Chuva
Trådstartare
Snalla kloka Buke, kom med lite rad till en vilsen hundagare!
For fem dagar sedan fick vi hem en rottis valp pa 10 veckor - det var varken planerat eller onskat: ville vi inte ha hunden sa skulle han fa sluta sina dagar med ett skott i pannan. Jag ar den forsta att erkanna att vi inte har tillrackligt med kunskap for att uppfostra en rottweiler (speciellt inte den har.) men sambon tyckte att det kunde vara bra med en stor hund hemma som avskrackande exempel pa inbrottstjuvar. Jag har alltid varit skeptisk mot rasen, i ratt hander ar de jattefina hundar, men inte har. Tyvarr har varan valp visat sig stamma overens med mina varsta farhagor, och jag vet inte vad jag ska gora. Sambon vill ge honom en chans, och jag ar val bojd att halla med. Trakigt att avliva en frisk hund. Vara andra hundar har aldrig varit nagra problem, de ar visserligen lite ouppfostrade men snalla som lamm. Att det tuggas pa en sko da och da kan jag sta ut med, men, nar det tuggas pa fotter ar jag inte lika road.
Valpen ar jattevass! Han morrar och gor utfall sa fort vi narmar oss matskalen, sager man at honom pa skarpen sa morrar han annu varre och biter till. Sambon fick nog och tog tag i nackskinnet pa honom och da tjot han till men sen slutade han morra. Jag sjalv kanner mig ratt fortvivlad - det ar inte sahar jag vill uppfostra min hund, jag vill ha en hund som respekterar sin agare, inte ar radd for denne.
Han forsoker hoppa in i kylskapet, och sager man nej sa biter han.
Han vagrar acceptera ett nej, sager vi till att han inte far ga ut genom dorren sa ar det samma sak.
Lyfter man honom morrar han ocksa - och biter.
Vi har barn hemma, for tillfallet, om 3 veckor flyttar vi till varat nya hus, utan barn. Men tillsvidare sa ar det tyvarr rattsa stokigt hemma hos oss for en liten valp. Jag har sagt at barnen att de inte far lyfta valpen, men barn ar barn och ibland sa hander det anda.
Han ar precis allt jag inte vill ha i en hund - bli klappad och gosad med ar han totalt ointresserad av. Han ar inte sa mycket for att umgas med oss, leker hellre sjalv, och de andra hundarna ignorerar han.
Om det kan vara till nagon hjalp sa har jag traffat pappan, och den ar rattsa skrammande, inte manga som far komma i narheten av den.
Snalla, hjalp mig! Jag vill inte vakna en morgon med en stor oregerlig best pa tomten, da ar det bast att avliva. Men samtidigt vill jag ge det hela en chans, om inte annat sa for sambons skull som verkligen avgudar hunden. Snalla kom med tips och rad (ta hjalp av tranare kan vi inte, nagra sadana finns inte har dar jag bor.) Tack
For fem dagar sedan fick vi hem en rottis valp pa 10 veckor - det var varken planerat eller onskat: ville vi inte ha hunden sa skulle han fa sluta sina dagar med ett skott i pannan. Jag ar den forsta att erkanna att vi inte har tillrackligt med kunskap for att uppfostra en rottweiler (speciellt inte den har.) men sambon tyckte att det kunde vara bra med en stor hund hemma som avskrackande exempel pa inbrottstjuvar. Jag har alltid varit skeptisk mot rasen, i ratt hander ar de jattefina hundar, men inte har. Tyvarr har varan valp visat sig stamma overens med mina varsta farhagor, och jag vet inte vad jag ska gora. Sambon vill ge honom en chans, och jag ar val bojd att halla med. Trakigt att avliva en frisk hund. Vara andra hundar har aldrig varit nagra problem, de ar visserligen lite ouppfostrade men snalla som lamm. Att det tuggas pa en sko da och da kan jag sta ut med, men, nar det tuggas pa fotter ar jag inte lika road.
Valpen ar jattevass! Han morrar och gor utfall sa fort vi narmar oss matskalen, sager man at honom pa skarpen sa morrar han annu varre och biter till. Sambon fick nog och tog tag i nackskinnet pa honom och da tjot han till men sen slutade han morra. Jag sjalv kanner mig ratt fortvivlad - det ar inte sahar jag vill uppfostra min hund, jag vill ha en hund som respekterar sin agare, inte ar radd for denne.
Han forsoker hoppa in i kylskapet, och sager man nej sa biter han.
Han vagrar acceptera ett nej, sager vi till att han inte far ga ut genom dorren sa ar det samma sak.
Lyfter man honom morrar han ocksa - och biter.
Vi har barn hemma, for tillfallet, om 3 veckor flyttar vi till varat nya hus, utan barn. Men tillsvidare sa ar det tyvarr rattsa stokigt hemma hos oss for en liten valp. Jag har sagt at barnen att de inte far lyfta valpen, men barn ar barn och ibland sa hander det anda.
Han ar precis allt jag inte vill ha i en hund - bli klappad och gosad med ar han totalt ointresserad av. Han ar inte sa mycket for att umgas med oss, leker hellre sjalv, och de andra hundarna ignorerar han.
Om det kan vara till nagon hjalp sa har jag traffat pappan, och den ar rattsa skrammande, inte manga som far komma i narheten av den.
Snalla, hjalp mig! Jag vill inte vakna en morgon med en stor oregerlig best pa tomten, da ar det bast att avliva. Men samtidigt vill jag ge det hela en chans, om inte annat sa for sambons skull som verkligen avgudar hunden. Snalla kom med tips och rad (ta hjalp av tranare kan vi inte, nagra sadana finns inte har dar jag bor.) Tack