Hjälp istället för operation (vikt)

[muppia]

För de flesta handlar det inte om kunskap, utan om att vaneförändringar är oerhört svårt. Framförallt när omgivningen är densamma som förut. Lägg till att kroppen belönar "fel" beteende, och att det ofta ligger någon lättare eller svårare ätstörning i bakgrunden. Människan har två väldigt starka drivkrafter i vanor och härmande beteende.

De PTs jag pratar om ger individuella träningsprogram, kostprogram och håller vissa träningspass individuellt. Sedan finns en grupp (6-8 pers) som kör samma race, så det blir några grupp-pass på det, och möjlighet att hitta träningskompisar och stöd i gruppen. För att lyckas i många fall skulle det även behövas ett "hemstöd", någon som kommer hem och ser över mathandling, vardagsmotion och andra vanor som bidrar (sömn, stress mm). Det handlar inte om att man blir kraftigt överviktig pga dumhet eller dålig karaktär, det handlar om att man följer det mänskliga psykets mekanismer som varit vinnande strategier för överlevnad ända fram vår generation.

Kanske jag kunde uppfattas som att jag tror att de tjocka är dumma och omotiverade, så menade jag inte alls. Jag vet själv hur svårt det är att ändra livsstilen, och ja jag har varit tjock tidigare. I mitt fall har jag sån fighting spirit att jag lyckats ordna upp det mesta på egen hand men inte när jag blev sjuk i bulimi. På det hela har jag haft en mild grad av anorexi i mina yngre år och vägrade äta annat än majs i princip . Jag har en vän som är klart överviktig men hon springer maraton och ultralopp, något jag aldrig skulle klarat av. Tror att hon inte kan gå ner på grund av fel nivåer av hormoner men hon är helt klart frisk.

Se där, nu har vi något på spåret. Kanske vi kan lägga in en affärsidé om privata dietister eller PTs som specialiserar sig på just överviktsproblem. Dessa kan erbjuda tjänster så som hemstöd och motion- och kostupplägg för den behövande. Fortfarande förutsatt att personen i fråga inte har ätstörningsproblematik.

 

[Digbil]

@lil-sis
Nej, självklart hjälper det inte för alla. Jag ser inget som helst fel med att man väljer en operation. Inget är sätt är "bättre" än något annat så länge man är nöjd med sitt val. Och vem vet, kanske hjälper inte detta mig tillräckligt och jag kanske också måste överväga att genomgå en operation. Vad som sker i framtiden vet ingen av oss.
Jag är mest förvånad över att ingen läkare sagt något om operation till mig. Jag tycker det borde tagits upp vid något tillfälle iaf, om nu vården är så ivriga att operera alla tjockisar menar jag.

Som sagt, när jag bytte läkare så gick hon först igenom tidigare behandling och hörde lite hur jag mådde. Sen närmade hon sig jätteförsiktigt ämnet "din...din...eeeh.hmm övervikt" visade med allvarlig min en BMI-snurra och sade sen "jag ska skriva en remiss och ställa dig i operationskö". Detta skedde alltså innan undersökning och provtagning på första besöket. Efter det har hon inte velat träffa mig, varje gång jag bokat ny tid för blodprov och recept på nytt levaxin har hon skrivit ett recept, första åren fick jag inte ens kolla mina värden.

 

[lil-sis]

Kanske jag kunde uppfattas som att jag tror att de tjocka är dumma och omotiverade, så menade jag inte alls. Jag vet själv hur svårt det är att ändra livsstilen, och ja jag har varit tjock tidigare. I mitt fall har jag sån fighting spirit att jag lyckats ordna upp det mesta på egen hand men inte när jag blev sjuk i bulimi. På det hela har jag haft en mild grad av anorexi i mina yngre år och vägrade äta annat än majs i princip . Jag har en vän som är klart överviktig men hon springer maraton och ultralopp, något jag aldrig skulle klarat av. Tror att hon inte kan gå ner på grund av fel nivåer av hormoner men hon är helt klart frisk.

Se där, nu har vi något på spåret. Kanske vi kan lägga in en affärsidé om privata dietister eller PTs som specialiserar sig på just överviktsproblem. Dessa kan erbjuda tjänster så som hemstöd och motion- och kostupplägg för den behövande. Fortfarande förutsatt att personen i fråga inte har ätstörningsproblematik.

Men det finns på varenda gym

 

[muppia]

Men det finns på varenda gym

Såvitt jag vet inga som gör hembesök eller följer upp kring mathandlandet eller vad som kan behövas hjälp med. PT finns på nästan varenda gym men de erbjuder möten för att kolla kostschema etc, men sen då?

 

[muppia]

Jag hävdar att det nog fortfarande finns okunskap bland de överviktiga, men det är inte definierat vad det rör sig om eftersom det är olika mellan individerna. Vissa köper Aftonbladets kostråd, andra tröttnar på bantningsmetoder eller tränar på fel sätt. Eller varför inte okunskap om hur en ska hantera känslor istället för att äta dem?

 

[lil-sis]

Jag hävdar att det nog fortfarande finns okunskap bland de överviktiga, men det är inte definierat vad det rör sig om eftersom det är olika mellan individerna. Vissa köper Aftonbladets kostråd, andra tröttnar på bantningsmetoder eller tränar på fel sätt. Eller varför inte okunskap om hur en ska hantera känslor istället för att äta dem?

Det finns ju alla möjliga orsaker till varför man är överviktig och att klumpa ihop blir tokigt.

Det finns ju inte EN lösning för alla.

Det allra allra viktigaste tror jag är att se till att så få som möjligt hamnar där. Dvs börja tidigt med kunskap, bra mat i skolan och daglig ordnad motion i skolan.

Fånga upp de som har det svårare.

Och hitta ett sätt att prata om det utan att skuldbelägga och peka finger.

Det är ett jätteprojekt men jag är övertygad om att det är där resurserna ska läggas.

 

[muppia]

Det finns ju alla möjliga orsaker till varför man är överviktig och att klumpa ihop blir tokigt.

Det finns ju inte EN lösning för alla.

Det allra allra viktigaste tror jag är att se till att så få som möjligt hamnar där. Dvs börja tidigt med kunskap, bra mat i skolan och daglig ordnad motion i skolan.

Fånga upp de som har det svårare.

Och hitta ett sätt att prata om det utan att skuldbelägga och peka finger.

Det är ett jätteprojekt men jag är övertygad om att det är där resurserna ska läggas.

Jag håller med dig.

 

[_husmusen_]

@Digbil fy fan vilken läkare.
Visst har jag fått prata om min övervikt när jag varit hos läkare, även så första gången jag träffade min läkare på min nuvarande vårdcentral. Men jag bad henne skicka remiss till diabssk och dietist, och hon vägde mig inte ens utan ansåg att det kan jag och sköterskan sköta själva. Både hon och läkaren som satte min diagnos när jag bodde i Norrbotten har varit väldigt förstående att det inte är lätt att gå ner i vikt, men de har då inte varit otrevliga eller verkat tycka att jag måste operera mig eller som att de vet bäst. Jag kanske har haft tur helt enkelt.

 

[Boj]

Precis! Det handlar inte alls bara om motivation, tror man det, kan man inte psyket hos en person med problem.

Men motivation omfattar allt i konceptet gå ner i vikt, motivationen måste komma från personen själv först och främst. Hjälp finns att få i de flesta kommuner idag om man vill själv, och viljan måste finnas i annat fallsspelar det ingen roll hur mycket andra hjälper till.

Min motivation dök upp efter en ofrivillig viktdrop, jag ville inte låta dessa bara försvinna. Här hittade jag dietist, distriktssköterskan, en viktgrupp, lite egen självdisciplin för att träna. Ja det är svårt, men det svåraste nu är att bibehålla vikten och det tycker då jag är den svåraste delen.

Men det sätt jag äter på idag gör att jag äter mer nu än innan jag gick ner i vikt, konstigt nog.

 

[MissFideli]

Men motivation omfattar allt i konceptet gå ner i vikt, motivationen måste komma från personen själv först och främst. Hjälp finns att få i de flesta kommuner idag om man vill själv, och viljan måste finnas i annat fallsspelar det ingen roll hur mycket andra hjälper till.

Min motivation dök upp efter en ofrivillig viktdrop, jag ville inte låta dessa bara försvinna. Här hittade jag dietist, distriktssköterskan, en viktgrupp, lite egen självdisciplin för att träna. Ja det är svårt, men det svåraste nu är att bibehålla vikten och det tycker då jag är den svåraste delen.

Men det sätt jag äter på idag gör att jag äter mer nu än innan jag gick ner i vikt, konstigt nog.

Jag håller delvis med. Men det är inte bara motivation som krävs, det krävs även självkänsla för att hålla uppe motivationen. Stöd längs vägen hjälper mot att man själv sänker sig av gammal vana. Och framförallt hjälper stöd och kunskap runt om att man vågar släppa kontrollen över ett sätt att leva som man känner till.
Det finns nog ytterst få kommuner som hjälper till med motion inom högkostnadsskyddet skulle jag tro. Och få som öht hjälper till när det gäller motion med annat sätt än att säga att man behöver.

Jag har ofta pratat med mina psykologer om det här med motivation och alla är eniga om att det inte handlar om enbart motivation. Att folk inte klarar av att gå ner i vikt handlar oftast INTE om att motivationen saknas.

 

[Speciella_tina]

Här är en intressant dokumentär som handlar om varför vissa blir feta och andra inte, samt varför operationer oftast fungerar bättre. Rätt intressant, den ligger kvar i 6 dagar till. http://www.svt.se/dokumentarfilm/se-program/del-1-307

 

[hier]

Här är en intressant dokumentär som handlar om varför vissa blir feta och andra inte, samt varför operationer oftast fungerar bättre. Rätt intressant, den ligger kvar i 6 dagar till. http://www.svt.se/dokumentarfilm/se-program/del-1-307

Tittar på den nu. Väldigt intressant! Och jag kan absolut känna igen mig. Numera har jag förvisso fått ganska schysst ordning på mina mättnads/hungersignaler och har gått ner mycket i vikt och fortsätter gå ner, men det bekräftar att vissa får jobba hårdare än andra. Kostomläggningen har varit mycket mer en mental kamp än att helt sonika gå emot fysisk hunger, vilket jag egentligen inte har så svårt för då min hunger Egentligen inte är så stark.

Mina naturligt smala kompisar blir mycket fortare och starkare hungriga än jag, men när de äter blir de också fortare mätta på mindre mängd.

Men frågan är ju då om den mentala träningen gör det lättare att ignorera hormonsignalerna, eller kan hormonsignalerna helt enkelt ändras över tid när man äter som man ska?

 

[Tjôta]

Tittar ofta på Extreme makeover weightloss, som handlar om att en människa med ordentlig övervikt får hjälp av en tränare, dietist osv i 1 år.

Jag vet att man kan få motion på recept här, men man är ju rätt utlämnad till sig själv ändå. Många av oss överviktiga har ju andra problem än bara brist på motion.

Varför ordnas inte sånna här program i Sverige? Före att operera menar jag. Och då menar jag inom vården, inte på TV.

Det finns ju!

Många sjukhus har en obesitasavdelning, där man får hjälp av dietist men det är ju ingen quickfix och det kräver massor av den enskilde.

 

[MissFideli]

Det finns ju!

Många sjukhus har en obesitasavdelning, där man får hjälp av dietist men det är ju ingen quickfix och det kräver massor av den enskilde.

Fast här får man även hjälp av PT och så.

 

[Boj]

Jag håller delvis med. Men det är inte bara motivation som krävs, det krävs även självkänsla för att hålla uppe motivationen. Stöd längs vägen hjälper mot att man själv sänker sig av gammal vana. Och framförallt hjälper stöd och kunskap runt om att man vågar släppa kontrollen över ett sätt att leva som man känner till.
Det finns nog ytterst få kommuner som hjälper till med motion inom högkostnadsskyddet skulle jag tro. Och få som öht hjälper till när det gäller motion med annat sätt än att säga att man behöver.

Jag har ofta pratat med mina psykologer om det här med motivation och alla är eniga om att det inte handlar om enbart motivation. Att folk inte klarar av att gå ner i vikt handlar oftast INTE om att motivationen saknas.

Nej motion får du finansiera själv, men den behöver inte kosta multum. En rask promenad ger mycket motion eller en cykeltur om man äger en cykel. Jag känner igen mig i allt du skriver, även jag fann ursäkter till olika saker. Bara genom att öka motionen ger en ökad förbränning i kroppen, och det utan att ha ändrat kosten.

Men en distriktssköterska brukar finnas, här kan man få väga sig. Bara det brukar peppa många, många kommuner har sk viktgrupper och här kan man få hjälp och stöd. Sedan kan man fundera lite själv på när man äter, och hur det sker. Jag själv blir tex väldigt sugen sent på kvällar, det kan man motverka på olika sätt. Är man riktigt viljestark så försöker man avstå att äta, klarar man inte det så ordnar man med något som är bättre att äta.

Det är inte omgivningen som ska ta tag i ens liv, det måste man göra själv men man kan ju som sagt ta hjälp av omgivningen.

 

[Boj]

Tittar på den nu. Väldigt intressant! Och jag kan absolut känna igen mig. Numera har jag förvisso fått ganska schysst ordning på mina mättnads/hungersignaler och har gått ner mycket i vikt och fortsätter gå ner, men det bekräftar att vissa får jobba hårdare än andra. Kostomläggningen har varit mycket mer en mental kamp än att helt sonika gå emot fysisk hunger, vilket jag egentligen inte har så svårt för då min hunger Egentligen inte är så stark.

Mina naturligt smala kompisar blir mycket fortare och starkare hungriga än jag, men när de äter blir de också fortare mätta på mindre mängd.

Men frågan är ju då om den mentala träningen gör det lättare att ignorera hormonsignalerna, eller kan hormonsignalerna helt enkelt ändras över tid när man äter som man ska?

Jag tror du kan ändra på det, fast det tar tid. Jag har ätit väldigt små portioner under ca 2 år. Skulle jag idag äta en större portion så mår jag inte bra av det, blir proppmätt känsla sas.

 

[lil-sis]

Det finns ju!

Många sjukhus har en obesitasavdelning, där man får hjälp av dietist men det är ju ingen quickfix och det kräver massor av den enskilde.

Nej det är inte ens i närheten av samma sak som upplägget på Extreme Weight Loss.

 

[MissFideli]

Nej motion får du finansiera själv, men den behöver inte kosta multum. En rask promenad ger mycket motion eller en cykeltur om man äger en cykel. Jag känner igen mig i allt du skriver, även jag fann ursäkter till olika saker. Bara genom att öka motionen ger en ökad förbränning i kroppen, och det utan att ha ändrat kosten.

Men en distriktssköterska brukar finnas, här kan man få väga sig. Bara det brukar peppa många, många kommuner har sk viktgrupper och här kan man få hjälp och stöd. Sedan kan man fundera lite själv på när man äter, och hur det sker. Jag själv blir tex väldigt sugen sent på kvällar, det kan man motverka på olika sätt. Är man riktigt viljestark så försöker man avstå att äta, klarar man inte det så ordnar man med något som är bättre att äta.

Det är inte omgivningen som ska ta tag i ens liv, det måste man göra själv men man kan ju som sagt ta hjälp av omgivningen.

Nu handlar det inte om mig, jag är förvisso överviktig, men inte tillräckligt för en sån här grej. Men det syns tydligt att ni inte har koll på hur psyket funkar, så det är liksom ingen idé att diskutera vidare då.

 

[MissFideli]

Nej det är inte ens i närheten av samma sak som upplägget på Extreme Weight Loss.

Tack, du verkar förstå hur det funkar i huvudet när man har problem.

 

[Boj]

Nu handlar det inte om mig, jag är förvisso överviktig, men inte tillräckligt för en sån här grej. Men det syns tydligt att ni inte har koll på hur psyket funkar, så det är liksom ingen idé att diskutera vidare då.

Nej men det skulle jag ha kunnat vara, med en bakgrund av att banta sedan barnsben. Men med hjälp av egen motivation som är ett måste i starten, sedan DS, viktgruppen samt lite peppning av maken som själv tränade till att träna så gick det steg för steg. Men visst tog det tid, men målet ska inte vara att göra sådant snabbt. Man har ju inte dragit på sig beteendet under en kort tid heller, att ändra inställning och förhållningssätt till mat tar mellan 12-24 månader beroende på vilken hjälp man tar.

Men det finns där i bakhuvudet och skulle säkert kunna få fäste igen om man inte passar sig, så man får alltid vara på sin vakt precis som vilket annat beroende som helst.