Hjälp mig förstå

Sv: Hjälp mig förstå

Jag ställer mig frågande till denna uppgift, i och för sig har jag dålig koll på travhästar, men i min värld finns det väldigt få islandshästar med hältor överhuvudtaget även om det klart ökat i och med mer träning på ridbanor och mer tävlande. Jag kan givetvis ha fel eller så är travhästar mycket friskare än det jag trott men jag undrar ändå vart uppgifterna kommer från. Är det en allmän uppfattning eller är det någon undersökning. Och hur ligger det till med förhållandet till andra ridhästraser?

Om detta nu är fallet, att det beror på mer träning på ridbana och tävlingar, hur kommer det sig då att det oftast är "skogsmulleridna" hästar som faktiskt går sönder?
Dom friskaste och helaste hästarna jag stött på är dom som tävlas och tränas på ett bra sätt.
Alltså dom hästar som rids korrekt.
 
Sv: Hjälp mig förstå

Då förstår jag, men en statistik som bygger på de hästar som är halta och kommer in för hältutredningar säger inget om populationen i stort. Travhästarna som kommer dit oavsett vad som är trubbel (antar jag) och har en klinik got rykte när det gäller vissa typer av skador så får de dit många sådana. De friska hästarna ser de inte röken av på kliniken (utom vid besiktningar) och och många anlitar sin lokala veterinär när det inte krävs röntgen och specialutrustning.
 
Sv: Hjälp mig förstå

Jag vet inte vilka hästar som är friskast och vilka som egentligen går sönder, har dock läst något i den stilen i någon undersökning, hur pass allmängiltig den är vet jag inte, jag borde inte uttalat mig så bestämt. Påståendet om jag minns rätt var att skador relaterade till ridning på ridbana hos Islandshästar ökade (alternativt ökande mängd skador med ridning på ridbana som förklaring/delförklaring) jag kan tänka mig att det stämmer, men bara för de som verkligen tränar så. Du missförstod mig också, det rör ökande antal skador inom området och inte vilka hästar som skadas mest.

De med tävlingshästar är förmodligen mer benägna att behandla sina hästar, troligen är de i snitt kunnigare/har mer hjälp så skador upptäcks och behandlas i tid (ren spekulation), och är de överrepresenterade så beror det säkert mycket på det.
 
Sv: Hjälp mig förstå

Höjden på hästen spelar mindre roll, det är hur de är byggda som avgör om de är viktbärande. En av de starkase islandshästar jag ridit var B-ponny - 1.28.

En liten jämförelse med människor, är de de som är långa eller de som är välmusklade och kraftigt byggda som du förväntar dig kan bära mest? Jag syftar då på "normala längder mellan sisådär 1.60 och 1.90.

Oavsett om de orkar med tyngden eller inte så förstår jag verkligen inte varför man som vuxen människa på 1.75 vill rida en b- eller c-ponny, även om det är en islänning? Det ser ju så himla oproportioneligt ut, och måste vara svårt att inverka rätt på hästen när man har fötterna i hästens knähöjd?
Jag har själv provat att rida islänning vid ett par tillfällen, och känt mig som jätten gluff-gluff. ;)
 
Sv: Hjälp mig förstå

Oavsett om de orkar med tyngden eller inte så förstår jag verkligen inte varför man som vuxen människa på 1.75 vill rida en b- eller c-ponny, även om det är en islänning? Det ser ju så himla oproportioneligt ut, och måste vara svårt att inverka rätt på hästen när man har fötterna i hästens knähöjd?
Jag har själv provat att rida islänning vid ett par tillfällen, och känt mig som jätten gluff-gluff. ;)

Vad som är proportionerligt är en vanesak, likaså är det en vanesak med vilken del av benen man ger signaler, det går bra att använda hela skänkeln och inte bara hälen. Svårt är det bara till man vant sig, i den mån benen hänger på det viset du beskriver, det varierar en del.

För mig känns det lustigt när jag rider storhästar, och små tjejer ser ut som myror som rider elefanter, inte ett dugg proportionerligt i mina ögon.
 
Sv: Hjälp mig förstå

Jag är 1.70 och rider islandshäst just för att hästen i sig tilltalar mig.
Jag tröttnade på att bara rida i tre gångarter och fann dom extra två som en utmaning till en början.
Nu är jag fast just för att det kräver så mycket perfektion i ryttaren för att få fram det bästa ur hästen, gör du minsta fel - ja då bannemig blir det jättefel (för att vara övertydlig).
Jag rider hellre runt på en islandshäst på 130cm (har tävlat t.o.m. SM på en som var 132cm) än harvar runt på en tregångare på 160, för islandshästen ger mig mer.
Och nej, inte ett dugg svårt att inverka rätt på hästen. Jag tränar hästar både på 130 och 140+, har inga problem att inverka korrekt på någon av dom.
Visst, kanske ser lång ut på dom allra minsta hästarna, men på hästarna över 140cm så ser det inte ett dugg dumt ut..

Det är inte storleken man fastnar för, det är allt annat ;)
 
Sv: Hjälp mig förstå

Världen är uppochned. Små hästar med riktigt tunga ryttare verkar vara det som gäller. Eller bamsepållar med små tunna ryttare. Kollar man utbudet på ridbyxor finns oftast islandsbyxor i bra mycket större storlekar än vanliga ridbyxor. Galet om man frågar mig.
 
Sv: Hjälp mig förstå

FEIF:s arbetsgrupp för hästarnas välmående (eller nåt ditåt på svenska :p) har för ett par år sedan gjort en rekommendation om hur mycket vikt man kan belasta islandshästar med. Nu har jag texten bara på finska, men i stora drag o fritt översatt sägs det så här:

Ryttarens vikt kan vara högst 20-30 % av hästens vikt. Anpassas till hästen så att 20 % kan räknas för unga/otränade hästar eller när ryttaren är ovan och 30 % då hästen är i god form och ryttaren skicklig med god balans. De flesta "normala" ekipage torde ligga nånstans mittemellan.

Bl.a dessa faktorer inverkar på att nån definitiv, allmän gräns inte kan dras:
- hästens kroppsbyggnad
- hästens ålder
- hästens skolningsnivå
- hästens hull (här skall det givetvis räknas på den vikt som hästen borde ha -
en överviktig häst bär förstås inte mer än en normalviktad häst bara för att
den väger mer - tvärtom)
- hästens kondition och vana att bära vikt
- ryttarens balans och koordination
- ryttarens hull (muskler väger mer än fett, men gör ryttaren mer balanserad än
fett)
- ryttarens ridvana

Dessutom sägs det att de här gränserna gäller "normal" ridning i alla gångarter. Korta skritt-turer i en paddock e.dyl. belastar givetvis hästen betydligt mindre än t.ex. långa, fartfyllda terrängturer i omväxlande terräng eller en tävlingsprestation.

Allt det här alltså enligt FEIF:S arbetsgrupp.
 
Sv: Hjälp mig förstå

KL

Har inte läst hela tråden.

En duktig välbalanserad ryttare på 100kg, på en musklad rejälare islandshäst borde ju inte vara något problem..

Problemet är väl att många som kommer på turridning inte är välbalanserade, och att islandshästar verkar avlas tunnare och smäckrare. Då kan man inte heller räkna med att de ska behålla sin "viktbärighet".

Jag tycker det är skamligt att anta att alla islandshästar kan bära mycket vikt.
Det tycker jag mig höra ofta av okunnigt folk som vill ha häst, som gärna är lite tyngre (överviktiga), att en islandshäst vill dom ha, för dom orkar ju :idea:
 
Sv: Hjälp mig förstå

Men vad är det som ska styra hur mycket man lastar hästen med enligt dig?

Vad hästarna uppenbarligen klarar av eller vad vi tycker de borde klara av? Hade rasen islandshäst inte klarat av att jobba med en 70-90 kg eller mer på ryggen hade den helt enkelt inte existerat som ridhäst och det är inte så att det är snäll terräng på Island.
Men på Island rider de ju inte långa sträckor på samma häst när de väger mycket. De har handhästar med sig och byter. Det är ju när en tung ryttare rider hästen hela tiden som problemen uppstår. Även en tung ryttare vill väl rida längre turer eller längre pass ibland och inte bara en kort stund varje gång? Sen hänger det ju ihop hur pass bra ryttare man är också. Den som är duktig, rider i balans och kan arbeta hästen i en bra form så att den bär upp sin ryttare sliter inte på hästen utan kan bygga upp den, men den som bara åker häst frestar på hästen desto mera. Har ryttaren därtill dålig balans så blir det än värre. Det är ju många faktorer som spelar in.
 
Sv: Hjälp mig förstå

FEIF:s arbetsgrupp för hästarnas välmående (eller nåt ditåt på svenska ) har för ett par år sedan gjort en rekommendation om hur mycket vikt man kan belasta islandshästar med. Nu har jag texten bara på finska, men i stora drag o fritt översatt sägs det så här:

Ryttarens vikt kan vara högst 20-30 % av hästens vikt. Anpassas till hästen så att 20 % kan räknas för unga/otränade hästar eller när ryttaren är ovan och 30 % då hästen är i god form och ryttaren skicklig med god balans. De flesta "normala" ekipage torde ligga nånstans mittemellan.

Bl.a dessa faktorer inverkar på att nån definitiv, allmän gräns inte kan dras:
- hästens kroppsbyggnad
- hästens ålder
- hästens skolningsnivå
- hästens hull (här skall det givetvis räknas på den vikt som hästen borde ha -
en överviktig häst bär förstås inte mer än en normalviktad häst bara för att
den väger mer - tvärtom)
- hästens kondition och vana att bära vikt
- ryttarens balans och koordination
- ryttarens hull (muskler väger mer än fett, men gör ryttaren mer balanserad än
fett)
- ryttarens ridvana

Dessutom sägs det att de här gränserna gäller "normal" ridning i alla gångarter. Korta skritt-turer i en paddock e.dyl. belastar givetvis hästen betydligt mindre än t.ex. långa, fartfyllda terrängturer i omväxlande terräng eller en tävlingsprestation.

Allt det här alltså enligt FEIF:S arbetsgrupp.
Bra inlägg. Det var informativt och heltäckande.
Däremot tror jag inte jag skulle vilja ha en ryttare på 75 kg på min B-ponny på 120 cm, ens när hon är vältränad. (30%) Det känns alltför mycket.
 
Sv: Hjälp mig förstå

Men på Island rider de ju inte långa sträckor på samma häst när de väger mycket. De har handhästar med sig och byter. Det är ju när en tung ryttare rider hästen hela tiden som problemen uppstår. Även en tung ryttare vill väl rida längre turer eller längre pass ibland och inte bara en kort stund varje gång? Sen hänger det ju ihop hur pass bra ryttare man är också. Den som är duktig, rider i balans och kan arbeta hästen i en bra form så att den bär upp sin ryttare sliter inte på hästen utan kan bygga upp den, men den som bara åker häst frestar på hästen desto mera. Har ryttaren därtill dålig balans så blir det än värre. Det är ju många faktorer som spelar in.

På Island rider man bra mycket tuffare och längre sträckor än en normalridtur i Sverige. På en normal långtur med turister så rider man 1,5 till 5 mil om dagen - vanligen 2-3 mil, man byter häst 1-5 gånger om dagen och varje häst kan gå flera pass. Tempot är medeltempo tölt i stort sett hela tiden så länge terrängen tillåter det. Så nej det är ingen söndagsridning, snarast är det så att man har med handhästar/löshästar för att kunna rida längre sträckor och snabbare, inte för att skona hästar från tunga ryttare.

Jag har varit på flera turer på fler olika gårdar, en mest extrema där red vi runt 45 minuter i snabb tölt (inte ett steg skritt utom när vi vadade/simmade genom glaciärfoder och ibland en galopp att jaga hästar) 5-10 minuters paus (avsuttna) och sedan på det igen. Vi bytte inte hästar var gång och hästarna gick flera pass var. Jag red samma häst ungefär halva tiden. Sträckan vi red var 38 km det tog ca 4 timmar, två tjejer gav upp halvvägs och åkte bil och det regnade hela tiden tidvis kom regnet nästan vågrätt (motvind). Och visst det glömde jag, vi red en halvmil i skritt på förmiddagen också med samma hästar. Vi hade drygt 2 hästar per person.

Jag lovar alla ritter jag gjort hemmavid var en barnlek mot denna och ja det var en vanlig gruppresa med turister. Nu utfördes den inte riktigt enligt standardmallen men det finns de som gjort värre turer som turister, långt värre faktiskt. Och även när jag tar de lättare turerna så är det få hemmavid som rider så hårt ens på långturer och långturer gör man inte var dag direkt normalt sett. Turridning i Sverige med ovana ryttare är vanligen lugna historier med mycket skritt och sävligt tempo i tölten.
 
Senast ändrad:
Sv: Hjälp mig förstå

Ja hovledsinflammationer är bra mycket vanligare på isis än t.ex travhäst så det är en bra fråga...(detta efter att ha pratat en del med vår veterinär om det som har sin klinik vid åby travbana)

Jag har en teori.
Många pratar om att det är svårt att hitta bra sadlar, en anledning kan vara felanpassade sadlar, många i min omgivning bryr sig inte så mycket om sadeln utan anser bara att det är nån slags hysteri.
Tyvärr har jag fått erfara dubbelsidig hovledsinflammation båda fram pga fel sadel.

En annan teori jag har, är att islandshästen ska gå i en hög form i tölten, många fokuserar på att ha hästen i hög form (även jag själv för det var så jag var lärd) men om hästen inte är redo att hamna i denna formen, det vill säga har tränat och byggt upp rätt muskler innan, så blir hästen spänd, tappar rygg och arbetar fel.
Det var iaf vad jag fick lära mig om min häst nu under igångsättning, jobbade jag som jag var lärd så arbetar hon helt fel....
Så nu har jag tänkt om helt och hållet.
Många jobbar ju mycket med tölten, blir det fel under träningen så blir det fel i kroppen på hästen...

Hovledsinflammationer kan oftast härledas till dålig hovvård/eftersatt hovvård eller helt enkelt felaktig verkning där man lämnat en på tok för lång tå. Tyvärr förekommer dessvärre sådant ännu, man trodde kanske att utvecklingen gått framåt men så är det inte i alla fall.

Jag tror du far efter kotledsinflammation, det är en sk secundärskada där problemen i de flesta fall finna någon annan stans. I här kan räknas in felaktigt inpassad utrustning, tänder, ryttare, fysiska problem, knä, has osv.
 
Sv: Hjälp mig förstå

Då förstår jag, men en statistik som bygger på de hästar som är halta och kommer in för hältutredningar säger inget om populationen i stort. Travhästarna som kommer dit oavsett vad som är trubbel (antar jag) och har en klinik got rykte när det gäller vissa typer av skador så får de dit många sådana. De friska hästarna ser de inte röken av på kliniken (utom vid besiktningar) och och många anlitar sin lokala veterinär när det inte krävs röntgen och specialutrustning.

Ja alltså utgår man ifrån försäkringen så kan du inte teckna en försäkring på en travhäst som täcker en hältutredning, så kan man fråga sig varför inte?;)
 
Sv: Hjälp mig förstå

På Island rider man bra mycket tuffare och längre sträckor än en normalridtur i Sverige. På en normal långtur med turister så rider man 1,5 till 5 mil om dagen - vanligen 2-3 mil, man byter häst 1-5 gånger om dagen och varje häst kan gå flera pass. Tempot är medeltempo tölt i stort sett hela tiden så länge terrängen tillåter det. Så nej det är ingen söndagsridning, snarast är det så att man har med handhästar/löshästar för att kunna rida längre sträckor och snabbare, inte för att skona hästar från tunga ryttare.
.



Tja min längsta ritt var nog på 8 mil över en dag, 30 hästar i flock med tre byten. Och det var inte enbart slät väg, det var hårt den dagen men vi var tvungna att komma hem så snart/fort det var möjligt. En av turledarna var en normalbyggd man på 2 m, så det krävs inget geni att räkna ut att han vägde långt över det som diskuteras här som ok vikt för att rida islandshäst.:D
 
Sv: Hjälp mig förstå

Tja vi red våra 4 mil på eftermiddagen, men jag vet att det finns "värre".

Hörde om något gäng som råkade ut för snöstorm,de red hela dagen utan att byta häst (för farligt att byta i ovädret). Både ryttare och hästar var totalt utmattade, det var typ midsommar om jag minns rätt.

Poängen med inlägget som du säkert inte missade är att även vanliga normala turistturer (dagsturer och längre) är hårdare för hästarna än den ridningen vi presterar till vardags trots att man byter hästar. Sedan är det inte direkt vila mellan passen de går, de måste följa med i samma tempo ändå fast utan ryttare.
 
Sv: Hjälp mig förstå

Fast sånna turer låter helt galet i mina öron.
Känns inte som sunt hästvett för 5 öre.
 
Sv: Hjälp mig förstå

Galet eller inte, det är på det viset man färdats på Island i långa tider. Nu är turerna turistanpassade, i normalfallet så är det alltså inte 8 mils ridning och ej heller snöstorm, och säkert är dagsetapperna kortare lättare än det varit historiskt sett och även lättare än när dagens islänningar utför arbete med hästarna exvis driver in får. Ibland går det snett, felplanering, oväder och andra oförutsedda ting stökar till det ibland och det är då vanliga turister helt plötsligt hamnar i en oredigerad verklighet och man ordnar upp det så gott det går.

Visst kan man som svensk döma ut islänningarnas sätt att leva och hantera hästar och rida dem, men det fungerar för dem och de har friska piga och glada hästar. Å andra sidan tycker de säkert vi är helt galna i vårt sätt att hantera hästar och att vi inte har sunt hästvett, åtminstone de som inte har insikt i vår hästkultur. Hur islandshästar rids och hanteras är ofta en mix av det isländska och det svenska.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

F
  • Låst
Hästmänniskan Hatar är kanske överdrivet, men jag gillar honom verkligen inte. Har haft honom i 3 månader och han trivs i stallet och med...
4 5 6
Svar
107
· Visningar
39 658
Senast: scizofren
·
Islandshäst Idag ringde min pappa och ville så gärna få prova att rida på min islandshäst! Jättekul tyckte jag såklart! Men så är det så att min...
Svar
5
· Visningar
1 546
Senast: Nea86
·
Hästvård Bakgrund: Nu kommer en lååång historia, var beredda. Köpte min 8-åriga kallblodstravare i slutet på febr detta år. Han är skolad...
3 4 5
Svar
85
· Visningar
12 899
Senast: Lindon
·
Träning Jag har lite problem med mitt halvblod, 13 år, så jag tar gärna emot tips på hur/vad jag ska göra för att få det att funka. Bakgrunden...
Svar
7
· Visningar
1 690
Senast: Speedway
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp