Sv: Hempfling träning!!!!
Vad roligt att läsa om allas erfarenheter av hempfling. Jag har läst tre av hans böcker, men jag har inte läst ut någon förutom hästarnas budskap. Ett tips är att läsa boken ibland och sedan lägga ifrån sig den. Jag har försökt må ni veta, haha att läsa ut böckerna (dansa med hästar/hästensjäl) men efter ett visst antal sidor känns det som om mitt huvud ska explodera. Så jag lägger ifrån mig boken istället och smälter... det roliga var att jag listade inte ut det förrens nått halvår sedan... han sa en gång i en film att människor behöver tid. De behöver få gå hem och smälta det de har sett (från en clinic te.x). Jag tror att han har byggt upp boken så med, det kommer ta några år innan jag har läst ut båda mina böcker hellt. Så tänk inte på att läsa för mycket, gå till hästarna och fråga istället dom har "gett" sina kunskaper till honom för att han studerar dem...lyssnar, så ut med er till hästarna och se, lev...KÄNN!
Jag tror att anledningen till att det är så svårt att förklara vad som sker mellan männsika och häst är därför att det är en väldigt djup känsla, de som har jobbat med hästar på detta sätt förstår nog vad jag menar.
Själv är jag en tjej på 19 år i sommar och jag har vigt mitt liv åt hästarna. Jag har redan tagit mig an några första problemhästar och en av dem stallades upp hos mig, den vita morganvalacken som kom till mig var den mest skärrade hästen jag träffat. Det var som att tämja en vildhäst. Ägaren kände att hon inte klarade av honom till slut och beslutade sig för att sälja honom. Jag blev erbjuden att köpa honom men jag har inte pengarna att ta mig an fler hästar, så efter att ha varit ca fyra månader hos mig såldes han upp till stockholm. Han hade gått igenom stora förändringar men jag hade behövt några år med honom... för övrigt så har jag hjälpt människor med olika typer av problem med sina hästar och jag hoppas att framtiden bjuder på mer utmaningar.
Tack vare en man som kommunicerar med hästar så har han också hjälpt mig att komma dit jag är idag. Jag minns när jag såg honom första gången, jag var bara tre år och var med min mamma som sedan lyckades få tag på honom några år senare när jag var ca fjorton/femton. Mamma förundrades över att jag kom ihåg denne man när jag nämde något jag sett som han hade gjort tidigare. När jag bara var tre haha så hade han förändrat mitt liv för gott, endast genom att lära mig kommunicera med hästar på något lustigt sätt. Vilken känsla det är, okej, det får förbli en känsla förr eller senare kanske jag kan sätta ord på den men det får ta sin tid. (hans namn näms inte har pgr. av olika själ och respekt för han anonymtet, hoppas ni förstår).
förlåt, åter till ämnet det här blev lite längre än vad jag trodde. Just nu har jag två varmblod uppstallade på en går några kilometer härifrån, en av dem kom hem djupt deprimerad och indragen i sig själv och den andra hästen har funnits hos oss sen jag var fem. & som sagt jag läser på i böckerna när jag känner mig redo för det.
vill ni veta mer så gå till min blogg, där står det mest om den vita problemhästen jag hade ett tag. Bloggen drar igång ordentligt inom kort
http://reebbeeccaah.bubbleroom.se/
mvh rebecca "Liljane"
