Jag såg ett inlägg av en svart kvinna som gjorde narr av trad wives och hemmafruar. Nu är det ju med amerikanska ögon, men även vi i Europa har en tradition av husor och drängar.
Hon menade att vita kvinnor alltid behövt hjälp. Att de aldrig klarat sig själva. Att de aldrig gjort speciellt mycket hemma och därför är utbrända nu. Vita kvinnor har visst högre grad av utbrändhet än andra. Att det inte var förrän svarta fick bättre rättigheter och medelklassen förlorade sin billiga arbetskraft som kapitalismen tog skodde sig på det, tex tvättmaskiner, torktumlare, olika kakmixer (färdiga paket med sockerkaka etc), färdigblandade brödmixer (med jäst osv), köksmaskiner etc. Att det var okej för svarta kvinnor att baka med slev, bunke och händerna medan vita kvinnor inte pallade det.
Tyckte att det var en väldigt rolig, och antagligen det mest verklighetsförankrade jag hört på länge, inblick.
Att kunna vara hemmafru är white privilage så långt det bara går typ.
Som du säger så är ju det där med väldigt amerikanska ögon, och det ligger nog ur amerikanskt perspektiv ganska mycket sanning i det. Men när hemmafru-idealet hade sin storhetstid i Sverige var det ju ytterst sällsynt med annan hudfärg än vit och hade man tjänstefolk var de också vita men ur arbetarklass. Min egen farmor var arbetarklass-hemmafru och där var det ju inte tal om annat än att göra allting själv och definitivt baka med slev, bunke och händer!