Sv: Hmm, skrämmande. Intervju med Strasser..
Hm, inte någon vidare trevlig läsning...
Fast det som vore intressant vore att följa Dr Strassers klinik under ett år. Se vad för hästar som kommer in dit, hur deras vistelse där är och när de sedan lämnar kliniken. Hur hästarnas fortsatta liv därefter är.
Intressant vore att veta hur många hästar hon får in och vad de kommer dit för. Hur har deras tidigare liv sett ut och hur ser deras fortsatta prognos ut.
Att besöka kliniken en dag, ger förstås denna skräckscen. Hästarna hon får in är ju knappast de som lider av lindriga åkommor i första taget, utan oftast är det väl som sagt hästägarens sista hopp.
Och som sagt, om verksamheten finns kvar, så borde det finnas något bra med den, annars skulle den väl få lägga ner?
Men jag kan hålla med om att det inte är roligt att se hästar lida. Fast å andra sidan finns det ju fler sätt som en häst kan lida på också, den fysiska ömheten är ju inte det enda.
Rent psykiskt kan jag tänka mig att hästarna heller inte mår bra i detta läge. I det vilda hade de med en gång fallit offer för rovdjur, kanske ett värdigare slut för en häst? En häst i det vilda lider väl ganska sällan? Och i så fall under en kort tid, antingen blir den frisk eller så tar ett rovdjur den?
Hästar inom traditionell veterinärvård utsätts väl också för lidande. Bl a de hästar som ordineras strikt boxvila under många månaders tid. Frågan är hur humant det är mot hästen, när den i slutänden ändå inte blir frisk?
Borde det inte vara bättre att se till att hästarna inte hamnar i lidande över huvud taget, dvs mota Olle i grind?
Hm, inte någon vidare trevlig läsning...
Fast det som vore intressant vore att följa Dr Strassers klinik under ett år. Se vad för hästar som kommer in dit, hur deras vistelse där är och när de sedan lämnar kliniken. Hur hästarnas fortsatta liv därefter är.
Intressant vore att veta hur många hästar hon får in och vad de kommer dit för. Hur har deras tidigare liv sett ut och hur ser deras fortsatta prognos ut.
Att besöka kliniken en dag, ger förstås denna skräckscen. Hästarna hon får in är ju knappast de som lider av lindriga åkommor i första taget, utan oftast är det väl som sagt hästägarens sista hopp.
Och som sagt, om verksamheten finns kvar, så borde det finnas något bra med den, annars skulle den väl få lägga ner?
Men jag kan hålla med om att det inte är roligt att se hästar lida. Fast å andra sidan finns det ju fler sätt som en häst kan lida på också, den fysiska ömheten är ju inte det enda.
Rent psykiskt kan jag tänka mig att hästarna heller inte mår bra i detta läge. I det vilda hade de med en gång fallit offer för rovdjur, kanske ett värdigare slut för en häst? En häst i det vilda lider väl ganska sällan? Och i så fall under en kort tid, antingen blir den frisk eller så tar ett rovdjur den?
Hästar inom traditionell veterinärvård utsätts väl också för lidande. Bl a de hästar som ordineras strikt boxvila under många månaders tid. Frågan är hur humant det är mot hästen, när den i slutänden ändå inte blir frisk?
Borde det inte vara bättre att se till att hästarna inte hamnar i lidande över huvud taget, dvs mota Olle i grind?