Hemmafru-trenden - positiv eller problematisk? (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 32)

Men om båda bestämmer sig för att deras bidrag till familjen är att vara den man är, vem ska då betala hyran?

Man kan ju inte betala räkningarna med sin existens, liksom.
Fast nu är du ju bara "motvalls kärring". Vad jag skriver är att så länge människor kommer överens och gör medvetna val så ska de få välja det livet de själva vill.

De flesta av oss måste jobba för att få inkomst, det är så verkligheten ser ut för de flesta vuxna människorna i Sverige. Så din fråga är ju helt irrelevant och bara tyken.
 
Nej, jag vill inte det. Och de flesta svenskar vill inte heller det. Men för de som vill det så är det ingenting fel, det är det jag menar. Så länge man gör aktiva, medvetna val så är det självklart att människor ska få leva sina liv såsom de själva önskar.
Självklart ska människor få leva sina liv som de önskar, i den mån det är möjligt. Det jag väl kan tycka är lite problematiskt är att det till övervägande del är kvinnor som vill bli försörjda av sin partner och att det till övervägande del är män som vill ha en hemmavarande partner. Men då ser jag problematiken på samhälls-/gruppnivå och inte på individnivå.
 
Självklart ska människor få leva sina liv som de önskar, i den mån det är möjligt. Det jag väl kan tycka är lite problematiskt är att det till övervägande del är kvinnor som vill bli försörjda av sin partner och att det till övervägande del är män som vill ha en hemmavarande partner. Men då ser jag problematiken på samhälls-/gruppnivå och inte på individnivå.

I min bekantskapskrets vill ALLA vara hemma i stället för att jobba, i mitt förhållande så var min man hemma i 1½ år utan att arbeta en dag. För att han kunde. Han hade pengar så han behövde inte jobba. From april är det min tur att vara hemma. Jag har pengar, men om vi lever av hans pengar kan vi spara mina pengar. Eller nja de kommer mest användas till att renovera huset vi köpt. Så jag är inte ens hemmafru, jag är hemmarenoverarfru.
 
I min bekantskapskrets vill ALLA vara hemma i stället för att jobba, i mitt förhållande så var min man hemma i 1½ år utan att arbeta en dag. För att han kunde. Han hade pengar så han behövde inte jobba. From april är det min tur att vara hemma. Jag har pengar, men om vi lever av hans pengar kan vi spara mina pengar. Eller nja de kommer mest användas till att renovera huset vi köpt. Så jag är inte ens hemmafru, jag är hemmarenoverarfru.
Och i min bekantskapskrets INGEN. Det blir ju också svårt att få ett kvalificerat jobb om man varvar med årslånga perioder av arbetslöshet med motiveringen att man inte vill jobba. Jag tänker att många arbetsgivare skulle nog dra öronen åt sig där och välja någon annan.

Återstår jobb som är relativt lätta att få, hos arbetsgivare som har svårt att hitta folk. Det är ju inte alltid ett tecken på att jobbet i fråga är jättekul.
 
I min bekantskapskrets vill ALLA vara hemma i stället för att jobba, i mitt förhållande så var min man hemma i 1½ år utan att arbeta en dag. För att han kunde. Han hade pengar så han behövde inte jobba. From april är det min tur att vara hemma. Jag har pengar, men om vi lever av hans pengar kan vi spara mina pengar. Eller nja de kommer mest användas till att renovera huset vi köpt. Så jag är inte ens hemmafru, jag är hemmarenoverarfru.
Om det vore så, att alla ville vara hemma, så hade vi ju sett en rimligare fördelning mellan män och kvinnor som var hemma. Eller fler där båda jobbade deltid. Om alla vill vara hemma är det ju märkligt om man inte då båda går ned lite i tid för att få mer fritid, än att en är hemma på heltid och den andra jobbar heltid?

Lönen är ingen ursäkt. Skulle uppdelningen vara lika skulle ju inte kvinnorna ha lägre lön i samma utsträckning. Och som sagt, två på 75% ger knappast orimlig inkomst jämfört med en på 100%, men ger båda betydligt mer fritid.
 
I min bekantskapskrets vill ALLA vara hemma i stället för att jobba, i mitt förhållande så var min man hemma i 1½ år utan att arbeta en dag. För att han kunde. Han hade pengar så han behövde inte jobba. From april är det min tur att vara hemma. Jag har pengar, men om vi lever av hans pengar kan vi spara mina pengar. Eller nja de kommer mest användas till att renovera huset vi köpt. Så jag är inte ens hemmafru, jag är hemmarenoverarfru.
Jag hade också valt att inte lönearbeta om jag hade pengar så jag klarade mig långsiktigt ändå. Men jag hade inte velat låta bli att lönearbeta för att någon annan skulle försörja mig med sitt lönearbete, det är stor skillnad tycker jag.

Och om ALLA i lika hög grad vill vara hemma (och bli försörjd av partner) istället för att jobba, hur kommer det sig att det till övervägande delen är kvinnor som verkligen är det?
 
Och i min bekantskapskrets INGEN. Det blir ju också svårt att få ett kvalificerat jobb om man varvar med årslånga perioder av arbetslöshet med motiveringen att man inte vill jobba. Jag tänker att många arbetsgivare skulle nog dra öronen åt sig där och välja någon annan.

Återstår jobb som är relativt lätta att få, hos arbetsgivare som har svårt att hitta folk. Det är ju inte alltid ett tecken på att jobbet i fråga är jättekul.

Inte i min heller. De allra flesta jag känner har valt ett yrke som de gärna vill utvecklas inom och det sker ungefär till minus netto om man inte är med i ett sammanhang utanför sin egen värld hemmavid. Men då är också ofta den utbetalda lönen inte huvudskälet till att vilja vara inom yrket.
 
Nej, jag vill inte det. Och de flesta svenskar vill inte heller det. Men för de som vill det så är det ingenting fel, det är det jag menar. Så länge man gör aktiva, medvetna val så är det självklart att människor ska få leva sina liv såsom de själva önskar.
Ja, absolut. Men det jag tänker mest på just här och nu, är de unga tjejer som väldigt naivt och utan kunskap om Verkligheten, hoppas bli försörjda av nån snygg, rik snubbe, så de slipper gå till nåt tråkigt jobb, stiga upp tidigt om morgnarna osv osv. Få gå hemma och dekorera och fixa och lägga ut bilder på instagram, gärna med bebis. Det är en liten trend just nu och den är skrämmande. Jag misstänker att de flesta av dessa unga tjejer, som påverkas av influencers och TikTok, kommer att få en chock när verkligheten förmodligen kommer ikapp dem. Snubben hittar en ny, yngre, mer spännande. Och de då kanske inte ordnat med rättvis fördelning av inkomster, pension, etc etc utan de står där, outbildade och medelålders och har ingen aning om vad de ska ta sig till.

Själv älskar jag mitt jobb och skulle jobba med det även om jag hade hundratals miljoner på banken. Därför kan jag samtidigt förstå de som inte har den turen som jag haft. Min dotter stiger upp 5 varje morgon och jobbar till 16, på ett fabriksgolv, för låg lön och tvivelaktig miljö. Jag kan mycket väl tänka mig att det skulle fresta att slippa jobba mer, MEN jag VET att hon aldrig skulle välja den utvägen. Hon har andra planer, tack och lov.
 
Om det vore så, att alla ville vara hemma, så hade vi ju sett en rimligare fördelning mellan män och kvinnor som var hemma. Eller fler där båda jobbade deltid. Om alla vill vara hemma är det ju märkligt om man inte då båda går ned lite i tid för att få mer fritid, än att en är hemma på heltid och den andra jobbar heltid?

Lönen är ingen ursäkt. Skulle uppdelningen vara lika skulle ju inte kvinnorna ha lägre lön i samma utsträckning. Och som sagt, två på 75% ger knappast orimlig inkomst jämfört med en på 100%, men ger båda betydligt mer fritid.

Att gå ner i tid är inte alltid ok från arbetsgivare. De har hellre 100% arbetare än två stycken 50%.

Att jag sagt upp mej beror helt enkelt på att jag jobbade när min man var ledig och tvärtom. Och jag kunde inte få fler timmar. Och att han som precis fått heltid skulle säga nej till heltidstjänsten finns inte på kartan.
Så att han var ledig 1½ år gjorde honom definitivt inte mindre åtråvärd på arbetsmarknaden.
I mitt fall är nog min ålder och det dåliga utbudet av jobb som kommer hindra mej från att börja jobba igen. Men återigen jag måste inte jobba. Men som sagt igen. min ålder är 50+ så naiv är jag då inte, och som ni såg av min pensionsprognos "tappar" jag bara 7000 kr på att inte jobba till pension...
 
Att gå ner i tid är inte alltid ok från arbetsgivare. De har hellre 100% arbetare än två stycken 50%.

Att jag sagt upp mej beror helt enkelt på att jag jobbade när min man var ledig och tvärtom. Och jag kunde inte få fler timmar. Och att han som precis fått heltid skulle säga nej till heltidstjänsten finns inte på kartan.
Så att han var ledig 1½ år gjorde honom definitivt inte mindre åtråvärd på arbetsmarknaden.
I mitt fall är nog min ålder och det dåliga utbudet av jobb som kommer hindra mej från att börja jobba igen. Men återigen jag måste inte jobba. Men som sagt igen. min ålder är 50+ så naiv är jag då inte, och som ni såg av min pensionsprognos "tappar" jag bara 7000 kr på att inte jobba till pension...
Men då är ju det ett bra exempel på riskerna med att ta långa ledigheter från jobb? Man riskerar att vid 50 stå där och faktiskt inte kunna få nåt nytt jobb ens om man vill. Nu vill ju inte du, för att du kan försörja dig på annat sätt, men om man nu inte har den möjligheten? Eller om något händer med försörjningen (t ex att partner blir sjuk eller lämnar).
 
Om någon erbjuder mig att få möjlighet att inte behöva jobba så skulle jag ta den. Oavsett om det är med egna pengar eller andras.

Pensionärer tror jag inte jag blir, iallafall inte en med en frisk kropp så jag kan njuta av min pension så pension och pengar vid pension är det minsta jag tänker på. När jag är 69 år har jag jobbat (till största delen heltid) i 50 år av mitt liv om jag inte börjar plugga eller bli arbetslös.
 
Men det jag tänker mest på just här och nu, är de unga tjejer som väldigt naivt och utan kunskap om Verkligheten, hoppas bli försörjda av nån snygg, rik snubbe, så de slipper gå till nåt tråkigt jobb, stiga upp tidigt om morgnarna osv osv. Få gå hemma och dekorera och fixa och lägga ut bilder på instagram, gärna med bebis. Det är en liten trend just nu och den är skrämmande. Jag misstänker att de flesta av dessa unga tjejer, som påverkas av influencers och TikTok, kommer att få en chock när verkligheten förmodligen kommer ikapp dem. Snubben hittar en ny, yngre, mer spännande. Och de då kanske inte ordnat med rättvis fördelning av inkomster, pension, etc etc utan de står där, outbildade och medelålders och har ingen aning om vad de ska ta sig till.
Jag tänker att det aldrig är för sent för att skaffa sig en utbildning och börja försörja sig själv. Och förhoppningsvis har de presenter och märkesskor de kan sälja så de inte behöver gå hungriga. Ett par Manolo Blahniks lär du väl få 4-5000:- för begagnat relativt snabbt och har man haft en sugar daddy ett tag lär du väl ha några liknande par du kan kränga innan pengarna är slut.

Sen ska man inte underskatta unga tjejer. Även de går ju i skolan och dessutom så tenderar de i samma situation att prata med varandra.

Mest spännande tycker jag att de där tjejerna som "jobbar" med att vara sugar babys får så enormt stora pengar av dessa män, att det faktiskt finns män som går igång på att kvinnorna utnyttjar dem. För mig är det helt skevt, men jag ska inte kink shame:a någon heller. Det är vad det är.
 
Jag tänker att det aldrig är för sent för att skaffa sig en utbildning och börja försörja sig själv. Och förhoppningsvis har de presenter och märkesskor de kan sälja så de inte behöver gå hungriga. Ett par Manolo Blahniks lär du väl få 4-5000:- för begagnat relativt snabbt och har man haft en sugar daddy ett tag lär du väl ha några liknande par du kan kränga innan pengarna är slut.

Sen ska man inte underskatta unga tjejer. Även de går ju i skolan och dessutom så tenderar de i samma situation att prata med varandra.

Mest spännande tycker jag att de där tjejerna som "jobbar" med att vara sugar babys får så enormt stora pengar av dessa män, att det faktiskt finns män som går igång på att kvinnorna utnyttjar dem. För mig är det helt skevt, men jag ska inte kink shame:a någon heller. Det är vad det är.
Jag tror du har en ganska romantiserad bild av sugar dating. De flesta får nog inga Manolo Blahniks, precis.
 
Det är väl jättebra att folk har friheten att göra som dom själva vill.

Hade jag fått pension och lönen min sambo drog in delades lika så hade jag kunnat tänka mig vara hemmafru. Tycker inte att man hinner med att sköta matlagning, barn, städning och övriga saker med två krävande heltidsjobb på ett hälsosamt vis. Känns som ett upplägg för att man ska bli utbrända.

Jag hade också önskat att arbetet som gjordes med hem, barn osv värderades högre istället för att man ser ner på den typen av arbete.
Du menar att du vill att din man anställer dig för vård av frisk man i hemmet?
 
Jag tänker att det aldrig är för sent för att skaffa sig en utbildning och börja försörja sig själv. Och förhoppningsvis har de presenter och märkesskor de kan sälja så de inte behöver gå hungriga. Ett par Manolo Blahniks lär du väl få 4-5000:- för begagnat relativt snabbt och har man haft en sugar daddy ett tag lär du väl ha några liknande par du kan kränga innan pengarna är slut.

Sen ska man inte underskatta unga tjejer. Även de går ju i skolan och dessutom så tenderar de i samma situation att prata med varandra.

Mest spännande tycker jag att de där tjejerna som "jobbar" med att vara sugar babys får så enormt stora pengar av dessa män, att det faktiskt finns män som går igång på att kvinnorna utnyttjar dem. För mig är det helt skevt, men jag ska inte kink shame:a någon heller. Det är vad det är.
Lite om det fria valet...

golit är en mycket stor förespråkare av det fria valet. Med valet kommer också det fulla ansvaret för ditt val. Det innebär inte att samhället inte skall uppmuntra till vad vi tycker är goda val, eller att det som samhället uppfattar som dåliga val inte skall få konsekvenser. Eller att samhället inom rimliga gränser kompenserar för ditt fria val.

Det är korkat att vara hemmafru i Sverige. Det är för de flesta kvinnor korkat att vara sambo utan avtal. I de flesta fall är detta ett avtal mellan jämbördiga. Alla kanske inte förstår den fulla konsekvensen, men det hamnar ändå inom ramen för fritt val mellan jämbördiga parter.

I relationer där man inte anser att parterna är jämbördiga är det bra med kompensatorisk lagstiftning. Därför finns det till exempel konsumentköplag. En i de flesta fall ojämbördig relation är sexköp, därför är det rimligt att den regleras.
 
Senast ändrad:
Jag tror du har en ganska romantiserad bild av sugar dating. De flesta får nog inga Manolo Blahniks, precis.
Man ska inte tro på allting i sociala medier, men Oprah hade en serie om sugar babies och deras liv för ett tags sedan. Det var faktiskt lite intressant för vissa var ju mest bara betalade för att vara monogama prostituerade, men vissa hade ett annat liv där de absolut var tvungna att vara tillgängliga att spela golf, åka ut på resor etc närhelst han tyckte, men där handlade det inte så mycket om sex som om det faktiska sällskapet.

Det som var genomgående var att alla hade hyran betalad, jättefina presenter (och ja, absolut superdyra skor och kläder) eftersom tjejerna också var tvungna att hålla en viss "standard", körde dyra bilar, etc. Mycket diamanter och smycken.

Kollar man på hur sugar-industrin ser ut så är fördomen att det är gamla gubbar och unga tjejer, men det stämmer inte. De flesta sugar daddies är ca 40 år gamla, vilket var en nyhet för mig.
 
Alltså, jag vet inte vad ni andra får för lycka av att jobba, men jag hade då aldrig jobbat ifall jag inte behövt. Jag har jobbat hela mitt 46-åriga liv, tagit ansvar för mig själv, fixat och inte varit till någon belastning alls och jag är ärligt talat djävligt trött på det! Jag har ett gäng bekanta runt om i västvärlden som är hemmafruar och de lider verkligen inte i några dåliga förhållanden. Varför man i denna tråden drar likhetstecken att är man hemmafru så sitter man i en kvinnofälla man inte kan ta sig ut utan att hamna i någon typ av misär, men så är ju inte fallet för de allra flesta som har råd att vara hemma.

Mina bekanta har alla hästar, rider, tävlar, lunchar, ställer upp på alla möjliga events. Någon tjänar någon extra krona på att ha träningar hemma och någon har inhyrda, men det är ju ingenting de lever av. Flera av dem har höga utbildningar och har jobbat, men när männen gjort karriär har de slutat jobba. För dem är det en frihetsgrej - varför ska de jobba när de ju har råd att leva ändå? Vad är poängen? Och jag köper den poängen.

Men den kulturen finns inte i Sverige. Vi tänker inte så.

Tack och lov så tänker vi inte så och det är en förutsättning för jämställdhet. Vad som är fint och bra och en ”frihetsgrej” för enskilda bör inte sätta normen för hela samhället.

Det räcker med att jämföra oss med Tyskland som fortfarande har sambeskattning och där ungefär dubbelt så många anser att barnen lider om mamman lönearbetar (OECD data, 2023). Lönegapet är därefter - enormt.

Om du ogillar att lägga så mycket tid på jobbet som du gör nu så kan du ändå vara glad att du bor i Sverige där du, som kvinna, kan klara dig på en lön utan att behöva ha extrajobb eller vara beroende av en man.
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok På något sätt känns det som ett skifte har skett den senaste veckan. Som att jag mentalt har gått igenom en portal. Det känns som att...
Svar
4
· Visningar
2 499
Senast: Pratsch
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCIV
  • 🎄Jul 2024🎄
  • Blod i urinen

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp