Hjälp! Min 3-åring håller på att bli vegetarian!

[Andromedae]

Att barn alltid äter det som är föräldrarnas övertygelse.

Tänk ordet "äter" i betydelsen "serveras" då.

Dina föräldrars övertygelse var att du skulle äta kött. Dvs serverade de (= tvingade dig att äta) kött. Det har inte ändrat din vilja om att inte äta kött, men nog var du fortfarande objekt för dina föräldrars övertygelse.

 

[Brandgul]

Fast det är ju stor skillnad tycker jag på att man får äta BLAND det som bjuds (alltså om man inte vill ha t ex fisken kan man äta potatis med lite smör, smörgås och grönsaker) jämfört äldre tiders (?) "du måste äta av allt - även det du tycker är äckligt". Visst kan man laga alternativ ibland (våra ungar får t ex ofta fiskpinnar när vi äter lax eftersom de verkligen inte äter lax) men att laga massor av rätter blir ju ganska tidsödande (vissa lättare att anpassa och javisst kan man göra det ibland).
Jag tycker fortfarande inte att TS ska göra någon grej av det hela mer än att till att börja med kolla hur barnet äter på fsk. Visar det sig att hon inte får i sig tillräckligt (över lite tid- inte en dag här och där, för mat man inte gillar har ju alla) måste man ju såklart hitta en lösning.
Sedan funkar det säkert jättebra med veg kost i förskolan också, om man som t ex @Comatose har valt det för sitt barn. Jag får dock uppfattningen om att TS inte själv egentligen vill styra barnet så mycket utan mer är orolig för att hon inte ska äta, och beställer man veg kost har man väl gjort valet att barnet ska äta annat än merparten sv kompisarna, för det blir ju onekligen slöseri att slänga hennes mat de dagar hon tycker fisken eller korven känns mer lockande.
Lycka till! Förhoppningsvis blir det inte ens något problem :-)! De äter ju veg en dag sa du, och säkert fisk (äter hon det ?) en dag och sen är det ju bara 3 luncher kvar!

Ja tack. Vi lagar inte heller fem olika maträtter, men jag försöker se till att det finns något att äta för alla. Sen kan jag stötta upp en lunch på makaroner med tex ägg till mellanmål osv.

Vår yngsta äter sällan/aldrig kött, men gott om grönsaker, så han får klara sig. Och lite bananplättar med protein när det behövs.

 

[ako]

Jag tror att mycket av det beror på hur man själv blivit uppfostrad så jag kan inte riktigt klandra de som gör så men för mig känns det galet. Ibland har det gått av bara farten här men har alltid ångrat mig strax efter och gett barnet vad hon vill ha, förutom efter x tallrikar sockrad yoghurt då, där går min gräns.

Sen är köttet inte en ny grej men det har blivit tydligare att hon väljer bort och när man börjat tänka på det har man lätt kunnat se ett mönster i vilken mat som åker i komposten oftast och inte är det bönbiffarna.

Men alltså; låter du barnet diktera precis vad som ska ätas varje dag? Jag är inte heller för att tvinga i någon mat, men att snällt plocka fram barnets älsklingsrätter i stället för att hon får ta av det som finns (och kanske kompletteringslaga någon enstaka gång när man vet att den ordinarie maten verkligen inte gillas) är ju mest att göra henne en otjänst inför framtiden- oavsett om det gäller kött eller annat. Att "självfallet servera alt till potatis" om hon inte gillade det, vem gynnar det? Hon kan väl äta mer av det andra, och troligen äter ni inte potatis varje dag (i så fall kan det ju vara shysst med alt i alla fall ibland).

Om det inte är din egen önskan som förälder att hon ska äta vegetariskt, vilket jag inte uppfattar det som, så ta det lugnt som sagt, och kolla med förskolan över lite tid.
Lycka till!

 

[TinyWiny]

Men alltså; låter du barnet diktera precis vad som ska ätas varje dag? Jag är inte heller för att tvinga i någon mat, men att snällt plocka fram barnets älsklingsrätter i stället för att hon får ta av det som finns (och kanske kompletteringslaga någon enstaka gång när man vet att den ordinarie maten verkligen inte gillas) är ju mest att göra henne en otjänst inför framtiden- oavsett om det gäller kött eller annat. Att "självfallet servera alt till potatis" om hon inte gillade det, vem gynnar det? Hon kan väl äta mer av det andra, och troligen äter ni inte potatis varje dag (i så fall kan det ju vara shysst med alt i alla fall ibland).

Om det inte är din egen önskan som förälder att hon ska äta vegetariskt, vilket jag inte uppfattar det som, så ta det lugnt som sagt, och kolla med förskolan över lite tid.
Lycka till!

Nu är inte jag @Amha men för mig var det självklart att mina barn, som är precis lika viktiga som jag själv, fick vara med och bestämma vad som skulle ätas redan som små. Var det en rätt jag och ett av barnen ville ha som inte gick hem hos det andra barnet så tog vi det när vi var själva eller så lagades det två rätter. Så gör jag och sambon nu med. Inget konstigt med det. Hellre det än att någon känner sig överkörd. Jag ser absolut ingen anledning till att jag som förälder ska bestämma vad barnen ska äta. Jag kan erbjuda och förklara näringslära utifrån barnets ålder och ge olika alternativ men aldrig någonsin skulle jag tycka att någon kan vara utan ett vettigt alternativ! Inte ens en tillfällig gäst skulle jag tänka så om. Jag förstår faktiskt inte det tänket alls och det handlar inte alls om att barnet ska diktera utan om att man respekterar sitt barn. Mina barn fick äta det de ville och slapp sådant de inte ville ha. Ingen av dem har några som helst problem nu som vuxna med att äta mat från alla världens hörn för de har fått prova på sina premisser, de har aldrig blivit tvingade och de har aldrig haft någon press eller stress i matsituationer och då blir mat lustfyllt och trevligt.

 

[ako]

Nu är inte jag @Amha men för mig var det självklart att mina barn, som är precis lika viktiga som jag själv, fick vara med och bestämma vad som skulle ätas redan som små. Var det en rätt jag och ett av barnen ville ha som inte gick hem hos det andra barnet så tog vi det när vi var själva eller så lagades det två rätter. Så gör jag och sambon nu med. Inget konstigt med det. Hellre det än att någon känner sig överkörd. Jag ser absolut ingen anledning till att jag som förälder ska bestämma vad barnen ska äta. Jag kan erbjuda och förklara näringslära utifrån barnets ålder och ge olika alternativ men aldrig någonsin skulle jag tycka att någon kan vara utan ett vettigt alternativ! Inte ens en tillfällig gäst skulle jag tänka så om. Jag förstår faktiskt inte det tänket alls och det handlar inte alls om att barnet ska diktera utan om att man respekterar sitt barn. Mina barn fick äta det de ville och slapp sådant de inte ville ha. Ingen av dem har några som helst problem nu som vuxna med att äta mat från alla världens hörn för de har fått prova på sina premisser, de har aldrig blivit tvingade och de har aldrig haft någon press eller stress i matsituationer och då blir mat lustfyllt och trevligt.

Fast jag tycker inte det är att köra över på det sätt som du beskriver. För mig handlar det om det praktiska i vardagen och att den allra mesta maten fakriskt går att äta. Om det handlar om mat någon absolut inte gillar så fixar vi alternativ men att laga allas högsta önskan för dagen, det tycker jag är både onödigt och extremt curlande. Ingen tvingas någonsin att äta något de tycker är äckligt och alla blir mätta, men visst kan det hända att någon inte vill ha allt som står på bordet, men det ser inte jag som något problem.
Våra barn får o också vara med och bestämma vad som ska ätas, men eftersom vi är fem i familjen tycker jag att det är orimligt att alla ska kunna få sitt förstaval varje dag. Vi lagar allas favvorätter fortlöpande men inte allas favvorätt varje dag helt enkelt.

 

[ako]

Fast jag tycker inte det är att köra över på det sätt som du beskriver. För mig handlar det om det praktiska i vardagen och att den allra mesta maten fakriskt går att äta. Om det handlar om mat någon absolut inte gillar så fixar vi alternativ men att laga allas högsta önskan för dagen, det tycker jag är både onödigt och extremt curlande. Ingen tvingas någonsin att äta något de tycker är äckligt och alla blir mätta, men visst kan det hända att någon inte vill ha allt som står på bordet, men det ser inte jag som något problem.
Vi lagar allas favvorätter fortlöpande men inte allas favvorätt varje dag helt enkelt. Som sagt, jag skulle aldrig tvinga och aldrig köra över. Jag tycker inte det är konstigare än att jag själv om jag blir bortbjuden inte är så förtjust i maten ser till att ta mer av det jag gillar. Enligt mig helt oladdat.

 

[Amha]

Jag anser väl lite som @TinyWiny att det inte finns en poäng med att äta sånt man inte gillar. Det behöver inte innebära att jag bara serverar favoritmaten. Steget mellan att servera mat någon inte tycker om till att bada servera favoritmaten är ganska långt i min värld.

 

[TinyWiny]

Fast jag tycker inte det är att köra över på det sätt som du beskriver. För mig handlar det om det praktiska i vardagen och att den allra mesta maten fakriskt går att äta. Om det handlar om mat någon absolut inte gillar så fixar vi alternativ men att laga allas högsta önskan för dagen, det tycker jag är både onödigt och extremt curlande. Ingen tvingas någonsin att äta något de tycker är äckligt och alla blir mätta, men visst kan det hända att någon inte vill ha allt som står på bordet, men det ser inte jag som något problem.
Våra barn får o också vara med och bestämma vad som ska ätas, men eftersom vi är fem i familjen tycker jag att det är orimligt att alla ska kunna få sitt förstaval varje dag. Vi lagar allas favvorätter fortlöpande men inte allas favvorätt varje dag helt enkelt.

Det handlar inte om första val och inte heller om curlande. Det handlar om att tycka att det är att diktera att fixa något alternativ som hen äter och det anser jag inte att det är. Vi var sex i familjen när alla barn bodde hemma och det var inga problem för oss.

 

[Sar]

Att inte tycka om så mycket mat kan vara ett socialt handikapp ( jag har två sådana vuxna i bekantskapskretsen). Det går att däremot lära sig tycka om maträtter/ ingredienser om man får chansen att smaka dem flera gånger.
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/barn-kan-lara-sig-tycka-om-all-mat

 

[TinyWiny]

Att inte tycka om så mycket mat kan vara ett socialt handikapp ( jag har två sådana vuxna i bekantskapskretsen). Det går att däremot lära sig tycka om maträtter/ ingredienser om man får chansen att smaka dem flera gånger.
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/barn-kan-lara-sig-tycka-om-all-mat

Den undersökningen skulle jag vilja se resultatet av om 20 år. Jag vill veta hur många av barnen som när de är vuxna glatt testar allt och hur många av dem som har utvecklat ätstörningar när de blev tvingade att äta som barn. Visst ska man erbjuda allt men man ska också respektera barnet och dess vilja.

 

[Sar]

Den undersökningen skulle jag vilja se resultatet av om 20 år. Jag vill veta hur många av barnen som när de är vuxna glatt testar allt och hur många av dem som har utvecklat ätstörningar när de blev tvingade att äta som barn. Visst ska man erbjuda allt men man ska också respektera barnet och dess vilja.

Jag har förstått att du själv haft dåliga erfarenheter och jag beklagar detta men att erbjuda behöver inte att betyda att man tvingar ( för vissa barn är det rätt stort att något " äckligt" dvs. något som barnet ännu inte lärt sig uppskatta, faktiskt får ligga på tallriken). Får den ligga på tallriken är chansen större att barnet till sist provar smaka en pyttebit. Att veta att man alltid får spotta ut om man tycker något är dåligt och aldrig behöver tvingas svälja är också en trygghet och gör att man faktisk kan våga stoppa något potentiellt " äckligt" i munnen ( och kanske sedan bli positivt överraskad). Att hela tiden tillrättalägga maten efter barnets nuvarande smak tycker inte jag gynnar barnet men det får man förstås ha olika åsikter om.

 

[Roheryn]

Den undersökningen skulle jag vilja se resultatet av om 20 år. Jag vill veta hur många av barnen som när de är vuxna glatt testar allt och hur många av dem som har utvecklat ätstörningar när de blev tvingade att äta som barn. Visst ska man erbjuda allt men man ska också respektera barnet och dess vilja.

Jag är till stor del uppvuxen tillsammans med mormor och morfar. Mormor lagade all maten, den serverades på bestämda tider och man åt. Det var aldrig någon stor uppståndelse kring det hela, och den stora merparten av maten var god, men det är klart att jag tyckte det var mindre kul när det serverades ärtsoppa eller rotmos... Har dock inte minsta "men" av detta - äter all mat idag, tycker fortfarande inte om ärtsoppa och rotmos, men har inga som helst ätstörningar eller "hangups" kring mat.
Min egen dotter har fått delta i valet av middagsmat med hänsyn till vilken ålder hon varit i, och hon har fått sådant hon tycker både mer och mindre om under sitt snart 16-åriga liv. Jag har undvikit sådant jag VET att hon verkligen inte äter, men aldrig serverat specialmat. Har funkat alldeles utmärkt!

 

[Imogen]

Det är ju inte direkt ovanligt att barn som är jättekräsna och/eller svåra att få i mat hemma trots detta "äter allt" på förskolan.

Jag tror inte att det beror på att förskolan frågar varje barn vad det vill äta just idag och lagar något alla vill ha. Det beror nog inte heller på att förskolan utsätter barnen för vidriga övergrepp och maktmissbruk?

 

[TinyWiny]

Jag har förstått att du själv haft dåliga erfarenheter och jag beklagar detta men att erbjuda behöver inte att betyda att man tvingar ( för vissa barn är det rätt stort att något " äckligt" dvs. något som barnet ännu inte lärt sig uppskatta, faktiskt får ligga på tallriken). Får den ligga på tallriken är chansen större att barnet till sist provar smaka en pyttebit. Att veta att man alltid får spotta ut om man tycker något är dåligt och aldrig behöver tvingas svälja är också en trygghet och gör att man faktisk kan våga stoppa något potentiellt " äckligt" i munnen ( och kanske sedan bli positivt överraskad). Att hela tiden tillrättalägga maten efter barnets nuvarande smak tycker inte jag gynnar barnet men det får man förstås ha olika åsikter om.

Nej det behöver det absolut inte men att som i studien mena att föräldern ska vara envis med att barnet ska smaka tror jag inte på. Nu var undersökningen dessutom på tonåringar och där tror jag att det redan är försent. Olika smaker och konsistenser ska introduceras under småbarnsåren, det är då smakreferenserna sätts och får man då smaka på allt möjligt utan tvång så tror jag att barnet har större chans att som vuxen våga prova nya saker.

Jag ser ingen som har skrivit något om att tillrättalägga maten efter nuvarande smak utan att vissa saker tycker ett barn inte om och då ska det respekteras. Att barnet inte äter vissa saker hindrar ju dock inte ifrån att prova nya smaker.

 

[Amha]

Att inte tycka om så mycket mat kan vara ett socialt handikapp ( jag har två sådana vuxna i bekantskapskretsen). Det går att däremot lära sig tycka om maträtter/ ingredienser om man får chansen att smaka dem flera gånger.
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/barn-kan-lara-sig-tycka-om-all-mat

Det där är jag inte det minsta orolig för i det här fallet. Hade det rört sig om någon som petade i maten ofta hade jag inte reflekterat över det något särskilt. Den här lever med föräldrar som gärna experimenterar och det är sällan något problem. Bara om det är starkt. Att hon säger ifrån om rött kött (fisk går bra) tycker jag dels är roligt pga miljö och dels helt ok med tanke på att hon äter "allt". Det låter som att barnet är väldigt gnälligt med mat men så är inte fallet. Snarare tvärtom.

 

[Sar]

Nej det behöver det absolut inte men att som i studien mena att föräldern ska vara envis med att barnet ska smaka tror jag inte på. Nu var undersökningen dessutom på tonåringar och där tror jag att det redan är försent. Olika smaker och konsistenser ska introduceras under småbarnsåren, det är då smakreferenserna sätts och får man då smaka på allt möjligt utan tvång så tror jag att barnet har större chans att som vuxen våga prova nya saker.

Jag ser ingen som har skrivit något om att tillrättalägga maten efter nuvarande smak utan att vissa saker tycker ett barn inte om och då ska det respekteras. Att barnet inte äter vissa saker hindrar ju dock inte ifrån att prova nya smaker.

Nja, vad jag förstår är just den här studien är inte gjord specifikt på tonåringar utan barn från grundskola till gymnasium, dvs från 7 till 18 år.

 

[Brandgul]

Det är ju inte direkt ovanligt att barn som är jättekräsna och/eller svåra att få i mat hemma trots detta "äter allt" på förskolan.

Jag tror inte att det beror på att förskolan frågar varje barn vad det vill äta just idag och lagar något alla vill ha. Det beror nog inte heller på att förskolan utsätter barnen för vidriga övergrepp och maktmissbruk?

Mitt knep på förskolan har varit att inte uppmärksamma barnen!
Alltså när de tordas smaka något har jag aldrig gjort någon stor grej av det, utan låtit de fundera på det i lugn och ro.
Har de själva velat prata om det har vi pratat om det :-)
Men detta har gjort många barn trygga med mig och de har tordas smaka mer och mer!
Men jag har aldrig lagt något på deras tallrik utan de har fått en liten smaktallrik bredvid.

 

[Thera]

I takt med att jag har tappat intresse för kött och infört mer och mer vegetarisk mat i vardagen har 3-åringen fått upp ögonen för vegetariskt. Nu satt vi ikväll med taco och hon återigen väljer bort köttet, vilket även sker när det finns rester av båda slagen att välja på etc etc så nu har tankarna börjat snurra. Självklart ska hon inte äta kött om hon inte vill och jag känner att vi måste försöka göra vad vi kan för att ge henne alternativ när det serveras kött men några frågor har dykt upp.

1. 3-åringar växer ju. Är det något särskilt i näringsväg som försvinner med kött som behöver kompletteras? Barnet i fråga äter ägg och mejeriprodukter med god aptit (än så länge )

2. Hur hanterar man detta med förskolan? De har i dagsläget inte två rätter som standard att välja mellan som jag förstår. När vet man om man ska beställa vegetariskt åt henne till förskolan? Trist om de skickar en rätt och barnet hellre vill äta det kompisarna äter? Detta handlar ju ändå om att hon måste göra sitt eget val och jag vill inte styra henne åt något håll. Allra minst ha en ledsen unge för att kompisarna äter något annat på förskolan.

Det är det jag kom på nu

Jag tänker lite att barn är barn, de har olika faser i livet där mat smakar olika bra, utan att de för den sakens skull blivit varken vegetarianer, köttomaner eller glassomaner.
Deras smaklökar är under utveckling och ständig förändring, båda mina har exempelvis haft perioder där banan får dem att kräkas, för att några månader senare vara som galna i det.
Sätt ingen stämpel på det, låt henne äta vad hon vill så länge ni ser att hon får i sig det hon behöver.

 

[TinyWiny]

Mitt knep på förskolan har varit att inte uppmärksamma barnen!
Alltså när de tordas smaka något har jag aldrig gjort någon stor grej av det, utan låtit de fundera på det i lugn och ro.
Har de själva velat prata om det har vi pratat om det :-)
Men detta har gjort många barn trygga med mig och de har tordas smaka mer och mer!
Men jag har aldrig lagt något på deras tallrik utan de har fått en liten smaktallrik bredvid.

Precis! Utan stress och press blir mat roligt och lustfyllt

 

[ako]

Jag anser väl lite som @TinyWiny att det inte finns en poäng med att äta sånt man inte gillar. Det behöver inte innebära att jag bara serverar favoritmaten. Steget mellan att servera mat någon inte tycker om till att bada servera favoritmaten är ganska långt i min värld.

Fast du skrev ju faktiskt att du plockade fram det hon ville ha i stället för ordinarie mat bara det inte rörde sig om rena onyttigheter som massor av sockrad yoghurt. Jag kanske övertolkade? Och som sagt är inte heller jag för att någon ska äta mat hen verkligen inte gillar, men om man tycker maten är ok (om än inte superfantastisk) tycker jag nog man kan äta av vad som finns att välja på och inte alltid få special.