Hästens svett - en förlust som måste ersättas
Hästar förlorar stora mängder elektrolyter när de svettas. Därför måste framför allt elektrolyterna natrium och klorid, som finns i vanligt koksalt, tillföras rid-, trav- och galopphästar. För lite salt i kroppen kan minska kroppsvikten och blodvolymen. En saltsten är inte ett bra sätt att erbjuda högpresterande hästar salt. Hästar som gör mycket stora svettförluster bör tränas att dricka en fysiologisk koksaltlösning
Hur påverkas egentligen hästar av den svettförlust som de gör vid träning eller tävling och vad ger vi dem för möjligheter att återställa förlusten?
Endast svett som avdunstar kyler
Hästar kan förlora 10-15 liter svett i timmen under fysiskt arbete. Svettningen behövs eftersom den värme som bildas måste avges för att inte kroppens vävnader skall bli skadade av den förhöjda temperaturen. Det är viktigt att komma ihåg att endast den svett som verkligen avdunstar från huden bidrar till att kyla hästen. Den svett som rinner av blir en meningslös förlust av vatten och elektrolyter. Hur stora svettförlusterna blir beror till stor del på klimatet. Sommartid kan förlusten efter ett arbete vara dubbelt så stor som under vintern. I en studie där fyra travhästar utförde ett simulerat travlopp på rullmatta vid olika temperaturer, ökade vätskeförlusterna från 8 kg vid 20°C till 12 kg i 35°C.
Svett = vatten + elektrolyter
Svett består till största delen av vatten, men i svetten finns också elektrolyter. Störst mängd finns det av elektrolyterna natrium, kalium och klorid. Natrium och klorid bildar tillsammans natriumklorid, det som vanligen kallas koksalt. Hästens svett är hyperton, dvs. den innehåller mer elektrolyter än vad blodet gör. Människans svett är hypoton och innehåller färre elektrolyter än blodet (tabell 1). Populärt kan sägas att hästens svett är "saltare" än blodet och definitivt mycket "saltare" än människans svett. När hästen svettas förlorar den därför förhållandevis stora mängder natriumklorid (koksalt) och kalium. Dessa förluster tas i första hand från blodet. En häst som arbetar hårt i en timme kan förlora upp till 130 g koksalt och 30 g kalium.
Elektrolyter har förmågan att attrahera vatten. Natrium är den elektrolyt som finns i störst mängd i den vätska som finns utanför cellerna och i blodet. Därför får natrium särskilt stor betydelse för hur mycket vatten som finns utanför cellerna och i blodet. Om mängden natrium utanför cellerna minskar, går vatten in i cellerna så att den totala koncentrationen av elektrolyter utanför och innanför cellerna hålls konstant. Det betyder att vattnet omfördelas från blodet in i kroppens celler. Ett lågt natriumintag kan därför leda till att blodvolymen minskar. Vid långvarig natriumbrist påverkas kroppens totala förmåga att hålla kvar vatten och kroppsvikten sjunker.
Natrium är också viktigt för törstkänslan. En ökning av natriumhalten i blodet stimulerar törst och drickande.
Kalium finns i stor mängd inne i cellerna och är tillsammans med natrium viktigt för till exempel muskelkontraktionen. Hur kroppens natrium- och kaliuminnehåll är fördelat mellan olika organ.
Hormoner reglerar balansen
Kroppens innehåll av natrium och kalium regleras av en känslig balans mellan intag och utsöndring. En stor förlust av elektrolyter måste kompenseras genom ett ökat intag och/eller genom att förlusterna med urin och träck minimeras. Ett lågt intag av natrium gör att kroppens natriumsparande hormon, aldosteron aktiveras så att mängden natrium i urin och träck minskar.
Aldosteron medverkar också till att utsöndringen av kalium ökar. För att utsöndra natrium finns ett antal natriuretiska hormon, dvs. hormon som stimulerar natriumutsöndringen. I allmänhet kommer ett överskott av både natrium och kalium i fodret att utsöndras ganska snabbt. Detta effektiva sätt att reglera elektrolytbalansen gör det mycket svårt att "ladda" kroppen med elektrolyter inför t.ex. en fysisk prestation.
Växtätare har saltaptit
En förlust av kalium kan hästen relativt enkelt kompensera för, eftersom gräs och hö har ett mycket högt kaliuminnehåll. Värre är det med natrium och klorid som bara finns i små mängder i hästens foder. Många djur och särskilt växtätare har dock s.k. saltaptit. Det betyder att de känner när saltinnehållet i kroppen är lågt. När de hittar en saltkälla intar de den mängd de behöver. Därför är det vanligt att såväl idisslare som hästar erbjuds en saltsten.
Saltsten räcker inte
Vi har mätt det frivilliga saltintaget hos åtta travhästar i hård träning. Deras saltsten vägdes varje dag i sammanlagt 50 dagar (tabell 2). Studien visar att det frivilliga saltintaget var mycket lågt och att flera av hästarna levde med en större eller mindre saltbrist. Hos sex av de åtta hästarna täckte det frivilliga saltintaget inte ens deras beräknade vilobehov på 20-25 g/dag, dvs. de förluster som de dagligen gör med urin och träck. Dessa hästar hade också höga nivåer av det natriumsparande hormonet aldosteron.
TABELL. Det frivilliga intaget av salt (g/dag) hos åtta travhästar under två perioder om 25 dagar.
Häst Utfodrade Utfodrade
2ggr/dygn 6ggr/dygn
1 1 13
2 9 10
3 10 10
4 31 19
5 10 10
6 5 3
7 5 4
8 72 45
Medelintag 19±8 14±5
Kroppen kan försöka kompensera för en saltfattig diet genom att ta natrium från skelett och muskulatur. Vilka konsekvenser den typen av reglering får för hästen i det långa perspektivet vet man inte. Den här studien visar dock att en saltsten inte är ett optimalt sätt att erbjuda hårt arbetande hästar salt på. Salt ska istället ges som ett tillskott i fodret, i en mängd som motsvarar den aktuella dagsförlusten.
Flera dygn att kompensera svettförluster
I en studie där fyra travhästar fick 40 g salt med fodret varje dag, visade det sig att deras urin nästan inte innehöll något natrium alls efter att de utfört ett simulerat travlopp på rullmatta (figur 3). De fyra travhästarna tvingades aktivera natriumsparande mekanismer i två dygn för att försöka kompensera för svettförlusterna under travloppet. Tredje dygnet började hästarna utsöndra lite natrium igen och enligt våra beräkningar skulle de vara helt kompenserade efter sju dagar. Att kompensera för en saltförlust under flera dagar kan vara acceptabelt om hästarna inte tränas eller tävlas under dessa dagar. Skall hästarna däremot tävla kort efter en stor svettförlust måste den ersättas samma dag, så att hästen är i positiv saltbalans inför tävlingen.
Natrium och kalium viktigt
Elektrolyter har förmågan att attrahera vatten. Natrium är den elektrolyt som finns i störst mängd i den vätska som finns utanför cellerna och i blodet. Därför får natrium särskilt stor betydelse för hur mycket vatten som finns utanför cellerna och i blodet. Om mängden natrium utanför cellerna minskar, går vatten in i cellerna så att den totala koncentrationen av elektrolyter utanför och innanför cellerna hålls konstant. Det betyder att vattnet omfördelas från blodet in i kroppens celler. Ett lågt natriumintag kan därför leda till att blodvolymen minskar. Vid långvarig natriumbrist påverkas kroppens totala förmåga att hålla kvar vatten och kroppsvikten sjunker.
Natrium är också viktigt för törstkänslan. En ökning av natriumhalten i blodet stimulerar törst och drickande.
Kalium finns i stor mängd inne i cellerna och är tillsammans med natrium viktigt för till exempel muskelkontraktionen. Hur kroppens natrium- och kaliuminnehåll är fördelat mellan olika organ.
Kroppen kan försöka kompensera för en saltfattig diet genom att ta natrium från skelett och muskulatur. Vilka konsekvenser den typen av reglering får för hästen i det långa perspektivet vet man inte. Den här studien visar dock att en saltsten inte är ett optimalt sätt att erbjuda hårt arbetande hästar salt på. Salt ska istället ges som ett tillskott i fodret, i en mängd som motsvarar den aktuella dagsförlusten.
