Gabbi
Trådstartare
..blev jag imorse. Står och tränar min hund på den vanliga ängen, lite fjärrdirigering och ställande och läggande osv. En kille med en rottishane går förbi, och hunden är som alltid (sett dem ofta) mkt intresserad och verkar vara den som bestämmer åt vilket håll de ska gå. Hunden bestämmer att de ska stå och titta en stund medan husse gnäller "Kom nu då!" Jag bryr mig inte så mkt, det är bra störningsträning för min hund.
Till saken hör att killen tidigare varit på väg att släppa lös sin hund i liknande situationer, mitt i min träning, och ropat "Det är ok att de hälsar va?" Varpå jag svarat väldigt bestämt att han absolut inte får släppa fram sin hund när jag tränar min. Hans förklaring då har varit "Men det är BRA för min hund att träffa andra hundar." Mycket möjligt, men då hans hund redan har stora problem med att oberört gå förbi oss så borde de nog snarare träna på att ignorera andra hundar. Nåväl, tillslut släpar han hunden därifrån.
En halvtimme senare när de tydligen gått runt sjön eller nåt dyker de upp igen 200 meter längre bort, och då är hunden såklart lös. Den sätter upp öron och svans och kommer i full fart rakt mot oss. Hussen ropar mesigt en gång och resignerar sedan. Hunden skiter fullständigt i honom. Jag känner bara att jag blir så jävla uppgiven. Jag VILL INTE ha fram nån okänd rottis till mig när vi tränar, och jag VILL INTE behöva fundera på om den är gammal el ung, dominant eller underlägsen, jag vill inte behöva ta ansvar för hur någon annans hund är överhuvudtaget.
Jag har min hund kopplad och hojtar till åt den andra att gå hem, vilket den givetvis skiter i. Min hund sköter sig rätt fint, men blir lite på spänn, dels för att hon är kopplad och dels för att hon har tendenser att gå in och försvara mig som en resurs. (hennes)
Då börjar hans hundfan morra, och när jag tittar var ägaren är står han kvar ungefär där han var när hunden stack. Själv hade jag löpt efter som en älgkalv om det varit min hund som drog. Då brast det för mig och jag skrek "Kom och hämta den här jävla skiten på en gång!"
Varpå killen vrålar från andra sidan ängen; "Han är bara tolv månader!"
DET SKITER VÄL JAG I?? Hunden är större än min och står och morrar framför oss, så dels riskerar jag skador på min hund, och dels har han totalförstört träningspasset. Nu hamnar jag lite i samma sits som Calazirya skrev om häromveckan, hålla i hunden och försöka få bort hans, eller rent av släppa min för att minska spänningen? Då jag vet att min är ganska dominant och gissade att hon skulle reda det på egen hand så släppte jag henne, och de for på varandra i en hyfsat ok lek.
Under tiden har husse lufsat lite närmare och gapar fortfarande om att hans hund ju bara är tolv månader, och givetvis "snäll". Arg som jag var så klev jag emot honom och meddelade att jag inte är intresserad av att behöva ta reda på om hans hund är gammal eller ung eller tikilsk eller vad fan som helst. Finns det inte LYDNAD, ska det finnas KOPPEL!
Då har han maken till fräckhet att fräsa tillbaka att han ju är PÅ VÄG att hämta honom. Ja, det är väl det MINSTA man kan begära, och en rejäl ursäkt kanske?
"Nej, han vill ju bara leka" Jag tänkte inte hålla tyst så jag berättade precis hur mkt det kunde förstöra och störa, och att vi i slutänden kanske skulle få två hundar som var lika olydiga som hans. Då kopplade han sin och lommade iväg, och på väg bort såg jag hur den gjorde utfall mot en hund till.
Jag vet att det bästa är att inte bli arg, dvs, inte låta hunden höra att man skriker och gapar, men eftersom min var släppt och hade börjat leka så ansåg jag inte att hon skulle ta skada av att jag stod och gapade på hussen. Men hur fan tänker han? Tror han inte att det innebär någon slags ansvar att vara husse till en större, respektingivande hund? Är det MITT ansvar att känna till hans hunds ålder och utifrån det automatiskt vilja att min ska tumla runt med den under ett träningspass?
Jag var så arg så att jag skakade när jag gick därifrån. Hade min hund mot förmodan dragit fram till en annan hade jag inte ropat en gång och stått stilla. Jag hade sprungit efter så fort jag kunnat och absolut inte låtit henne självbelöna sig med nån jäkla lek.
Till saken hör att killen tidigare varit på väg att släppa lös sin hund i liknande situationer, mitt i min träning, och ropat "Det är ok att de hälsar va?" Varpå jag svarat väldigt bestämt att han absolut inte får släppa fram sin hund när jag tränar min. Hans förklaring då har varit "Men det är BRA för min hund att träffa andra hundar." Mycket möjligt, men då hans hund redan har stora problem med att oberört gå förbi oss så borde de nog snarare träna på att ignorera andra hundar. Nåväl, tillslut släpar han hunden därifrån.
En halvtimme senare när de tydligen gått runt sjön eller nåt dyker de upp igen 200 meter längre bort, och då är hunden såklart lös. Den sätter upp öron och svans och kommer i full fart rakt mot oss. Hussen ropar mesigt en gång och resignerar sedan. Hunden skiter fullständigt i honom. Jag känner bara att jag blir så jävla uppgiven. Jag VILL INTE ha fram nån okänd rottis till mig när vi tränar, och jag VILL INTE behöva fundera på om den är gammal el ung, dominant eller underlägsen, jag vill inte behöva ta ansvar för hur någon annans hund är överhuvudtaget.
Jag har min hund kopplad och hojtar till åt den andra att gå hem, vilket den givetvis skiter i. Min hund sköter sig rätt fint, men blir lite på spänn, dels för att hon är kopplad och dels för att hon har tendenser att gå in och försvara mig som en resurs. (hennes)
Då börjar hans hundfan morra, och när jag tittar var ägaren är står han kvar ungefär där han var när hunden stack. Själv hade jag löpt efter som en älgkalv om det varit min hund som drog. Då brast det för mig och jag skrek "Kom och hämta den här jävla skiten på en gång!"
Varpå killen vrålar från andra sidan ängen; "Han är bara tolv månader!"
DET SKITER VÄL JAG I?? Hunden är större än min och står och morrar framför oss, så dels riskerar jag skador på min hund, och dels har han totalförstört träningspasset. Nu hamnar jag lite i samma sits som Calazirya skrev om häromveckan, hålla i hunden och försöka få bort hans, eller rent av släppa min för att minska spänningen? Då jag vet att min är ganska dominant och gissade att hon skulle reda det på egen hand så släppte jag henne, och de for på varandra i en hyfsat ok lek.
Under tiden har husse lufsat lite närmare och gapar fortfarande om att hans hund ju bara är tolv månader, och givetvis "snäll". Arg som jag var så klev jag emot honom och meddelade att jag inte är intresserad av att behöva ta reda på om hans hund är gammal eller ung eller tikilsk eller vad fan som helst. Finns det inte LYDNAD, ska det finnas KOPPEL!
Då har han maken till fräckhet att fräsa tillbaka att han ju är PÅ VÄG att hämta honom. Ja, det är väl det MINSTA man kan begära, och en rejäl ursäkt kanske?
"Nej, han vill ju bara leka" Jag tänkte inte hålla tyst så jag berättade precis hur mkt det kunde förstöra och störa, och att vi i slutänden kanske skulle få två hundar som var lika olydiga som hans. Då kopplade han sin och lommade iväg, och på väg bort såg jag hur den gjorde utfall mot en hund till.
Jag vet att det bästa är att inte bli arg, dvs, inte låta hunden höra att man skriker och gapar, men eftersom min var släppt och hade börjat leka så ansåg jag inte att hon skulle ta skada av att jag stod och gapade på hussen. Men hur fan tänker han? Tror han inte att det innebär någon slags ansvar att vara husse till en större, respektingivande hund? Är det MITT ansvar att känna till hans hunds ålder och utifrån det automatiskt vilja att min ska tumla runt med den under ett träningspass?
Jag var så arg så att jag skakade när jag gick därifrån. Hade min hund mot förmodan dragit fram till en annan hade jag inte ropat en gång och stått stilla. Jag hade sprungit efter så fort jag kunnat och absolut inte låtit henne självbelöna sig med nån jäkla lek.
