Hjälp mig att hjälpa

[Andromedae]

En kollega lever i en destruktiv relation och jag vet inte hur jag ska hjälpa henne.

Företaget med hälsovård är inkopplat efter det att hon var tvungen att ta sig iväg efter en eskalerad situation (hämtade henne och tog hem henne till mig). Hon var dock inte redo att lämna helt och har åkt tillbaka hem.

Hon har mycket begränsat kontaktnät (typ bara jobbet) och vi jobbar hemifrån. Det känns som en stor riskfaktor och jag är väldigt orolig, men jag inser ju också att i slutänden är det hon som måste ta steget ur när hon är redo för det.

Vad är det bästa jag kan göra i den här situationen?

 

[Görel]

Berätta för henne att hon kan kontakta en kvinnojour för råd och stöd. Dit kan du också ringa för att få hjälp i att guida henne.

Via socialtjänsten kan hon få hjälp med skyddat boende och stödsamtal, detta måste hon dock ansöka om själv.

 

[Andromedae]

Berätta för henne att hon kan kontakta en kvinnojour för råd och stöd. Dit kan du också ringa för att få hjälp i att guida henne.

Via socialtjänsten kan hon få hjälp med skyddat boende och stödsamtal, detta måste hon dock ansöka om själv.

Är det någon särskild kvinnojour som man ska kontakta? Liksom spelar det någon roll var den är belägen fysiskt? De verkar ofta vara listade med typ, om de har skyddade boenden och sådant men är det "standard" att man bara kan ringa till dem för att prata?

Socialtjänsten gissar jag borde vara den som är i kommunen hon bor?

Hon sa att hon ringt Kvinnofridslinjen men att hon upplevde att de inte verkade tycka att det var något större problem för att partnern inte är fysisk i sitt våld, men jag misstänker att det kanske snarare kan vara så att det hakat sig lite för att hon bara pratar engelska (och klart, allt har varit väldigt jobbigt för henne nu).

 

[startpompe]

Just vad det gäller din egen del, förvänta dig inte att hon ska lämna, eller var beredd rättare sagt på att hon inte lämnar. Visa/berätta att du finns där oavsett om/när hon lämnar så det inte blir ytterligare en begränsning för henne om hon känner skamkänslor för att hon inte lyckats lämna och inte känner sig bekväm med att fortsätta ha kontakt med någon som vet hur de står till.

Vilken tur hon har som har en sån fin kollega

 

[Andromedae]

Just vad det gäller din egen del, förvänta dig inte att hon ska lämna, eller var beredd rättare sagt på att hon inte lämnar. Visa/berätta att du finns där oavsett om/när hon lämnar så det inte blir ytterligare en begränsning för henne om hon känner skamkänslor för att hon inte lyckats lämna och inte känner sig bekväm med att fortsätta ha kontakt med någon som vet hur de står till.

Vilken tur hon har som har en sån fin kollega

Nä, jag fattar ju att det inte är så himla lätt. Ganska hjärtekrossande att se, men jag fattade ju redan från början att förmodligen kommer hon inte kunna gå hela vägen nu vid första försöket. Oavsett hur gärna jag skulle önska det.

Har sagt till henne att jag kommer hjälpa henne på alla sätt jag kan, oavsett vad och att det gäller oavsett om hon tänker att jag "approves" av vad hon gör eller inte, för det enda jag vill är att hon har det så bra hon kan. Tack vare att företagshälsovården blev inkopplad så ska hon i alla fall få prata med någon därifrån redan i morgon.

 

[Görel]

Är det någon särskild kvinnojour som man ska kontakta? Liksom spelar det någon roll var den är belägen fysiskt? De verkar ofta vara listade med typ, om de har skyddade boenden och sådant men är det "standard" att man bara kan ringa till dem för att prata?

Socialtjänsten gissar jag borde vara den som är i kommunen hon bor?

Hon sa att hon ringt Kvinnofridslinjen men att hon upplevde att de inte verkade tycka att det var något större problem för att partnern inte är fysisk i sitt våld, men jag misstänker att det kanske snarare kan vara så att det hakat sig lite för att hon bara pratar engelska (och klart, allt har varit väldigt jobbigt för henne nu).

Det bästa är att kontakta kvinnojouren i området där hon bor. De har bäst koll på hur det ser ut i just det området.
Många skyddade boenden drivs av kvinnojourer men boende beviljas av socialtjänsten som betalar. Man måste ansöka om den sortens bistånd själv. Ett skyddat boende innebär att man inte kan arbeta, inte vistas ute i samhället, inte ha kontakt med sitt nätverk. Många som vill lämna en våldsam relation behöver hjälp med nytt boende men detta kan socialtjänsten inte hjälpa till med. Det är ofta ett stort problem.

Socialtjänsten är alltid boendekommunen för den som önskar ett bistånd.

Jag jobbar som relationsvåldshandläggare och tack och lov har annat våld än rent fysiskt uppmärksammats de senaste åren. Psykiskt våld kan ju många gånger vara värre än fysiskt då det är så subtilt och ofta innehåller mycket hot som är oerhört nedbrytande. Någon har makt och kontroll över en och styr en på olika sätt. Kvinnojourer och kvinnofridslinjen ska kunna hjälpa med att reda ut vad som är våld och bekräfta att våld är mer än fysiska slag.

Tråkigt att hon inte tycker att hon fick rätt bemötande på kvinnofridslinjen. Det kan ju vara som du tänker att den hon talade med inte uppfattade engelskan ordentligt. Ibland kan det vara så att man förväntar sig ett visst bemötande och när man inte får det kan det vara svårt att se vad man får istället.

 

[startpompe]

Nä, jag fattar ju att det inte är så himla lätt. Ganska hjärtekrossande att se, men jag fattade ju redan från början att förmodligen kommer hon inte kunna gå hela vägen nu vid första försöket. Oavsett hur gärna jag skulle önska det.

Har sagt till henne att jag kommer hjälpa henne på alla sätt jag kan, oavsett vad och att det gäller oavsett om hon tänker att jag "approves" av vad hon gör eller inte, för det enda jag vill är att hon har det så bra hon kan. Tack vare att företagshälsovården blev inkopplad så ska hon i alla fall få prata med någon därifrån redan i morgon.

Förstår att de måste vara hemskt att stå utanför och se, håller tummarna för henne och att företagsvården kan hjälpa!

Lägger till, det kan ju vara värt att ge kvinnofridslinjen en chans till, kanske hon får prata med en person som de klickar bättre med.

 

[Andromedae]

Det bästa är att kontakta kvinnojouren i området där hon bor. De har bäst koll på hur det ser ut i just det området.
Många skyddade boenden drivs av kvinnojourer men boende beviljas av socialtjänsten som betalar. Man måste ansöka om den sortens bistånd själv. Ett skyddat boende innebär att man inte kan arbeta, inte vistas ute i samhället, inte ha kontakt med sitt nätverk. Många som vill lämna en våldsam relation behöver hjälp med nytt boende men detta kan socialtjänsten inte hjälpa till med. Det är ofta ett stort problem.

Socialtjänsten är alltid boendekommunen för den som önskar ett bistånd.

Jag jobbar som relationsvåldshandläggare och tack och lov har annat våld än rent fysiskt uppmärksammats de senaste åren. Psykiskt våld kan ju många gånger vara värre än fysiskt då det är så subtilt och ofta innehåller mycket hot som är oerhört nedbrytande. Någon har makt och kontroll över en och styr en på olika sätt. Kvinnojourer och kvinnofridslinjen ska kunna hjälpa med att reda ut vad som är våld och bekräfta att våld är mer än fysiska slag.

Tråkigt att hon inte tycker att hon fick rätt bemötande på kvinnofridslinjen. Det kan ju vara som du tänker att den hon talade med inte uppfattade engelskan ordentligt. Ibland kan det vara så att man förväntar sig ett visst bemötande och när man inte får det kan det vara svårt att se vad man får istället.

Tack för all input!

 

[Magnum]

Nu var det inte så illa för min närstående men det hon där och då och efteråt var oerhört tacksam för var att jag alltid fanns där. Som en sten som aldrig rörde sej ur fläcken.

Tacksam för Att jag var lite påläst (tack Buke för det ) och därför kunde säga rätt saker och stötta henne även när hon tex gick tillbaka, eller när han var så fantastiskt och snäll och hon tvivlade på att det var han som ens var problemet.
Att jag inte sa som några andra hon anförtrodde sej åt 'men det är ju bara att....'

Hon visste att det fanns en säng hos mej, vart extranyckeln fanns och att jag hade telefonen på dygnet runt för hennes skull, hon visste att jag hade backup planer för att tex hämta om så krävdes, eller att jag bara kunde ringa upp vid särskilda tillfällen.
Hon raderade all konversation så han inte kunde snoka rätt på den men bad mej spara min, för att ha om hon nånsin tvivlade.

All misshandel är ju inte fysisk och det kan nog vara än förvirrande tänker jag, när det blir så psykologiskt. Inget att ta på.

Fantastiskt att ha en kollega som du

 

[Andromedae]

Nu var det inte så illa för min närstående men det hon där och då och efteråt var oerhört tacksam för var att jag alltid fanns där. Som en sten som aldrig rörde sej ur fläcken.

Tacksam för Att jag var lite påläst (tack Buke för det ) och därför kunde säga rätt saker och stötta henne även när hon tex gick tillbaka, eller när han var så fantastiskt och snäll och hon tvivlade på att det var han som ens var problemet.
Att jag inte sa som några andra hon anförtrodde sej åt 'men det är ju bara att....'

Hon visste att det fanns en säng hos mej, vart extranyckeln fanns och att jag hade telefonen på dygnet runt för hennes skull, hon visste att jag hade backup planer för att tex hämta om så krävdes, eller att jag bara kunde ringa upp vid särskilda tillfällen.
Hon raderade all konversation så han inte kunde snoka rätt på den men bad mej spara min, för att ha om hon nånsin tvivlade.

All misshandel är ju inte fysisk och det kan nog vara än förvirrande tänker jag, när det blir så psykologiskt. Inget att ta på.

Fantastiskt att ha en kollega som du

Vad fint av dig att ställa upp så!

Ärligt talat så gör jag mest vad jag gör för att jag känner att jag inte hade kunnat med mig själv om jag inte hade gjort det. Att inte försöka hjälpa hade känts ... omänskligt, bara.

Bra idé med att spara konversationer. Jag vet ju att hon tidigare har känt att hon behöver fabriksåterställa allt för att han inte ska få tag på det, så jag passade på att säga att jag aldrig kommer göra något med det personligen, men att jag inte rensar mina konversationer så om hon någonsin behöver få tag på dem igen så har jag dem. Hon uppskattade det.