Homofobi i stall

Sv: Homofobi i stall

Jag är inte homosexuell och skiter fullständigt i om andra är det. Jag undrar också; varför anser många homo att de "ska komma ut"? Vad har andra med det att göra? Om någon i en "fel" situation berättar det för mig eller berättar det bara för att, anser jag att det är mer information om den personen än vad jag behöver ha. Varför måste man tala om det? Jag har uppfattningen att många homosexuella sätter sin sexuella läggning före människan, de är först homo sedan människa. Varför? ps Jag undrar av intresse eftersom det är en tråd om detta, inte för att vara dum.

Fast vadå i fel situation? Och grejen är att om man inte kommer ut så kommer nästan alla man möter förutsätta att man är hetero. Idealet vore förstås att folk inte förutsatte, men så ser det inte ut idag.
Alternativet till att komma ut är alltså att i princip att dölja sin sexuella läggning.
Om du försöker tänka så kan du kanske stå ut med att bli lite "överinformerad" ibland.
 
Sv: Homofobi i stall

*KL*

Tack för alla svar! Intressant att läsa era åsikter, tankar och tips.
Jag har funderat en del och kommit fram till att jag bara ska låtsas som ingenting angående hans uttalande och fokusera på hästarna istället. Skulle han komma med fler kommentarer så ska jag argumentera emot. Visst får han tycka vad han vill, men allting behöver man faktiskt inte säga högt.
 
Sv: Homofobi i stall

ja absolut! Där det är naturligt att prata om sin partner är det helt ok. Men typ som jag var med om är inte ok tycker jag och det har egentligen ingenting med homosexualitet att göra utan mer brist på social förmåga tycker jag.

Jag skulle börja en kurs och alla skulle presentera sig för varandra. Alla sa sitt namn i tur och ordning till en penson; Hej jag heter X och är honomsexuell.

Vi andra: eehh...jaha, söker du partner eller...? (tänkte vi)

Detta är kanske ett extremfall, men jag upplever många homo som att de måste tala om vad jag tycker är en privatsak.
 
Sv: Homofobi i stall

Har egentligen inget specifikt hjälpsamt att komma med men jag är så trött på alla benämningar som hetero, homo, bi m.m! Varför kan vi inte bara tycka att det är bra om man hittar någon att älska sen är det totalt skitsamma vem det är? Jag tror på att man blir kär i en individ, en personlighet inte ett kön och därför borde väl egentligen de enda benämningarna som är viktiga vara om man är en bra medmänniska, inte av vilket kön man skaffar sog en partner? Tänk om vi bara kunde släppa alla etiketter och bara vara människor, jämlika, glada för varandras lycka, öppensinniga och unna varandra kärlek! Jag benämner ite mig själv som nånting, inte hetero för jag bara haft pojkvänner och inte heller bi för jag inte ser det omöjligt att falla för en tjejj utan jag anser mig själv vara människa och det borde räcka! Jag tycker inte det borde vara laddat eller ångestfyllt att prata om känslor för andra oavsett vem den är för och vilken sorts känslor det är. Varför spelar det egentligen någon roll vem man älskar så länge man har turen att hitta någon?
 
Sv: Homofobi i stall

ja absolut! Där det är naturligt att prata om sin partner är det helt ok. Men typ som jag var med om är inte ok tycker jag och det har egentligen ingenting med homosexualitet att göra utan mer brist på social förmåga tycker jag.

Jag skulle börja en kurs och alla skulle presentera sig för varandra. Alla sa sitt namn i tur och ordning till en penson; Hej jag heter X och är honomsexuell.

Vi andra: eehh...jaha, söker du partner eller...? (tänkte vi)

Detta är kanske ett extremfall, men jag upplever många homo som att de måste tala om vad jag tycker är en privatsak.

Men alltså privatsak, de flesta vuxna människor har ju en sexualitet, det är väl inget som det hymlas om. Varför är sexualiteten så otroligt privat just när det gäller en homosexuell person?

Och som jag skrev i ett tidigare inlägg, behovet av att berätta om sin homo-/ bisexualitet kommer ofta av att man förutsätts vara hetero annars. Om personen i ditt exempel inte hade berättat att hen var homo inför hela gruppen hade hen antagligen ändå tvingats förklara detta senare fast tio gånger i stället för en...
Kan du ändå inte förstå och respektera personens val att berätta som hen gjorde för att slippa det?
 
Senast ändrad:
Sv: Homofobi i stall

Jag tycker nog att individens sexuella preferens är så pass privat att den inte hör hemma i en första presentation.
Detta oavsett vad det gäller.

Man öppnar inte med att säga "Hej, jag gillar att sätta min partner i handklovar när vi har sex".
Lika litet som att man varken presenterar sig med "Hej jag är heterosexuell och gillar tjejer med stora bröst" eller som i mitt fall "Hej jag heter Inte_Ung och tänder på allt som jag tycker är sexigt".

Om jag presenterade mig så så skulle halva sällskapet resa sig upp och springa sin väg och det blir inte bra.
 
Sv: Homofobi i stall

Som Con har förklarat så är den typen av öppenhet en social strategi. Det handlar inte om att man vill att alla ska få veta vad man tänder på (homo/hetero/bi gäller ju dessutom bara kön) eller att man söker en partner. Om jag presenterar mig med "hej jag heter Trani" så läser de allra flesta faktiskt in ett eget "...och jag är heterosexuell" efter. Man är hetero tills något annat bevisats. Sexualiteten är inte så privat som du vill att det ska vara. Öppenheten är då en strategi för att slå hål på heteronormativiteten - att slippa "passera" som hetero.

Jag kan förstå den strategin. Jag brukar också vilja vara öppen även om jag gärna tar upp det på ett mer subtilt vis. Det är så förbannat tröttsamt när folk utgår från att jag är hetero.
 
Sv: Homofobi i stall

Detta är kanske ett extremfall, men jag upplever många homo som att de måste tala om vad jag tycker är en privatsak.
Nu är det ju så att det privata är politiskt. Om den personen inte hade sagt att hen var homo så hade de flesta av er troligen utgått från att hen var hetero.

Att ständigt ständigt bli läst som hetero handlar om politik. Heteronormen är ingen privatsak. Att presentera sig som homo är en politisk handling.
 
Sv: Homofobi i stall

Som Con har förklarat så är den typen av öppenhet en social strategi.

Som jag inte tror på.
Jag skulle skrämma slag på folk om jag gjorde så.

"Hej jag heter Inte_Ung och jag är bisexuell och jag vantrivs i kvinnokläder".

Det är precis så det är och det skulle verkligen förklara mycket.
Men det är inte bra.
För alla i sällskapet skulle omedelbart tänka på sex och det ger alldeles fel signaler.
 
Sv: Homofobi i stall

Att presentera sig som homo är en politisk handling.
Det håller jag också med om.

Men samtidigt så anser jag inte att politik alltid skall vara närvarande.
Det vore som att alla redan i första presentationen sade "Hej jag heter Solblomma och jag är Miljöpartist".

Så gör man inte heller.
Partipolitisk tillhörighet är också privat om man vill det.

Så jag ser snarare det som en fråga om hur privat man vill vara och hur privat man tycker att det är okej att andra är.
 
Sv: Homofobi i stall

Men politiken är närvarande hela tiden oavsett om man vill det eller inte.

De två säkra sätt jag vet för att undvika heteronormen (att bli läst som hetero) är
1) att vara öppen, direkt
2) att hålla sig till queera sammanhang, med queera människor
 
Sv: Homofobi i stall

Nej jag kan inte förstå varför det är så viktigt att i ett sådant sammanhang tala om detta. För mig är MÄNNISKAN mer intressant i första kontakten än dennes sexuella läggning. Det är en del av personen men inte det som jag sätter först - så till vida att jag stöter på personen och denne då talar om att hen inte är intresserad p g a homosexualitet.
 
Sv: Homofobi i stall

Har egentligen inget specifikt hjälpsamt att komma med men jag är så trött på alla benämningar som hetero, homo, bi m.m! Varför kan vi inte bara tycka att det är bra om man hittar någon att älska sen är det totalt skitsamma vem det är? Jag tror på att man blir kär i en individ, en personlighet inte ett kön och därför borde väl egentligen de enda benämningarna som är viktiga vara om man är en bra medmänniska, inte av vilket kön man skaffar sog en partner?
Vilken otroligt respektlös inställning till andras sexualiteter och läggningar. "Nä, ni är inte hetero- eller homosexuella, ni har fått det om bakfoten, det är individen som är det viktiga". Inbillad öppenhet gone wrong och blir till trångsynthet istället. Det är ju kanon för dig om just du känner att just du inte behöver en benämning på din läggning. För oss där könet är en egal del för att vi ska kunna attraheras av någon fungerar det inte likadant.

Att etikettera sig som hetero-, homo-, bi- eller asexuell utesluter väl dessutom inte på något vis att man inte bara "tycker att det är bra att andra hittar någon de älskar".
 
Sv: Homofobi i stall

Man kanske kan vara redo med en kommentar som inte gör att det måste bli en "allvarlig diskussion" bara för att man känner att man vill "säga emot".

När jag möter "gamla gubbar" som har en massa stenåldersfördomar om både homosexuella och invandrare så brukar jag (om det passar sig i situationen såklart) skoja till det lite och driva med dem om att de måste modernisera sig lite och hänga med, att det är gammalt och mossigt att häva ur sig sånt där.
Visst får de tycka som de vill, men de får lära sig att omvärlden gått vidare typ.
 
Sv: Homofobi i stall

Men politiken är närvarande hela tiden oavsett om man vill det eller inte.
Men det är inte alltid lämpligt att vifta med den.
Ofta så är det viktigare att få dagens sysslor gjorda och projektmålen uppfyllda, på en arbetsplats då.
Och då så är det faktiskt direkt olämpligt att flytta fokus till sexuell läggning och politik.
Det stör koncentrationen på verksamheten.

Man kan inte alltid ägna sig åt att driva sin politik.
Det kan vara störande.
Och på en arbetsplats är man för att utföra sitt arbete.

De två säkra sätt jag vet för att undvika heteronormen (att bli läst som hetero) ...
Men varför är det så viktigt i alla lägen då?
Jag ligger lågt med att berätta om familj, barn och hästar också.
För det tar fokus från arbetet.

Om jag presenterar mig som "Hej jag heter Inte_Ung och har Islandshästar" så får jag höra alla berättelser som finns i sällskapet från dem som har ridit på Turridning en gång.
Och det var ju inte vad ett jobbmöte handlade om.

Ja jag har gjort det misstaget en gång, det gör jag inte om.
Den Tillfällige Tur-ryttarens Berättelse är tämligen trist för mig att höra.
 
Sv: Homofobi i stall

Nej vet du vad, jag kan inte komma på något endaste sammanhang där det inte skulle vara "passande" att jag kommer ut som icke-hetero.

Varför ska jag passera som hetero för andras/verksamhetens/arbetets skull? Visst kan jag låta det ske ibland men då är det för min skull och min skull enbart.

Jag ogillar att passera som hetero för att det inte känns bra helt enkelt. Det har både personliga och politiska grunder.
 
Sv: Homofobi i stall

Varför ska jag passera som hetero för andras/verksamhetens/arbetets skull?

Men det handlar inte om det.
Utan det handlar om att inte sexualifiera tillfället alls.
Om att hålla ämnet från all typ av sexualitet vilken den än vara månde.

Det är vid samma sammanhang lika olämpligt att presentera sig som "Hej jag heter FestPrisse och jag är singel".
Man är helt enkelt där för att utföra en syssla som inte har med privatlivet att göra på det viset.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Vet inte om detta hamnade i rätt forum - om inte så får moderator ta och flytta tråden! :) Bakgrund: Vår familj (min mamma, pappa och...
Svar
0
· Visningar
960
Senast: Sansko
·
Ekonomi & Juridik Jag har valt att posta den här tråden anonymt, då det är känsliga saker, och det kommer dessutom förmodligen bli långt, men jag behöver...
Svar
10
· Visningar
3 616
Senast: a1agnlju
·
S
Anläggning Till hösten måste jag flytta min häst, jag jobbar just nu som hästskötare och just nu är hon med där jag jobbar men pga att jag tänkt...
Svar
3
· Visningar
2 497
Senast: moonstruck
·
Hästhantering Ja jisses vilket avslut på både min hästkarriär och veckan. Idag när jag närmade mig stallet så trodde jag C raggat upp sin gamla...
2
Svar
36
· Visningar
5 032
Senast: tinkerlover
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp