Nej, egentligen inte men visst har de gemensamma drag.
Åke (den första) var oerhört vacker, lätt i typen med mycket luft under magen och totalt hindergalen.
Det var svårare att styra ifrån än att hoppa, oavsett vad det var. Tuff och modig, alltid glad och f ö ungefär som en flat eller irländsk setter, energin tog aldrig slut.
Bra teknik på hinder och rörde sig helt ok, det fanns förbättringspotential i ffa traven men vi hann inte färdigt.
En optimal fälttävlanshäst just för att han var modig men ändå rädd om sig så han blev inte farlig som en del av de hindertokiga kan bli. Runt 173 cm hög.
Freddie (den nuvarande) är också vacker men en lite annan typ, inte fullt så ädel utan mer lik Fetcher själv, eller VÄLDIGT lik Fetcher faktiskt. Hoppar minst lika bra men är mer hopphäst, har rundare galopp och lite scopigare i sprången och är lite fegare - han är inte direkt nåt fälttävlansmaterial - dels lite tittig och dels tar det för lång tid runt banan när man gör ett statement i varje galoppsprång.
Han skulle däremot kunna bli en fin dressyrhäst, han har förutom en fantastisk galopp en riktigt trevlig trav med ett stort register och en ridbarhet som jag faktiskt aldrig upplevt förut. Om han var hund skulle han vara en showlabbe, sitter i knät på vem som helst men är lite feg ibland.
Han är 168.
Det de har gemensamt är ett glatt och arbetsvilligt lynne, de har båda också varit totalt okomplicerade på marken i all hantering, de är båda väldigt snälla och båda har mycket bling, dvs bläsar och strumpor lite här och var och det verkar Fetcher nedärva.
Och eg är väl detta även ett svar till
@Sonea
