Hjärnan, forskningen och Gud

[kenneth]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Dinosaurierna härskade på jorden i ett par hundra miljoner år. Dom var skapelsens krona, dom var härskare på jorden. Människan har funnits på vår jord i ett par hundratusen år. Det är oerhört okunnigt och förmätet att tro att vi har någon särställning. Möjligtvis blir människan den art som medvetet och aktivt tar död på vår planet bättre än vad andra lyckats med.

 

[cirkus]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Äh, det är 26 minuter långt.

Fast jag vet inte riktigt vad jag tycker behöver klarna ? Vad tycker du ?

 

[imzork]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Angående vem som är galen och vem som är geni (nu kör jag en enda stor "jag tror det är såhär" före texten):
Genier är sammankopplade med galningar av två skäl.

Varifrån kommer den där floskeln? Varför finns den fortfarande kvar? Kan den inte dö snart? Det måste vara en kvarleva från 1600-frös-ihjäl, på den tiden när samhällets normer föreskrev att man skulle jobba hårt, knipa käft och inte tro att man var nå't.

Vem pratar ens om "galenskap" idag? (inte psykiatrin iallfall!) "Geni" är också ett sådant där omtvistat begrepp som förekommer i populärvetenskapliga tidskrifter på sin höjd, annars mest i Aftonbladet och kanske i DN någongång ibland.

Ja, det ska tydligen finnas ett samband mellan kreativitet och vissa psykiska sjukdomar, men kopplingen psykisk sjukdom=galenskap=kanske geni är ju bara en förvirrad, förenklad konstruktion som absolut ingen gör sig förtjänt av. Särskilt inte de som lider av psykiska sjukdomar och helt plötsligt blir kallade "galna".

Galenskap talade man om på Bedlams tid, så det är god tid att sluta nu, ca. 500 år senare.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Självklart har andra djur både känslor och känner smärta. Finns det alltså människor fortfarande som hävdar motsatsen?

 

[Blue]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Religionen i sig har ingen som helst betydelse utan det är just själva troendet (kan vara vad som bara det är en stark tro på något, kärleken tex) som hjälper människor .

Men att tro på kärlek har väl ingenting med gud eller ateism att göra? Jag har lite svårt att förstå exakt vad ska diskuteras?

 

[karamelldrottningen]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Fast psykiskt sjuka personer blir väl aldrig kallade galna idag? Det är två helst skilda begrepp? Galen är väl att man tror starkt på något och gör sitt yttersta för att nå dit fast alla andra säger att det inte går och då är man tydligen galen. Kanske lite överdriven och passionerad tex galen i kärlek.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Stark tro bara det. Och tror man inte starkt på Gud kanske man tror på nått annat som ger samma effekt. Jag tror iaf det för vad är skillnaden egentligen?

En del tror ju inte på Gud hela livet. Andra tror inte och kommer troligen aldrig att göra det heller. Så olika. Men något att verkligen tro på är nog rätt viktigt. De som inte tror på något verkar så nedstämda på nått sätt.

 

[Blue]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Stark tro bara vad? Vilken effekt? Skillnaden på vad? Jag förstår inte vad du skriver.

Vill du diskutera effekten på människan av en stark tro på någonting? Och du menar då att en stark tilltro till exempelvis kärlek ger samma effekter som en stark tilltro till Gud?

 

[Migo]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Om man bara skriver inlägg som visar att nån annan är dum i huvudet då känner man sig inte speciellt välkommen. Inte sjust.

Kl. Tackar er andra för era tankar och ni som faktisk skriver nått och inte bara kör ryggdunkningar. Självklart räknar jag inte med att bli förstådd eller ens att nån ska hålla med. Men iaf så tycker jag det är intressant hur forskningen går frammåt och att man vågar lägga in gudsfrågor i sin forskning.

Läs gärna lite noga så ser du vilket inlägg jag svarade på.

Sen är min åsikt om din trådstart ungefär densamma, men det är en annan sak.

 

[Trani]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Men något att verkligen tro på är nog rätt viktigt. De som inte tror på något verkar så nedstämda på nått sätt.

Det är bara som du tror för att du tror...




Eller för all del beror det på vad du menar med "något". När jag går och lägger mig på kvällen tror jag att jag kommer att vakna på morgonen. Trodde jag inte det skulle jag nog känna mig nedstämd.

 

[imzork]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Fast psykiskt sjuka personer blir väl aldrig kallade galna idag? Det är två helst skilda begrepp?

Är det? Varför håller vi då fast vid 1600-talsfloskler?

Galen är väl att man tror starkt på något och gör sitt yttersta för att nå dit fast alla andra säger att det inte går och då är man tydligen galen. Kanske lite överdriven och passionerad tex galen i kärlek.

Enligt vem då? Man är väl snarare "engagerad" eller "driftig" eller möjligen "passionerad", men galen ...?

 

[kenneth]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Om dom som tycker att det är viktigt att tro på saker så kan dom väl göra det. Själv tycker jag att det är viktigt att veta saker. Det jag inte vet försöker jag ta reda på om jag är intresserad. Det intresserar inte mig att tro på något om jag inte vet om det är sant.

 

[escodobe]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Stark tro bara det. Och tror man inte starkt på Gud kanske man tror på nått annat som ger samma effekt. Jag tror iaf det för vad är skillnaden egentligen?

En del tror ju inte på Gud hela livet. Andra tror inte och kommer troligen aldrig att göra det heller. Så olika. Men något att verkligen tro på är nog rätt viktigt. De som inte tror på något verkar så nedstämda på nått sätt.

Hur menar du med "något att tro på"?

 

[escodobe]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Uttrycket "tror på kärlek" är bara det underligt? Vad menar man? Att man tror på fenomenet?

Jag "tror" inte på kärlek. Kärlek i mina ögon är känslor, beteende och handlingar.
Jag älskar andra personer och dessa beter sig på ett sätt som gör att jag drar slutsatsen att de älskar mig med.
Det är helt enkelt konkreta känslor och aktioner och inget abstrakt som jag "tror" på.

lika lite som jag "tror" att jag är kissenödig .

 

[imzork]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Uttrycket "tror på kärlek" är bara det underligt? Vad menar man? Att man tror på fenomenet?

Jag "tror" inte på kärlek. Kärlek i mina ögon är känslor, beteende och handlingar.
Jag älskar andra personer och dessa beter sig på ett sätt som gör att jag drar slutsatsen att de älskar mig med.
Det är helt enkelt konkreta känslor och aktioner och inget abstrakt som jag "tror" på.

lika lite som jag "tror" att jag är kissenödig .

Väl summerat.

Om jag nödvändigtvis måste tro på något så är det väl mig själv jag tror på, fast den tron är förenad med vetskapen om att jag är bra.

 

[sjoberga]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Så det du är ute efter är att man genom att välja att tro på något skulle få ett bättre liv - oavsett vad det är man väljer att tro på. Att nyfikenheten på verkligheten på något sätt skulle dämpa livslusten?

Jag tror att det förhåller sig precis tvärtom. Fast det kanske mer är min definition av livslust som är präglad av att nyfikenhet och kunskap är starka drivkrafter. En del kan säkert hitta drivkrafter i att tro på jultomten eller tusen år gamla legender som är uppenbart uppdiktade. Fast jag har väldigt svårt att förhålla mig till vilka positiva effekter det skulle innebära eller förstå det vackra i det.

Men jag tycker till skillnad från många i tråden att det är en intressant diskussion - även om jag formulerar den lite annorlunda - hur påverkar blint antagande och brist på nyfikenhet en människas liv?

Hur det påverkar världen i stort ser vi grymma effekter av - men det är också intressant att titta på hur individerna påverkas.

 

[keramin]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

De som inte tror på något verkar så nedstämda på nått sätt.

Jag tror inte på nånting, jag vet det jag vet. Jag är ateist och har varit i hela mitt liv. Är jag mer nedstämd än andra? Kanske är jag ett undantag från regeln men jag anser mig vara en av de mer harmoniska personer jag någonsin träffat. Jag grubblar aldrig över livets mening eller vad mina handlingar ska få för konsekvenser i ett annat liv.

De personer jag känner som har någon sorts tro/föreställing om någon högre makt har, så gott som alla, problem med sig själva och letar efter nån sorts vägledning. Så visst, de hade kanske mått ännu sämre om de inte hade trott men jag anser att jag själv mår bättre än de gör. Kanske hade också de mått bättre om de inte funderade och trodde så mycket utan lät livet ha sin gång och tog dagen som den kommer.

 

[Sleepy]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

det är en intressant diskussion - även om jag formulerar den lite annorlunda

Det enda sättet den här diskussionen. Vare sig eller inte. Men ändå på något sätt. Det var jag tror.

 

[sjoberga]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Ett av problemen med att bygga upp en skev världsbild baserad på tro är att man sätter sig på en stor risk att "krascha" mot verkligheten en dag eller annan. Med en vetenskaplig syn på verkligheten kraschar man istället lite lätt varje dag och det är det som är poängen, att utveckla kunskapen.

Jag har sett sådana totalhaverier på nära håll och det har inte varit vackert. Mina nära observationer har dock på ett par år kommit ur problemen och hittat en väg framåt - ett exempel med bibehållen, men starkt modifierad, kristen tro och det andra exemplet med förkastad tro.

Många som "tror" gör det av tradition och funderar inte särdeles mycket på vare sig livets mening eller varför man tror - det är en helt naturlig del av deras liv bara. Alltså låter livet ha sin gång, tron inkluderad.

 

[Skjøldur]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Sjöberga, det var intressant det du sa nu. Att en tro som man ärvt men inte behövt tänka över inte alltid håller i för livets prövningar. Det är liksom inte samma sak att rösta på samma parti som mamma och pappa och ta över några politiska klyshor -för politik är så tungt och krångligt... och att kalla sig kristen för att dom gjorde det och gå i kyrkan ibland då det är något trevligt som sker där... De som har en egen tro som de tänkt igenom ordentligt och som lever i gemenskap med andra goa kristna blir starka och stabila personer.
Jag tror ju på Gud, men tänk om han bara var en inbillning och jag kommer på det då jag dör... Då skulle jag ändå inte ångra hur jag levt.