Jag har svårt att se hur människor som slitit hårt hela sitt arbetsliv ska vilja spendera ännu fler år av sitt kvarvarande liv till att fortsätta slita hårt. Jag skulle nog tro att privilegierade som har råd går förmodligen gärna tidigare i pension än vad än vad många andra mindre privilegierade någonsin kommer ha möjlighet till.
Om man inte kan byta jobb eller utbilda sig, då håller man fast vid det jobb man har för alternativet är arbetslöshet! Men det innebär också att den lågutbildade kommer förmodligen inte så lätt ifrån sitt förmodade tunga jobb. Sen finns det de som satsar, går utbildning på ett par år och försöker få jobb utan att få napp på grund av.. ah just... ålder.
Men är ännu fler år av slit rätt väg? Med argumentet att vi alla lever längre och är friskare? Gäller detta även lågutbildade inom tyngre arbeten? Dessa vad jag kallar tunga arbeten kan även innebära väldigt högt tempo och pressade tider beroende på vilka yrkesgrupper vi talar om. För intressant nog så räcker det med en googling för att få fram artiklar om att lågutbildade kvinnor lever kortare liv, en annan artikel om att den förväntade livslängden för arbetare sjunker, ojämlik hälsa etc. Tycker detta luktar klassproblem på långt håll. Är man pigg och vill jobba mer så kan inte jag hitta något som hindrar en person att fortsätta jobba i stället för att pensionera sig. Men man behöver för den skull inte stänga dörren och göra vägen längre för de andra som kanske skulle behöva gå i pension vid 65 och ge plats åt yngre förmågor.
Vi bor iofs nära Dalsland men något sådant håller han icke på med.
