Is
Trådstartare
Min mors Schäfertik fick nyligen tillbaka resultatet. E lyser klart och tydligt upp dataskärmen och det ser ut att bli liknande resultat för resten av kullen.
Drar en djup suck och funderar vad har dem missat, hur kan de bli så här hela tiden?
Sätter mig och kollar igenom stamtavlan och konstaterar att:
Faderns släktled (tre generationer) är prickfritt samtliga hundar och kullsyskon har alla UA förutom en kull där ett par hundar inte hade något vet.resultat alls.
Moders släktled ser, ja riktigt bra ut om man kollar på morfars sida..
Börjar man däremot kolla på modern själv och mormors led ser det sämre ut.
Mamman själv har B och av hennes 4 kullsyskon är det 2 hund som inte har något resultat, 1 som har B och 1 som har D dvs ingen hund i kullen är helt friröntgad även om B är ett godkänt resultat enligt skk.
Mormor: 9 kullsyskon, 1 av hundarna har A, 3 st finns inget resultat och 5 st har B eller sämre (D som sämst)
Momomors Far: är Tysk och utan resultat
mormors Mor: 7 kullsyskon 1 utan resultat 1 UA och 5 st har B
_____________________________________________
Hur lång bak kolla ni som uppfödare på kända ärftliga fel?
Skulle ni para en tik som har B själv men där resten av kullen inte blivit godkända?
Är det: "det som skk säger är okej det är okej" så då avlar man eller tänker man längre?
Hur mycket kollar du som valpköpare, just ärftliga sjukdomar, eller litar du blint på att om föräldradjuren är friska så har man kollat tillräckligt?
känns ju inte som att man någonsin kan vara helt säker men vart går gränsen för er?
Drar en djup suck och funderar vad har dem missat, hur kan de bli så här hela tiden?
Sätter mig och kollar igenom stamtavlan och konstaterar att:
Faderns släktled (tre generationer) är prickfritt samtliga hundar och kullsyskon har alla UA förutom en kull där ett par hundar inte hade något vet.resultat alls.
Moders släktled ser, ja riktigt bra ut om man kollar på morfars sida..
Börjar man däremot kolla på modern själv och mormors led ser det sämre ut.
Mamman själv har B och av hennes 4 kullsyskon är det 2 hund som inte har något resultat, 1 som har B och 1 som har D dvs ingen hund i kullen är helt friröntgad även om B är ett godkänt resultat enligt skk.
Mormor: 9 kullsyskon, 1 av hundarna har A, 3 st finns inget resultat och 5 st har B eller sämre (D som sämst)
Momomors Far: är Tysk och utan resultat
mormors Mor: 7 kullsyskon 1 utan resultat 1 UA och 5 st har B
_____________________________________________
Hur lång bak kolla ni som uppfödare på kända ärftliga fel?
Skulle ni para en tik som har B själv men där resten av kullen inte blivit godkända?
Är det: "det som skk säger är okej det är okej" så då avlar man eller tänker man längre?
Hur mycket kollar du som valpköpare, just ärftliga sjukdomar, eller litar du blint på att om föräldradjuren är friska så har man kollat tillräckligt?
känns ju inte som att man någonsin kan vara helt säker men vart går gränsen för er?