Ni minns säkert min ensamhetsträningskamp med ceasar. Det löste sig ju efter många månaders slit och han var ensam hemma utan problem tillsammans med rottisen och även upp till 1½ utan rottisen där jag varit ordentligt med lämnandet(längre än så utan rottisen blev det aldrig av att vi gjorde) det vill säga så fungerade han som en normal hund i några år.
När rottisen avlivades i höstas börjad vi om med kortare turer och kom upp i 3-4 timmar där han i stort sett funkat godtagbart. Längre än så har vi inte velat lämna honom.
Sen rymde han från hundvakten i vintras och fick tillbringa natten på ett hundstall och vi fick börja om från början igen med variierande resultat De sista gångerna har varit helt ok och han har sovit hela tiden.
Fram tills ikväll, han har ylat och skällt regelbundet nder de här tre timmarna. Emellanåt legat men strax klivit upp och stressat och ylat. Så här illa har det inte varit på hur många år som helst. Jag begriper inte alls vad som skilde den här gången från förra gången han var ensam, möjligen att min väska inte var kvar hemma - jag har råkat slänga den på jobbet utan att tänka att det kanske vore bra att spara.
Jag sliter mitt hår nu. Jag KAN bara inte ha en hund som inte kan vara ensam ens ett par timmar någon gång ibland. Jag fixar inte att lägga ned 100 tals timmar igen på ensamhetsträning och den här lägenheten är lyhörd.
Vad i helskotta ska jag göra?! Jag filmar ju honom och jag kan inte se att vi gör något annorlunda.
När rottisen avlivades i höstas börjad vi om med kortare turer och kom upp i 3-4 timmar där han i stort sett funkat godtagbart. Längre än så har vi inte velat lämna honom.
Sen rymde han från hundvakten i vintras och fick tillbringa natten på ett hundstall och vi fick börja om från början igen med variierande resultat De sista gångerna har varit helt ok och han har sovit hela tiden.
Fram tills ikväll, han har ylat och skällt regelbundet nder de här tre timmarna. Emellanåt legat men strax klivit upp och stressat och ylat. Så här illa har det inte varit på hur många år som helst. Jag begriper inte alls vad som skilde den här gången från förra gången han var ensam, möjligen att min väska inte var kvar hemma - jag har råkat slänga den på jobbet utan att tänka att det kanske vore bra att spara.
Jag sliter mitt hår nu. Jag KAN bara inte ha en hund som inte kan vara ensam ens ett par timmar någon gång ibland. Jag fixar inte att lägga ned 100 tals timmar igen på ensamhetsträning och den här lägenheten är lyhörd.
Vad i helskotta ska jag göra?! Jag filmar ju honom och jag kan inte se att vi gör något annorlunda.