Hjärnan, forskningen och Gud

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Fast det handlar väl mycket om interligens. En del fattar direkt medan jag bara ser en massa obegripliga symboler och tecken.

Ytterst få har en intuitiv förståelse för teoretisk fysik. Det handlar snarare om en vilja att lära.

Hur det kan vara mindre krångligt med en allsmäktig skapare än med naturkrafter får du gärna förklara.
 
Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Det är inte så svårt, vill man så kan man även se vilken betydelse religiös tro har haft inom fysiken historiskt, tex. för Isaac Newton.
 
Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Hur det kan vara mindre krångligt med en allsmäktig skapare än med naturkrafter får du gärna förklara.

Det är lätt att "förstå". Det handlar om att tro - inte om att det ska finnas logiska samband. Logiska samband och konsekvenser kan ibland vara krångliga att följa. Väljer man att bara tro på något (vad som helst) slipper man ju fundera över hur det hänger ihop egentligen...
 
Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Det första jag fetat gör att jag tror att du antar att ateister inte funderat över saken?

Det andra fetade; att tro är något man kommer fram till med automatik om man går igenom tuffa livsskeden?
För egen del kan jag säga att det tuffa liv jag haft verkligen gjort mig ännu mer stärkt i min livssyn.

Jag kan verkligen inte se något samband med mina upplevelser i barndom och vuxenår och behov av någon högre makt. Jag har blivit ännu mer stärkt i min tro på min egen styrka.


Och så något som verkligen inte är riktat till dig utan mer allmänt.
Många troende verkar infantililsera oss som inte tror, och hävda att vi inte vaknat, inte begripit. Det irriterar mig. Jag har funderat och utvärderat och skapat mig en uppfattning. Jag anser mig vara fullt normalintelligent och mina åsikter brukar i allmänhet värderas. Men när det kommer till tro - då har jag uppenberligen inte begripit.

till mig




Jag menar såhär: Alla har ett andligt sinne men alla tycks inte vara medvetna om det, i alla fall anväder dom det inte på samma sätt som mig. Att komma på att man har det och kan kummunicera med den andliga sidan är det som jag kallar för uppvaknande. Det är fullt möjligt att söka teoretiskt och komma fram till att Gud finns och att Jesus levt och att man gillar det han gjorde osv utan att för den skull bli en kristen eller överhuvudtaget ansluta sig till en religion. På ett välkänt ställe i bibeln, Johannes tredje kapitel, kallar Jesus uppvaknandet för att bli född på nytt genom ande och sanning. Han säger att man behöver bli som ett barn igen och då blir Gud vår himmelske far. Att få det svårt och nå botten av sin egen förmåga leder till att den del börjar be och söka på ett uppriktigt sätt. Jag tror att alla som ber med ett uppriktigt hjärta får svar - än om inte alltid det svar som han eller hon väntat sig. Många vittnar om att dom känner att dom inte längre är ensamma. Så summa summarium, visst sammarbetar ande och intellekt och ska så göra för annars kommer vi i konflikt med oss själva men det jag kallar uppvaknande är en andlig upplevelse.
 
Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Varför gömmer Gud sig? Varför är det nödvändigt med detta "andliga letande" hopblandat med tvivel och vånda. Varför, om detta är en verklig sanning, kan det inte vara uppenbart att Gud finns?

En del kristna jag mött säger att det är viktigt att det är på det viset, att man måste "tro" och inte veta. Det begriper jag inte alls. Speciellt när konsekvenserna för att "missa" den stora sanningen är att man förloras för evigheten.

Som en förälder som gömmer sig i skogen för sitt gråtande, letande barn, och menar att han/hon inte får visa sig utan barnet ska leta självt, och hittar det inte sin förälder så får det gå förlorat. Inte en kärleksfull förälder i mina ögon. Och Gud kallas ju ofta för Fadern.
 
Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Världen är så fantastisk på så många vis. Att söka kunskap i vetenskapen om det enorma universum vi lever i kan man kanske kalla en andlig resa om man vill. Men världen krymper och hjärnan skrumpnar om man tar till vidskepelse som den fasta punkten i livet. Religion är vidskepelse, dvs, det finns ingen naturlig, förnuftig eller vetenskaplig grund till något som dom religiösa kallar sanning.
 
Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Jag menar såhär: Alla har ett andligt sinne men alla tycks inte vara medvetna om det, i alla fall anväder dom det inte på samma sätt som mig. Att komma på att man har det och kan kummunicera med den andliga sidan är det som jag kallar för uppvaknande. Det är fullt möjligt att söka teoretiskt och komma fram till att Gud finns och att Jesus levt och att man gillar det han gjorde osv utan att för den skull bli en kristen eller överhuvudtaget ansluta sig till en religion. På ett välkänt ställe i bibeln, Johannes tredje kapitel, kallar Jesus uppvaknandet för att bli född på nytt genom ande och sanning. Han säger att man behöver bli som ett barn igen och då blir Gud vår himmelske far. Att få det svårt och nå botten av sin egen förmåga leder till att den del börjar be och söka på ett uppriktigt sätt. Jag tror att alla som ber med ett uppriktigt hjärta får svar - än om inte alltid det svar som han eller hon väntat sig. Många vittnar om att dom känner att dom inte längre är ensamma. Så summa summarium, visst sammarbetar ande och intellekt och ska så göra för annars kommer vi i konflikt med oss själva men det jag kallar uppvaknande är en andlig upplevelse.


Av samma anledning kunde nazismen koma så långt som den gjorde i Tredje Riket: folk kände en samhörighet, de kände trygghet i att vara del av något större än sig själva. Det är absolut inte fel att känna så, men religionen liksom nazismen drar nytta av detta och använder det för att utöva makt.

Jag tror inte att Allah vill att alla andra människor ska dö- och om han nu vill det, vad är han för galen gubbe? De kristna har (i stort...) slutat "lyda" Gud och slutat döda andra på grund av att de tillhör en annan religion, och Gud har inte straffat dem (än). Varför skulle Allah och Gud vara så onda typer, när delar av dem som varit här på jorden varit så godhjärtade?


I mina ögon nyttjar religionen vår flockbundenhet för att få troende att utföra saker åt de som inte tror, men säger sig tro.
 
Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Världen är så fantastisk på så många vis. Att söka kunskap i vetenskapen om det enorma universum vi lever i kan man kanske kalla en andlig resa om man vill. Men världen krymper och hjärnan skrumpnar om man tar till vidskepelse som den fasta punkten i livet. Religion är vidskepelse, dvs, det finns ingen naturlig, förnuftig eller vetenskaplig grund till något som dom religiösa kallar sanning.


Det känns fel med någon som talar för vetenskap, men i samma anda talar om att "hjärnan skrumpnar"..
 
Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Att hjärnan skrumpnar var mer en bildlig metafor. Vad jag menar med det är när man slutar söka svar på livets frågor för att man tror sig veta att dom finns i en gammal bibel. Newton levde på 16 och 1700-talet. Han var en fantastisk man och han brottades med depressioner i slutet av sin livstid och det är möjligt att han hade problem med sin världsbild. Att vara religiös för 300 år sedan är förlåtligt men att vara vidskeplig idag när vi har så mycket mera kunskap är inte försvarbart.
 
Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Att jämföra nazismen med religion är intressant, nazismen var en ideologi med stark tro på vetenskap och samtidigt motståndare till religion. Ett mycket talande exempel på hur illa det kan gå och det är för mig ett mycket tungt vägande skäl för att religion behövs.
 
Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Samtidigt är det så att drivkraften för att söka svar på dessa frågor om naturens och universums ordning har varit just religiösa om man ser det historiskt, som tex. för Newton. Den bild du försöker ge av religionsutövande stämmer inte, inte på Newtons tid och inte idag. Att göra ytterlighetsgrupperingar inom religioner till norm är inte att söka kunskap, det är att försöka förvränga sanningen.
 
Senast ändrad:
Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Att jämföra nazismen med religion är intressant, nazismen var en ideologi med stark tro på vetenskap och samtidigt motståndare till religion. Ett mycket talande exempel på hur illa det kan gå och det är för mig ett mycket tungt vägande skäl för att religion behövs.

Fast du läste ju inte vad jag skrev. Jag jämförde, och likställde, deras tillvägagångssätt. Båda är lika illa när det gäller hur man får folk att tro och hoppas för att utföra något.

Varför skulle religion behövas? Det är knappast nödvändigt. Jag kan dock förstå att folk blir religiösa i livets slutskede, eller under hemska förhållanden.
 
Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Samtidigt är det så att drivkraften för att söka svar på dessa frågor om naturens och universums ordning har varit just religiösa om man ser det historiskt, som tex. för Newton. Den bild du försöker ge av religionsutövande stämmer inte, inte på Newtons tid och inte idag. Att göra ytterlighetsgrupperingar inom religioner till norm är inte att söka kunskap, det är att försöka förvränga sanningen.

Du kan ju inte jämföra hur religionen ledde oss framåt för 400 år sedan, och hur ateismen ledde oss framåt för 400 år sedan. Det är som att jämföra äpplen med inget.
 
Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Sunt förnuft är vad som behövs. Jag ser hellre att folk litar och tror på sig själv och sina egna färdigheter än på något så abstrakt som en "gud" och hittar trygghet i sig själv.
 
Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Men vilka liknade exempel på det som utfördes av nazister och kommunister har vi i modern tid när det gäller religion? Alla de stora världsreligionerna har som grund en humanistisk livsfilosofi, en humanism som inte alls är självklar sett ur ett vetenskapligt perspektiv.
 
Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Av samma anledning kunde nazismen koma så långt som den gjorde i Tredje Riket: folk kände en samhörighet, de kände trygghet i att vara del av något större än sig själva. Det är absolut inte fel att känna så, men religionen liksom nazismen drar nytta av detta och använder det för att utöva makt.

Jag tror inte att Allah vill att alla andra människor ska dö- och om han nu vill det, vad är han för galen gubbe? De kristna har (i stort...) slutat "lyda" Gud och slutat döda andra på grund av att de tillhör en annan religion, och Gud har inte straffat dem (än). Varför skulle Allah och Gud vara så onda typer, när delar av dem som varit här på jorden varit så godhjärtade?


I mina ögon nyttjar religionen vår flockbundenhet för att få troende att utföra saker åt de som inte tror, men säger sig tro.

Svar: I tio Guds bud så står det kort och gott: Du ska inte döda. Men ändå dödade Isaraels barn en massa folk bara för att dom hade en annan religion och/ eller för att erövra nytt land dvs dom krigade. Det finns många hemska krigshistorier i gamla testamentet. Folk blandade förmodligen ihop livets Gud med någon otäck krigsgud. Jesus kom för att lära folk hur Gud egentligen är och för att dö oskylidg. Han bekräftar buden och undervisar ofta i liknelser. Till ex den om "Den barmhärtige samariern". Samarien var ett litet rike som gränsade till Israel och judarna såg ned på dem pga de var "blandras" med judar och ett annat folk och för att de inte hade riktigt samma religion. I liknelsen blir en man på resa överfallen av rövare och rånad och svårt skadad lämnade de honom att dö vid vägkanten. Två "fina" judar ur olika sammhälsklasser gick bara förbi utan att bry sig men sedan kom en samarier som förbarmade sig över den slagne. Liknelsen slutar med att Jesus frågar -vem av dom är din nästa? Dom svarade Samariern och då sa Jesus - gå då och gör som han. Det finns många andra berättelser och liknelser som också går ut på att det inte är folkslag eller sammhällsklass som är det avgörande utan Guds barn är de som gör den himmelske faderns vilja - dvs lyder kärlekens lag.
Jag har inte läst och studerat Koranen men jag har läst en del citat ur den och läst om den. Många tror att Gud och Allah är en och samma. Jag tror inte det, det är för mycket som skiljer. Bl a kräver Allah total underkastelse av sina anhängare. "Mannen ska underkasta sig Allah och kvinnan mannen".
"De som inte är trogna mot islam är sämre än otrogna hundar". En sak jag inte gillar är också att det anses heligt att kunna läsa koranen på ursprungsspråket som är gammel-arabiska. Många fattiga barn får gå i koranskola och lära sig det och ev lite matte men lär sig inte läsa och skriva sitt vardagsspråk! Inte ovanligt att dom lär sig rabbla koranverser utan att få lära sig vad de betyder engång. Därför tror väldigt många att det står i koranen att dom ska omskära flickor = könsstympa dom, men det står inget om det.

--
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCIV
  • Sytråden del 4
  • Vilket recept söker jag?

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp