Silver Girl
Trådstartare
Då det inte blev någon valp till mig i den tänka kullen fick jag i stället köpa en 18-månaders-tik från uppfödaren. Hade redan innan haft tanken på en vuxen hund för att slippa valptiden och tackade ja. Hunden hade aldrig varit utan sin flock vilket har lett till flera problem som var för sig kanske inte hade varit så jobbiga, men nu känns det sammantaget som om det börjar bli för jobbigt, då framstegen är små trots träning. Jag har nu haft henne sedan augusti.
Problem 1: Hon är inte rumsren. Uppfödaren har många hundar (inne i huset) och har dem tyvärr inte helt rumsrenhetstränade utan släpper ut hela flocken på tomten med jämna mellanrum. Jag fick veta detta i förbigående när hon skulle hämtas men tänkte att det går att träna bort om man gör som med valpar. Men hon sätter sig oftast när jag inte tittar/är i närheten utan plötsligt finns en pöl. Ibland bara en timme efter att vi varit ute. I vintras började hon säga till när hon ville ut och jag var/är noga med att ta ut henne när hon sade till, men nu är det sämre med det. Jag tror inte hon har urinvägsinfektion eller liknande då hon alltid kan hålla sig 8-9 timmar nattetid utan problem. Blir en pöl inne 1-2 gånger i veckan. Även om jag skulle vara ok med det (vilket jag inte riktigt är), så gillar mina föräldrar det inte och hon är hos dem när jag jobbar natt ett par gånger i månaden, samt ibland om jag ska iväg på annat. Jag känner också att det är jobbigt att ha folk hemma om de skulle trampa i en kisspöl.
Problem 2: Ensamhetsträningen går inte så bra. Efter nio månader kan jag lämna henne en timme utan att hon är helstressad när jag kommer tillbaka, men när jag spelade in henne senast så visar det sig att hon smågnäller nästan hela tiden och slappnar aldrig av. Jag kan i längden inte ha en hund som inte kan vara ensam då jag bor själv. Att alltid skaffa hundvakt för bokklubben, tandläkaren m m och inte kunna hänga med på spontana after-work börjar bli jobbigt när jag inte riktigt ser ett slut på det. Det handlar inte om att hon måste lämnas ofta, men ett par gånger/vecka någon timme för att handla samt lite längre 1-2 gånger/månad skulle vara bra.
Problem 3: Hon har svårt för andra hundar, osäkerhet som övergår i aggressivitet om de kommer för nära. Jag vet att jag förvärrat problemet då jag i början inte visste vad jag skulle göra utan bara lät henne skälla och tog henne därifrån. Detta problem är det minsta och det enda där jag märker att vi gör framsteg, då jag fått hjälp av tränare, men ihop med det andra så är det jobbigt. Jag kan inte ta med henne överallt, då hon kan störa. T ex har jag inte kunnat titta på någon hästtävling där mina vänner deltagit i vinter då hon inte kunnat följa med in i ridhusen. Hon skäller inte på hästar, men det är ju oftast någon annan hund där. Jag kan när det är rätt väder lämna henne någon timme i bilen, men det löser inte problemet.
Hon har förstås sina goda sidor också. Hon är pigg, glad och lekfull. Lättlärd hemma. Funkar bra och trivs på dagis. Men ofta funderar jag på om hon skulle ha det bättre hos någon där det finns en annan hund. Så hon inte behöver vara ensam och tackla allt "otäckt" på egen hand, vilket stressar henne.
Jag behöver lite perspektiv om någon orkat läsa allt. Detta är min första egna hund och jag vet inte om det är mer än jag klarar. Ibland tänker jag att jag kanske borde lämna tillbaka henne och börja om med en valp. Vet att hon alltid kan få komma tillbaka till uppfödaren medan vi letar ett nytt permanent hem till henne.
Inser att den perfekta hunden inte finns och det ändå kommer vara något problem, men några av de sakerna som jag visste måste funka för att jag ska ha hund (kunna vara ensam, vara rumsren, kunna vara på dagis, kunna vara hos mina föräldrar) funkar inte just nu.
(Skriver detta storgråtandes, då jag förstås fäst mig enormt vid min lilla hund.)
Problem 1: Hon är inte rumsren. Uppfödaren har många hundar (inne i huset) och har dem tyvärr inte helt rumsrenhetstränade utan släpper ut hela flocken på tomten med jämna mellanrum. Jag fick veta detta i förbigående när hon skulle hämtas men tänkte att det går att träna bort om man gör som med valpar. Men hon sätter sig oftast när jag inte tittar/är i närheten utan plötsligt finns en pöl. Ibland bara en timme efter att vi varit ute. I vintras började hon säga till när hon ville ut och jag var/är noga med att ta ut henne när hon sade till, men nu är det sämre med det. Jag tror inte hon har urinvägsinfektion eller liknande då hon alltid kan hålla sig 8-9 timmar nattetid utan problem. Blir en pöl inne 1-2 gånger i veckan. Även om jag skulle vara ok med det (vilket jag inte riktigt är), så gillar mina föräldrar det inte och hon är hos dem när jag jobbar natt ett par gånger i månaden, samt ibland om jag ska iväg på annat. Jag känner också att det är jobbigt att ha folk hemma om de skulle trampa i en kisspöl.
Problem 2: Ensamhetsträningen går inte så bra. Efter nio månader kan jag lämna henne en timme utan att hon är helstressad när jag kommer tillbaka, men när jag spelade in henne senast så visar det sig att hon smågnäller nästan hela tiden och slappnar aldrig av. Jag kan i längden inte ha en hund som inte kan vara ensam då jag bor själv. Att alltid skaffa hundvakt för bokklubben, tandläkaren m m och inte kunna hänga med på spontana after-work börjar bli jobbigt när jag inte riktigt ser ett slut på det. Det handlar inte om att hon måste lämnas ofta, men ett par gånger/vecka någon timme för att handla samt lite längre 1-2 gånger/månad skulle vara bra.
Problem 3: Hon har svårt för andra hundar, osäkerhet som övergår i aggressivitet om de kommer för nära. Jag vet att jag förvärrat problemet då jag i början inte visste vad jag skulle göra utan bara lät henne skälla och tog henne därifrån. Detta problem är det minsta och det enda där jag märker att vi gör framsteg, då jag fått hjälp av tränare, men ihop med det andra så är det jobbigt. Jag kan inte ta med henne överallt, då hon kan störa. T ex har jag inte kunnat titta på någon hästtävling där mina vänner deltagit i vinter då hon inte kunnat följa med in i ridhusen. Hon skäller inte på hästar, men det är ju oftast någon annan hund där. Jag kan när det är rätt väder lämna henne någon timme i bilen, men det löser inte problemet.
Hon har förstås sina goda sidor också. Hon är pigg, glad och lekfull. Lättlärd hemma. Funkar bra och trivs på dagis. Men ofta funderar jag på om hon skulle ha det bättre hos någon där det finns en annan hund. Så hon inte behöver vara ensam och tackla allt "otäckt" på egen hand, vilket stressar henne.
Jag behöver lite perspektiv om någon orkat läsa allt. Detta är min första egna hund och jag vet inte om det är mer än jag klarar. Ibland tänker jag att jag kanske borde lämna tillbaka henne och börja om med en valp. Vet att hon alltid kan få komma tillbaka till uppfödaren medan vi letar ett nytt permanent hem till henne.
Inser att den perfekta hunden inte finns och det ändå kommer vara något problem, men några av de sakerna som jag visste måste funka för att jag ska ha hund (kunna vara ensam, vara rumsren, kunna vara på dagis, kunna vara hos mina föräldrar) funkar inte just nu.
(Skriver detta storgråtandes, då jag förstås fäst mig enormt vid min lilla hund.)
Senast ändrad:
)
