Hjärnan, forskningen och Gud

[Raja]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Att påstå att någon är bakom flötet för att man uttrycker en åsikt är INTE att vara öppensinnad i alla fall. Bara respektlös - tack för mig i denna debatt!

 

[Malingo]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

...Men även hjärnan. Hur vi som tror på Gud kanske lättare har samspel mellan olika delar av hjärnan. Ser klarare eller låter det komma in eller hur man nu ska beskriva det. Ateister är skeptiker och låser sitt tankesätt. Måste se för att tro och inte bara känna fast känslan kan vara väldigt stark...

• Själv tror jag att man ser klarare om man inte låser sitt tankesätt vid att tro på gud.
• Jag tror också att man ser klarare om man inte låser sitt tankesätt vid att tro på en specifik gud, eller en specifik religion.
• Dessutom tror jag att man ser klarare om man inte låser sitt tankesätt vid att tro att det inte existerar någon gud.

Varför låsa sig vid något av alternativen, när man kan vara öppen för alla möjligheter, funderar jag själv på.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Hmm... Ja det ligger nog nått i det men frågan blir vad tror man på då? Det blir lite som å ena sidan å andra sidan.

Kanske beror det på hur man tror? Blir det för specifikt tex gubbe med skägg och sitter på ett moln och tittar ner så missar man ju mycket annat tänker jag. Kanske en del behöver tro i bilder, ungefär som en del tänker och minns i bilder? Då kan ju gubben med skägg hjälpa, mer konkret.

Medan andra bara behöver känslan och tryggheten att det finns någonting mer där ute som vi inte vet om men ändå kan ana. Något som visar sig starkare i renare miljöer, som naturen. Svårare ju längre bort man kommer. Och stänger man av med olika metoder/miljöer tex stress är det ju inte så lätt att känna nån Gud eller något mer utöver det man ser och känner just då.

 

[Malingo]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Jag upplever att diskussioner ofta fastnar i Vetenskap VS Religion, samt att Religion likställs med "att tro på en gud". Men man kan ju vara öppen för att det finns en högre existens, utan att för den delen följa en specifik religon. Jag ser ingen motsägelse i att tro på vetenskap och att tro på en "gud". Men det hänger nog ihop med det du nämner där, "hur man tror".

I mitt fall så är nog "tron" att jag tror att det kan finnas en högre existens som skapat vår värld. Där någonstans slutar min "tro" att specificera sig.

Ett möjligt scenario som jag kan tänka mig t.ex. är att världen är likt ett datorprogram. Programmet följer regler, "naturlagar". Jag befinner mig i världen, i detta program. Vetenskapen är ett sätt att försöka förstå dessa regler, och att försöka förstå "källkoden" av programmet. Programmet, reglerna, lagarna, källkoden existerar på grund av.. någonting. Detta någonting kan t.ex. vara en "gud" som skapat och programmerat världen.

Varför skulle en "gud" skapa något sådant?
Tja, om vi människor kunde skapa ett datorprogram som innehåller en hel liten "värld" och medvetna varelser (artificiell intelligens?) innuti, så skulle vi utan tvekan göra det, tror jag. Endast på grund av vår nyfikenhet, för att se vad som skulle hända.

Som jag ser det, så är detta är dock bara ett möjligt scenario. Programmet, reglerna, lagarna, källkoden existerar på grund av.. någonting. Detta någonting kanska inte alls är skapat av någon högre existens. Vår värld kanske kom till ur någonting som t.ex. orsakade "big bang" eller liknande.

Eller så är vi kanske utgången av ett oändligt antal slumpmässiga parallella världar.

Vi ser någonting som vi kallar evolution på vår planet. Kanske fungerar det likadant i större skala. Kanske är vår värld, vårt universum, vårt program resultatet av många tidigare universums evolution. Ett universum kanske skapas, existerar, kollapsar, delar sig i flera universum, slås samman med andra universum, utvecklas. Kanske överlever endast de starkaste universumen, och utvecklas vidare.

Eller så har jag totalt fel i alla mina antaganden, eftersom jag helt enkelt kanske har alldeles för lite kunskap för att ens kunna vara i närheten av att förstå hur det hänger ihop. Jag är kanske vetenskapsfisken i akvariumet, som omöjligt kan förstå vad som finns utanför, om inte någon "gud" kommer fram och tittar på mig genom glaset, eller lyfter upp mig ur vattnet (eller om akvariumet spricker och jag rinner ut).

Ursäkta utsvävningarna.

 

[em-pirre]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Men varför måste man tro på något då? Man kan helt enkelt säga "jag vet inte".

 

[sjoberga]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Att påstå att någon är bakom flötet för att man uttrycker en åsikt är INTE att vara öppensinnad i alla fall. Bara respektlös - tack för mig i denna debatt!

Då missförstod du min mening. Jag sade att om man väljer att tro på saker som sanna bara för att de inte går att motbevisa, är man bakom flötet - inte öppensinnad.

Det var inte alls direkt riktat mot någon. Det var bara precis exakt vad det står i den meningen.

 

[sjoberga]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

• Själv tror jag att man ser klarare om man inte låser sitt tankesätt vid att tro på gud.
• Jag tror också att man ser klarare om man inte låser sitt tankesätt vid att tro på en specifik gud, eller en specifik religion.
• Dessutom tror jag att man ser klarare om man inte låser sitt tankesätt vid att tro att det inte existerar någon gud.

Varför låsa sig vid något av alternativen, när man kan vara öppen för alla möjligheter, funderar jag själv på.

Nu håller jag med om att just begreppet ateist kanske låser in sig. Mig själv skulle jag definiera mer som att eftersom det med dagens kunskapsläge är extremt osannolikt att det existerar en Gud, så förhåller jag mig till det. Slarvigt, kanske, kallar jag mig ateist. Om någon skulle kunna visa observationer som gör det sannolikt att det finns en kraft som vissa skulle kunna kalla Gud, är det inte något främmande för min del. Då blir det istället väldigt intressant att fortsätta studera och utveckla kunskap kring. Det gör man inte genom att tro. Genom att tro förvägrar man sig själv att ta reda på hur det förhåller sig.

Jag är fortfarande främmande till den kunskapsfientliga ideologin som finns inom nästan alla religioner. Att man ska tro istället för att ta reda på vad som gäller i verkligheten. Att man ska tro och inte ifrågasätta.

 

[lulski]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Men varför måste man tro på något då? Man kan helt enkelt säga "jag vet inte".

Precis vad jag tänkte också. Varför skulle det vara så viktigt att tro på "något" eller "inget"? Varför skulle inte en människa kunna känna sig hel och tillfredsställd med livet utan den tron?

 

[kenneth]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Skillnaden på religiös kunskap och vetenskaplig är att den vetenskapliga bygger på observationer och experiment. Man har ingen förutfattad mening om vad svaret ska vara utan man testar och ser var det leder. När det gäller religiösa sanningar så är det helt annorlunda. Man bestämmer sig för vilket svar man vill ha och sedan letar man efter stöd som kan underbygga den sanning men redan på förhand har bestämt sig för. Det är det som gör den religiösa vetenskaplig så oseriös och långsökt. Om jag bestämmer mig för att tycker att det ska vara sant att osynliga bevingade hästar styr universum så kan ingen motbevisa detta.

 

[devere]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Det finns väl ingen sanning (enligt vetenskaplig metod med just mätbarhet och observationer) när det gäller religion.

Religion handlar ju om att tro, på det icke-bevisbara!

Människor har i alla tider, långt före judendom, kristendom och islam, försökt hitta samband och förklaringar på skeenden i livet. När man inte kunnat förklara dessa uppfann man olika gudar att tillbe, då det ansågs vara gudarna som var ansvariga för att saker och ting skedde.

Sedan utmynnade det i ett "gudarnas" krig, där Gud som vi benämner honom vann, han var den högste guden, den ende ibland, definitivt den ende som skulle tillbes.

När man sedan drar saker och ting till ytterligheter, att Gud skapade världen för ca 4.000 år sedan och påstår att det är sanning, trots motbevis, ja vad säger man om det

Tro och sanning eller tro och vetenskap skall inte blandas samma, tro är just tro på att det finns någon större än vad som kan beskrivas. Och just därför tycker jag inte att det behöver vara en motsättning att tro på Gud (även om det inte är kristendomens gud) och samtidigt vara vetenskapligt intresserad. Allt är en definitionsfråga hur man definierar Gud eller har honom som odefinierbar .

 

[sjoberga]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Om motivet för tro på Gud(ar) egentligen är kunskapsluckor borde Gud ha minskat rejält i betydelse med de framsteg som görs, och definitivt gå en tynande tillvaro till mötes när allt mer kunskap byggs. Vilket kanske är korrekt.

Att tro handlar om att lägga sig platt och sluta vara nyfiken, dvs acceptera att det inte går att ta reda hur det verkligen förhåller sig. Det går faktiskt inte väldigt bra att kombinera med en sund vetenskaplig hållning.

De vetenskapsmän som är starkt övertygade religiösa, tror jag måste inta en något schizofren hållning. Det betyder inte att resultaten därför är sämre, det har jag inget belägg för. Är man bara religiös mer av familje- och traditionella skäl tror jag inte motsättningen behöver finnas alls, det blir en väldigt låg grad av schizofrenitet/isärhållande. Kanske väljer man att inte berätta om kontroversiella forskningsrön på familjemiddagen helt enkelt.

 

[devere]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Jag förstår inte riktigt hur Du menar när Du säger att tro handlar om att lägga sig platt och att sluta vara nyfiken.

Måste det ena utesluta det andra?

Jag tycker, att Din definition av tro, känns väldigt snäv. Att tron är en ytterlighet, kommer tillbaka till svart och vitt, att det bara finns en väg. Eller att bibeln skall tolkas bokstavligen.

Tro är ju ett otroligt vitt begrepp, det kan innefatta så mycket och så många aspekter, från ultraortodox till hur liberal som helst.

Bara för att man tror så behöver ju inte det nödvändigtvis innebära att man godtar skapelseberättelsen bokstavligen som exempel.

 

[devere]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Titta över ett par århundranden så ser Du hur religionen successivt har minskat som norm över tiden.

Kyrkan har inte tolkningsföreträde på samma sätt som för fyra hundra år sedan. Många stater är sekulariserade.
All makt kommer inte längre från Gud osv osv osv.

 

[sjoberga]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Man lägger sig platt genom att istället för att undersöka, ifrågasätta och bekräfta, utveckla kunskapen - bara ska välja att tro på vad någon annan hittat på eller som någon annan nedtecknat i en gammal skrift.

Det är att lägga sig platt.

Sen är konflikten väldigt olika stor beroende på vilken definition av tro och religion man har. Är man bokstavstroende är den nog så stor att man inte kan vara effektiv alls som vetenskapsmän. Ända till andra delen av skalan där det inte längre finns någon konflikt.

 

[devere]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Så bra, då är vi överens om att det inte behöver råda en konflikt mellan tro och vetenskapen

Och att bara för att man har en tro så behöver man inte lägga sig platt , det kanske till och med är så att tron kan öka nyfikenheten, vem vet

 

[karamelldrottningen]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Åå! Jag gillar dina svar och tankegångar för det får en verkligen att tänka till . Bara datormetaforen var intressant och guldfisken .

Just svaret på varför. Kanske det inte behöver finnas någon direkt anledning? Jo såklart nån anledning måste ju finnas fast den behöver inte vara fin eller speciellt genomtänkt.

Och evolutionen är ju inte enbart förknippat till jorden. Men om vi blickar utåt så vet vi inte vad som sker på planeter långt bort, bara de närmaste och knappt det äns, med tanke på nya rön hela tiden. Så vi lär oss absolut. Men självklart utvecklas andra "världar" fast vi lever i samma men det är så långt bort så jag kallar det för andra.

Big band är också rätt svårt att förklara för inget i vår värd kan skapas av ingenting. Inget som vi vet om i alla fall.

 

[sjoberga]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Så bra, då är vi överens om att det inte behöver råda en konflikt mellan tro och vetenskapen

Och att bara för att man har en tro så behöver man inte lägga sig platt , det kanske till och med är så att tron kan öka nyfikenheten, vem vet

Ja, om man är intresserad av att veta mer och inte bara tro blint. Dvs att utveckla sin kunskap om vad det nu är och faktiskt är öppensinnad nog för att det kan komma fram att det man tidigare trodde på är helt fel. Det kräver ett mycket öppet sinne att vara en "perfekt" kunskapsutvecklare.

 

[kenneth]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Att förena religion och vetenskap går faktiskt inte när man drar det till sin spets. Det ena eller andra måste ge vika. Det farliga med religion är när man stiftar lagar utifrån en vidskeplig grund. Tex förnekar man homosexuella mänskliga rättigheter, man sätter sig över kvinnors rätt att besluta över sina kroppar, man motsätter sig stamcellsforskning, man motsätter sig att ta ansvar för klimatförändringar på jorden, man motsätter sig att folk använder preventivmedel. Detta är den Amerikanska kristna rörelsen jag pekar på nu för det är där jag är insatt. Antingen är man intresserad av vad som är sant eller så bryr man sig inte om fakta för man tycker att tanken på gud är så lockande så man helt enkelt önskar att det är sant.

 

[devere]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Eller så anser right wing christianity att det är sant för att det är det för dem. Deras sanning grundar sig på tro, som i vissa fall går utöver allting annat.

Om vi nu skall vara petiga med ord så är det inte den amerikanska kristna rörelsen som säger så, det är en del samfund inom right wing christianity som driver dessa teser, inte alla krista, vilket är väldigt viktigt att vara klar över.



Fast det Du beskriver är ju religion och samhälle/politik

Just USA är ju ett bra exempel på där religionen faktiskt påverkar politiken på ett väldigt synligt sätt. Rättfärdiga krig som jag var inne på i går.

Där är jag absolut övertygad (om man nu kan vara det) att FNs deklaration om mänskliga rättigheter står över allting, oavsett vad man tror eller inte tror på, för tror gör ju vi alla, även om det inte är på en Gud

Religionen har ju genom årtusenden de facto präglat samhällen och även skapat dem. Jag tror dock fortfarande att man måste se tidsperspektiven, Rom byggdes inte på en dag, inte heller raserades det på en dag

 

[Badger]

Sv: Hjärnan, forskningen och Gud

Människor har i alla tider, långt före judendom, kristendom och islam, försökt hitta samband och förklaringar på skeenden i livet. När man inte kunnat förklara dessa uppfann man olika gudar att tillbe, då det ansågs vara gudarna som var ansvariga för att saker och ting skedde.

Sedan utmynnade det i ett "gudarnas" krig, där Gud som vi benämner honom vann, han var den högste guden, den ende ibland, definitivt den ende som skulle tillbes.

Lite religionshistoria kanske?