När jag läser i den här tråden kommer jag att tänka på en händelse jag var med om innan jul.
Var hos tandläkaren som finns på samma ställe som vårdcentralen. På väg in noterar jag att det står en överviktig kvinna utan för dörren. Hon har rullator, ser allmänt tråkig ut och röker som om det var hennes sista stund på jorden.
Jag reagerade då mest på att hon nog p g a vikt och utseende egentligen inte var så gammal som hon såg ut. Jag tror inte hon var sextio och kanske inte ens femtio även om rullator, brist på omvårdnad och vikt gjorde att hon såg betydligt äldre ut. Hon ser inte ut att ha fått sina extra kilon p g a medicin eller sjukdom utan dom ser väldigt mycket ut som sådan övervikt man äter sig till.
Nåja jag gick in och anmälde att jag kommit och sitter i tandläkardelen av väntrummet. Kvinnan kommer in och jag ser att hon börja stuva runt i korgen på rullatorn, tror att hon ska lägga ytterkläderna där. Klokt för man vet ju aldrig om dom finns kvar om man hänger dom på hängarna vid dörren. Då ser jag att hon visst lägger av ytterkläderna men att hon samtidigt gömmer en halvfull cocacola falska under dom i korgen. Sedan tar hon en nummerlapp till diabetessköterskan.
Med tanke på krisen i vården, personal dom går på knäna och patienter som får vänta på vård om dom ens kan få den o s v. Det är det jag tänker på när ser den här kvinnan och börjar allvarligt fundera på om alla verkligen ska få samma vård. Den här kvinna gör ju uppenbarligen inte något alls för att bättra på sin hälsa. Samtidigt kan en annan patient få stå tillbaka p g a för lite resurser. Kanske en patient som gör sitt yttersta för att sluta röka, gå ner i vikt eller lägga om sin livsstil o dyl.Eller för den delen någon som "bara" behöver ett recept eller telefontid.