Hen (han...) var ju omtyckt och trevlig

[karamelldrottningen]

Om det är samma person jag tänker på så hittades han väl död i sitt hem av polisen?

Tog sitt liv framför tåget.

 

[Enya]

Tog sitt liv framför tåget.

Jag läste att det ska ha varit två, en som hoppade framför tåget och en som polisen hittade i sin lägenhet, det var därför jag kommenterade. Hoppas att det bara fanns en person och att någon snurrat ihop det i så fall.

 

[Enya]

Jag kan såklart inte säga tvärsäkert att han inte är pedofil. Det jag säger tvärsäkert är att han inte är våldtäktsman, kvinnomisshandlare OCH pedofil, allt i ett. Om alla ska känna både en våldtäktsman, och en kvinnomisshandlare och en pedofil så är det nämligen det som krävs.

Hur resonerar du nu? Varför måste din man vara allt det? Det var ju inte så @Ramona menade, utan att vi alla känner personer som var för sig är det. Känner du bara en man menar du? Och med känner så räknas ju tex arbetskamrater också in, även om man inte står nära, människor man har kontakt med liksom.

 

[Hajfisk]

Hade glömt bort att jag startade den här tråden. Många kloka inlägg. Måste dock ha uttryckt mig otydligt då många verkar svara som om jag skrev att det är konstigt att man blir chockad av att få reda på en sån sak vilket inte alls är det jag menar är konstigt.

Så länge man inte förnekar det som hänt och inte vill se personens skuld så tycker jag inte att det är särskilt problematiskt att man blir chockad över att en person man känner och har tyckt mycket om har visat sig vara skyldig till sexuella övergrepp. Tycker du det? Om det hade kommit fram att en person jag hade haft en relation till och tyckt om och sett som en bra person var skyldig till sexuella övergrepp så hade jag blivit väldigt chockad oavsett om det var en vän eller kollega eller någon jag lärt känna igenom en förening. Ännu värre om det hade varit en närstående som ett syskon eller en förälder eller, fruktansvärda tanke, mitt barn. Jag tror aldrig att jag hade hämtat mig.

Vad är alternativet, att gå omkring och misstro alla?

Hugger ett av inläggen. Jag tycker att det är problematiskt att "personen var omtyckt" används som något slags argument/försvar för varför man är chockad ja. Jag menar alltså inte att det är konstigt att man är chockad eller att man inte misstänkt något utan det konstiga är att anledningen till att man inte misstänkt något är att personen var trevlig. Att säga att man är helt chockad och inte misstänkt något eftersom man inte sett något avvikande och inte fått några signaler från barnen osv är ju däremot självklart helt oproblematiskt.

Jag är nog färgad av att jag träffat både pedofiler, våldtäktsmän och mördare i jobbet och de alltid varit "helt vanliga" personer som vem som helst, inget man någonsin hade kunnat gissa om man inte vetat. Jag tycker dock att den förståelsen borde finnas även bara av att leva i samhället och ta del av sådana här fall upprepade gånger. Sen förstår jag att man vill tro gott om människor men det måste ju gå att hålla två tankar i huvudet samtidigt? Jag går absolut inte omkring och aktivt misstror andra människor men jag är ändå öppen för att det kan vara vem som helst.

Jag hade nog blivit både chockad och inte förvånad alls tror jag, om det här uppdagades om någon i min närhet. Chockad för att ja, det är chockerande att sånt här händer och dessutom när det kommer nära inpå. Det är som många redan skrivit, ingenting som man går och väntar sig. Det allra flesta begår inte övergrepp på barn. Men samtidigt tror jag inte att jag blivit varken mer eller mindre förvånad beroende på vem det är. Chockad av saken i sig med andra ord, inte personen. Ja, om det inte var någon jag känner extremt väl, som min egen man. Men att någon är trevlig och vänlig säger väl ingenting alls egentligen.

Exakt såhär jag känner! Jag har t.o.m relativt nyligen varit med om att det kom fram en händelse som involverade en nära anhörig till mig så jag vet att jag reagerar precis så. Chockad och förkrossad ja, förändrade hela min bild av och relation till personen ja, men mer förvånad över att det var just hen än någon annan nej.

Jag tycker inte det är konstigt alls, hade nog tyckt det var mer konstigt om man aldrig blev chockad över att nån i ens närhet begått grova brott. Det hade känts mer luttrat för mig. De flesta av oss går ändå inte runt och tror att alla runt om en begår grova brott, då är det klart man blir förvånad när det händer?
En av mina ungdomskärlekar (obesvarad) blev ganska nyligen dömd till livstid för mord, skulle jag ryckt på axlarna och bara känt att "jaja, det kan hända alla" så hade jag nog blivit mer skrämd av mig själv.

Som sagt inte alls det jag tänker. Men om ditt argument för att bli chockad är att personen var trevlig (eller snygg eller charmig eller vad som nu gjorde att du var kär) och därför aldrig skulle kunna göra något sånt så tycker jag att det är jättekonstigt.

Här var en bra krönika på ämnet tycker jag.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/...-varit-vem-som-helst-kommundirektoren-har-fel

Tack! Superbra!

Jag ser ju hellre att folk blir chockerade än trodde och misstänkte att någonting var fel, men inte valt att agera på det.

Vi känner alla en våldtäktsman, vi känner alla en pedofil, vi känner alla en kvinnomisshandlare. Vi vet bara inte om det.

Absolut och precis!

Just det beror nog lite på hur stor bekantskapskrets man har (och iofs var man drar gränsen för att "känna någon").

Om man lever i total isolation möjligtvis. Annars är det statistiskt sett nog omöjligt att inte ha en släkting, en gammal klasskamrat, ett ex eller en granne som är pedofil eller våldtäktsman eller slår sin partner.

Att ens egen sambo inte utsätter en för våld eller övergrepp kan man förstås veta* men inte om personen är pedofil eller konsumerar barnporr. Jag skulle själv bli förvånad (och besviken, bestört osv) om min sambo gjorde det och jag är verkligen övertygad om att han inte gör det men helt hundra kan man helt enkelt inte vara.

* knappt ens det egentligen utifrån okunskapen och missförstånd om vad som räknas som våld och sexuella övergrepp.

 

[Lobelia]

Hugger ett av inläggen. Jag tycker att det är problematiskt att "personen var omtyckt" används som något slags argument/försvar för varför man är chockad ja. Jag menar alltså inte att det är konstigt att man är chockad eller att man inte misstänkt något utan det konstiga är att anledningen till att man inte misstänkt något är att personen var trevlig. Att säga att man är helt chockad och inte misstänkt något eftersom man inte sett något avvikande och inte fått några signaler från barnen osv är ju däremot självklart helt oproblematiskt.

Jag tycker du drar på stort här och är väl dömande här, folk har olika sätt att utrycka sig. Jag kan tänka att exempelvis "personen var omtyckt" är ett annat sätt att utrycka att vaken man själv eller någon märkt något avvikande eller fått signaler på något vis. Om man fått det skulle man ju inte tycka hen var trevlig.

 

[MissFideli]

Hade glömt bort att jag startade den här tråden. Många kloka inlägg. Måste dock ha uttryckt mig otydligt då många verkar svara som om jag skrev att det är konstigt att man blir chockad av att få reda på en sån sak vilket inte alls är det jag menar är konstigt.


Hugger ett av inläggen. Jag tycker att det är problematiskt att "personen var omtyckt" används som något slags argument/försvar för varför man är chockad ja. Jag menar alltså inte att det är konstigt att man är chockad eller att man inte misstänkt något utan det konstiga är att anledningen till att man inte misstänkt något är att personen var trevlig. Att säga att man är helt chockad och inte misstänkt något eftersom man inte sett något avvikande och inte fått några signaler från barnen osv är ju däremot självklart helt oproblematiskt.

Jag är nog färgad av att jag träffat både pedofiler, våldtäktsmän och mördare i jobbet och de alltid varit "helt vanliga" personer som vem som helst, inget man någonsin hade kunnat gissa om man inte vetat. Jag tycker dock att den förståelsen borde finnas även bara av att leva i samhället och ta del av sådana här fall upprepade gånger. Sen förstår jag att man vill tro gott om människor men det måste ju gå att hålla två tankar i huvudet samtidigt? Jag går absolut inte omkring och aktivt misstror andra människor men jag är ändå öppen för att det kan vara vem som helst.


Exakt såhär jag känner! Jag har t.o.m relativt nyligen varit med om att det kom fram en händelse som involverade en nära anhörig till mig så jag vet att jag reagerar precis så. Chockad och förkrossad ja, förändrade hela min bild av och relation till personen ja, men mer förvånad över att det var just hen än någon annan nej.


Som sagt inte alls det jag tänker. Men om ditt argument för att bli chockad är att personen var trevlig (eller snygg eller charmig eller vad som nu gjorde att du var kär) och därför aldrig skulle kunna göra något sånt så tycker jag att det är jättekonstigt.


Tack! Superbra!


Absolut och precis!


Om man lever i total isolation möjligtvis. Annars är det statistiskt sett nog omöjligt att inte ha en släkting, en gammal klasskamrat, ett ex eller en granne som är pedofil eller våldtäktsman eller slår sin partner.

Att ens egen sambo inte utsätter en för våld eller övergrepp kan man förstås veta* men inte om personen är pedofil eller konsumerar barnporr. Jag skulle själv bli förvånad (och besviken, bestört osv) om min sambo gjorde det och jag är verkligen övertygad om att han inte gör det men helt hundra kan man helt enkelt inte vara.

* knappt ens det egentligen utifrån okunskapen och missförstånd om vad som räknas som våld och sexuella övergrepp.

Att man blir chockad betyder ju inte att man förnekar? Majoriteten av de som begår grova brott beter sig nog rätt normalt i vanliga fall, det är så de fungerar. Klart man kan ha svårt att ta in vad som hänt då? Men finns bevis, så finns bevis.

 

[co-SMAD4]

Det kan nog låta som förnekelse om man säger "men personen var så trevlig", men jag tror det snarare är ett sätt att försöka processa vad som hänt. Hjärnan måste få tid att sätta ihop verkligheten med den bild man har av människan i huvudet.

 

[Hajfisk]

Jag tycker du drar på stort här och är väl dömande här, folk har olika sätt att utrycka sig. Jag kan tänka att exempelvis "personen var omtyckt" är ett annat sätt att utrycka att vaken man själv eller någon märkt något avvikande eller fått signaler på något vis. Om man fått det skulle man ju inte tycka hen var trevlig.

Det tror jag absolut att du har rätt i. Jag finner det ändå problematiskt eftersom det bidrar till att upprätthålla den kollektiva uppfattningen om att förövare är otrevliga, osociala, aggressiva eller på annat sätt avvikande generellt. Vilket i sin tur bidrar till att vi blundar för eller är helt blinda för eventuella signaler som ändå finns.

 

[Hajfisk]

Att man blir chockad betyder ju inte att man förnekar? Majoriteten av de som begår grova brott beter sig nog rätt normalt i vanliga fall, det är så de fungerar. Klart man kan ha svårt att ta in vad som hänt då? Men finns bevis, så finns bevis.

Håller med! Och menade inte att man förnekar utan att chocken i att just den personen gjort något baseras på att hen ju var så snäll, snygg, rolig eller något. Det är det jag har svårt att förstå, framförallt i offentliga uttalanden.

 

[Lobelia]

Det tror jag absolut att du har rätt i. Jag finner det ändå problematiskt eftersom det bidrar till att upprätthålla den kollektiva uppfattningen om att förövare är otrevliga, osociala, aggressiva eller på annat sätt avvikande generellt. Vilket i sin tur bidrar till att vi blundar för eller är helt blinda för eventuella signaler som ändå finns.

Det indikerar lite att du menar att folk har en agenda i hur de uttrycker sig och inte att det är en del av livet att man inte alltid utrycker sig optimalt i allas ögon. Det går också att tolka tvärt om, att man pekar på att en till synes vanlig trevlig person kan vara förövare. Och om man leker djävulens advokat kan utryck som att säga "att man är helt chockad och inte misstänkt något eftersom man inte sett något avvikande och inte fått några signaler...."skuldbelägga folk och sig själv för man inte sett något.

Allt är i betraktarens ögon och det är svårt att förutse hur det tolkas och ibland tolkar en person samma uttalande olika beroende på vem som säger det. Det är inte lätt att säga/skriva rätt och jag tycker det är fel att peka ut och skuldbelägga folk så länge de handlar om rimliga saker med tolkningsutrymme.

 

[Mkb]

Jag håller med, det är klart att det på ett sätt är fullt förståeligt att folk har svårt att ta in vad de uppfattar som motstridiga uppgifter om en person, såsom trevlig och samtidigt våldtäktsman eller misshandlare eller vad det kan vara, men visst är det också något problematiskt. Det är ju ett uttryck för vår syn på vem som kan begå ett visst brott, en typ av fördomar som i slutändan kan vara till brottsoffers nackdel och påverka deras möjligheter att bli trodda.

Sådär reagerar folk dessutom ibland även när de sedan innan känner till ungefär vad personen har gjort, vilket faktiskt har provocerat mig. Jag har ett exempel där en person dömd till fängelse för grovt våld mot sin partner efter straffet avtjänats gick på ett evenemang för barn med deras gemensamma barn och den fd partnern i fråga var också där, för sitt barns skull. Övriga föräldrarna som var närvarande kände till denna dom, men ändå fick hans fd partner höra av de andra föräldrarna att "han var ju trevlig". Ja men vad hade de förväntat sig då, att han skulle misshandla henne eller dem alla där och då? Ingen visar hela sitt våldskapital på ett offentligt arrangemang för barn. Varför skulle han vilja göra det? Det handlar inte ens bara om att han hade haft noll att vinna på det, det behöver inte alltid vara ren manipulation från en förövares sida, utan det kan helt enkelt vara så att vissa problematiska personer också har trevligare sidor som de visar med jämna mellanrum.

Och det som var provocerande med detta var kanske att det de sa faktiskt kunde tolkas som tvivel, som om hans trevlighet gjorde att de hade så otroligt svårt att föreställa sig att han verkligen kunde gjort det som han dömts och suttit inne för. Och denna kommentar om hans trevlighet fällde de dessutom till den som fått stå ut med allt det våldet, vad finns det ens att säga som svar på det? Det spelar ingen roll att de sannolikt menade väl. Jag blev förbannad när jag hörde detta, jag var inte där pga har inga barn men hade jag varit det hade jag tagit den diskussionen helt klart.

 

[clusia]

Jag tror inte människor är antingen bra eller dålig utan att verkligheten ligger lite där i mellan.

Med det sagt så har jag varit chef åt en person som var dömd pedofil men hade sonat sitt brott och var fri i belastningsregistret. Och sanningen är ju att vad jag än tycker om gärningen som sådan så kan jag inte särbehandla en person. Jag kan bara döma en person utefter hur hen fungerar i sitt arbete och arbetslag. Där var personen suverän, en av de bättre vi hade faktiskt. Både med sina arbetsuppgifter och som person. Men det är klart att jag hellre inte hade vetat, det hade varit lättare då.

 

[Mkb]

Jag håller med, det är klart att det på ett sätt är fullt förståeligt att folk har svårt att ta in vad de uppfattar som motstridiga uppgifter om en person, såsom trevlig och samtidigt våldtäktsman eller misshandlare eller vad det kan vara, men visst är det också något problematiskt. Det är ju ett uttryck för vår syn på vem som kan begå ett visst brott, en typ av fördomar som i slutändan kan vara till brottsoffers nackdel och påverka deras möjligheter att bli trodda.

Sen tror jag i och för sig att tendensen att sortera in människor i förutsägbara kategorier är skadlig på fler sätt än enbart det. Det blir en typ av dömande även gentemot förövaren som kan göra det mindre sannolikt att söka hjälp också i hens fall, eller att ens identifiera det hen gör som något problematiskt. En möjlighet att normalisera eller skjuta ifrån sig ("det jag gör är inte ett problem till skillnad från *stereotyp*, det är annorlunda för jag är ju inte sån"), istället för att ta tag i problemet.

 

[Ramona]

Jag kan såklart inte säga tvärsäkert att han inte är pedofil. Det jag säger tvärsäkert är att han inte är våldtäktsman, kvinnomisshandlare OCH pedofil, allt i ett. Om alla ska känna både en våldtäktsman, och en kvinnomisshandlare och en pedofil så är det nämligen det som krävs.

Men du är väl inte helt socialt eremitiserad?

Tittar man på hur statistiken ser ut så är det jag skriver ingen överdrift. Och jag tror att måååånga människor (läs kvinnor) hade blivit förvånade om de visste allting om sin partner.

För vilka är de här killarna som söp ner en tjej för att ligga med henne, de som haft sex med en avdäckad tjej på en fest, vilka är de här killarna som tvingar sig till sex av sina flickvänner, vilka är de här killarna som tar sig friheter. Vi vet att de flesta som blir våldtagna blir det av någon de känner. Vi känner alla någon som blivit våldtagen. Alltså är det helt orimligt att tro att det i ens umgängeskrets inte finns en våldtäktsman, vi vet bara inte alla detaljer.

Jag personligen känner mängder med tjejer som blivit våldtagna, utsatta för övergrepp som barn etc. Och det är de tjejerna som berättat om det. Hur många känner jag som inte berättat? Såklart jag måste känna förövare också!

Nu vet jag flera som är förövare iofs. De ingår naturligtvis inte i min valda umgängeskrets, men jag har ett ex vars bror förgrep sig på sin yngre halvsyster i många års tid. Hur undgår man den personen på släktkalaset? Tyvärr lever många i förnekelse att just deras släkting inte gjort detta och att tjejen ljuger, så han är välkommen på släktkalas medan hon vägrar åka dit när han är där. Till och med hennes mamma har kommit med ursäkten att ”det var ju så länge sedan” för att motivera systern att lägga locket på och inte förstöra kräftskivan. Det är så verkligheten ser ut om man skrapar lite på ytan.

 

[L(i)FE]

Det tror jag absolut att du har rätt i. Jag finner det ändå problematiskt eftersom det bidrar till att upprätthålla den kollektiva uppfattningen om att förövare är otrevliga, osociala, aggressiva eller på annat sätt avvikande generellt. Vilket i sin tur bidrar till att vi blundar för eller är helt blinda för eventuella signaler som ändå finns.

Fast alltså är det nån som påriktigt tror det så? Alltså att peddon osv är o trevliga aggrissiva osv?
Jag tror iallafall att domflesta VET att det är personer som är som vemsomhelst. Och jag har iallafall aldrig hört eller sett nån säga eller skriva att nån var trevlig och om tyckt osv som ett "för svar" liksom att man inte kunde tro att den var ett peddo FÖR ATT den var om tyckt. Utan mera som en chock bara att man inte trodde det om sin kompis eller chef eller pappa eller bror eller whatever. Så kanske sånt att han var så om tyckt eller han är alltid så trevlig osv är bara att det visar hur ens egen upp fattning blir fråga satt.
För att det är ju verkligen VEMSOMHELST. Och även fast att iprincip alla VET det så blir ändå domflesta chockade att det är nån dom känner för domflesta skyddar nog sigsjälva under med vetet att det är vemsomhelst fast nånannan.
Och jag tror inte att det gör att man "är helt blind för signaler som finns". Alltså det KAN säkert hända för att man för nekar att kanske sin partner är ett peddo. Så man vägrar att se det. Men tror inte att det har nåt sam band eller "be visar" att domflesta inte vet att det kan vara vemsomhelst.
Sen vill jag bara lägga till en sak för att här skriver ju alla om män. Och ja DOMFLESTA är män men det finns faktist en del kvinnor som är peddon också. Så det är nog mer farligt tror jag att prata som att det BARA är män som kan vara det. Vanligare ja men det finns somsagt kvinnor också.

 

[L(i)FE]

Tyvärr lever många i förnekelse att just deras släkting inte gjort detta och att tjejen ljuger, så han är välkommen på släktkalas medan hon vägrar åka dit när han är där. Till och med hennes mamma har kommit med ursäkten att ”det var ju så länge sedan” för att motivera systern att lägga locket på och inte förstöra kräftskivan. Det är så verkligheten ser ut om man skrapar lite på ytan.

Fy f*n vad vidrigt! Jag vet att väldigt många funkar så och det är säkert helt "naturligt" att mamman tänkte så men det är sååå sjukt ändå att det väldigt ofta är så och att många faktist är mer okej med att blunda för såna saker motför att ändra sinegen världs bild.
Jag är inte för vånad men ändå be sviken att det är så.

 

[Breaktown]

Men du är väl inte helt socialt eremitiserad?

[…]

Jag personligen känner mängder med tjejer som blivit våldtagna, utsatta för övergrepp som barn etc. Och det är de tjejerna som berättat om det. Hur många känner jag som inte berättat? Såklart jag måste känna förövare också!

Fast det var väl lite det som var @Red_Chili s poäng? Alla känner inte ”mängder med tjejer”, oavsett om de har blivit våldtagna eller inte.

 

[Sel]

Fast det var väl lite det som var @Red_Chili s poäng? Alla känner inte ”mängder med tjejer”, oavsett om de har blivit våldtagna eller inte.

En bättre frasering hade kanske varit "Alla har människor i sin närhet som...", men budskapet är ju detsamma. Som sagt har vi ju alla klasskamrater, medarbetare, familj, familjers familj, grannar, den trevliga personen bakom kassan på ICA, tränaren på BK, ridinstruktören... och så vidare.

 

[Görel]

Man har olika sätt att processa en chock på. Det var ganska exakt ett år sedan som en kompis och jag började undra var en person som vi hängt en del med i ungdomen och träffat sporadiskt därefter, vilket alltid var trevligt, tagit vägen. Det var jag som googlade fram var han tagit vägen och hittade domen, att han är dömd till ett långt fängelsestraff för upprepade sexuella övergrepp på ett par barn. Det var svårt för hjärnan att ta in trots att jag hade läst domen och allt annat jag hittat på nätet. Man börjar tänka att han var ju så trevlig eller liknande som ett sätt för hjärnan att ta in sanningen i små delar, jag ser det som naturens sätt att hjälpa det mänskliga psyket att ta in och acceptera fruktansvärda saker.

 

[Ramona]

En bättre frasering hade kanske varit "Alla har människor i sin närhet som...", men budskapet är ju detsamma. Som sagt har vi ju alla klasskamrater, medarbetare, familj, familjers familj, grannar, den trevliga personen bakom kassan på ICA, tränaren på BK, ridinstruktören... och så vidare.

Jag insåg inte att det var ordklyveri vi höll på med. Jag trodde att man förstod vad jag menade, men jag får uppenbarligen tänka mycket mer på vilket ordval jag väljer. "Känner någon" är för mig ungefär samma sak som "har människor i sin närhet". Vi känner ju alla människorna i vår närhet, även om det är olika bra förstås.