Hjärnan, forskningen och Gud

[Blue]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Hur skulle du kunna komma på det när du är död?

 

[karamelldrottningen]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Skulle du med andra ord vilja stryka ordet helt? Jag stör mig oxå ibland på ord som låter fel i olika sammanhang. Men ordet galen har jag aldrig stört mig på. Har nog snarare tänkt att det ibland kan vara bra att vara lite galen. Fast inte i alla tex i trafiken.

 

[imzork]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Skulle du med andra ord vilja stryka ordet helt? Jag stör mig oxå ibland på ord som låter fel i olika sammanhang. Men ordet galen har jag aldrig stört mig på. Har nog snarare tänkt att det ibland kan vara bra att vara lite galen. Fast inte i alla tex i trafiken.

Egentligen inte, för jag använder det själv, men då mest om företeelser, t.ex. "galet hett" (35 grader i skuggan), "galet gott" (mat som knullar i munnen), "helt galet" (superspontan nattlig roadtrip genom halva Sverige).

Det är just det ständiga återkommande men aldrig styrkta antagandet att galenskap och genialitet skulle vara grannar som stör mig - i likhet med många andra föreställningar/faktoider som folk slänger sig med - just eftersom det är påståenden som, av hävd snarare än av vetenskap, har blivit sanningar (som dessutom eldas på av Aftonbladets rubrikmakare). Och gamla 1600-talsföreställningar får gärna stanna kvar i det århundradet.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Stark tro bara vad? Vilken effekt? Skillnaden på vad? Jag förstår inte vad du skriver.

Vill du diskutera effekten på människan av en stark tro på någonting? Och du menar då att en stark tilltro till exempelvis kärlek ger samma effekter som en stark tilltro till Gud?

Sista meningen: ja! För vad är skillnaden? Med en stark tro blir man ju ofta kraftfullare tänker jag. Iaf jag blir det. Jag ser redan tydligt innan vad som ska ske och då blir det ofta så. Tron på att allt löser sig på nått sätt även om det just då är väldigt tufft. En tro på att det finns någonting mer och även om det inte skulle vara så (fast jag är övertygad fast jag bara tror) så är det en befrielse.

Det är bara som du tror för att du tror...




Eller för all del beror det på vad du menar med "något". När jag går och lägger mig på kvällen tror jag att jag kommer att vakna på morgonen. Trodde jag inte det skulle jag nog känna mig nedstämd.

Nja, just om man ska vakna nästa dag känns ju som rätt självklart för mig. Men inte för en del. Vissa kan lida av dödsångest som kommer precis när de ska lägga sig. Då har man mkt att jobba med sig själv för var sitter ångesten? Jo Hjärnan.

Jag menar en tro som lixom fyller en med liv och glädje . Sen om det är Gud lr nått annat är väl sak samma.

Uttrycket "tror på kärlek" är bara det underligt? Vad menar man? Att man tror på fenomenet?

Jag "tror" inte på kärlek. Kärlek i mina ögon är känslor, beteende och handlingar.
Jag älskar andra personer och dessa beter sig på ett sätt som gör att jag drar slutsatsen att de älskar mig med.
Det är helt enkelt konkreta känslor och aktioner och inget abstrakt som jag "tror" på.

lika lite som jag "tror" att jag är kissenödig .

ja "fenomenet" kärlek... Tänker på ballader om tron på kärleken jada jada... Kan vara tron på att hitta någon, tron på att stå ut med varandra tills döden för att man alltid kommer att älska varandra. Eller?

Kissnödig är man eller så är man det inte. Lite vet vi iaf .

 

[karamelldrottningen]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Så det du är ute efter är att man genom att välja att tro på något skulle få ett bättre liv - oavsett vad det är man väljer att tro på. Att nyfikenheten på verkligheten på något sätt skulle dämpa livslusten?

Jag tror att det förhåller sig precis tvärtom. Fast det kanske mer är min definition av livslust som är präglad av att nyfikenhet och kunskap är starka drivkrafter. En del kan säkert hitta drivkrafter i att tro på jultomten eller tusen år gamla legender som är uppenbart uppdiktade. Fast jag har väldigt svårt att förhålla mig till vilka positiva effekter det skulle innebära eller förstå det vackra i det.

Men jag tycker till skillnad från många i tråden att det är en intressant diskussion - även om jag formulerar den lite annorlunda - hur påverkar blint antagande och brist på nyfikenhet en människas liv?

Hur det påverkar världen i stort ser vi grymma effekter av - men det är också intressant att titta på hur individerna påverkas.

Kul med någon som tycker detta är intressant och inte bara jag . Fast inte är det brist på nyfikenhet som leder till en tro. Nej om jag tror på något så försöker jag lära mig allt inom det. Just Gud som i kristendomens Gud är intressant men när jag läste Bibeln var det mest elände i den och så vill inte jag se på Gud. (läste dock bara ca 3/4 sen ledsna jag) höga visan var iofs lite fin.

Ja det håller jag verkligen med om och har inget till övers för de som krigar pga "Gud sagt det". Nej bara ursäkter och där kanske jag vågar använda ordet galenskap i den negativaste bemärkelsen.

Det enda sättet den här diskussionen. Vare sig eller inte. Men ändå på något sätt. Det var jag tror.

Hur menar du nu?

 

[tanten]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Med en stark tro blir man ju ofta kraftfullare tänker jag. Iaf jag blir det. Jag ser redan tydligt innan vad som ska ske och då blir det ofta så. Tron på att allt löser sig på nått sätt även om det just då är väldigt tufft. En tro på att det finns någonting mer och även om det inte skulle vara så (fast jag är övertygad fast jag bara tror) så är det en befrielse.

Jag ser verkligen inte kopplingen mellan en gud och det du skriver. Varför skulle jag som inte tror på någon gudom ha mindre kraftfulla upplevelser av livet?

och KL
Många kristna verkar tro att ateister är så aktivt icketroende. För mig är det tvärtom så att religion inte har någon som helst betydelse i mitt liv. jag funderar inte över det, jag varken agiterar eller ägnar någon tankemöda alls åt någon gudom.

Jag har många aktivt och starkt troende i min närhet, av olika religioner. För mig är det ungefär som att vara intresserad av raskatter. Jag är det inte, och känner inget behov av att fundera ut varför.

 

[Skjøldur]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Jag ser verkligen inte kopplingen mellan en gud och det du skriver. Varför skulle jag som inte tror på någon gudom ha mindre kraftfulla upplevelser av livet?

och KL
Många kristna verkar tro att ateister är så aktivt icketroende. För mig är det tvärtom så att religion inte har någon som helst betydelse i mitt liv. jag funderar inte över det, jag varken agiterar eller ägnar någon tankemöda alls åt någon gudom.

Jag har många aktivt och starkt troende i min närhet, av olika religioner. För mig är det ungefär som att vara intresserad av raskatter. Jag är det inte, och känner inget behov av att fundera ut varför.

Svar: Jag tror knappast att de som inte tror har mindre kraftfulla upplevelser av livet men annorlunda, och även då de gör samma upplevelser så tolkar de upplevelsen annorlunda.

Eftersom du är så ointresserad så är du nog vad vi som tror kallar för "inte andligt vaken". Vi menar inget nedsättande då vi säger så. Jag har tycker ofta att det är lätt att förhålla sig till ateister. Nuförtiden så lär sig barn i skolan att de ska bilda sig en egen tro/otro. Samhället är överlag väldigt individualistiskt och det heter så fint att man ska hitta sig själv och utveckla sin potensial. Men många klarar inte att bli så utelämnade åt sig själva och det är normalt att reagera så för vi är till för gemenskap. För många börjar ett andligt uppvaknade med en livskris - man har kört slut på sig själv och gått rakt in i den välkända väggen. Men en och annan gör rätt som det är en andlig upplevelse utan att dom väntat sig det och än fast dom mår bra och utifrån den upplevelsen börjar dom söka. Den typen av upplevelser skulle kanske hjärnforskarna kalla för ett tillfälligt överslag mellan höger och vänster hjärnhalva...

 

[MalinJ]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Just Gud som i kristendomens Gud är intressant men när jag läste Bibeln var det mest elände i den och så vill inte jag se på Gud.

Det här var lite intressant tycker jag. Är det verkligen Gud du tror på då? Alltså den Guden som man inom kristendomen tror på? Eller är det en lite mer hemmasnickrad variant med egenskaper och regler som du har plockat ihop enligt eget tycke? Det som många beskriver som att dom tror på "något" och som man inom kristendomen totalt fördömer med "Du skall inga andra Gudar hava jämte mig"?

Med en stark tro blir man ju ofta kraftfullare tänker jag. Iaf jag blir det. Jag ser redan tydligt innan vad som ska ske och då blir det ofta så. Tron på att allt löser sig på nått sätt även om det just då är väldigt tufft. En tro på att det finns någonting mer och även om det inte skulle vara så (fast jag är övertygad fast jag bara tror) så är det en befrielse.

Jag har sett en helt annan sida av den kraftfulla tron. Bor i en kyrkligt aktiv bygd där man läser bibeln ganska bokstavligt och reglerna som följer med det är strikta. Man ska inte ha sex innan äktenskapet, man ska inte dricka alkohol, man fördömer homosexualitet osv. Dom äldre umgås mest med likasinnade och så länge alla man bryr sig om har samma tro och lever efter samma regler (vilket man gjort i generationer tidigare) är det ju lugnt men den nya, yngre generationen har det inte så lätt. Världen har öppnat sig, man har fått lära sig att tänka logiskt och humant och ifrågasätta det som inte känns rätt.

Bland mina barns vänner (runt 20-årsåldern) är det flera som har brutit sig loss och nu ser sig som icketroende. Våndan i det har naturligtvis varit stor och har föregåtts av flera års grubblerier. Dom får nu leva med att dom har svikit sina föräldrar, syskon och en del vänner. Våndan i församlingen är säkert också stor för vad ska hända med dessa förtappade själar? En del av ungdomarna har fortfarande kvar tron fast dom köper inte hela paketet. Dom umgås "över gränserna", dricker alkohol, har ett "normalt" sexliv, fördömer inte homosexuella osv men självklart kommer det också med enorma svårigheter, grubblerier och dåligt samvete.

En stark tro på vad som är rätt kommer med en lika stark tro på vad som är fel så nej - jag håller inte med dig. Jag ser ingen befrielse i en stark gudstro.

 

[imzork]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Jag ser redan tydligt innan vad som ska ske och då blir det ofta så. Tron på att allt löser sig på nått sätt även om det just då är väldigt tufft.

Fast så jag ju jag också. Bestämmer mig för att göra något och gör det och är ganska säker på att det löser sig till slut, men det behöver jag ju inte gud för att göra? Vad har min beslutsamhet med gud att göra?

 

[sjoberga]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Fast så jag ju jag också. Bestämmer mig för att göra något och gör det och är ganska säker på att det löser sig till slut, men det behöver jag ju inte gud för att göra? Vad har min beslutsamhet med gud att göra?

Risken med att tro på Gud är att man agerar passivt och tror att det löser sig oavsett vad man själv gör. Och då är chanserna att det blir bra mindre. Så märker jag att vissa troende resonerar.

 

[imzork]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Det är en ansvarsförskjutning jag inte gillar. Varför skulle någon annan än jag själv ta ansvar för mitt liv? Varför skulle jag ens vilja det?

There was a man who was drowning, and a boat came, and the man on the boat said "Do you need help?" and the man said "No thanks, God will save me". Then another boat came and he tried to help him, but he said "No thanks, God will save me", then he drowned and went to Heaven. Then the man told God, "God, why didn't you save me?" and God said "I sent you two big boats, you dummy!"

 

[Badger]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Sista meningen: ja! För vad är skillnaden? Med en stark tro blir man ju ofta kraftfullare tänker jag. Iaf jag blir det. Jag ser redan tydligt innan vad som ska ske och då blir det ofta så. Tron på att allt löser sig på nått sätt även om det just då är väldigt tufft. En tro på att det finns någonting mer och även om det inte skulle vara så (fast jag är övertygad fast jag bara tror) så är det en befrielse.

Man kan tro att allt löser sig även om man inte tror på -något mera eller gud. Man kanske tror på sig själv att man klarar att lösa problemen genom tex sin kreativitet.

Gud hjälper den som hjälper sig själv sägs det ju- och att göra ngt själv istället för att sitta på sin ända är nödvändigt, att tro att allt löser sig och sedan sätta sig i en soffa är livsfarligt. Men uttrycket går nog lika bra så här - Den som hjälper sig själv och är påhittig kan nog ofta lösa sina problem så länge de är inom normalspannet (inte krig, jordbävning, svält). Och kan då känna tillit -att det mesta löser sig om man jobbar på det.

Tro på att det finns något mer? det finns inget -"något mer" som lockar mig. Jag skulle få spunk av att spela harpa i eoner, brinna i en eld i hundratals år, ranta i en trädgård och sätta på jungfrur osv. Jag gillar livet som det är. Om magi fanns vore det mest läskigt (ändå läser jag fantasy). Jag kanske skulle uppskatta ett skogsrå och lite svampälvor, men sannolikt skulle de inte vara så snälla. Orcher går fetbort. Jag kan möjligen tänka mig att hoppas lite på Storsjöodjuret (men i så fall som ngt trevligt djur vi inte tidigare upptäckt).

Jag vill inte ge mitt barn psykiska problem genom att skrämma honom med smådjävlar eller med att han ska hamna i helvetet om han inte lyder mamma, eller att hans vänner ska brinna i tusentals år. (det händer, har bekanta som jobbar inom psykiatrin, tydligen fruktansvärd ångest man kan ge barn.)

Jag menar en tro som lixom fyller en med liv och glädje . Sen om det är Gud lr nått annat är väl sak samma.

Men hurdå? Att bara ställa mig i en skog eller vid havet och andas fyller mig med glädje.

ja "fenomenet" kärlek... Tänker på ballader om tron på kärleken jada jada... Kan vara tron på att hitta någon, tron på att stå ut med varandra tills döden för att man alltid kommer att älska varandra. Eller?

Nej usch människor som tror på kärleken har jag alltid föreställt mig som alldeles ovanligt olyckliga. Att leva i kärlek eller älska någon osv är nog oftast jättetrevligt. Men att gå runt och tro på den trasslar nog till ens kärleksliv förfärligt och har man inget kärleksliv så lär det helt förstöra livet om man tror det är det enda viktiga.

Balladerna om kärlek kom ju dessutom till pga den "delvis" olyckliga o delvis rena kärleken hos en riddare till hans herres fru. Eleanor av Akvitaniens hov i Frankrike på 1100-talet. Och om huruvida kärlek kan existera inom äktenskapet. Men det är ju inte om lycka utan om den tunna gränsen mellan lycka och förtvivlan.

It is Eleanor’s court in Poitiers that some believe to have been the "Court of Love", where Eleanor and her daughter Marie meshed and encouraged the ideas of troubadours, chivalry, and courtly love into a single court. It may have been largely a court (meaning a place rather than a judicial setting) to teach manners, as the French courts would be known for in later generations. The existence and reasons for this court are debated.

In The Art of Courtly Love, Andreas Capellanus (Andrew the chaplain) refers to the court of Poitiers. He claims that Eleanor, her daughter Marie, Ermengarde, Viscountess of Narbonne, and Isabelle of Flanders would sit and listen to the quarrels of lovers and act as a jury to the questions of the court that revolved around acts of romantic love. He records some twenty-one cases, the most famous of them being a problem posed to the women about whether or not true love can exist in marriage. According to Capellanus, the women decided that it was not at all likely.[21]

 

[Badger]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Mm de finns ju de som tror att Höga visan är äldre än bibeln och därför mycket finare än resten av kvinnohatet, mördandet osv.

Den kultisk-mytologiska teorin betonar likheterna mellan Höga Visan och sumerisk-ackadiska texter som hör ihop med hieros gamos, det heliga bröllopet mellan växtlighetsguden Tammuz och gudinnan Ishtar. Dessa likheter skulle då visa att texterna har sina rötter i kanaaneisk fruktbarhetskult. Att Tammuz-kulten fanns representerad i Israel framgår av Hesekiel 8:14.

(kanske inte framgår av texten men Ishtar var en verkligt stor gudom)

Å andra sidan

Problemet med den kultisk-mytologiska teorin är att det Gamla testamentet i övrigt visar ett sådant kraftigt motstånd mot fruktbarhetskult att det blir svårt att förklara hur texterna i så fall kommit att infogas bland de heliga skrifterna. Likheterna med kultiska texter kan ju även förklaras med att de hämtat inspiration från den profana kärlekslyriken.

Den andra teorin hävdar ett profant ursprung. Texterna visar nämligen också förvånansvärda likheter med bröllopssånger som i modern tid upptecknats på syriska landsbygden. Det stora tidsavståndet gör det dock tveksamt om likheterna har så stor betydelse. Viktigare är då att Höga Visan även visar likheter med gammalegyptisk kärlekslyrik.

Å tredje sidan lär ju de profana bröllopssångerna kunna komma från Ishtar sångerna (och mängden små kvinnostatyetter de grävt upp i området är gigantiskt, även från biblisk tid, http://en.wikipedia.org/wiki/The_Bible_Unearthed) så.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Fast sån är inte jag. Vet att det krävs hårt arbete bakom mycket. Går ofta kommentarer om hur ambitiös jag är fast jag själv kan känna att jag kanske borde gjort si eller så. Har jag bestämt mig för något så blir det så på ett lr annat sätt.

Men just känslan av att allting löser sig. Kan känna sig hemsk när man måste avlida men det är det ända rätta i slutändan. Men att de försvinner för alltid känns bara för sorgligt. Sålänge man mins lever de ju kvar i minnet och kroppen. Bilden av ett bättre öde underlättar det med.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Just i naturen känner jag mig nära Gud som finns överallt även inom mig. Och dig.

 

[tanten]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Svar: Jag tror knappast att de som inte tror har mindre kraftfulla upplevelser av livet men annorlunda, och även då de gör samma upplevelser så tolkar de upplevelsen annorlunda.

Eftersom du är så ointresserad så är du nog vad vi som tror kallar för "inte andligt vaken". Vi menar inget nedsättande då vi säger så. Jag har tycker ofta att det är lätt att förhålla sig till ateister. Nuförtiden så lär sig barn i skolan att de ska bilda sig en egen tro/otro. Samhället är överlag väldigt individualistiskt och det heter så fint att man ska hitta sig själv och utveckla sin potensial. Men många klarar inte att bli så utelämnade åt sig själva och det är normalt att reagera så för vi är till för gemenskap. För många börjar ett andligt uppvaknade med en livskris - man har kört slut på sig själv och gått rakt in i den välkända väggen. Men en och annan gör rätt som det är en andlig upplevelse utan att dom väntat sig det och än fast dom mår bra och utifrån den upplevelsen börjar dom söka. Den typen av upplevelser skulle kanske hjärnforskarna kalla för ett tillfälligt överslag mellan höger och vänster hjärnhalva...

Det första jag fetat gör att jag tror att du antar att ateister inte funderat över saken?

Det andra fetade; att tro är något man kommer fram till med automatik om man går igenom tuffa livsskeden?
För egen del kan jag säga att det tuffa liv jag haft verkligen gjort mig ännu mer stärkt i min livssyn.

Jag kan verkligen inte se något samband med mina upplevelser i barndom och vuxenår och behov av någon högre makt. Jag har blivit ännu mer stärkt i min tro på min egen styrka.


Och så något som verkligen inte är riktat till dig utan mer allmänt.
Många troende verkar infantililsera oss som inte tror, och hävda att vi inte vaknat, inte begripit. Det irriterar mig. Jag har funderat och utvärderat och skapat mig en uppfattning. Jag anser mig vara fullt normalintelligent och mina åsikter brukar i allmänhet värderas. Men när det kommer till tro - då har jag uppenberligen inte begripit.

 

[Badger]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Och jag känner mig nära/känner glädje över universum och vår fantastiska jord . Och över att allt existerar.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Ett sätt att få folket inom kontroll. Lyda genom att först skrämma dem. Om Gud nu är så förbannad varför existerar vi fortfarande? Nej det är bara människan som kan stå för sina val.

Gud: inre kraft och styrka. Yttre kraft och styrka. Godhet. Föränderlig och ändå konstant (finns kvar men i annan form). Äkthet.

Eller så är Gud bara nån samling mikroorganismer... Litet lr stort format det spelar ingen roll.

Badger: ja jag med! Visst är det härligt

 

[Minett]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Ateister tycker att det är viktigt med sanning.

Fast ni kan väl inte bevisa att Gud INTE finns heller? Om man ska hålla sig till ett strikt vetenskapligt synsätt så är det väl agnostiker som skulle vara den lämpligaste benämningen?!

 

[sjoberga]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Så andligt vaken innebär att man ska börja tro på sagor, legender och påhitt av diverse människor genom historien som i många fall ganska lätt kan visas vara felaktiga, osannolika eller direkt bedrägliga?

Jag tycker snarare att det verkar infantilt och sömndrucket att vägra att ifrågasätta och istället säga "tro" "det är sant" "gud finns".

Om andligt vaknande innebär denna totalt depressiva inställning till kunskap och ett totalt intellektuellt insomnande, som du beskriver - hoppas jag att jag aldrig kommer i närheten av det. Och att ett minimalt antal av mina medmänniskor drabbas av det.