Hon fick slita för 250 om dagen

Långa arbetsdagar och 250 kronor om dagen. Det var hästskötaren Emma Sunds första möte med arbetslivet. Arbetsgivaren hävdar att det var praktik. ...
[prbreak][/prbreak]
Källa / Läs mer:
http://www.ka.se/hastskotare-fick-6000-i-manaden

 

[Mabuse]

Vilka tänker du på? Hästbranschen är i delar ganska speciell tycker jag.

Alla branscher utom där man jobbar direkt med just ekonomi? Man kan brinna för att driva butik, bageri, teater, galleri, hotell, restaurang, dataspelsutveckling, jordbruk, trädgårdsfirma, bilmek - listan kan göras oändlig, utan att för den skull veta hur man driver ett företag, hanterar anställda eller får lönsamhet.

 

[Anders]

Ansvar och makt hänger ihop. I det här fallet, om vi å ena sidan har en etablerad elitryttare med umgänge i ridsportens parnass, tränare på hög nivå och chef för en stor och välrenommerad ridskola, och å andra sidan en 19-åring utan gymnasieexamen, utan vare sig utbildning eller erfarenhet - tja, då skulle jag säga att mer ansvar faller på den förstnämnda.

Om t ex Maria Gretzer säger till en ung och ambitiös ryttare utan kontakter att nu får du ditt livs chans här att jobba hos mig, jag är din biljett till en ryttarkarriär, men då gäller dehär villkoren, take it or leave it, för det är såhär det ser ut. Tro mig, jag kan det här yrket utan och innan och vet hur det ska vara.

Vilken 20-åring som är beredd att ge allt för att få den biljetten är i en position att tacka nej då?

Jag kan ta som exempel, när jag var klar med min grundutbildning så var jag arbetslös några månader. Under studenttiden hade jag jobbat extra som stallskötare. Af anvisade mig då ett svart hästjobb, man skulle bo på gården och sköta stallet, mot mat och husrum, och "fickpengar" om 2000 i månaden.

Jag sökte inte ens jobbet, inte till de villkoren. Men då hade jag ju en utbildning, och jag hade jobbat i stall tillräckligt för att fatta att villkoren var usla, och att det gick att få bättre. Via kontakter fick jag tag på ett annat stalljobb, vitt, med kollektivavtal, reglerad arbetstid. Men hade jag inte haft kontakterna eller utbildningen, och därigenom andra kunskap och alternativ, då hade jag kanske tagit jobbet jag blev anvisad.

Men meningen var att min fråga skulle tolkas mera ordagrant, har inte den som tar ett svartarbete något ansvar alls?

 

[Mabuse]

Men meningen var att min fråga skulle tolkas mera ordagrant, har inte den som tar ett svartarbete något ansvar alls?

Igen, ansvaret beror på hur mycket makt man har. En hantverkare som skulle kunna få vita jobb men väljer bort det för att kunna göra sig en större hacka på svartjobb har i mina ögon större ansvar än t ex en illegal immigrant som behöver ett påhugg för att inte svälta.

Sen kan man ju önska att unga som vill jobba med hästar skulle ha den kunskapen och de resurserna att de kunde säga nej till risiga villkor, men oddsen för det förbättras ju inte av att de mest väletablerade i ryttarvärlden, eliten man ser upp till, själva jobbar såhär och därigenom normaliserar det. De har ju helt andra möjligheter att sätta branschens normer, och med den makten kommer också ansvar.

Om en nittonårig nobody säger att visst är det ok att jobba svart, så har det inte alls samma tyngd och inflytande som när tungt meriterade landslagsryttare som folk beundrar säger det.

 

[Anders]

Alla branscher utom där man jobbar direkt med just ekonomi? Man kan brinna för att driva butik, bageri, teater, galleri, hotell, restaurang, dataspelsutveckling, jordbruk, trädgårdsfirma, bilmek - listan kan göras oändlig, utan att för den skull veta hur man driver ett företag, hanterar anställda eller får lönsamhet.

Fast skillnaden för de flesta du nämner (med undantag av teater och galleri) är de är direkt vinstdrivande verksamheter. Hästverksamhet omfattar hela skalan och mycket inom branschen är i någon slags flytande zon mellan fritidsintresse och näringsverksamhet kan jag tycka. Inom teaterverksamhet är det väl samma sak med människor som arbetar ideellt för låg eller tom. ingen lön?

 

[Anders]

Igen, ansvaret beror på hur mycket makt man har. En hantverkare som skulle kunna få vita jobb men väljer bort det för att kunna göra sig en större hacka på svartjobb har i mina ögon större ansvar än t ex en illegal immigrant som behöver ett påhugg för att inte svälta.

Sen kan man ju önska att unga som vill jobba med hästar skulle ha den kunskapen och de resurserna att de kunde säga nej till risiga villkor, men oddsen för det förbättras ju inte av att de mest väletablerade i ryttarvärlden, eliten man ser upp till, själva jobbar såhär och därigenom normaliserar det. De har ju helt andra möjligheter att sätta branschens normer, och med den makten kommer också ansvar.

Om en nittonårig nobody säger att visst är det ok att jobba svart, så har det inte alls samma tyngd och inflytande som när tungt meriterade landslagsryttare som folk beundrar säger det.

Det är klart att hur ansvaret skall fördelas beror på den individuella situationen ser ut, men jag tycker inte att en nittonåring som väljer att arbeta svart hos en landslagsryttare för att få kontakter är helt utan ansvar själv även om huvudansvaret ligger hos arbetsgivaren.

 

[Mabuse]

Fast skillnaden för de flesta du nämner (med undantag av teater och galleri) är de är direkt vinstdrivande verksamheter. Hästverksamhet omfattar hela skalan och mycket inom branschen är i någon slags flytande zon mellan fritidsintresse och näringsverksamhet kan jag tycka. Inom teaterverksamhet är det väl samma sak med människor som arbetar ideellt för låg eller tom. ingen lön?

Alla företag är ju per definition vinstdrivande, men det finns ju många ställen där folk jobbar i företag, men ändå inte i första hand drivs av vinstintresse. Det är absolut inte unikt för kultur eller ridsport. En butik drivs inte nödvändigtvis med större vinstintresse än ett hästsportföretag. Det kan såklart vara så, men det finns ju ridsportföretag med mycket tydligt vinstintresse också. Jan Tops t ex verkar ju inte precis drivas av sitt goda hjärta i första hand. Den där flytande zonen är vanlig i många yrken, framförallt såna som är kunskapsintensiva och har konkurrens om jobben. Då kommer den som satsar fritiden också att vara den som blir skickligare och får jobbet. Det är inte heller unikt för ridsporten, det finns på många ställen i samhället.

 

[Anders]

Alla företag är ju per definition vinstdrivande, men det finns ju många ställen där folk jobbar i företag, men ändå inte i första hand drivs av vinstintresse. Det är absolut inte unikt för kultur eller ridsport. En butik drivs inte nödvändigtvis med större vinstintresse än ett hästsportföretag. Det kan såklart vara så, men det finns ju ridsportföretag med mycket tydligt vinstintresse också. Jan Tops t ex verkar ju inte precis drivas av sitt goda hjärta i första hand. Den där flytande zonen är vanlig i många yrken, framförallt såna som är kunskapsintensiva och har konkurrens om jobben. Då kommer den som satsar fritiden också att vara den som blir skickligare och får jobbet. Det är inte heller unikt för ridsporten, det finns på många ställen i samhället.

Men du måste väl ändå förstå vad jag menade? Det blir som att jämställa den lokala idrottsföreningen men icahandlaren bara för att det finns idrottsklubbar som drivs helt kommersiellt och omsätter miljardbelopp för att ta ett ännu mer extremt exempel.

 

[Mabuse]

Det är klart att hur ansvaret skall fördelas beror på den individuella situationen ser ut, men jag tycker inte att en nittonåring som väljer att arbeta svart hos en landslagsryttare för att få kontakter är helt utan ansvar själv även om huvudansvaret ligger hos arbetsgivaren.

Nej, men en nittonåring har ju privilegiet att få lov att vara lite ung och naiv. Det går ju över med tiden. Men om man fortfarande i femtioårsåldern är lika naiv, då har man ett annat ansvar.

Det kommer alltid att finnas unga och naiva 19-åringar med drömmar, det tror jag inte vi kommer ifrån (även om vi förstås kan försöka utbilda dem så mycket vi kan), men det måste inte finnas 50-åringar med priviligier som drar nytta av dem. I det aktuella reportaget säger ju Gunilla Byström t om att hon brukar göra såhär, hon tar sig an de som har hamnat snett och kanske inte har så många andra alternativ. Och hon har säkert hjälpt många, men har man som rekryteringsstrategi att sikta in sig på de svagaste, då har man i mina ögon också ett stort ansvar att göra villkoren glasklara och ha koll på alla papper, för medarbetarna lär ju inte ha det. Uppenbarligen hade ju medarbetaren i det här fallet inte fattat att hon inte var någon medarbetare utan en obetald praktikant med bara några timmars anställning per dag, dessutom utan sjukersättning (tveksamt om det ens är lagligt?).

Det betyder inte att 19-åringar helt saknar ansvar, men den som ställer upp villkoren för någon som inte kan tacka nej har ändå lekparken av ansvaret, skulle jag säga.

 

[stjarnhimmel]

Men du måste väl ändå förstå vad jag menade? Det blir som att jämställa den lokala idrottsföreningen men icahandlaren bara för att det finns idrottsklubbar som drivs helt kommersiellt och omsätter miljardbelopp för att ta ett ännu mer extremt exempel.

Ja det är olika verksamheter. Men- det är ju även de största namnen inom branschen som enligt media haft anställda till låga löner och utan försäkringar. Det har i media stått om Maria Gretzer och Patrik Kittel. De om några borde väl kunna ha vinstdrivande verksamheter och de har ändå inte skött det bra.

 

[Mabuse]

Men du måste väl ändå förstå vad jag menade? Det blir som att jämställa den lokala idrottsföreningen men icahandlaren bara för att det finns idrottsklubbar som drivs helt kommersiellt och omsätter miljardbelopp för att ta ett ännu mer extremt exempel.

Jag förstår vad du menar, men håller inte med. Det finns många organisationer utanför ridsporten där det finns anställda eller rent av hela verksamheter som drivs av annat än vinstintresse, och där fritidsintresse och arbete tenderar att glida in i varandra. Det är absolut inte unikt för ridsporten.

 

[stjarnhimmel]

Många inom hästnäringen måste inse att deras verksamhet inte går runt. Du har helt enkelt inte råd att betala det personal kostar. Och då får du antingen låta bli att ha personal anställd eller se till att du får bättre inkomster eller ändra något.

 

[stjarnhimmel]

Fast skillnaden för de flesta du nämner (med undantag av teater och galleri) är de är direkt vinstdrivande verksamheter. Hästverksamhet omfattar hela skalan och mycket inom branschen är i någon slags flytande zon mellan fritidsintresse och näringsverksamhet kan jag tycka. Inom teaterverksamhet är det väl samma sak med människor som arbetar ideellt för låg eller tom. ingen lön?

Med vad spelar det för roll? Bara för att det är dåligt inom kulturbranschen berättigar ju inte det att det är dåligt inom hästbranschen? Jag tycker inte ens att det har med diskussionen att göra egentligen.

 

[Anders]

Ja det är olika verksamheter. Men- det är ju även de största namnen inom branschen som enligt media haft anställda till låga löner och utan försäkringar. Det har i media stått om Maria Gretzer och Patrik Kittel. De om några borde väl kunna ha vinstdrivande verksamheter och de har ändå inte skött det bra.

Det håller jag helt med om, det är inte dem jag talar om. De har jag svårt att se kunna ha några rimliga ursäkter.

 

[fio]

Om t ex Maria Gretzer säger till en ung och ambitiös ryttare utan kontakter att nu får du ditt livs chans här att jobba hos mig, jag är din biljett till en ryttarkarriär, men då gäller dehär villkoren, take it or leave it, för det är såhär det ser ut. Tro mig, jag kan det här yrket utan och innan och vet hur det ska vara.

Vilken 20-åring som är beredd att ge allt för att få den biljetten är i en position att tacka nej då?

Troligtvis ingen om dom inte har föräldrar som är redo att lägga 30K i månaden så att 20 åringen kan bli betalande elev och det är ju få föräldrar som har de pengarna.

 

[Anders]

Jag förstår vad du menar, men håller inte med. Det finns många organisationer utanför ridsporten där det finns anställda eller rent av hela verksamheter som drivs av annat än vinstintresse, och där fritidsintresse och arbete tenderar att glida in i varandra. Det är absolut inte unikt för ridsporten.

Jag har inte heller sagt att det är unikt, bara att när det är så så uppstår ofta problemet med arbete mot låg ersättning. För en del är det inte något problem, säg. fotbollstränaren som har ett annat arbete och tränar laget på sin fritid men för dem som inte har det ställer det till det och det även i de fall där arbetsgivaren inte är en hemsk utsugare av arbetskraft.

 

[Mabuse]

Ja det är olika verksamheter. Men- det är ju även de största namnen inom branschen som enligt media haft anställda till låga löner och utan försäkringar. Det har i media stått om Maria Gretzer och Patrik Kittel. De om några borde väl kunna ha vinstdrivande verksamheter och de har ändå inte skött det bra.

Jag skulle kanske rent av säga att det just på grund av att de är stora namn i branschen, som de har kunnat erbjuda så dåliga villkor, och ändå få folk. Det är liksom en del av affärsmodellen, det är så man kan få deras företag att gå runt och göra den vinst som krävs för att finansiera t ex tävlingssatsning eller hästägande. Jag minns att jag hörde ngn intervju med t ex Maria Gretzer, där hon berättade att Marcus Ehning gärna ville ha Singular, men han hade inte råd att ta honom gratis. Och MG hade inga pengar, hennes företag ger inte den vinsten att hon skulle ha råd. Lösningen blev att hon istället tar hand om och utbildar ett par unghästar från Ehnings. Och de unghästarna måste såklart ha mat, skötsel och träning - och då kommer ju en praktikant bra till pass.

Så priset för att ha råd att ha en häst hos Marcus Ehning är att man inte har råd med lön till de anställda. Det är ju ett val man gör. Att ha häst hos Ehning är såklart jättekul, men knappast en rättighet som fritar en från arbetsgivaransvar.

 

[Anders]

Med vad spelar det för roll? Bara för att det är dåligt inom kulturbranschen berättigar ju inte det att det är dåligt inom hästbranschen? Jag tycker inte ens att det har med diskussionen att göra egentligen.

En viss betydelse kan de väl ha när man diskuterar orsaker om man ser samma fenomen inom andra områden.

 

[fio]

Problemet är att det blir ett paket när man jobbar som hästskötare/ ryttare whatever. Man bor och äter där och har sin häst där, får lektioner och kanske använder familjens bil etc etc.. Det blir bara ett blurr av otydligheter . Det bästa vore att få en riktig vit lön och sen betalar man för sitt boende, häst och sina lektioner som vilken människa som helst gör som har ett vanligt jobb. Då blir det inga otydligheter om man är anställd, elev eller praktikant.

 

[Anders]

Jag skulle kanske rent av säga att det just på grund av att de är stora namn i branschen, som de har kunnat erbjuda så dåliga villkor, och ändå få folk. Det är liksom en del av affärsmodellen, det är så man kan få deras företag att gå runt och göra den vinst som krävs för att finansiera t ex tävlingssatsning eller hästägande. Jag minns att jag hörde ngn intervju med t ex Maria Gretzer, där hon berättade att Marcus Ehning gärna ville ha Singular, men han hade inte råd att ta honom gratis. Och MG hade inga pengar, hennes företag ger inte den vinsten att hon skulle ha råd. Lösningen blev att hon istället tar hand om och utbildar ett par unghästar från Ehnings. Och de unghästarna måste såklart ha mat, skötsel och träning - och då kommer ju en praktikant bra till pass.

Så priset för att ha råd att ha en häst hos Marcus Ehning är att man inte har råd med lön till de anställda. Det är ju ett val man gör. Att ha häst hos Ehning är såklart jättekul, men knappast en rättighet som fritar en från arbetsgivaransvar.

Men vem är det då som tar pengarna om inte heller de har ekonomin? Vi vill ju alla gärna se stjärnorna tävla men också rimliga villkor för dem som arbetar med hästar, hur skall det kunna lösas?

 

[Anders]

.......... ångrade