medans hennes mamma,pappa och hopptänare bokstavligt talat slår,tjoar,spöar hennes lilla ponny över hindret.
Alla ponnyryttares föräldrar sitter på läktarn och bara ler.
Jag fattar inte varför ingen gjorde något.
Jag har aldrig i hela mitt liv sett en så rädd varelse.
Jo,hästenn hoppade över hindret senare...men till vilket PRIS?
Hur pigg tror ni den där lilla hästen kommer att vara nästa gång de ska dit på hoppträning?
Efter träningen så gick denna tränare N fram till ryttaren och ponnyn för att lämna en lapp...hästen blev så rädd när han kom nära att hon nästan satte sig på rumpan.
Varför tog de inte reda på varför hästen inte hoppade?
Varför så jäkla brottom jämnt?
Varför lät inte träneran hästen få den tiden den behövde för att självmant hoppa hindret?
Att slå hästen över hindret hjälpte för stunden...men hur lång tid räcker det?Det är en kortsiktig lösning som aldrig kommer att hålla.
Hoppning till varje pris?
Precis när vi kommer in och står och väntar med hennes häst i "korridoren" utanför ridbanan,kommer det en "ponnypappa".
Han drar fram ett spö och hör och häpna,börjar viffta på det framför min vänninas häst,självklart blir hästen lite förvånad...
Snart går pappan in på ridbanan med spöet i högsta hugg...
Vi börjar fundera på vad han ska ha spöet till..
Inne på ridbanan står hopptränare N där och drar och sliter i tyglarna på det lilla fuxfärgade lilla stoet,den unga ryttarinnan står bredvid och ser helt förstörd ut medans hennes mamma,pappa och hopptänare bokstavligt talat slår,tjoar,spöar hennes lilla ponny över hindret.
Alla ponnyryttares föräldrar sitter på läktarn och bara ler.
Jag fattar inte varför ingen gjorde något.
Jag har aldrig i hela mitt liv sett en så rädd varelse.
Jo,hästenn hoppade över hindret senare...men till vilket PRIS?
Hur pigg tror ni den där lilla hästen kommer att vara nästa gång de ska dit på hoppträning?
Efter träningen så gick denna tränare N fram till ryttaren och ponnyn för att lämna en lapp...hästen blev så rädd när han kom nära att hon nästan satte sig på rumpan.
Varför tog de inte reda på varför hästen inte hoppade?
Varför så jäkla brottom jämnt?
Varför lät inte träneran hästen få den tiden den behövde för att självmant hoppa hindret?
Att slå hästen över hindret hjälpte för stunden...men hur lång tid räcker det?Det är en kortsiktig lösning som aldrig kommer att hålla.
Hoppning till varje pris?