Sv: Holy shieeet..
Ja, vad ska man säga, inget att ge sig på som första hund tycker jag.
Har träffat flera och har en egen och de kräver sin förare helt klart! Inga svåra hundar bara men vet vad man gör men kan lika lätt gå helt överstyr om man har dålig hundkoll själv.
Det är inga tuffa hundar som många tycks tro, snarare är de ofta mkt veka och dras med rädslor. Min hund är omplacering, jag har sett honom i sin tidigare familj under 4 år och där har han helt och hållet haft kontrollen pga att de inte har hundkunskap. Sorgligt men sant.
Han har betett sig som ett praktsvin och gapat och skällt i tid och otid, han har bitit mamman i familjen när hon högg tag i ett av barnen för att säga till på skarpen (det fick hon tydligen inte göra i hans flock
).
Han har bitit pappan för att han kom ivägen när han skulle hugga en annan hund och han har även sprungit ut på vägen och bitit en granne.
Han jagar hästar med ryttare och cyklister som tar sig förbi på vägen....
Spriger omkring inne som en tok när de har gäster och kan inte slappna av, måste hålla koll på ALLT.
Kastar sig över hundar till höger och vänster.
Listan kan göras lång på vilka makalösa grejor denna hund gjort i brist på ledarskap och ska sanningen fram så kan jag inte riktigt förstå att han fortfarande har livet i behåll efter alla dunheter han gjort.
Kombinationen av mesig hund och dålig förare blir ofta så, detta dock väldigt extremt.
Jag har periodvis haft honom när familjen varit på semester (har hyrt hus av dem och bott på samma gård innan vi köpte eget).
Första gången hade vi lite meningsskiljaktigheter men sedan har det varit en helt annan hund bara han klivit in genom dörren hos oss.
Här uppför han sig enligt skolboken, fungerar med flocken vi har (5 andra i olika storlekar och kön), lyssnar till minsta kommando DIREKT och skäller inte ens när det kommer någon. Denna hund skulle jag absolut kunna rekomendera till vem som helst om jag såg till hur han är just nu men eftersom jag vet hur han kan förvandlas på två sekunder med fel förare så vill jag verkligen säga att jag tycker att din bror ska tänka efter både en och två gånger. Har han den kunskap som behövs för att rodda en sådan här hund?
Det är dessutom en ras som gärna jagar om den får chansen och den kräver MKT motion och hjärngympa för att må bra.
Problemet jag har med min är att han nu blivit otroligt beroende av mig, det är som att han efter att i 7 år varit flockledare i sin familj plötsligt inte kan klara sig själv en sekund nu när någon annan tagit över "makten". Det är ett evigt gnällande och skällande när han inte får vara i samma rum som mig eller ve och fasa när han måste sitta i hundgården
Det är otroligt synd om honom! (enligt honom själv då)
Mest tycker jag synd om mig själv som måste höra på eländet
Men det tar sig, han har bott permanent här i en månad nu och det blir bättre och bättre.
Ja, nu har du fått ett skräckscenario som heter duga och med det vill jag säga att:
NEJ, en doberman är inte en hund för vem om helst.
Kan fungera alldeles utmärkt som förstahund såklart men det kräver att ägaren tar sig tid och hjälp så att hän inte står där med en mesig och osäker hund som tycks behöva axla ledarrollen. Det går på tok!
