Hjälp jag har blivit rädd!

[Celsiano]

Hej.
Jag har ett problem med min 3åring (05a). Hon reds in förra året och var jätte snäll under hela tiden. Efter 3års testet i våras släppte jag henne på bete över sommaren. På hösten började jag med att gå promenader och longjera henne. Men när jag skulle longjera henne började hon att vända sig in mot mej och bytte varv (ibåda varven). När jag inte accepterade de utan tvingade henne att gå kvar i de varvet jag ville började hon att resa sig.

(Jag måste bara seja att de här är min första unghäst och att jag inte har någon direkt unghästvana.)

De var som att när de inte passade henne så stälde hon sig på bakbenen. Till en början var de bara i longjeringen hon va fortfarande snäll när jag red. Men sen en dag så reste hon sig även då och vi slog runt, som tur var så han jag rulla undan innan hon landade. Efter de gick jag och hämtade pallen igen och hoppade upp igen och resten av ridturen gick bra. Insåg då att jag behöver hjälp av nån som har erfarenhet av sånt här (har hela tiden haft hjälp av kunniga i stallet). Så fick tag på en tränare i närheten som har ett in/tillridnings stall som hjälper mej 2-3 dagar i veckan. Först så tömkörde hon bara (ville inte att jag skulle rida förens hon hade slutat med dummheterna). I början av varje pass reste hon sig gång på gång, hon reser sig så pass högt att hon inte allt för sällan slår runt, efter ett tag så ger hon sig och går jätte fint och man ser på henne att då tycker hon de är jätte kul. (När hon har jätt sig så slutar vi alltig medan hon tycker att de är kul). Nu har vi kommit så långt att Jag har börjat rida igen efter att hon har blivit tömkörd ett tag. Problemet är att jag har blivit liv rädd. När jag sitter där så kan jag knappt andas, jag bara darrar och kan värkligen inte rida, jag sitter bara och väntar på att de ska hända igen. Jag vet inte vad jag ska göra Jag vet att de kommer att gå över bara jag fortsätter att rida, men jag vet inte om jag klara de. De jag är mäst rädd att förstöra för henne och göra henne rädd också. Jag har ridigt säker 10 gånger nu efter att de hände och de har gått bra varje gång men jag är fortfarande lika rädd. Jag vill värkligen inte ge upp nu för de är en otroligt fin och trevlig häst som igentligen är jätte trevlig att rida.

Tänkte att de kanske fanns någon som hade några mer tips för att bli av med rädslan, för jag vill värkligen få ordning på de här.

Och självklart har vi kollat tänder, sadeln, bättet, hovar, haft ut verinär, massör, foder osv. men hon värkar frisk och kry som en nätkärna, bara en väldigt bästämd ung dam som har sina åsikter.

 

[mik]

Sv: Hjälp jag har blivit rädd!

Det är ju bra att du insett att du behöver hjälp.
Det verkar som om din häst har tagit över lite..

Jag tycker att du ska passa dig för att hon går över vid tömkörning, eftersom skaderisken är stor när hon går över.
Om man tömmkör med innertömmen från gjorden till bettringen och sedan till handen så kan man böja halsen inåt om hon reser sig. Alltså dra henne inåt, nedåt inte bakåt.

Sedan tycker jag att du ska hitta någon som inte är rädd som kan rida henne tills du känner dig säker igen, om du rider själv gör det endast med hjälp på marken.

Sedan tycker jag att du ska göra ledarskapsövningar på marken. Tex att hon ska kunna gå snet bakom dig INTE vid sidan eller framför. Hon ska kunna backa på kommando mm.

Hur är hon när du gör andra saker. Lastar? Promenader?

 

[Vita_N_6520]

Sv: Hjälp jag har blivit rädd!

Jag skulle personligen aldrig riskera att förstöra min unghäst pga min egen rädsla så för min del skulle jag faktiskt direkt överväga att sälja hästen om jag inte vågade rida den.
Alt att låna ut den ett tag och börja rida någon annan häst tills jag fick tillbaka modet.

Det är ju viktigt att det blir rätt från början!

 

[Blandrastik]

Sv: Hjälp jag har blivit rädd!

Jag har faktiskt aldrig träffat en frisk häst som beter sig på det viset, däremot en hel del sjuka.
Åk till klinik, ta inte ut någon "dirstriktare" utan gör det ordetligt.

 

[lina]

Sv: Hjälp jag har blivit rädd!

Mitt förslag är liksom Blandrastik att kolla upp hästen ordentligt på klinik. Röntga ryggen!
Hoppas det löser sig!!

 

[Jeeves]

Sv: Hjälp jag har blivit rädd!

Tycker att det är strongt gjort av dig för det första att erkänna din rädsla och för det andra att du tagit hjälp utifrån, du har sett till hästens bästa.
Sen håller jag inte alls med de som pratar om att hästen absolut måste vara sjuk för att den beter sig så här, det är rätt troligt att unghästen tappat förtroende för dig och därför blir istadig. Unga hästar behöver ha ngn som leder dem i tillvaron, någon att se upp till och känna trygghet med.

Jag tror att det här är ngt du får jobba dig igenom, tillsammans med tränare/unghästutbildare, och det kan ta tid. Sen finns det ju hästar som har en större tendens till istadighet, nerv, olater etc och då får man väl väga för o nackdelar mot varandra helt enkelt; är det värt olycksrisken för din egen del? Tycker du att hästens ev kapacitet och användbarhet uppväger att den är lite tuffare att rida? Vill du ha en hobbyhäst att ha kul med eller en tävlingshäst? Är det det förstnämnda så kanske det inte är rätt häst och det kan vara bättre att hitta en med mildare temperament. Man får släppa på prestigen.

Hästen är ung och mycket kan ändra sig också förstås.

 

[Ramona]

Sv: Hjälp jag har blivit rädd!

Jag säger ungefär som Jeeves. Hästen är ung och mycket kan ändras. Men dina minnen kommer att sitta i. Fundera ut vad det är du vill ha av hästen och om den verkligen kan ge dig det.

Att rida unghästar är annorlunda än att rida färdiga hästar. När man rider unghästar måste man vara beredd på att någonting kan hända och då måste man också ha känslan att blockera det innan det verkligen blir problem. Hur känns hästen innan den reser sig? Vad gör hon innan hon reser sig? Jag tror inte att ni har ett hur fint ridpass som helst och sen reser hon sig ut ur tomma intet. Det är någonting som triggar det hela och det är det som ryttaren måste blockera.

Det finns massor du kan göra om du inte vill sälja hästen. Tex rid bara hästen för instruktör eller med någon som är duktig och så tömkör eller longerar du på hemma plan.

Men kom ihåg att man måste var väldigt tydlig med unghästar. Det gäller i ridningen och det gäller när man visar vem det är som bestämmer.

 

[Friss]

Sv: Hjälp jag har blivit rädd!

Väldigt strongt av dig och jag tycker att du gjort precis rätt med din unghäst, dvs tagit hjälp av en kunnig person och att h*n har avrått dig från att sitta på hästen.
Jag har haft en likadan unghäst och det berodde inte på att hon var sjuk utan vild, ung, barnslig, lite trotsig, testade gränser. Unghästar ska vara glada och lite busiga, det uppskattar jag, men det får aldrig bli farligt och en unghäst FÅR ALDRIG RESA SIG på två ben. ALDRIG någonsin. Detta ska korrigeras först och främst från marken. Jag skulle longerar och driva på hästen rejält när den stannar och ska resa sig. Framåt framåt framåt, smacka ljudfullt så du kan använda detta när du även sitter på ryggen. Om man tömkör och hästen reser sig har du svårt att få hästen framåt plus att du kan själv vara skrämmande nära.
Mitt råd till dig är, som nån annan skrev, låt någon annan rida hästen, skicka den på tillridning om det finns möjlighet och rida den sen efter en månad. Första tiden är så viktig!

 

[Cavatina]

Sv: Hjälp jag har blivit rädd!

Att låta ngn annan rida din unghäst skulle jag också rekomendera hon känner att du är rädd och sitter och spänner dig. Det leder till en spänning hos hästen som undrar var faran finns.Tar man tag i sin unghäst för hårt när man känner att ngt är på g så kan de oxå bli rädda för handen.

Rid tillsammans med den som rider på din häst ut i terrängen och se hur hon reagerar genom att hon troligtvis sköter sig så får även du en bättre självkännsla.

Jag har en -05 hemma som bockade som en tog i ridhuset men när jag började att arbeta henne utomhus var det så mkt annat som var intressant så hon glömde bort olaten. Oftast får de en bättre framåt bjudning ute och tycker inte att det är så tråkigt.

Lycka till och hoppas att ni hittar tillbaks till varandra

 

[Celsiano]

Sv: Hjälp jag har blivit rädd!

Tack så jätte mycket för allt svar! Jag ska prata med hon som hjälper mej och höra om hon vill rida henne ett tag åt mej eller om hon vet någon duktig ryttare i närheten. Jag har min andra häst som jag rider dagligen och när jag rider han eller andra hästar är jag inte rädd, de är bara när jag sitter på henne. Tror som många andra här har sagt att hon har tagit över lite och att jag inte har satt tydliga gränser från början. Tror de skulle hjälpa mycket att se någon annan rida henne ett tag för att jag ska få bort mina hjärn spöken, för nu sitter jag bara och väntar på att de ska hända igen. Jag tycker att hon är värd att sattsa på då hon uppfyller mina önskemål som dressyr häst, och jag tror att kommer vi bara ifrån de här så kommer hon bli underbar att rida. Så jag vill inte ge upp en.

 

[murran]

Sv: Hjälp jag har blivit rädd!

Om du är rädd, kan du prova att rida med graman ett tag, bara rent psykologiskt för din egen skull, så du vet, att du kan stoppa henne ifall hon reser sej. Det skulle jag ha gjort, sen får väl "gramannejsäjarfolket" säja vad de vill..
Vid ridrädsla, är det tillåtet med knep under en period, som gör att man känner sej säkrare, och kan komma över rädslan..
Sen kan du prova att longera henne innan du rider, så att hon fått bråka av sej, och förhoppningsvis inte hittar på nåt tok under ridturen..

Kan tillägga att jag själv har varit ridrädd, efter allför många tokigheter med en annan häst än den jag har nu..Fick stor hjälp av att vara med i "rädda ryttares ring", där det var tillåtet att känna rädsla, och vi stöttade o peppade varandra..Var även rädd att rida utförs, och då var det nån som sa, ja men varför kliver du inte av då, och går..och så långt hade jag inte tänkt, att det var tillåtet att kliva av, om man kände sej rädd..dels så tar inte hästen upp så mycket av ens rädsla, om man kliver av, som den gör uppsuttet, och så kände jag mej säkrare på marken i nedförsbackar..ibland i små backar satt jag kvar, och kände att jag fixade det...och har ökat på undan för undan, och nu kan jag o pållen till o med trava i nedförsbackarna, det skulle jag inte klarat av för nåt år sen..
Jag stöttar dej..och ta gärna hjälp av tränare o annat, och ha sällskap med dej som du litar på när du rider..det kan göra mycket..Kram o lycka till.

 

[Ecs]

Sv: Hjälp jag har blivit rädd!

Blir lite full i skratt när ja läser detta,för det låter exakt som den unghäst ja har hemma nu i träning.
Hon gjorde allt detta med slog aldrig över i stegringen.

Hon var så knäpp så ingen fick rida henne.

Men så efter ett tag så kom hon hem till mig. o nu har hon varit hos mig i 1,½ vecka.
Har ridit henne nu o allt har fungerat kanon.

Problemt hos sin ägare...vara att den som red var rädd för henne..o hon utnyttjade allt det. Så det blev tillslut nästan som en katastorf.

Ibland kan det vara bra för unghästar att byta miljö o folk kring dom. och få en lite nystart.

Så mitt råd är skicka iväg han/hon till någon som är duktig på unghästar.

För att ridning ska vara kul o man ska inte sitta o vara rädd och inte veta om man tar sig levande ur det.

 

[Celsiano]

Sv: Hjälp jag har blivit rädd!

Lite uppdatering: Jag var iväg med henne till min tränare i dag igen. Hon longerade henne först ett tag för att kolla läget och sedan fick jag sitta upp. Som vandligt gick mitt hjärta i 310 och jag va säker på att jag skulle dö. Men efter att jag skrittat någon varv med min tränare brevid så släppte rädslan plötsligt lite och jag kunde slappna av litegran. Jag skrittade och travade och tränade lite avbrott de va hur kul som hälst och hon lyssnade hur bra som hälst fanns inte en tillstymmelse till nå dummheter. Jag var fortfarande nervös men inte panikslagen. Tränaren jublade när hon såg att jag började rida och inte längre satt som en tennsoldat. Nu sitter jag här och känner mej som en världsmästere, jag nästan längtar efter nästa gång.

 

[murran]

Sv: Hjälp jag har blivit rädd!

Heja! Ta det i små omgångar, så att inget händer, så du blir rädd igen..så du bygger upp ditt självförtroende för dej själv...då kommer det att lösa sej galant..Jag är glad för din skull..hoppas att det fortsätter att gå bra..rid med tränare tills du känner självförtroende nog, att våga rida själv..och fungerar det inte, gå tillbaka till föregående steg...

 

[Jeeves]

Sv: Hjälp jag har blivit rädd!

Kul! Gå nu inte för snabbt fram utan fortsätt med tränares hjälp så fixar du det här galant tror jag.

Kan ju säga att jag har ridit i cirkus 35 år och ridit in ett antal egna hästar genom åren men efter två lite knepigare unghästar under de senaste 10 åren samt en rejäl avsittning med knäskada som följd så har jag också blivit en spänd ryttare. Det retar ju ihjäl en att bli sån efter så många år men jag har också tagit assistans utifrån, av unghästutbildare och dressyrtränare.
Har f n en snart 4-årig häst som jag utbildat hela vägen från åring, med tömkörning och sadelinvänjning fram tills uppsittningsdax då jag lämnade över. Nu står man o trånar efter att få sitta upp själv o komma igång med ridningen igen men efter 3 års riduppehåll och ålder 40+ så står jag och tvekar när jag ser min bushästs bocksprång och krumelurer
Hälsosam självbevarelsedrift eller överdriven feghet? Ett mellanting känns det som i mitt fall...men det är bara att bita i det sura äpplet o be om hjälp trots lång erfarenhet.

Lycka till, det går säkert bra för er - du sitter ju i sadeln igen i a f

 

[Ecs]

Sv: Hjälp jag har blivit rädd!

Lite uppdatering: Jag var iväg med henne till min tränare i dag igen. Hon longerade henne först ett tag för att kolla läget och sedan fick jag sitta upp. Som vandligt gick mitt hjärta i 310 och jag va säker på att jag skulle dö. Men efter att jag skrittat någon varv med min tränare brevid så släppte rädslan plötsligt lite och jag kunde slappna av litegran. Jag skrittade och travade och tränade lite avbrott de va hur kul som hälst och hon lyssnade hur bra som hälst fanns inte en tillstymmelse till nå dummheter. Jag var fortfarande nervös men inte panikslagen. Tränaren jublade när hon såg att jag började rida och inte längre satt som en tennsoldat. Nu sitter jag här och känner mej som en världsmästere, jag nästan längtar efter nästa gång.

Du är på G , Gud vad kul.Men ha is i magen så du inte får ett bakslag för din egen självkänsla...hästen e ung så du har god tid på dig! var nu lite ego =)
Vore kul om du uppdaterade imellanåt så man vet hur det går =)
alltid kul att höra =)

 

[KLIPPMUS]

Sv: Hjälp jag har blivit rädd!

Min kompis körde in sin häst och sedan började rida.
Ang din rädsla,ta ett steg i taget..

 

[Equi]

Sv: Hjälp jag har blivit rädd!

Tycker att det är strongt gjort av dig för det första att erkänna din rädsla och för det andra att du tagit hjälp utifrån, du har sett till hästens bästa.

Tycker jag också!!!!

 

[Equi]

Sv: Hjälp jag har blivit rädd!

Om du är rädd, kan du prova att rida med graman ett tag, bara rent psykologiskt för din egen skull, så du vet, att du kan stoppa henne ifall hon reser sej. Det skulle jag ha gjort, sen får väl "gramannejsäjarfolket" säja vad de vill..

Så har jag faktiskt också gjort! Har en häst som betett sig likadant och för min egen skull så använde jag graman ute. Dock utan att "aktivera gramanen" hela ridpasset, bara när hon började lätta i framänden. Helt och hållet för min egna skull. Psykologiskt ridhjälpmedel, kan vi kalla det...