För de flesta handlar det inte om kunskap, utan om att vaneförändringar är oerhört svårt. Framförallt när omgivningen är densamma som förut. Lägg till att kroppen belönar "fel" beteende, och att det ofta ligger någon lättare eller svårare ätstörning i bakgrunden. Människan har två väldigt starka drivkrafter i vanor och härmande beteende.
De PTs jag pratar om ger individuella träningsprogram, kostprogram och håller vissa träningspass individuellt. Sedan finns en grupp (6-8 pers) som kör samma race, så det blir några grupp-pass på det, och möjlighet att hitta träningskompisar och stöd i gruppen. För att lyckas i många fall skulle det även behövas ett "hemstöd", någon som kommer hem och ser över mathandling, vardagsmotion och andra vanor som bidrar (sömn, stress mm). Det handlar inte om att man blir kraftigt överviktig pga dumhet eller dålig karaktär, det handlar om att man följer det mänskliga psykets mekanismer som varit vinnande strategier för överlevnad ända fram vår generation.
Kanske jag kunde uppfattas som att jag tror att de tjocka är dumma och omotiverade, så menade jag inte alls. Jag vet själv hur svårt det är att ändra livsstilen, och ja jag har varit tjock tidigare. I mitt fall har jag sån fighting spirit att jag lyckats ordna upp det mesta på egen hand men inte när jag blev sjuk i bulimi. På det hela har jag haft en mild grad av anorexi i mina yngre år och vägrade äta annat än majs i princip . Jag har en vän som är klart överviktig men hon springer maraton och ultralopp, något jag aldrig skulle klarat av. Tror att hon inte kan gå ner på grund av fel nivåer av hormoner men hon är helt klart frisk.
Se där, nu har vi något på spåret. Kanske vi kan lägga in en affärsidé om privata dietister eller PTs som specialiserar sig på just överviktsproblem. Dessa kan erbjuda tjänster så som hemstöd och motion- och kostupplägg för den behövande. Fortfarande förutsatt att personen i fråga inte har ätstörningsproblematik.